Att få möta Highland cattle

På vägen hem från stan har jag så länge jag kan minnas beundrat de vackra röda korna med den långa pannluggen som går i en stor idyllisk hage som sträcker sig ända upp mot vägen. Så många gånger jag har velat stanna och titta på nära håll, kanske fotografera. Det är nötkreaturrasen Highland cattle som härstammar från Scottland.

IMG_5412

Det är lustigt det där men tack vare kameran så får jag ibland möjlighet att möta personer och uppleva miljöer som jag annars inte skulle komma till. När jag berättade för min vän Lisa, som bor i närheten av korna, att jag alltid har velat fotografera dem så ordnade hon ett möte med lantbrukaren Eric på Hagbyholms gård som hon lägligt nog känner lite grann. Så häromkvällen var vi där och fick besöka korna och vi fick även lära oss mycket om rasen som mestadels föds upp för köttet men även är bra för att hålla landskapet öppet. På gården här har rasen fötts upp under många år.

IMG_5419

Jag kände mig ungefär lika ängslig i början som den här kon som gömde sig bakom trädet. Eric berättade att korna är mycket skygga och skulle ge sig iväg om inte han var med i hagen. Han pratade försiktigt med dem när vi kom in i hagen och när de kände igen hans röst tittade de bara på oss och stannade kvar i närheten även om de höll noga koll på oss.

IMG_5447

På nära håll var verkligen korna gigantiska stora och med respektingivande horn. Vi fick lära oss att hornen växer hela tiden och ju större hornen är ju äldre är kon. Tjurar har ännu större horn, hur nu det är möjligt.

IMG_5432

Pälsen är tjock och består av flera lager. Längst in finns ett isolerande ullager och än har inte korna tappat den raggiga vinterpälsen helt och hållet. Rasen är härdig och här går de utomhus hela året men har tillgång till vindskydd.

IMG_5438 IMG_5474 IMG_5477

Försiktigt smög jag in bland träden och fotograferade kon som fridfullt låg och idisslade i skuggan. Hon iakttog mig vaksamt och jag såg att hon var beredd att resa sig upp och springa sin väg. Utan att jag ens tänkte på det började jag prata lugnande men henne, precis som med skygga hästar. Vilken underbar kväll det blev med ett ovanligt möte som jag är väldigt tacksam för.

IMG_5485

Inte bara en känsla

IMG_2688

Härlig promenad idag bland tallarna i skogen på andra sidan dalen. Krispig syremättad luft och den där speciella doften av jord och barr. Fåglar som kvittrar och dessutom trevligt sällskap. Nej, det är inte bara en känsla att det är välgörande. Nyligen publicerades forskning från University of Illinois som förklarar varför vi mår bra av att vistas i skogen. Finns att läsa om här.

IMG_2641

Här är Luna, en sjumånaders jaktgolden, full av energi och med snälla bruna ögon och silkesmjuk guldglänsande päls. Nästan helt omöjlig att fotografera utom när matte Susanne sitter bredvid.

IMG_2679

Ett riktigt vitaminpiller är det att ha sällskap av en alert och glad hund som springer fram och tillbaka. Hon kunde inte alls förstå varför jag skulle stanna och fotografera ibland. Stå stilla liksom, vad är det för mening med det?

IMG_2661

Så duktig varje gång när matte ropade och kallade in, kom alltid springande som ett skott.

IMG_2701 IMG_2649

Utanför mitt fönster…

IMG_4059

Jag har den allra vackraste utsikten från köksfönstret just nu. Våra sommarvänner är tillbaka i hagen mitt emot. Alldeles intill oss ligger Kungsbyns Djurpark. Deras hästar, två åsnor och en sysslolös bagge har flyttat till sin sommarhage nu. På morgonen ligger de oftast och sover precis i gläntan mitt emot oss. Sagolikt vackert!

IMG_4066

Skönt att klia sig mot det nedfallna trädet tycker både baggen och ponnyn!

IMG_4068

Nu har det hänt igen

Nu har det hänt igen.
Elisabeth har bett mig fotografera henne och Loftur.
Hon är tålmodig och låter mig hålla på med inställningarna på kameran.

Loftur ställer upp – som vanligt.
Jag har märkt att han tycker om att bli fotograferad, ställer ofta upp sig och står stilla. Ja, det är klart, han tycker ju om att få vara viktig och betydelsefull, få vara i centrum. Och det är man ju framför kameran.

Elisabeth konstaterar krasst när hon tittar på bilderna att jag tar bättre bilder nu än för ett år sedan! Stora ord! Man tackar!

närkontakt

i Kungsbyns Djurpark

närkontaktlemur

Ibland har man tur.
Vi bor grannar med en djurpark där Elisabeth arbetar ibland. Tog med mig kameran dit i söndags och fick följa med in till lemurerna som precis har kommit. Inte riktigt än, men snart, är även den avdelningen öppen för alla besökare.

Vilka söta små rackare! Pigga, nyfikna, snälla.
Made my day!

närkontaktlegu

Bland legiuanerna vandrar besökarna fritt, det gäller att se upp!

närkontaktlegunära närkontaktorm

Det som är fint med Kungsbyn är att alla kommer så nära djuren och ormarna förevisas vid speciella ormvisningar. Lite läskigt även om jag inte har ormskräck!

närkontaktgulkringla närkontaktvicent

Vid traktortur genom parken kommer man nära bl a visenter och kronhjortar. Får, getter och många andra djur finns också att se.

närkontaktfårhallen

flyktiga möten

eller att sitta och prata med en total främling om fladdrande öron

flyktigamöten
Häromdagen åkte jag tåg.
Det händer inte så ofta tyvärr.
Plötsligt kommer det in en liten man med en stor hund som efter lite om och men lyckades hoppa upp på sätet mitt emot mig. Satt så fint på handduken som mannen hade brett ut.
Ja, jag hade satt mig i djurvagnen.
Hon hette Doris berättade han.
Sedan satt vi och pratade om hur öronen rör sig på våra djur. Fladdrar på hundar och vippar på hästar.
Det är märkligt hur tiden liksom kan stanna till och det korta mötet och samtalet med en främling kan dröja sig kvar i minnet som något speciellt.

catwalk



catwalkstallväggen

Det har varit mycket snö några dagar men nu är det plusgrader. Gårdskatten Rumla har det i alla fall lite lyxigt med egen skottad gång till sin lucka till stallet.

catwalkrumla
Rumla har full koll och bevakning på gårdsplanen. Oavsett vilken tid jag kommer hem på dygnet kommer hon alltid och möter upp vid bilen.

catwalkkatten