Det börja bli dags att göra ett par kransar till påsk. Lådan med påskdekorationer är framtagen och jag plockar bland nogsamt sparade fjädrar. De här vackra kommer från guldfasan från gården Kullholen i södra Dalarna. Där sker försäljning av miljövänliga och etiska fjädrar. Virade långa kvistar av nyknipsad björk får utgöra kransstommen tillsammans med ett par videkvistar. Om jag hittar nedfallen lav från grenar dekorerar jag med den annars blir det spansk mossa.
Häromdagen när jag öppnade en tjock kokbok föll några pressade penséer ut. Lövtunna och blekta i färgen. Det måste vara närmare två år sedan jag nogsamt la dem mellan bakplåtspapper i mitten av den imponerande kokboken och pressade in den i bokhyllan igen. I någon av alla lådorna i farfars gamla chiffonjé visste jag att jag stoppade undan ramen från Hemtex i höstas. Nu blickar jag från sängen mot penséer från hästgården och samtidigt vilar skira fuktiga kronblad från tulpan mellan sidorna i boken. Undrar när jag hittar dem?
Jag saknar att gå ut och hänga en krans på stalldörren. Faktiskt mest stalldörren. Vårt förra boende var för mig starkt förknippat med hästarna. Det är dem, stallet, naturen och de fantastiska ridvägarna jag saknar, inte huset i sig. Men var sak har sin tid och speciellt vintrarna var ganska slitsamma i stallet med att bära vatten, brodda hästar och pulsa runt i snön eller halka på isblank stallplan. Nu är en ny tid och äntligen är köket klart här hemma. Det är ljust, precis som jag ville ha det. Det är svårt att fotografera i novembermörkret men snart skall jag visa köket i sin helhet. Häromdagen snodde jag ihop en krans av kvistar från lärk. De är omedgörliga och går lätt av men till slut blev det en krans i alla fall. Kristallkronan är på plats och äntligen börjar det bli ett hem.
Mina tankar går ofta till klimatet och att vi måste minska konsumtionen. Det är svårt när det kommer till beslut och val som påverkar det egna livet och sig själv som person. Det är lätt att ha generella åsikter, speciellt vad ”andra” eller någon annan skall göra eller inte göra. Jag har ju utmanat mig själv med att inte köpa krukväxter eller snittblommor under vintern. Det blir svårt men måste gå. Igår knep jag av några kvistar med snöbär i de enorma buskagen häromkring. Lite som en tjuv men i ett gott syfte.
I stället för snittblommor skall jag utmana min kreativitet med blomsteruppsättningar av material från naturen. Mossa, grenar, blad och kvistar. Förra helgen plockade jag blad av gråludna mjuka lammöron som jag försiktigt har pressat mellan hushållspapper i en tjock bok. Efter några dagar mellan boksidorna är bladen halvtorkade men fortfarande mjuka och formbara. Då har jag klätt två frigolitklot med bladen som jag försiktigt har fäst med knappnålar så att mönstret nästan blir som en kronärtskocka. Nu pryder de fönsterbänken i köket.
Kloten kommer från Panduro Hobby och kan användas många gånger, till exempel täckas med mossa.
Har förvandlat en gammal Ikeamöbel som säkert har minst 20 år på nacken. Har dessutom lite nostalgiska minnen till det här skåpet eftersom min pappa köpte det som förvaringsmöbel till vårt sovrum i deras sommarstuga när barnen var små. Tyckte det var synd att slänga ett bra fungerande klädskåp i massiv furu så jag tog hand om det till barnens studentlägenhet. Ljusgrå matt färg och egenhändigt ihopknåpade läderhandtag. Tog bort den fula krönlisten. Törs knappt visa hur det såg ut från början. Jag är alltid så ivrig att sätta igång så tog bara av en usel mobilbild på skåpet i förrådet innan förvandlingen.
Murgröna, nejlikor, chrysanthemum, hypericum, darrgräs och peperomia.
Det växlar fort. Så här när temperaturen nästan gick upp mot 25 grader igår och det känns som högsommar måste jag visa en blomsterkrans med hängen som nästan ger lite midsommarkänsla. Med solstrålar som värmer känns det löftesrikt med helg och känslan börjar redan infinna sig. TREVLIG HELG!
Vissa tisdagkvällar är lite guldkantade för då går jag på blomsterkurs här. Till klassisk musik, under tystad och stor koncentration, står vi och gör blomsterarrangemang med duktiga florister som lärare.
Bären är uppträdda på tunna metalltrådar och tråden är snurrad runt varje bär för att det skall hålla sig på plats. Runt blomstjälkarna är tråden lindad och bäst blir det ovanför en liten bladrosett. När blomman och stjälken torkar blir den smalare så tråden behöver fästas ordentligt. Metallstommen är lindad med murgröna som för det mesta bruka hålla sig fin länge utan vatten. Blommorna och bären håller sig fina ungefär en vecka om de blir sprayade med vatten varje dag.
Åh, vad jag längtar till sommaren och att göra hängande kronor med gräs och olika blommor och bär.
Idag smälter islyktorna som jag gjorde i helgen. Det är på något sätt trösterikt att det går att skapa något så vackert av bara vatten. Jag har alltid fascinerats av ljustes spel i kristall, glas och vatten. Drömmer om växthus och att besöka ishotellet i Jukkasjärvi, också det förgängligt. Det är tid nu att förverkliga drömmar.
För några år sedan fick jag en vacker odlad dansk gran till jul. Den var mörkt grön med glänsande barr, välvuxen med kraftiga och täta grenar. En sådan där riktig Walt Disneygran. Ja precis, som konstgjord, helt utan doft. Efter julen slängde vi ut den åt hästarna som vi alltid har gjort. Den ena hästen var snabb och släpade med sig sitt eftertraktade byte likt en myra som släpar ett barr.
Döm om min förvåning så ratade hästarna granen. Nix, dansken föll inte i smaken. Den låg kvar i hagen, med tiden torr och utan ett barr. Jag ställde in den nakna dansken i stallet och där blev han stående i ett hörn medan jag smidde planer.
I år blev den danska granen återbrukad. Stram och vitmålad och för tillfället dekorerad med blommor och ljusslingor. Kanske får han stanna kvar över jul eller också byter vi ut honom mot en mer aptitlig svensk. En klen men hederlig och doftande rödgran. Då vet man liksom vad man får.
Det blev extremt långsamt att vara hemma och vara sjukskriven med foten som har tagit tid att bli bra (bättre). De sista veckorna tog jag tag i ett projekt att klä om två fåtöljer. Jag har inte gjort något sådant tidigare men vet att jag är hyfsat händig.
Jag skall erkänna att när jag hade tagit bort tyget och så där tusen häftklamrar och nubb på den första fåtöljen så var jag tveksam om jag skulle ro projektet i land. Men bit för fick jag fast det nya tyget. Min snälla svärmor (som fåtöljerna kommer ifrån) var snäll och sydde de lösa sittkuddarna på sitsarna. Nu är det bara kvar att måla benen men jag kan inte riktigt komma på vilken färg de skall ha. Måste säga att jag blev nöjd med resultatet. Det är roligt att klara av något som inte är helt givet från början.
Älskar de här små, bekväma och lättplacerade fåtöljerna!
T I D S F Ö R D R I V
Har alltid tyckt det är ett konstigt ord, vem sjutton behöver fördriva tiden liksom? Jo, så har jag tänkt när jag under så många år alltid har haft fullt upp med arbete och familj. Nu sitter jag här hemma med benet i högläge och vet knappt hur jag skall få dagarna att gå.
Det blir en del pyssel vid köksbordet, använder sådant som redan finns här hemma. Idag gjorde jag små flaggspel av guldfärgat papper.
