Ett nytt armband från silversmedjan

Under hösten har jag tillbringat några fina kvällar i silversmedjan men när tiden inte riktigt räcker till går det ut över kreativiteten och det konstnärliga skapandet. Men det här armbandet med den för smycken ovanliga rektangulära formen blev jag nöjd med. Stenen är en ametist som gnistrar i ljust grålila. Det är ett riktigt statementarmband som drar blickarna till sig. Jag får frågor om det inte är obekvämt men tvärt om så vilar det platt och fint mot skrivbordet på jobbet.

Tidigare har jag smidit fyrkanter till örsnibbarna och de är förvånansvärt pilliga att göra jämfört med runda kreoler. Varje örhänge måste sågas och lödas i varje rät vinkel. Tråden är valsad flera gånger så även den har blivit fyrkantig. Vet ni, jag har massor av silversmycken som jag har gjort under åren och som bara ligger här hemma och aldrig används. Kanske borde jag putsa och fotografera alla för att lägga ut till försäljning till attraktivt pris? Kanske något av mina unika och egensinniga smycken kan glädje någon annan?

Hygge för att överleva november

November är inte min favoritmånad, vill helst bara att den skall passera så snabbt som möjligt. December är trots allt lite bättre med julglitter, glöggmys, traditionsenlig julkonsert och stundade ledighet. Jag har några strategier för att hösten och framför allt november skall kännas bättre.

Jag plockar fram plädar, fårskinn och textilier i massor. Det långhåriga isländska fårskinnet är en favorit liksom två mörkgrå med mjuka lockar. De ser ut som skinn från gotländska får men kommer från favoritbonden på Kärrbo Prästgård. Dags att ta fram dem liksom en stor chunky yllepläd som är som att krypa ner i ett varmt bad. Den grå pläden från Klippan sveper jag oftast in mig i framför TV-n.

Ljus och ljuslyktor är aldrig fel på hösten och vintern. Tänder några ljus så fort jag kommer hem från jobbet och helt plötsligt blir det mysigt att vara hemma och inomhus. Åhlens har stora höga blockljus som varar länge. De har jag placerat ut på flera fönsterbrädor här hemma.

Trotsa vädret och gå ut med kameran är sällan fel även om det är kallt eller till och med småregnar. Att aktivt leta upp vackra motiv är meditativt och att sjunka ner i en fotosession är djupt avkopplande och frigör endorfiner hos mig.

Att plocka fram varma tröjor, handledsvärmare och sockor är mysigt och värmer skönt. HM har prisvärda cashmere tröjor (den grå polotröjan) och även Uniqlo är bra på lammull (den vita) och cashmere. Vantar och sockor i fina mönster finns hos Öjebro vantfabrik. Handledsvärmare har jag beställt av en arbetskamrat men de brukar gå att finna hos den lokala hemslöjdsbutiken. Min tröja med islandsmotiv är en gammal favorit från HM men just nu finns en snygg prisvärd hos Lindex eller snygg snygg kofta hos Jumperfabriken.

The Muji people

Efter en stund står jag bara och tittar på kunderna, människorna. De har designad ryggsäck och bär rymliga kläder i geometriskt snitt. Färgskalan är monokrom, outfiten är omsorgsfullt uttänkt men inte överdrivet exklusiv. Jag ser inga naglar, läppar och fransar som är onaturligt långa och fylliga. Knappt något smink och inga synliga tatueringar heller för den delen. Som så ofta förr observerar jag samhällsfenomen och människor runt omkring mig. Veckans spaning.

Tillsammans med sonen besöker jag japanska Muji som just har öppnat sin flagshipstore på Åhlens i Stockholm. Muji säljer kläder, heminredning med betoning på smart förvaring, hudvårdsprodukter och mycket annat.

Grundstenarna i konceptet är noga genomtänkta materialval, effektiva tillverkningsprocesser och förenkling av förpackningar. Här finns inga extra kartonger, förpackningar och plastpåsar runt produkterna. Priserna är förvånansvärt låga och jag tilltalas av enkelheten och den avskalade elegansen. Jag kommer att tänka på klädkedjor som Cos och Uniqlo men det här är så mycket mer än just kläder.

Ateljé 1030 – keramikverkstad

Skånevisiten bjöd även på ett snabbt besök hos mina vänner Camilla och Calle som driver keramikverkstaden Ateljé 1030 i Almaröd på sydkusten. Här finns en liten butik och det går bra att stanna till och besöka verkstaden och kanske köpa något av allt det snygga som de tillverkar. Calle drejar kannor och skålar och Camilla kavlar stora vackra fat. Jag passade på att beställa en mossgrön skål för att komplettera mina egentillverkade. Förra sommaren var jag med på en innehållsrik helgkurs och deras kurser är något som jag varmt rekommenderar. I september och oktober håller de två endagskurser. Tips!

Ett paradis för keramikälskaren

Det går inte att besöka Öland utan att åka till Paradisverkstaden som ligga strax söder om Ölandsbron. Här formges och tillverkas keramik av familjen Paradis. Allt från små ljusstakar och vaser i mjuka organiska former till stora trädgårdskrukor. Utställning, försäljning och café i den stora vackra vita byggnaden med tillhörande trädgård. Ett paradis som jag alltid återkommer till! Den här gången åkte jag därifrån med två blomkrukor.

Strandnära B&B

Vi har redan varit här ett par dagar och jag skulle gärna stanna många dagar till. Strandnära Bed and Breakfast  är ett vackert litet badhotell i närheten av Mörbylånga på södra Öland. Här finns en tydlig ekologisk profil där mer än 90 procent av det som serveras är ekologiskt och närproducerat. Alla rummen är personligt inredda, stilen är ljus och harmonisk. Inget är lämnat åt slumpen. Det var faktiskt deras bilder på instagram som lockade mig hit och jag blev inte besviken.

Omsorgen om detaljerna och gästerna är rörande. På de omsorgsfullt arrangerade kuddarna ligger en lavendelblomma, några gamla korkskruvar ligger lägligt som dekoration på ett fat med stenar från stranden.

Restaurangen är listad i White Guide och maten är fantastiskt vacker och mycket god. En ovanlig och lyckad kombination med ett relativt enkelt Bed and Breakfast och en restaurang med ambitioner. Den harmoniska trädgården och maten återkommer jag till i ett eget inlägg.

Att skapa ett smycke i silversmedjan

Med några mobilbilder från silversmedjan tänkte jag visa hur ett enkelt silversmycke blir till. Under flera år har jag gått på kurser hos Charlotte som har en välutrustad smedja där många vackra smycken skapas. Charlotte är proffs, har gesällbrev, och är silversmed på heltid sedan många år. Hon håller kurser och tillverkar de mest fantastiska smycken i silver, guld och ädelstenar, många är specialbeställningar som görs i samråd med kunden. Jag har bara kommit en liten bit på väg och gör helst smycken, gärna med infattade stenar.

Först sker en hel del tankearbete om hur själva smycket skall se ut. Om jag har bestämt mig för till exemplen en speciell blomma eller snäcka kollar jag upp hur den verkligen ser ut, googlar och tittar på bilder. Sedan ritar jag upp min idé på papper och för över till silverplåten. Silverplåt finns färdig i olika tjocklekar, här vill jag minnas att jag valde 1 mm vilket gör ett smycke av den här storleken stabilt och med en viss tyngd. När jag har sågat ut det blivande smycket värmer jag det med gasbrännaren för att göra silvret mjukare. Då blir det mörkt som på andra bilden och då kan jag slå in stämplar. Den första stämpeln visar tillverkningsåret, den andra orten och den tredje att det är silver dvs består av 925 tusendelar rent silver.

Silversmycket placeras på ett flackjärn när stämplarna slås på. I sista minuten, efter att de traditionella stämplarna var på plats, kom min dotter på att hon ville ha ett budskap på smycket så då var det dags att ta fram de små bokstavsstämplarna som bara är 1,5 mm höga. Riktigt pilligt att få dem på rätt plats.

Sedan är det dags att jämna till alla kanter och få bort repor med fil och därefter smärgelduk. Vid flera tillfällen polerar jag smycket vid slipmaskinen och det momentet glömde jag att dokumentera. Slipmaskinen är en stor respektingivande maskin som hanteras med försiktighet. Därefter måste jag slutgiltigt bestämma hur fyrklövern skall fästas på armbandet. Ibland har jag allt klart från början hur jag skall göra, ibland växer smycket fram efter hand. Jag tillverkar ringöglor i rätt storlek genom att vira silvertråd runt en metallstav. Därefter sågas de upp, alla på en gång, och vips har en jag en hel bunt små ringar i handen.

Nu skall två ringar lödas fast på baksidan, det är i dem jag kommer att fästa själva kedjan. På vänstra bilden finns en burk med flussmedel, det är något som penslas på delarna som skall lödas för att underlätta själva lödningen. Tråden är lod som tillförs och smälter ihop tillsammans med delarna under lödningen. Lod finns i olika varianter som smälter vid olika temperaturer och det gäller att välja rätt som passar just den lödningen som skall göras. Om t ex flera lödningar skall göras på ett smycke måste man oftast börja med ett hårdare lod så att den lödningen inte ”går upp” vid nästa lödning/moment. På den högra bilden har jag förberett för lödningen genom att hålla fast den lilla ringen med en tång. När materialet blir upphettad börjar alla delarna att flyta omkring så allt måste vara förankrat eller hållas fast så att säga.

Att löda är en hel vetenskap och jag har alltid tyckt att det är svårt. Det gäller att vara stadig på handen, snabb och ha känsla för temperatur och färgskiftningar i materialet. När lödningen är klar doppas smycket direkt i kallt vatten. Då lägger sig molekylerna snabbt tillrätta och smycket svalnar direkt. Då är det fult, svart och fullt av oxider som är smutsrester från lödningen. För att få bort det måste smycket koka upp i en lösning av citronsyra och vatten och därefter sjuda en bra stund. Det går inte att bearbeta ett smutsigt smycke så silversmide består ofta av ett växelarbete mellan lödning, syrakokning och smidning (bearbetning av materialet).

Här har jag tagit fram lås och kedja som jag köper färdigtillverkat. De sätts fast i smycket med två ringöglor och med hjälp av två plattänger. Oftast behöver länkarna i kedjan göras större med hjälp av en syl för att ringarna skall få plats. Helst skall ringarna också lödas så att det blir riktigt hållbart och då måste kokning i syralösning ske igen. Nu börjar smycket blir klart, bara ett moment kvar.

Som sista moment skall smycket poleras för att uppnå lyster och glans. Det kan göras på flera olika sätt men här använder jag en trumlare där smycket roterar tillsammans med små metallföremål och polermedel. Det är lite magiskt att efter ungefär en timme ta smyckena ur trumlaren för det är först då man ser det slutgiltiga bländande resultatet. Et voilá, ett armband runt dotterns handled.

Som ni ser är det ganska många moment innan ett så här enkelt smycke är klart. Önskar att fler personer skulle uppskatta det genuina i konsthantverk som resulterar i ett unikt föremål tillverkat med handens kraft och med hantverkarens egen känsla som signum. Ofta förvånansvärt lågt pris med tanke på arbetet bakom. Så här kommer en liten uppmaning från mig att gå till den lokala silversmeden eller keramikern nästa gång det är dags att köpa en gåva.

Mina drömmars taklampa

Det är en lång historia eller rättare sagt kärlekshistoria.

Långt innan taklampan Heracleum, designad av Bertjan Pot, började synas i inredningstidningarna hade jag förälskat mig i den strama men luftiga designen.  I det lantliga rödvita lilla huset med låg takhöjd fick mina drömmars lampa förbli just en dröm. Några år passerade och det är ju onekligen en bra test om kärleken består. I 60-talslägenheten skulle den passa mycket bättre. I höstas var beställningen gjord och vi åkte in till välsorterade Norrmalms el för att titta på utställningsexemplaret. Döm om min förvåning var själva lampstommen svart eller åtminstone väldigt mörkt grå. Nickel är för mig en metall i dov silvernyans. (Tycker mig ha ganska bra koll på olika metaller då jag håller på med silversmide)! Lampan avbeställdes och min dröm fick återigen förbli en dröm, ni vet en sån där dröm som man vaknar upp ur och känner sig besviken. Jag kunde trots allt inte släppa lampan och när jag läste att mörka träslag gör sig bra till detaljer i svart så gav jag kärleken en ny chans. Nu var det slut på velandet och Vålamagasinet strax utanför Uppsala hade ett utställningsexemplar till salu som jag kunde hämta direkt. Och ja, nu hänger den här med underbart milt ljus av 45 ledlampor. Några ord om Vålamagasinet också. Vilken inredningsbutik, helt fantastiskt vacker utställning, gigantiskt sortiment och hjälpsam personal. Nu är jag ingen storkonsument av inredning men här blir det fler besök.

Danskt hygge till ett innerligare och lyckligare liv

Min barndomsvän vill gärna åka gärna över till Köpenhamn när jag kommer ner till Skåne och inte mig emot. Numera ser vi bortom Ströget och senast besökte vi Designmuseum Danmark. Ett innehållsrikt museum med allt från nutida design till danska designklassiker. I museishoppen, även den välfylld, hittade jag de här små intressanta böckerna som förklarar det nu så populära ordet hygge samt varför danskarna är ett av världens lyckligast folk. Inte konstigt att det är så mysigt i Köpenhamn trots att det är en storstad.

Hygge skulle jag vilja översätta till ”gemytlighet” eller kanske ”vänskaplig atmosfär”. Enligt författaren Meik Wiking som har skrivit ”The little book of Hygge, the danish way to live well” handlar hygge bland annat om:

Atmosfär genom till exempel att tända ljus, att ha bra belysning och att använda naturmaterial.
Njutning som en kopp thé, ett bakverk, några chokladpraliner men inte konsumtion i övermått.
Närvaro, att vara tillsammans utan störningar från till exempel mobiler.
Jämlikhet, att samvaron tillsammans är viktigare en den enskilda individen.
Tacksamhet för det som är bra just nu.
Välbefinnande genom en tänd brasa, mjuka kuddar, plädar, böcker, musik, snittblommor eller annat från naturen.
Samhörighet genom att vara tillsammans och skapa gemensamma minnen.
Harmoni genom frånvaro av konkurrens och skryt och genom att undvika drama. Lämna diskusionerna om politik till en annan gång.

I boken ges konkreta tips på att skapa ett liv med mer hygge och även tips månad för månad. Jag kan verkligen rekommendera de här båda böckerna som innehåller många tänkvärda och enkla tips till ett mer innerligt och lyckligt liv. Det behöver inte vara så komplicerat helt enkelt. Jag tänker ”fjällstuga” eller ”livet på landet”.

Mjuka organiska former och en grönskimrande sten

Onsdagskvällarna i silvermedjan är lika mycket umgänge med spännande samtalsämnen som silversmide. Det är högt i tak där alla för fram sin åsikt men även respekterar varandras. Här diskuteras allt från svenska akademins förehavanden till tv-serier, politik, resor, känslor, konst, förhållanden och relationer. Kanske är vi alla konstnärssjälar med brett känsloregister. Det goda samtalet är välgörande och jag är tacksam för dessa stunder.

Mitt senaste smycke är ett stilrent stelt armband med en infattad grönskimrande sten. Färgen växlar från grönt till blått och svart beroende på ljuset. Är osäker på stenens namn men vill minnas att den heter amazonit. Armbandet är lätt att bära och sitter skönt runt handleden. Formen påminner mig om Alvar Aaltos klassiska vas som är en stilförebild för mig.