Höstens vackra ekblad blev smycken

Inspirationen kommer oftast från naturen. Kanske för att jag finner mitt mentala vilrum där under höga susande trädkronor. Tystnaden, eller frånvaron av storstadens ljud, är viktig. Minnesbilder, ja just bilder, finns ofta kvar på näthinnan under lång tid. Hur en björkstam såg ut eller färgen på en blomma. Under hösten har jag studerat eklöv. Begrundat form, storlek, färg och struktur. Konstaterat att bladen från ett och samma träd oftast är liknande i formen medan de från ett annat träd kan ha en annan grundform.

Jag har försökt överföra den känslan i några silversmycken. Ådrorna har jag smidit i olika tekniker men är fortfarande inte helt nöjd med resultatet. Någon frågade mig om bladens flikar böjer åt olika håll. Ja, titta, sa jag och tog fram ett löv ur fickan. Överallt här hemma har det legat halvtorkade blad i olika färger. Jag läser att ekträdet, Quercus Robur, tidigare har spelat roll som religiös symbol i Europa och att svenska amiraler har fyra ekblad på uniformskragen. Trädet symboliserar stabilitet och styrka och kan bli flera hundra år. Förra året drev jag upp små ekar ur ekollen vilket är ett roligt höstpyssel. Bilder här. Hos Svenskt Tenn finns vackert ekblad i just tenn, här.

Organiska former x två

Jag fick tag i ett par överdelar från designsamarbetet mellan HM och William Morris, den engelske designern som är mest känd för ljuvliga blommiga tapeter och textilier.  Ibland har jag varit fundersam kring dessa designsamarbeten då jag mest tycker att de uppmuntrar till kortsiktig konsumtion. Dessutom ser jag sällan att kläderna används, precis som om det är själva ”köpet” som är det mest intressanta. Jag skall i alla fall motbevisa mig själv nu och verkligen använda min polo och mina toppar. Mönsterna och färgerna är verkligen extraordinära. Häromdagen besökte jag Millesgården och den fina utställningen om just William Morris. Millesgården måste vara Stockholms vackraste museum och nu när jag bor i närheten köpte jag ett årskort.

Organiska former har alltid tilltalat mig på både tyger och keramik. Samtidigt som vi sveps in i höstmörkret igen är det dags att kliva in i Charlottes smedja. Stämningen är varm och samtalsämnena är många. Höstens första smycke blev ett hängsmycke i form av ett eklöv. Jag sprider ut gröna eklöv både här hemma och i smedjan och konstaterar att alla löv är olika när jag sågar ut små löv till örhängen.

Väskor och andra vintagevänner

”Har du någon väska mamma?” Min dotter är hemma några dagar och jag vet vad frågan betyder. Jag har några äldre Mulberryväskor som har hängt med länge, de flesta mer än 20 år.

Jag tar fram en brun i krokopress. Skinnet är tjockt och blankt, inte en repa på just den här väskan. Plockar även fram en mörkbrun tweedkavaj som är jämngammal med dottern. Laura Ashley var på den tiden ett exklusivt märke av god kvalité. Burberry scarfen är nyare men kommer att hänga med länge.

Kavajen är lite stor över axlarna men hon får hon beröm av modeintresserade vänner. Så roligt när det som är sparat kommer till användning. Vintage är återbruk när det är som bäst. Väskor och accessoarer får kosta, i gengäld varar de hela livet, jag behöver inte följa den senaste trenden. Gammal kärlek rostar inte.

Keramik och skulptur på Gotland

Förutom att uppleva landskapet och den fantastiska naturen ville jag gärna besöka några konstnärer och keramiker. På norra Gotland utanför Slite finns Skulpturfabriken som är väl värt ett besök. Här finns Stins Lindholms design och skulpturer främst i betong. Visningsträdgården med de välkända betongbänkarna är stram och rogivande och här finns även en espressobar.

Utanför Burgsvik på södra Gotland har Jan Sandblom sin keramikverkstad. Hans specialitet är brukskeramik som är gjuten. Det ger ett formspråk med stramare karaktär och jag vet att de här muggarna är väldigt sköna i handen för de finns hemma hos min bror.

Åsa Lindströms karaktäristiska keramikmuggar med den breda guldkanten blev jag förälskad i redan för över tjugo år sedan. Mina är enfärgade i olika vita nyanser med pastellfärgad insida. Jag inser att jag har en smärre förmögenhet där hemma. Hade svårt att slita mig från den slående utställningen i butiken. Intill finns gotländska institutionen Hablingbo Crêperie som är omnämnt i White Guide men det blev inget besök för oss där.

Sista stoppet blev hos Fide Fajans där Ingela Karlsson skapar bruksföremål i milda pastellfärger och flätade delikata skålar. Muggarna är formdrejade och jag åkte därifrån med två vita. Egentligen är det köpstopp för mig eftersom jag redan har många olika koppar och muggar hemma från olika favoritkeramiker men jag inhandlade dessa med förevändningen att det är miljövänlig att ha en egen mugg på arbetet istället för att använda pappersmuggar.

Furillen, Gotland

Återigen är jag som förflyttad till en annan världsdel och en annan tid. Som någon ödelagd gruva i ett annat tidevarv. Det är ensamt, varmt, dammigt, torrt och solen lyser med obarmhärtig styrka.

Vi har kommit till Furilden, eller Furillen, som är en ö utanför Gotlands nordöstra kust. Här bedrevs ett stort kalkbruk fram till 70-talet men idag är det gamla bruket förvandlat till eventverksamhet och hotell och ägs av en entreprenör och tillika fotograf. Här har otaliga modefotograferingar och reklamfilmer spelats in under de senaste åren.

Och jag förstår varför, miljön är helt enastående. En unik kombination av industrimiljö förfinad och grovt tillrättalagd av Sveriges mest namnkunniga arkitekter och designers. Varje detalj är noggrant uttänkt såsom vaserna av obehandlat stål som sitter fast i de grånade teakborden. Vackert, funktionellt.

Hotell och restaurang har öppet under några få sommarveckor. Det finns även en eremitkoja i skogen att hyra för den som söker total avskildhet. På något sett rör jag mig andäktigt i miljön. Vill inte störa. Här råder ett lugn som är påfallande. Utsmyckningen består av torkade grenar från enebuskar förutom några strama solrosor. Det är avskalat, eteriskt, estetiskt. Tillbakadraget. Osannolikt, osvenskt, eller kanske egentligen som den svenska själen, och hit vill jag komma igen. Snart.

Blomman för dagen

IMG_5931

Att kombinera helt olika ting, idéer eller företeelser kan ofta resultera i något helt nytt. Silversmide är i mångt och mycket ett tankearbete där form, funktion och material måste fungera tillsammans. Jag hade en tanke att kunna bära en riktig blomma som smycke och kom på idén att göra en liten blomsterhållare som smycke. Den runda grunda silverskålen har några hål i botten i vilka jag har sytt fast blomman med ett par stygn. Jag kallar smycket Blomman för dagen. Under den riktiga blomman bildar de små hålen ett mönster av en stiliserad blomma med små pistiller av 18 k guldkulor. Skålen sitter löst på själva armbandet och kan bytas ut till något annat. Nu helg och himmelsfärd. Jag måste ut och njuta av alla underbara blommor!

TREVLIG HELG!

IMG_5915

IMG_5932

IMG_5887

Nytt från silversmedjan

IMG_5440

Kvällarna i smedjan är heliga och fyllda av koncentration, kreativitet och utmaningar i själva hantverket. Jag har en komplicerad relation till ädelstenar. Älskar och hatar samtidigt. De för mig vackraste smyckena har oftast infattade stenar, gärna flera stycken. Samtidigt är det just själva infattningarna som är det mest svåra och tålamodsprövande arbetet av alla i smedjan. I alla fall om du frågar mig.

 

De gnistrande stenarna har en magisk dragningskraft på mig och en av mina favoriter är rökkvarts. Sobert rökfärgad, diskret. Färgen skiftar från brunsvart, mörkt chokladfärgad, till toner av smörkola beroende på hur ljuset reflekteras i fasetterna. Här har jag smidit en stel armring med en infattad rökkvarts som är flexibel på själva armringen. När ljuset reflekteras i den rörliga stenen blir den mer levande och tusen ljusstrålar slungas tillbaka ut i rymden. Jag har inte riktigt kunnat fånga ljusspelet här på bilderna dock.

IMG_5434

IMG_5443

IMG_5433

Helgens loppisfynd

IMG_5062

Nu måste jag visa helgens loppisfynd. Det är inte så ofta jag hittar något nu för tiden men den här massiva mässingsljusstaken blev jag glad för. Stram och stilren design av Pierre Forsell för Skultuna. Han var tongivande designer på mässingsbruket mellan åren 1955 och 1986 och känd för sin modernistiska design.

IMG_5068

Ljusstaken påminner om en adventsljusstake så det var säker därför ingen hade brytt sig om den före mig. Nu blev den istället stylad med vaktelägg inför påsken här hemma. Och ser ni knopparna på syrenkvistarna som egentligen är nedstuckna i vasen med påskliljor. Det finns hopp om ljusare tider med doft av syrener som plockas i stora fång.

IMG_5056

IMG_5060

Nya smycken direkt från silversmedjan

IMG_5024

Nu är jag tillbaka igen i silversmedjan hos Charlotte och skaparlusten är också tillbaka! Fick chansen att ta en tillfällig kursplats under våren. Tidigare under flera års tid gick jag på kurs varje termin. Har nog inte förstått hur mycket jag har saknat silversmidet, smedjan och den kreativa stämningen som råder där. Samtalsämnen om färg och form och om livet samtidigt som det smids, bankas, filas, slipas och trumlas. Ljuden är välbekanta liksom materialet som jag älskar. Silver, argentum. Hårt och mjukt samtidigt beroende på hur det hanteras.

IMG_5032 (1)

Jag började med att arbeta om ett gammalt brett armband. Här har jag valsat in ett subtilt mönster från ett metallnät, lödit fast några smidda ringar och borrat hål för ett lite råare uttryck. Till sist har jag format det för att passa min handled. Processen i silversmide är att silvret är mjukt och formbart när det är upphettat men nedkylt i vatten efteråt. När det bearbetas med hammaren, smids, lägger sig molekylerna tillrätta och det blir hårt igen. Då måste det värmas upp med brännaren igen innan det kan bearbetas igen. Om det inte värms upp är det hårt, omedgörligt och spricker vid bearbetning.

 

Två par örhängen i enkla rena former. De välvda fyrkantiga till vänster är slipade i slipmaskin och då blir ytan alldeles sammetslen. Nästan alla smycken poleras i en trumlare som sista moment för extra glans och finish.

IMG_5018

IMG_5014

Kransquizz

IMG_4925 (3)

Vi närmar oss Påsk. Årets skönaste helg om du frågar mig. Helgen lagom liksom. Inga stora krav och avslappnad frihet vad gäller traditioner, mat och umgänge. Åtminstone i min familj. Det blir lite som det blir. Förra året sålde jag min sista häst strax innan påsken. Han hämtades på påskdagen så det blev en helg fylld av blandade känslor. Mamma, som var på besök, och jag var ensamma här hemma efter långfredagens släktmiddag. På påskafton åt vi en utsökt middag på en av småstadens bästa restauranger som märkligt nog hade öppet .

IMG_4929

IMG_4923

                            

Nu har jag knåpat ihop två kransar med lite påsktema. En av mina kollegor önskade sig en krans och gissa vilken hon valde?

Den här första kransen är tvinnad av björkris och dekorerad med vaktelägg och fjädrar av guldfasan. Fjädrarna har jag beställt av Kullholen som är en gård i Borlänge som föder upp alpackor och fåglar. Utbudet av fjädrarna, som är etiska och giftfria, är gigantiskt och kommer från fåglarna på gården. Funderar på att göra ett par silverörhängen med fjädrar till påsk.

IMG_4942

Den andra kransen är också av tvinnat björkris och dekorerad med fjädrar från pärlhöns, gröna kvistar från kryptuja, kottar från al och ett grönt sidenband. Nu är frågan – vilken krans valde hon?

IMG_4945

IMG_4946

                            

Med denna cliffhanger önskar jag er, mina fina läsare, en riktigt härlig och TREVLIG HELG!