Danskt hygge till ett innerligare och lyckligare liv

Min barndomsvän vill gärna åka gärna över till Köpenhamn när jag kommer ner till Skåne och inte mig emot. Numera ser vi bortom Ströget och senast besökte vi Designmuseum Danmark. Ett innehållsrikt museum med allt från nutida design till danska designklassiker. I museishoppen, även den välfylld, hittade jag de här små intressanta böckerna som förklarar det nu så populära ordet hygge samt varför danskarna är ett av världens lyckligast folk. Inte konstigt att det är så mysigt i Köpenhamn trots att det är en storstad.

Hygge skulle jag vilja översätta till ”gemytlighet” eller kanske ”vänskaplig atmosfär”. Enligt författaren Meik Wiking som har skrivit ”The little book of Hygge, the danish way to live well” handlar hygge bland annat om:

Atmosfär genom till exempel att tända ljus, att ha bra belysning och att använda naturmaterial.
Njutning som en kopp thé, ett bakverk, några chokladpraliner men inte konsumtion i övermått.
Närvaro, att vara tillsammans utan störningar från till exempel mobiler.
Jämlikhet, att samvaron tillsammans är viktigare en den enskilda individen.
Tacksamhet för det som är bra just nu.
Välbefinnande genom en tänd brasa, mjuka kuddar, plädar, böcker, musik, snittblommor eller annat från naturen.
Samhörighet genom att vara tillsammans och skapa gemensamma minnen.
Harmoni genom frånvaro av konkurrens och skryt och genom att undvika drama. Lämna diskusionerna om politik till en annan gång.

I boken ges konkreta tips på att skapa ett liv med mer hygge och även tips månad för månad. Jag kan verkligen rekommendera de här båda böckerna som innehåller många tänkvärda och enkla tips till ett mer innerligt och lyckligt liv. Det behöver inte vara så komplicerat helt enkelt. Jag tänker ”fjällstuga” eller ”livet på landet”.

Mjuka organiska former och en grönskimrande sten

Onsdagskvällarna i silvermedjan är lika mycket umgänge med spännande samtalsämnen som silversmide. Det är högt i tak där alla för fram sin åsikt men även respekterar varandras. Här diskuteras allt från svenska akademins förehavanden till tv-serier, politik, resor, känslor, konst, förhållanden och relationer. Kanske är vi alla konstnärssjälar med brett känsloregister. Det goda samtalet är välgörande och jag är tacksam för dessa stunder.

Mitt senaste smycke är ett stilrent stelt armband med en infattad grönskimrande sten. Färgen växlar från grönt till blått och svart beroende på ljuset. Är osäker på stenens namn men vill minnas att den heter amazonit. Armbandet är lätt att bära och sitter skönt runt handleden. Formen påminner mig om Alvar Aaltos klassiska vas som är en stilförebild för mig.

Höstens vackra ekblad blev smycken

Inspirationen kommer oftast från naturen. Kanske för att jag finner mitt mentala vilrum där under höga susande trädkronor. Tystnaden, eller frånvaron av storstadens ljud, är viktig. Minnesbilder, ja just bilder, finns ofta kvar på näthinnan under lång tid. Hur en björkstam såg ut eller färgen på en blomma. Under hösten har jag studerat eklöv. Begrundat form, storlek, färg och struktur. Konstaterat att bladen från ett och samma träd oftast är liknande i formen medan de från ett annat träd kan ha en annan grundform.

Jag har försökt överföra den känslan i några silversmycken. Ådrorna har jag smidit i olika tekniker men är fortfarande inte helt nöjd med resultatet. Någon frågade mig om bladens flikar böjer åt olika håll. Ja, titta, sa jag och tog fram ett löv ur fickan. Överallt här hemma har det legat halvtorkade blad i olika färger. Jag läser att ekträdet, Quercus Robur, tidigare har spelat roll som religiös symbol i Europa och att svenska amiraler har fyra ekblad på uniformskragen. Trädet symboliserar stabilitet och styrka och kan bli flera hundra år. Förra året drev jag upp små ekar ur ekollen vilket är ett roligt höstpyssel. Bilder här. Hos Svenskt Tenn finns vackert ekblad i just tenn, här.

Organiska former x två

Jag fick tag i ett par överdelar från designsamarbetet mellan HM och William Morris, den engelske designern som är mest känd för ljuvliga blommiga tapeter och textilier.  Ibland har jag varit fundersam kring dessa designsamarbeten då jag mest tycker att de uppmuntrar till kortsiktig konsumtion. Dessutom ser jag sällan att kläderna används, precis som om det är själva ”köpet” som är det mest intressanta. Jag skall i alla fall motbevisa mig själv nu och verkligen använda min polo och mina toppar. Mönsterna och färgerna är verkligen extraordinära. Häromdagen besökte jag Millesgården och den fina utställningen om just William Morris. Millesgården måste vara Stockholms vackraste museum och nu när jag bor i närheten köpte jag ett årskort.

Organiska former har alltid tilltalat mig på både tyger och keramik. Samtidigt som vi sveps in i höstmörkret igen är det dags att kliva in i Charlottes smedja. Stämningen är varm och samtalsämnena är många. Höstens första smycke blev ett hängsmycke i form av ett eklöv. Jag sprider ut gröna eklöv både här hemma och i smedjan och konstaterar att alla löv är olika när jag sågar ut små löv till örhängen.

Väskor och andra vintagevänner

”Har du någon väska mamma?” Min dotter är hemma några dagar och jag vet vad frågan betyder. Jag har några äldre Mulberryväskor som har hängt med länge, de flesta mer än 20 år.

Jag tar fram en brun i krokopress. Skinnet är tjockt och blankt, inte en repa på just den här väskan. Plockar även fram en mörkbrun tweedkavaj som är jämngammal med dottern. Laura Ashley var på den tiden ett exklusivt märke av god kvalité. Burberry scarfen är nyare men kommer att hänga med länge.

Kavajen är lite stor över axlarna men hon får hon beröm av modeintresserade vänner. Så roligt när det som är sparat kommer till användning. Vintage är återbruk när det är som bäst. Väskor och accessoarer får kosta, i gengäld varar de hela livet, jag behöver inte följa den senaste trenden. Gammal kärlek rostar inte.

Keramik och skulptur på Gotland

Förutom att uppleva landskapet och den fantastiska naturen ville jag gärna besöka några konstnärer och keramiker. På norra Gotland utanför Slite finns Skulpturfabriken som är väl värt ett besök. Här finns Stins Lindholms design och skulpturer främst i betong. Visningsträdgården med de välkända betongbänkarna är stram och rogivande och här finns även en espressobar.

Utanför Burgsvik på södra Gotland har Jan Sandblom sin keramikverkstad. Hans specialitet är brukskeramik som är gjuten. Det ger ett formspråk med stramare karaktär och jag vet att de här muggarna är väldigt sköna i handen för de finns hemma hos min bror.

Åsa Lindströms karaktäristiska keramikmuggar med den breda guldkanten blev jag förälskad i redan för över tjugo år sedan. Mina är enfärgade i olika vita nyanser med pastellfärgad insida. Jag inser att jag har en smärre förmögenhet där hemma. Hade svårt att slita mig från den slående utställningen i butiken. Intill finns gotländska institutionen Hablingbo Crêperie som är omnämnt i White Guide men det blev inget besök för oss där.

Sista stoppet blev hos Fide Fajans där Ingela Karlsson skapar bruksföremål i milda pastellfärger och flätade delikata skålar. Muggarna är formdrejade och jag åkte därifrån med två vita. Egentligen är det köpstopp för mig eftersom jag redan har många olika koppar och muggar hemma från olika favoritkeramiker men jag inhandlade dessa med förevändningen att det är miljövänlig att ha en egen mugg på arbetet istället för att använda pappersmuggar.

Furillen, Gotland

Återigen är jag som förflyttad till en annan världsdel och en annan tid. Som någon ödelagd gruva i ett annat tidevarv. Det är ensamt, varmt, dammigt, torrt och solen lyser med obarmhärtig styrka.

Vi har kommit till Furilden, eller Furillen, som är en ö utanför Gotlands nordöstra kust. Här bedrevs ett stort kalkbruk fram till 70-talet men idag är det gamla bruket förvandlat till eventverksamhet och hotell och ägs av en entreprenör och tillika fotograf. Här har otaliga modefotograferingar och reklamfilmer spelats in under de senaste åren.

Och jag förstår varför, miljön är helt enastående. En unik kombination av industrimiljö förfinad och grovt tillrättalagd av Sveriges mest namnkunniga arkitekter och designers. Varje detalj är noggrant uttänkt såsom vaserna av obehandlat stål som sitter fast i de grånade teakborden. Vackert, funktionellt.

Hotell och restaurang har öppet under några få sommarveckor. Det finns även en eremitkoja i skogen att hyra för den som söker total avskildhet. På något sett rör jag mig andäktigt i miljön. Vill inte störa. Här råder ett lugn som är påfallande. Utsmyckningen består av torkade grenar från enebuskar förutom några strama solrosor. Det är avskalat, eteriskt, estetiskt. Tillbakadraget. Osannolikt, osvenskt, eller kanske egentligen som den svenska själen, och hit vill jag komma igen. Snart.

Blomman för dagen

IMG_5931

Att kombinera helt olika ting, idéer eller företeelser kan ofta resultera i något helt nytt. Silversmide är i mångt och mycket ett tankearbete där form, funktion och material måste fungera tillsammans. Jag hade en tanke att kunna bära en riktig blomma som smycke och kom på idén att göra en liten blomsterhållare som smycke. Den runda grunda silverskålen har några hål i botten i vilka jag har sytt fast blomman med ett par stygn. Jag kallar smycket Blomman för dagen. Under den riktiga blomman bildar de små hålen ett mönster av en stiliserad blomma med små pistiller av 18 k guldkulor. Skålen sitter löst på själva armbandet och kan bytas ut till något annat. Nu helg och himmelsfärd. Jag måste ut och njuta av alla underbara blommor!

TREVLIG HELG!

IMG_5915

IMG_5932

IMG_5887

Nytt från silversmedjan

IMG_5440

Kvällarna i smedjan är heliga och fyllda av koncentration, kreativitet och utmaningar i själva hantverket. Jag har en komplicerad relation till ädelstenar. Älskar och hatar samtidigt. De för mig vackraste smyckena har oftast infattade stenar, gärna flera stycken. Samtidigt är det just själva infattningarna som är det mest svåra och tålamodsprövande arbetet av alla i smedjan. I alla fall om du frågar mig.

 

De gnistrande stenarna har en magisk dragningskraft på mig och en av mina favoriter är rökkvarts. Sobert rökfärgad, diskret. Färgen skiftar från brunsvart, mörkt chokladfärgad, till toner av smörkola beroende på hur ljuset reflekteras i fasetterna. Här har jag smidit en stel armring med en infattad rökkvarts som är flexibel på själva armringen. När ljuset reflekteras i den rörliga stenen blir den mer levande och tusen ljusstrålar slungas tillbaka ut i rymden. Jag har inte riktigt kunnat fånga ljusspelet här på bilderna dock.

IMG_5434

IMG_5443

IMG_5433

Helgens loppisfynd

IMG_5062

Nu måste jag visa helgens loppisfynd. Det är inte så ofta jag hittar något nu för tiden men den här massiva mässingsljusstaken blev jag glad för. Stram och stilren design av Pierre Forsell för Skultuna. Han var tongivande designer på mässingsbruket mellan åren 1955 och 1986 och känd för sin modernistiska design.

IMG_5068

Ljusstaken påminner om en adventsljusstake så det var säker därför ingen hade brytt sig om den före mig. Nu blev den istället stylad med vaktelägg inför påsken här hemma. Och ser ni knopparna på syrenkvistarna som egentligen är nedstuckna i vasen med påskliljor. Det finns hopp om ljusare tider med doft av syrener som plockas i stora fång.

IMG_5056

IMG_5060