Utflykt till Nacka Byggnadsvård

En lunchutflykt till härliga Nacka Byggnadsvård avrundande arbetsveckan innan en ännu intensivare helg tog vid. Mer om helgen senare. Vi hittade en passande fönsterbåge men glasade pardörrar som stämde i storlek åkte vi hem utan. Nacka byggnadsvård strax sydöst om Stockholm är verkligen ett eldorado för den som söker byggnadsdelar, både äldre och nytillverkade. Det är nästan som att besöka ett museum men skillnaden är att allt är till salu. Jag önskade mig nästan ett sekelskifteshus igen som vi hade tidigare men är så nöjd med min efterlängtade furudröm som behöver lite kärlek och kompletteringar.

Favoriter sedan länge i bokhyllan

Hem, hus, bostäder. Människor och boplatser. Jag har alltid varit intresserad, kanske fascinerad, av just dessa två grundpelare i livet. Med tiden som fastighetsmäklare blev mötet med människorna mer intressant än själva bostäderna men intresset för olika typer av hem och bostäder har bestått. Jag dammar av gamla vackra och innehållsrika böcker i bokhyllan. Om man skall leta efter en bok så är det faktaspäckade ”Så byggdes husen 1880-1980” av Cecilia Björk m fl författare. Intressant och detaljerat om flerbostadshus och dess olika byggnadsstilar genom tiderna. Det finns även en nyare och kompletterad upplaga. Ett boktips.

Sveriges bästa café

Läget är minst sagt undanskymt i ett bostadsområde utan genomfartstrafik och affärer. Sveriges bästa café, i alla fall enligt White Guide 2019-2020, heter Artisan Fosch Pâtisserie och ligger i Starrbäcksängen bakom Valhallavägen och Musikhögskolan i Stockholm. Här finns fantastiska bakelser och bröd med fransk touche, gudomligt goda sallader och prisvärda smörgåsar på härligt surdegsbröd. Rekommenderas varmt! Jag har turen och arbetar i närheten och idag köpte jag lunchmackan här. Serveringen intill är belägen i ett ljust atriumrum men jag kunde inte fotografera där eftersom det var alldeles fullsatt kring lunchtid.

Området kring caféet är intressant och var tidigare militärt övningsområde men mellan åren 1990 och 1992 uppfördes här ett nytt bostads- och parkområde efter ritningar av Nyréns arkitektkontor. Byggnaderna är nästan monumentala och utgår i cirkelform med parken i mitten. I sydväst står Svea torn som ritades av ÅWL Arkitekter och blev inflyttningsklart 2007. Det sexton våningar höga huset har blivit lite av ett landmärke i stadsdelen. Jag uppskattar arkitekturen här som för mig är en uppdaterad version av funktionalismen.

Fredagskänsla extra allt

I kvarteren där jag arbetar nu är det lite mer av allting kan man säga. Extra allt. Det mesta är större så som blomsterbuketterna, solglasögonen, frisyrerna, smyckena, bilarna, kvarteren och husen. Något eller några är mindre och det är hundarna. Den klassiska bilden av Östermalm med välfriserade äldre damer promenerandes med en liten hund stämmer ganska väl. Och jag älskar det, det är lugnt och ordningsamt, inte så myllrande som i andra mer trendiga delar av innerstaden. De flesta husen är från slutet av 1800-talet men de jag uppskattar mest är de med släta fasader och stram återhållsam dekor. Swedish grace eller 1920-talsklassicism som känns igen på avskalad arkitektur och geometriska former. Som nyförälskad blickar jag upp mot de vackra fasaderna och blomsterbuketterna får mitt hjärta att slå snabbare men stannar vid ögongodis än så länge. Trevlig helg önskar jag er!

Kopparlunden eller gamla Metallverken som man säger

Häromdagen tog jag en promenad i Kopparlunden i Västerås. Området har en central plats i stadens industrihistoria som startade i slutet av 1800-talet. Nordiska Metallaktiebolaget och ASEA haft stora industrilokaler här med bl a tillverkning av metalldelar, ammunition och generatorer. Åsa Linderborgs målande beskrivningar i boken Mig äger ingen om hennes pappa metallarbetaren har säkerligen gjort stort intryck på många. Flera av byggnaderna i området är typiska representanter för sin tids industriarkitektur och jag fascineras av detaljrikedomen. Byggnaderna är bevarade och renoverade och området är idag en populär stadsdel för konsult- och it-företag genom Västerås Science Park.

Jag har en förkärlek eller snarare en förundran och nyfikenhet inför gamla industrimiljöer. Fantasin sätts i rörelse och jag kan nästan se framför mig hur arbetarna slet, deras ansiktsuttryck och tunga steg i den smutsiga och grova miljön. Säkerligen tänkte man inte då på de vackra detaljerna och utsmyckningen på de tegelröda byggnaderna. Slitna skyltar och traverser mellan husen påminner om det som var.

När vi flyttade till Västerås arbetade jag här i området som på den tiden mest bestod av tomma industrilokaler med krossade rutor. Dock var det gamla huvudkontoret redan då välbevarat och jag har gått in och ut många gånger genom den här dörren ovan till höger. En ynnest att få arbeta i en så vacker miljö.

Jag är på väg till Kopparlundens Bageri som tillverkar stadens godaste bröd och bullar. Här ringlar kön lång alla dagar och på seneftermiddagen är oftast de goda kardemummabullarna slut. Bageriet har funnits länge och var nästan före sin tid med surdegsbakat bröd utan traditionell jäst. Det är värt en omväg strax utanför själva stadskärnan.

Furillen, Gotland

Återigen är jag som förflyttad till en annan världsdel och en annan tid. Som någon ödelagd gruva i ett annat tidevarv. Det är ensamt, varmt, dammigt, torrt och solen lyser med obarmhärtig styrka.

Vi har kommit till Furilden, eller Furillen, som är en ö utanför Gotlands nordöstra kust. Här bedrevs ett stort kalkbruk fram till 70-talet men idag är det gamla bruket förvandlat till eventverksamhet och hotell och ägs av en entreprenör och tillika fotograf. Här har otaliga modefotograferingar och reklamfilmer spelats in under de senaste åren.

Och jag förstår varför, miljön är helt enastående. En unik kombination av industrimiljö förfinad och grovt tillrättalagd av Sveriges mest namnkunniga arkitekter och designers. Varje detalj är noggrant uttänkt såsom vaserna av obehandlat stål som sitter fast i de grånade teakborden. Vackert, funktionellt.

Hotell och restaurang har öppet under några få sommarveckor. Det finns även en eremitkoja i skogen att hyra för den som söker total avskildhet. På något sett rör jag mig andäktigt i miljön. Vill inte störa. Här råder ett lugn som är påfallande. Utsmyckningen består av torkade grenar från enebuskar förutom några strama solrosor. Det är avskalat, eteriskt, estetiskt. Tillbakadraget. Osannolikt, osvenskt, eller kanske egentligen som den svenska själen, och hit vill jag komma igen. Snart.

Med känsla i Köpenhamn


                              

Som tur är vill min barndomsvän gärna åka över till Köpenhamn och så kör hon ganska fort också. Då blir det fel ibland och helt plötsligt hamnade vi i Österbro. Där får jag syn på några charmiga huslängor och jag ropar ”stanna bilen – det här måste jag titta närmare på”. Det är väl antagligen mitt fastighetsmäklarhjärta som klappar för olika typer av bostäder och jag älskar att strosa runt i olika bostadskvarter och titta på detaljer och känna atmosfären.

 


                              

Vi har hamnat i ett område som kallas för Kartoffelraekkerne och som är uppfört i slutet på 1800-talet. Här finns drygt 400 hus eller rättare sagt radhus byggda i räta rader med trädgårdar emellan, därav namnet ”Potatisraderna”. Bostadsområdet uppfördes av byggnadsföreningen för att bereda tjänliga bostäder till arbetarna under en tid när koleran härjade och avloppssystemet var undermåligt i stora delar av staden. På det här sättet försökte man skapa bättre hygieniska förutsättningar. Bostäderna blev för den tiden ganska kostsamma att bo i och mestadels var det bättre beställda hantverkare som blev hyresgäster. Idag är det ett synnerligen attraktivt och säreget bostadsområde i centrala Köpenhamn. Tur att vi körde fel!

 

Inspirerande arbetsmiljö

IMG_5149

IMG_5151

IMG_5155 (1)

IMG_5203

                            

Jag får frågor om vad jag arbetar med. Ni som har hängt med här vet att jag under många år har arbetat som fastighetsmäklare, ett yrke som jag har älskat och som har engagerat mig till max. Nu arbetar jag också med miljöer men inte med boendemiljö utan med arbetsmiljöer på en stor statlig myndighet. Eller som lokalförsörjare om det skall låta lite mer byråkratiskt… Otroligt intressant faktiskt. Allt från behovsanalys om hur en arbetsplats skall utformas utifrån verksamhetens behov till juridik kring hyreskontraktet till anpassning av den nya lokalen, implementering av konceptet hos de anställda, tillgänglighet och inredning och utformning av lokalerna.

IMG_5153

IMG_5160

IMG_5202

IMG_5204

                            

För några dagar sedan deltog jag i ett intressant studiebesök hos Energimyndigheten som nyligen har flyttat in i nya ändamålsenliga och spännande lokaler i ett före detta metallgjuteri som har omformats till att passa en modern myndighet. Spännande möten mellan dåtid och nutid där dagens flexibla och fria arbetssätt konverteras in i en gammal industrilokal. Idag övergår företag och myndigheter ofta till ett aktivitetsbaserat arbetssätt i stället för att arbeta i cellkontor och kontorslandskap. Meningen är att den anställde kan välja arbetsmiljö utifrån behovet för stunden och dagen och det här är ett exempel där det verkligen är så. Traditionella skrivbord kombineras med soffgrupper, tysta rum, teknikfria utrymmen, sittpuffar, projektrum och andra varianter på kontorsmiljöer. Stilen skulle jag vilja beskriva som modern industristil med naturmaterial såsom järn, trä och tegel. Färgerna är behagliga i mjuka varma toner såsom rost, gult, brunt och grönt och rymden i de ljusa lokalerna är slående. En riktigt inspirerande miljö som redan är framtiden!

I pepparkakeland

IMG_1997

Västerås skyline försökte vi oss på. Domkyrkan lutar som tornet i Pisa och ingenjörerna måste har räknat fel på Kloka tornet som är den folkliga benämningen på tornet på ABBs forna huvudkontor här i småstaden. Ja, ingenjörerna som arbetade där var ju så kloka. Stadens nya landmärke är Bostadsrättsföreningen Östra Hamntornet och utsikten över Mälaren från den sjuttonde översta våning är slående. Skrapan som tillkom 1990 tog stadens siluett in i tjugohundratalet med sina 26 våningar.

IMG_1998

Fredagslunch på The Steam Hotel

IMG_9107

Wow, I´m impressed! Ja, helt otroligt faktiskt. Idag har jag besökt The Steam Hotel för första gången och intagit fredagslunch med en kär väninna. Så imponerande hotell inrymt i ett gammalt ångkraftverk i Västerås. Ja, ni ser ju den pampiga entrén. För övrigt så har jag haft en underbar ledig dag. Strålande sol, trevlig lunch med bästa sällskapet. Samtal om livet som innehöll både skratt och nära till tårar. Tränat på gymmet, plockat ett stort fång solrosor och gått och lodat hemma. A perfect day helt enkelt!

IMG_9133

IMG_9114

IMG_9112

IMG_9131

                            

Det gamla ångkraftverket är en bit svensk industrihistoria och har i dagarna hundraårsjubileum. Det ritades av den kände arkitekten Erik Hahr (ja, vi har tidigare bott i en Erik Hahr-villa men det är en annan historia) och är med sina fyra skorstenstorn en del av Västerås siluett från Mälaren. I en avdelning finns ett äventyrsbad och nu har även det här expectionella hotellet öppnat med fantastiskt läge med utsikt över vattnet. Hotellet ingår i Ess-gruppens designerhotell som bl a innefattar Falkenbergs Strandbad och Hotel Pigalle i Göteborg som jag besökte i höstas.

IMG_9108

Överallt finns bevarade detaljer som påminner om Sveriges industrihistoria, takhöjden är hisnande, säker 20-30 m på sina ställen och råa järnbalkar sätter stilen. När vi besöker under lunchen har inte barerna och takrestaurangen på artonde våningen öppnat än så det bästa har jag inte sett. Utsikten över Mälaren lär vara magisk så högt upp precis intill vattnet. Det var svårfotograferat idag och jag fick lova att inte få med några personer. Fullspikat i restaurangen så jag hade tur som fick ett bord för två.

IMG_9116

IMG_9118

                            

Strax norr om hotellet ligger bostadsrättsföreningen Brf Tjänstebostaden som säkerligen som namnet antyder var tjänstebostäder till det gamla ångkraftverket. Den nergångna arbetarlängan blev förvandlad till nyrenoverad bostadsrättsförening 2001 (av PEAB) och jag var med och sålde de 20 lägenheterna som mestadels består av 89 kvm 3 r.o.k. På den tiden var det svårsålt och till slut blev lägenheterna uthyrda med en förmånlig köpoption. Ja, man kan säga att det var andra tider då! Lite nostalgisk tillbakablick för en fd fastighetsmäklare blev det idag också.

IMG_9111

IMG_9128