Byggnader – Vackert Naturligt

Kopparlunden eller gamla Metallverken som man säger

december 7, 2018 by Karin 6 Comments

Häromdagen tog jag en promenad i Kopparlunden i Västerås. Området har en central plats i stadens industrihistoria som startade i slutet av 1800-talet. Nordiska Metallaktiebolaget och ASEA haft stora industrilokaler här med bl a tillverkning av metalldelar, ammunition och generatorer. Åsa Linderborgs målande beskrivningar i boken Mig äger ingen om hennes pappa metallarbetaren har säkerligen gjort stort intryck på många. Flera av byggnaderna i området är typiska representanter för sin tids industriarkitektur och jag fascineras av detaljrikedomen. Byggnaderna är bevarade och renoverade och området är idag en populär stadsdel för konsult- och it-företag genom Västerås Science Park.

Jag har en förkärlek eller snarare en förundran och nyfikenhet inför gamla industrimiljöer. Fantasin sätts i rörelse och jag kan nästan se framför mig hur arbetarna slet, deras ansiktsuttryck och tunga steg i den smutsiga och grova miljön. Säkerligen tänkte man inte då på de vackra detaljerna och utsmyckningen på de tegelröda byggnaderna. Slitna skyltar och traverser mellan husen påminner om det som var.

När vi flyttade till Västerås arbetade jag här i området som på den tiden mest bestod av tomma industrilokaler med krossade rutor. Dock var det gamla huvudkontoret redan då välbevarat och jag har gått in och ut många gånger genom den här dörren ovan till höger. En ynnest att få arbeta i en så vacker miljö.

Jag är på väg till Kopparlundens Bageri som tillverkar stadens godaste bröd och bullar. Här ringlar kön lång alla dagar och på seneftermiddagen är oftast de goda kardemummabullarna slut. Bageriet har funnits länge och var nästan före sin tid med surdegsbakat bröd utan traditionell jäst. Det är värt en omväg strax utanför själva stadskärnan.

Furillen, Gotland

augusti 8, 2018 by Karin 10 Comments

Återigen är jag som förflyttad till en annan världsdel och en annan tid. Som någon ödelagd gruva i ett annat tidevarv. Det är ensamt, varmt, dammigt, torrt och solen lyser med obarmhärtig styrka.

Vi har kommit till Furilden, eller Furillen, som är en ö utanför Gotlands nordöstra kust. Här bedrevs ett stort kalkbruk fram till 70-talet men idag är det gamla bruket förvandlat till eventverksamhet och hotell och ägs av en entreprenör och tillika fotograf. Här har otaliga modefotograferingar och reklamfilmer spelats in under de senaste åren.

Och jag förstår varför, miljön är helt enastående. En unik kombination av industrimiljö förfinad och grovt tillrättalagd av Sveriges mest namnkunniga arkitekter och designers. Varje detalj är noggrant uttänkt såsom vaserna av obehandlat stål som sitter fast i de grånade teakborden. Vackert, funktionellt.

Hotell och restaurang har öppet under några få sommarveckor. Det finns även en eremitkoja i skogen att hyra för den som söker total avskildhet. På något sett rör jag mig andäktigt i miljön. Vill inte störa. Här råder ett lugn som är påfallande. Utsmyckningen består av torkade grenar från enebuskar förutom några strama solrosor. Det är avskalat, eteriskt, estetiskt. Tillbakadraget. Osannolikt, osvenskt, eller kanske egentligen som den svenska själen, och hit vill jag komma igen. Snart.

Med känsla i Köpenhamn

juli 4, 2018 by Karin 1 Comment

Som tur är vill min barndomsvän gärna åka över till Köpenhamn och så kör hon ganska fort också. Då blir det fel ibland och helt plötsligt hamnade vi i Österbro. Där får jag syn på några charmiga huslängor och jag ropar ”stanna bilen – det här måste jag titta närmare på”. Det är väl antagligen mitt fastighetsmäklarhjärta som klappar för olika typer av bostäder och jag älskar att strosa runt i olika bostadskvarter och titta på detaljer och känna atmosfären.

Vi har hamnat i ett område som kallas för Kartoffelraekkerne och som är uppfört i slutet på 1800-talet. Här finns drygt 400 hus eller rättare sagt radhus byggda i räta rader med trädgårdar emellan, därav namnet ”Potatisraderna”. Bostadsområdet uppfördes av byggnadsföreningen för att bereda tjänliga bostäder till arbetarna under en tid när koleran härjade och avloppssystemet var undermåligt i stora delar av staden. På det här sättet försökte man skapa bättre hygieniska förutsättningar. Bostäderna blev för den tiden ganska kostsamma att bo i och mestadels var det bättre beställda hantverkare som blev hyresgäster. Idag är det ett synnerligen attraktivt och säreget bostadsområde i centrala Köpenhamn. Tur att vi körde fel!

Inspirerande arbetsmiljö

januari 13, 2018 by Karin 1 Comment

Jag får frågor om vad jag arbetar med. Ni som har hängt med här vet att jag under många år har arbetat som fastighetsmäklare, ett yrke som jag har älskat och som har engagerat mig till max. Nu arbetar jag också med miljöer men inte med boendemiljö utan med arbetsmiljöer på en stor statlig myndighet. Eller som lokalförsörjare om det skall låta lite mer byråkratiskt… Otroligt intressant faktiskt. Allt från behovsanalys om hur en arbetsplats skall utformas utifrån verksamhetens behov till juridik kring hyreskontraktet till anpassning av den nya lokalen, implementering av konceptet hos de anställda, tillgänglighet och inredning och utformning av lokalerna.

För några dagar sedan deltog jag i ett intressant studiebesök hos Energimyndigheten som nyligen har flyttat in i nya ändamålsenliga och spännande lokaler i ett före detta metallgjuteri som har omformats till att passa en modern myndighet. Spännande möten mellan dåtid och nutid där dagens flexibla och fria arbetssätt konverteras in i en gammal industrilokal. Idag övergår företag och myndigheter ofta till ett aktivitetsbaserat arbetssätt i stället för att arbeta i cellkontor och kontorslandskap. Meningen är att den anställde kan välja arbetsmiljö utifrån behovet för stunden och dagen och det här är ett exempel där det verkligen är så. Traditionella skrivbord kombineras med soffgrupper, tysta rum, teknikfria utrymmen, sittpuffar, projektrum och andra varianter på kontorsmiljöer. Stilen skulle jag vilja beskriva som modern industristil med naturmaterial såsom järn, trä och tegel. Färgerna är behagliga i mjuka varma toner såsom rost, gult, brunt och grönt och rymden i de ljusa lokalerna är slående. En riktigt inspirerande miljö som redan är framtiden!

I pepparkakeland

december 21, 2017 by Karin

Västerås skyline försökte vi oss på. Domkyrkan lutar som tornet i Pisa och ingenjörerna måste har räknat fel på Kloka tornet som är den folkliga benämningen på tornet på ABBs forna huvudkontor här i småstaden. Ja, ingenjörerna som arbetade där var ju så kloka. Stadens nya landmärke är Bostadsrättsföreningen Östra Hamntornet och utsikten över Mälaren från den sjuttonde översta våning är slående. Skrapan som tillkom 1990 tog stadens siluett in i tjugohundratalet med sina 26 våningar.

Fredagslunch på The Steam Hotel

september 1, 2017 by Karin 4 Comments

Wow, I´m impressed! Ja, helt otroligt faktiskt. Idag har jag besökt The Steam Hotel för första gången och intagit fredagslunch med en kär väninna. Så imponerande hotell inrymt i ett gammalt ångkraftverk i Västerås. Ja, ni ser ju den pampiga entrén. För övrigt så har jag haft en underbar ledig dag. Strålande sol, trevlig lunch med bästa sällskapet. Samtal om livet som innehöll både skratt och nära till tårar. Tränat på gymmet, plockat ett stort fång solrosor och gått och lodat hemma. A perfect day helt enkelt!

Det gamla ångkraftverket är en bit svensk industrihistoria och har i dagarna hundraårsjubileum. Det ritades av den kände arkitekten Erik Hahr (ja, vi har tidigare bott i en Erik Hahr-villa men det är en annan historia) och är med sina fyra skorstenstorn en del av Västerås siluett från Mälaren. I en avdelning finns ett äventyrsbad och nu har även det här expectionella hotellet öppnat med fantastiskt läge med utsikt över vattnet. Hotellet ingår i Ess-gruppens designerhotell som bl a innefattar Falkenbergs Strandbad och Hotel Pigalle i Göteborg som jag besökte i höstas.

Överallt finns bevarade detaljer som påminner om Sveriges industrihistoria, takhöjden är hisnande, säker 20-30 m på sina ställen och råa järnbalkar sätter stilen. När vi besöker under lunchen har inte barerna och takrestaurangen på artonde våningen öppnat än så det bästa har jag inte sett. Utsikten över Mälaren lär vara magisk så högt upp precis intill vattnet. Det var svårfotograferat idag och jag fick lova att inte få med några personer. Fullspikat i restaurangen så jag hade tur som fick ett bord för två.

Strax norr om hotellet ligger bostadsrättsföreningen Brf Tjänstebostaden som säkerligen som namnet antyder var tjänstebostäder till det gamla ångkraftverket. Den nergångna arbetarlängan blev förvandlad till nyrenoverad bostadsrättsförening 2001 (av PEAB) och jag var med och sålde de 20 lägenheterna som mestadels består av 89 kvm 3 r.o.k. På den tiden var det svårsålt och till slut blev lägenheterna uthyrda med en förmånlig köpoption. Ja, man kan säga att det var andra tider då! Lite nostalgisk tillbakablick för en fd fastighetsmäklare blev det idag också.

Sensommarkänsla i Skåne

augusti 10, 2017 by Karin Leave a Comment

Jag har tur. Det har regnat hela sommaren i Skåne men solen skiner under mina dagar här. På den här vackra innergården med utsikt över böljande sädesfält och med havet som en blå strimma vid horisonten har jag suttit med morgonkaffet varje dag. Ljuset över sydkusten är speciellt. Solen, himlen och havet, det är lite mitt livselixir.

Skörden är ovanligt sen i år. Gigantiska skördetröskor brummar från tidig morgon tills mörkret faller. Lantbrukarna har bråttom att bärga det svarta guldet. Vete, korn och råg vajar fortfarande i blåsten och är ännu inte skördat.

Vi provar att grilla majs på nytt sätt och det blir så otroligt gott så jag måste bjuda på det enkla receptet. Det som behövs är färsk majs med blasten kvar, smör, riven parmensanost, chiliflakes och malen svartpeppar.

Blötlägg hela majskolvar med blasten kvar i vatten under 20 minuter. Lägg dem, fortfarande med blasten kvar, på grillen (svag värme) under lock i 30 minuter, vänd dem då och då. Ta av majskolvarna från grillen och vik undan eller ta bort blasten. Pensla med smör, rulla i riven parmesanost och strö över lite chiliflakes och mal över svartpeppar. Mums!

Jag måste berätta om bostadsområdet Jakriborg utanför Lund som vi besökte och som nästan är en liten turistattraktion i sig.

Det byggdes i Hansastil mellan åren 1999 och 2007 och består idag av ca 400 hyreslägenheter, torg, butiker mm. Det är lite av en sagostad som kännetecknas främst av de spetsiga brant sluttande taken, av vindlande gator och gränder, prunkande små innergårdar och av fasader och färgsättning som ger associationer till städer i Danmark, Tyskland och Nederländerna. En stadsmur utmed stambanan skyddar mot buller och damm.

Bostadsområdet och stilen är uppskattad av många, men kontroversiell, kritiserad och häcklad av flera arkitekter. Byggnadsstilen anses till exempel inte vara så nyskapande som det tydligen skall vara. Arkitekter är Robin Manger och Marcus Axelsson och namnet Jakriborg kommer från fastighetsbolaget Jakri AB. Nyurbanism är ett stadsbyggnadsideal med rötter i USA som ofta nämnts när Jakriborg förs på tal. Det representerar en reaktion mot stora stora förslummade villastäder där istället småskalighet och strävan efter att kunna röra sig i staden till fots premieras.

Sista kvällen i Skåne bjöd på en fantastisk solnedgång med efterföljande rödskimrande fullmåne. Mörkögda augustinatt.

Läget, läget och läget

december 7, 2016 by Karin Leave a Comment

Jag älskar utsikt. Alltså bara älskar. Det spelar inte så stor roll om det är utsikt över vatten, ängar eller som här över Stockholm. Kontakt med horisonten är viktigt, att få följa ljuset och solens vandring. Min första lägenhet låg på nionde våningen med storslagen utsikt. Här vyn från Elisabeths första lägenhet, lilla pärlan på Gärdet.

Under åren som fastighetsmäklare har jag uppskattningsvis besökt kanske 2000 lägenheter, bostadsrätter. Kom på mig själv att alltid först gå fram till något fönster och titta på utsikten och känna in läget. Parkeringsplatser, affär, bensinmackar, stora vägar, skorstenar, närliggande betongväggar. Det går bort för mig om jag får välja. Rakt norrläge gör mig inte heller så glad, då är solen borta och det blir mörkt. Det där med läget är viktigt. Nu från ett läge till ett annat.

Framtidsstudier

november 20, 2016 by Karin 1 Comment

Ett tillfälligt besök i framtiden kändes det som. Idag har vi hälsat på Oscar i Göteborg och kikat in i designstudion på Chalmers på Lindholmenkajen. En kreativ verkstad i skärningspunkten mellan it och design. Här fanns 3D-printrar, snickarverkstad, målarrum, lego, papper, hönsnät, modeller, frigolit mm mm. Lite avundsjuk var jag faktiskt. Vi har lite samma intressen där i den sfären. Roliga diskussioner hade vi under eftermiddagen om vad design egentligen är. Formgivning, att lösa ett problem, konst? Bästa dagen, att umgås med sonen.

Först tittade vi på hans nya studentlägenhet på kajen alldeles intill. Kanske framtidens boende? Färdiginredda containrar, 26 kvm, som snabbt har staplats på varandra och monterats ihop.

Här från kajen går färja gratis över till centrum.

Kuggen heter den färgglada cirkelformade byggnaden där han håller till på dagarna. Varje våningsplan blir större än det tidigare och fönstrena är trekantiga med mest ljusinsläpp i överkanten. Wingårdh Arkitektkontor står för designen och byggnaden har vunnit många priser och utmärkelsen sedan invigningen 2011. Stort gilla på trapphallen!

Den gamla smedjan

juli 2, 2016 by Karin 3 Comments

Att vara ute på villovägar kan även bildligt talat ge nya upplevelser och erfarenheter. Inte långt hemifrån, utmed en liten grusväg som egentligen inte leder någon vart och där jag aldrig tidigare har åkt, blev jag lite kär. Där i solnedgången, helt plötsligt efter en skarp kurva, ser jag en sällsynt vacker men bedagad byggnad som genast sätter igång mina tankar och fantasi.

Jag går andäktigt runt och fotograferar. Är så att säga på finbesök. Låter handen svepa över de gamla timmerstockarna och tegelstenarna som är mjukpolerade av tidens tand.

Det är tydligen en gammal smedja som tillhör Lindö Gård invid Mälaren. Lindö Gård ligger lite avsides bortom allfarvägarna och den vackra herrgårdsbyggnaden är så vitt jag vet obebodd. Över hela området vilar ett lugn och air av svunnen tid.

Jag får en trevlig pratstund med en arrendator i ett av de röda husen intill. Han berättar att den gamla smedjan även användes som snickeriverkstad då för länge sedan.

Undrar hur de hade det, de som arbetade här. Hur levde de? Det måste ha varit ett hårt och strävsamt liv.

De stora vackra fönstren släpper in mycket ljus. Tyckte någon då, på den tiden, att de var vackra, tänkte man så, eller fyllde de bara en funktion?

Luckan under fönstret. Vad användes den till?

Är det en harv? Var det hästar som drog den?

Hoppas någon tar hand om den gamla smedjan eller är den bortom räddning? Det är tydligen många som frågar och har blivit förälskade liksom jag. Ernst, var är du?