En blomsterkrona

Jag gjorde en blomsterkrona av pionerna, några avknippsade hortensiablommor och grässtrån. Som högt svävande blomsterbollar av silkespapper men den ljuvliga doften i köket skvallrar om riktiga blommor. Nu efter en vecka har blommorna torkat fint och snart får de genomgå ytterligare en förvandling…

 

Brus och brist på kreativitet

Jag har saknat det ständiga flödet av kreativitet i mitt liv. Inget jag anstränger mig för att åstadkomma eller medvetet göra, kreativiteten eller lusten att upptäcka och skapa brukar bara finnas där. Det har varit mycket brus i mitt liv under en tid. Brus. Vi kallar det så på min arbetsplats. Saker som tar tid och energi men som egentligen inte hör till de vanliga arbetsuppgifterna. Kanske det eller att jag saknar en miljö som låter kreativiteten få spelrum.

Kan det vara så att de här undersköna pionerna ändå lockade fram min skaparglädje? Fortsättning följer…

En vacker måltid

Tittar ner och förundras över innehållet på tallriken. Att en till hälften uppäten kronärtskocka kan vara så vacker. Mjuka färger som harmonierar med varandra och kronblad skimrande likt snäckskal. Den i mitten gömda blomman är mjuk som den dyrbaraste päls.

Jag äter med vördnad och tar tacksamt emot naturens rikedom som är serverad på tallriken. I det enkla bor det vackra.

Min nya garderob

Så här i midsommartid tänkte jag passa på ett visa min nya vasgarderob som består av två danska vita klassiker. Dels den höga Lyngby vasen och den mindre runda från Kähler design. Båda två har redan blivit favoriter här hemma. Vasen från Lyngby är stabil och hela 30 cm hög och passar bra till rejäla grenar och långa grässtrån. Perfekt för mig som gärna plockar med mig naturen in. Den lilla är ljuvlig till rosor och andra mindre buketter. Ps. Nu har jag äntligen knåpat ihop mina utflyktstips i Skåne till er, håll utkik, kommer i morgon!

 

 

Årets luktärtor

Det blir många små plantor av tre påsar med luktärtsfrön. Några fick följa med som grönskande gåva till vänner. Just nu växer mina plantor dåligt, kanske har det varit för blåsigt och kallt. High Society, Senator och Heaven Scent blev årets sorter.

Jag har beställt fröna från Cecilia Wingård i Skåne. I sommar hoppas jag kunna besöka hennes trädgård där hon håller Luktärtsfestival. För övrigt håller jag på och sammanställer mina Skånetips inför stundande semestertider. Så kika in om några dagar om du vill ta del av mina egna smultronställen från sydkusten.

Att plocka blommor och trädkungens tron

Det finns inget mer meditativt och avkopplande för mig än att gå ute i naturen och plocka blommor. Det var min absoluta favoritsysselsättning, förutom hästarna då, på hästgården. Jag plockar lite här och där, är absolut inte kräsen, och några odefinierbara gula blommor som växer likt ogräs får också komma med i buketten. Kvistar av rönn och pil, hundkex, de gula odefinierbara, några grässtrån, en stulen syrenkvist och rangliga ännu ej utslagna prästkragar.

Det är omöjligt att inte låta tankarna gå till Beppe Wolgers ”Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron”. Passerade den här fantastiska trädtronen på morgonens promenad idag. Kanske kan bilden inspirera någon till liknande skapelser av en stubbe.

Mors dag och funderingar

Lördagskvällen igår tillbringade jag på medicinakuten med min mamma. Det var många äldre personer där som väntade på vård och medicinska bedömningar och märkligt nog var vi bara kvinnliga närstående som var med som sällskap. Kvinnor i min ålder med omsorg och oro i blicken. Det borde finnas lika många söner som döttrar tänker jag. Min fundering är varför, åtminstone den här kvällen, det bara var kvinnor som stod för omsorg, hjälp och sällskap? Ja, kanske det helt enkelt det är så det ser ut i samhället idag.

Idag mår min mamma bättre och jag vill ge henne och alla andra mammor (inklusive mig själv) en eloge för omsorg och dubbelarbete som kanske inte betalas i pengar och framför allt inte värderas. KRAM

Den vackra facettslipade spegeln kommer från min mormor och satt ovanför hennes sminkbord.

Några gröna minnesvärda moments från mobilen

Vi vandrade ner tillsammans genom Humlegården i söndags. Det tillhör inte vanligheterna att jag går på stan med min dotter som sällskap. Hon är flyttfågeln som ständigt är på väg. Nu bor hon i Göteborg efter ett par år utomlands och en sejour i Dalarna. När hon var ett år flyttade familjen från de just de här kvarteren till Tyskland, hon kanske har det i blodet. Våra barn fick medvetet internationella namn, Elisabeth och Oscar, och märkligt nog blev det så, två globetrotters, eller också är det bara en konsekvens av vår tid. Hur många gånger har jag inte gått här med barnen i barnvagn. Tanken svindlar, det var länge sedan. Är tacksam för några timmar tillsammans i välkända kvarter. Den skira grönskan, de breda grusgångarna och planteringarna är välbekanta.

På väg hem från arbetet genar jag genom skogsdungen. Marken är vit, som täckt av fluffig snö, det yr i luften. Eller som vit rök som lägger sig i sänkor och håligheter. Det är fröställningar från aspar som förvandlar landskapet till vinter. Lite magisk måndagkväll.

Två dahliaplantor börjar anta gigantiska proportioner i vardagsrummet. Risken för nattfrost borde vara över, dags att plantera ut i stora pilkorgar. Jag har fått knölarna av Marianne. Fina underbara sprudlande Marianne som jag lärde känna när hon köpte och sålde bostad via mig som mäklare. Hon introducerade mig till silversmidet och tack vare henne blev jag kvar där i härliga onsdagsgruppen. En ynnest.

Rabarbergrottor på rågmjöl

Idag har jag bakat rabarbergrottor på rågmjöl. Rågmjölet gör smaken fyllig och komplex. Hälften av sockret har jag bytt ut till sirap som ger en ton av kola. Det är underbara Valhallabageriet i Stockholm som har gett mig idén att ha rågmjöl i degen. Deras hallongrottor smakar ljuvligt.

Jag älskar rabarber. Den första rabarbern som är mjäll och smakrik kommer samtidigt som äppelträden blommar. Maj är verkligen den allra mest fantastiska månaden. Lika snabbt som rabarbern skjuter ur jorden så blommar allt på en gång. Rabarberblad brukar jag sätta i blomsterbuketterna, den röda stjälken är vacker i glasvas och det nyutvecklade bladet är ett konstverk i sig med alla intrikata veck.

Jag använde grovmalet ekologiskt rågmjöl och degen blev perfekt. Det gör gott för själen att hantera en deg. Är så nöjd med bänksskivan av carraramarmor i köket, perfekt att baka på. Kommer alltid att tänka på morfars konditori där bänkskivorna var av just ljus marmor. Har nog lite av morfar i mig alla fall. Så till receptet:

Rabarbergrottor på rågmjöl, ca 25 st

Sätt ugnen på 200 grader.

Rabarberkompott:

3 mindre stjälkar rabarber i 1 cm bitar
3/4 dl socker
1/2 dl vatten

Blanda allt och koka ihop. Jag tog bort lite spad (blev gott att dricka med bubbelvatten) och kokade tills kompotten blev riktigt fast.

Kakdegen:

200 gram rumsvarmt smör
3,5 dl vetemjöl
2 dl grovt rågmjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
3/4 dl strösocker
1 dl ljus sirap

Blanda ihop de torra ingredienserna och rör i sirapen. Skär smöret i kuber och blanda snabbt ihop till en deg. Ta i lite mer mjöl om degen känns för lös. Rulla till två runda längder och ställ dem i kylskåpet en stund så blir degen lättare att skära och rulla till bollar. Platta till, gör en fördjupning i varje och lägg i en klick rabarberkompott. Grädda mitt i ugnen ca 12-15 minuter. De blir lite mörkare än vanliga hallongrottor.

När kakorna hade svalnat tog jag på lite glasyr av florsocker och vatten men de är precis lika goda utan.

 

Feeling blue

När livet bjuder på motstånd är jag den som tar i ännu hårdare, stretar i selen och kämpar än mer. Ibland kanske det skulle vara bättre och att se tiden an men jag är otålig och vill se resultat. Mitt tålamod är inte det bästa. Tålamod. Jag brukar säga att det är både min sämsta och bästa egenskap. En stark drivkraft men som också dränerar mig själv. Nu är jag trött och har bestämt mig för att vara snällare mot mig själv. Försöker säga ”nej” och sätta gränser och idag har jag varit på massage. Välbehövligt, spänd i axlar och nacke. Tränar på att andas. In genom näsan, långsamt långt ner i magen. Ut. Att något så enkelt kan vara så svårt.

Vintergrönan växer vild utmed min nya promenadväg som går utmed vattnet. Där kommer jag hämta kraft ofta.