Gårdagen var blå och känslosam

Avskedslunch med kär kollega och ett fång doftande blå hyacinter till henne. Vissa människor går rakt in i hjärtat och får ett eget litet utrymme där. Kanske handlar det om ärlighet, öppenhet och att våga visa sårbarhet. Att vara lika på vissa plan men ändå olika. Höll ett minimalt tal och kände mig ovanligt rörd med tårar i ögonen.

Kvällen tillbringades i Blå hallen där vår dotter tog emot sitt diplom efter avslutad civilingenjörsutbildning på KTH. De här högtiderna som passerar genom livet med barnen är alltid känslosamma. Hela registret där glädje, vemod och stolthet finns med. Förundran över var var åren tog vägen. Det känns som igår när jag släppte av en pirrig 19-åring i blårandig skjorta nedanför KTHs skylt på den klassiska mörka tegelfasaden. Livet.

Krans med stora nypon från rosor

En, tall, gran, lingonris, nypon från rosor, laucadendron som ser ut som små kottar och spansk mossa.

Mina arbetskamrater skrattar åt mig. På väg till lunchrestaurangen nyper jag av några stora nypon från rosenbuskarna utanför. ”De här får bli i din krans Maria.” Nästa gång utanför favoritrestaurangen vill alla plocka nypon åt mig. Folk tittar på oss. ”Vi är inte kloka säger jag.”

Var är julkänslan?

Det regnar och regnar och är mer grått än någonsin. Idag är det andra advent men det är svårt att få den där riktiga julkänslan att infinna sig. Jag försöker genom att ta fram adventsljusstaken, binda kransar, köpa hem glögg, titta på adventskalendern och till och med gå på julkonsert. Men, nej det vill sig inte. Ok, det kanske bara är ett sådant år i år.

Tall, gran, en, rödlök, eukalyptus och laucadendron som ser ut som små kottar.

Jag binder ett par adventskransar till två av mina kollegor. Vi konstaterar att vi alla har dolda färdigheter inom de mest skilda områden i livet. Det är spännande att genom samtal och dialog skrapa bakom ytan, det finns så mycket där.

Sidenband, rött, mörkgrönt och doft av gran och tall. Kanske adventsförväntan och lite känsla av jul trots allt?

Nu är det tid att göra kransar

Nu är det tid att göra adventskransar. Det här är en hållbar bordskrans som jag gjorde förra året. Det gröna och blommorna är nedstuckna i fuktig oasis som ligger i en låg cirkelformad skål. För det mesta tar jag tillvara överblivna små blommor och de sista som går att finna ute i naturen. Några sömniga pelargonblommor hittade jag också bland de för vintern undanplockade krukorna. Mossa, en kvist rosmarin, kottar och ett litet horn från rådjur fick också vara med.

Kommande helg skall jag se vad naturen har att erbjuda. Nypon, kottar, torra grenar med lavar, vippor av vass, vitmossa och lingonris hoppas jag komma hem med till fler bordsdekorationer och kransar.

Den enklaste fredagsbuketten

Det blir svårare och svårare att inte inhandla några snittblommor eller krukväxter nu när cyklamen, julrosor och amaryllis frestar. Istället tar jag in några kvistar med snöbär och placerar i favoritvasen. Sällan har ett så enkelt blomsterarrangemang fått så många komplimanger. I det enkla bor det vackra.  TREVLIG HELG!

Grönt på fönsterbrädan och DIY med lammöron

Mina tankar går ofta till klimatet och att vi måste minska konsumtionen. Det är svårt när det kommer till beslut och val som påverkar det egna livet och sig själv som person. Det är lätt att ha generella åsikter, speciellt vad ”andra” eller någon annan skall göra eller inte göra. Jag har ju utmanat mig själv med att inte köpa krukväxter eller snittblommor under vintern. Det blir svårt men måste gå. Igår knep jag av några kvistar med snöbär i de enorma buskagen häromkring. Lite som en tjuv men i ett gott syfte.

        
I stället för snittblommor skall jag utmana min kreativitet med blomsteruppsättningar av material från naturen. Mossa, grenar, blad och kvistar. Förra helgen plockade jag blad av gråludna mjuka lammöron som jag försiktigt har pressat mellan hushållspapper i en tjock bok. Efter några dagar mellan boksidorna är bladen halvtorkade men fortfarande mjuka och formbara. Då har jag klätt två frigolitklot med bladen som jag försiktigt har fäst med knappnålar så att mönstret nästan blir som en kronärtskocka. Nu pryder de fönsterbänken i köket.
 

Kloten kommer från Panduro Hobby och kan användas många gånger, till exempel täckas med mossa.

Säsongens sista från frilandet på Slottsträdgården

Solrosor, ringblommor, eternell, jätteverbena, craspedia (solbollar), dillblommor och lönnlöv.

Vilken färgsprakande höst vi har. Jag har aldrig sett lönnarna skifta i så många färger. Där vi bodde tidigare var bladen ofta svartfläckiga men här är det sällan jag ser det. Jag släpar in buntar av löv och lägger på köksbordet. Fyller vaser och virar ihop små rosor.

Det har blivit lite av en vana att åka till Slottsträdgården Ulriksdal när de slår upp portarna på lördagen eller söndagen. Frilandet var fortfarande öppet men jag var den enda som plockade blommor. Så fridfullt att strosa mellan raderna, känna lera under stövlarna och doft av jord och mylla. Typisk höstluft. Syrerik. Det mesta var uppgrävt, överblommat med endast rasslande fröställningar kvar. Kanske den enda frostnatten påskyndade höstens ankomst. Solrosor, ringblommor, jätteverbena och flera andra blomster gick trots allt fortfarande att finna efter lite letande bland raderna. Den bästa sortens blomsterplock. Långsamt och meditativt, blomma efter blomma. Den färgstarka buketten fick många uppskattande blickar på väg till kassan. Tack Slottsträdgården för den här säsongen!

Extra skön fredagskänsla

 

Sneakpeak på köket som nästan är klart, bara lite målning återstår. Vilken härlig känsla att komma hem på fredagskvällen och ha ett kök som går att använda. Jag som älskar att baka och laga mat. Tyckte det var en fin symbolik i de vissna blommorna i diskhon i det nya köket. Köket som vi slängde ut hade varit med i femtiofem år. Dahliorna plockade jag för två veckor sedan. Kretslopp. Olika livstider som det mesta i livet. TREVLIG HELG!

En höstkrans

Lite egendomligt att göra en höstkrans idag när det är sommarvärme igen med över 20 grader. Jag återvände en kransstomme av virade björkgrenar som jag snodde ihop i våras av långa, sega och böjliga kvistar av hängbjörk. Kransen har hängt ute ända sedan i påskas men nu blev den omstylad med murgröna, ekblad, nypon, oxel och ett band av jute. Får följa med till arbetet i morgon till en duktig kollega.

Fredagsbukett och frustration över min tidigare yrkeskategori eller allt är inte guld som glimmar.

För det mesta tar jag fastighetsmäklare i försvar när kritik och nästan hånfulla kommentarer serveras utan omsvep när yrkeskategorin diskuteras. Det är många, både säljare och köpare, som har åsikter och känner sig lurade, förda bakom ljuset och tycker att något inte har ”gått riktigt till”. Det ligger i sakens natur, i tider med ändlösa budgivningar, att de flesta köpare känner sig missnöjda med mäklarens agerande. Jag har under mina nästan 20 år som fastighetsmäklare arbetat med ett femtiotal kollegor och jag vet att alla de arbetar oerhört seriöst och hårt för att hjälpa både säljare och köpare på bästa sätt.

De senaste åren har jag gått på otaliga visningar, både av lägenheter och fritidshus, i olika delar av landet. Blivit lite av expert att se mitt tidigare yrke från den andra siden så att säga. Och ja, jag måste säga att mäklarna gör ett jättebra jobb och arbetar precis som jag och mina kollegor gjorde eller gör. Meeen…. på en visning för ett par veckor sedan blev jag arg. Riktigt arg. Min väninna som var med blev nog förvånad över att jag kunde blixtra till så. Övervåningen i villan hade extremt låg takhöjd och jag tog fram tumstocken och mätte till 1,87 cm. Inte boarea. Gränsen går vid 1,90 cm med en minsta bredd på 0,60 cm. Fastighetsmäklaren hade gått på de offentliga uppgifterna i registret (som vi mäklare vet att de ofta är felaktiga) och marknadsförde ett hus som 40 kvm större än det egentligen var. Inte bra. ”Du har väl ögon att se med och en tumstock att mäta med du också” var min irriterade kommentar. Ok, oseriösa finns i alla branscher men på något vis gick det här rakt in i ryggmärgen på mig. Kom inte och gör ett dåligt jobb i ”min” bransch. Nej tack!

Dahliorna heter Dianas Memory, vasen är en loppisfyndad ”Glimma” och halsbandet med citrin är en av mina favoriter.