Årets första gullvivor och långt borta i tanken

Marken är täckt av vitsippor och gullvivor och även några nästan överblommade blåsippor skymtar där bland fjolårslöven. En stenmur, några vindpinade enar men mest slående är de stora gamla björkarna vars grenar skiftar i grönt med blå himmel där ovan. I fonden glittrar vattnet. Avlägset rytmiskt motorljud ger föraning om annalkande fraktfartyg som suggestivt glider förbi långt där ute. Min tanke är på en annan plats. Jag plockar årets första bukett med gullvivor som jag har lovat att ge till mamma.

En annorlunda påskhelg blev det

Plötsligt blommar det överallt. Nu har tiden äntligen kommit då det bara är att gå ut i naturen och komma hem med doftande kvistar översållade med blommor. Gulblommande vide är en favorit som doftar honung och citron. Men det är lite svårt att riktigt njuta av den rikedomen just nu. Påskhelgen som just har passerat var den märkligaste jag har upplevt. Ingen samvaro med släkten och för vår del blev det ingen påskmat heller då jag inte har handlat mat på två veckor. Men naturen tog mig i sin famn och jag har tillbringat många timmar utomhus tack och lov.

Innan helgen plockade jag fram några silversmycken i lämpliga vårfärger. Ljusgula citriner i ring och halssmycke och en ljus ametist i den andra ringen. Oftast väljer jag smycken efter årstid. Till sommaren tar jag fram silversmycken med färgstarka turkoser och andra stenar i färg av himmel och hav.

Visst är videblommorna magiska, silverglittrande och nästan självlysande gula som enastående smycken.

Att längta efter det här

Förra sommaren efter ett besök hos Sune Tryggs handelsträdgård förbjöd min man mig att hålla på att övervintra pelargoner! Kanske mest bara för att det oftast är han som får bära och kånka alla stora krukor fram och tillbaka till vinterförvaringen, det är ingen bra kombination tillsammans med hans noll intresse för blommor. Kanske var det också när han såg de låga priserna på stora fina praktexemplar jämfört med allt jobbet med övervintringen.

Nu står jag i alla fall här och pysslar med mina pelargoner i år igen. I stora stallhinkar frodas Mårbacka och strimmig Mallorca och de har jag hållit vid liv i många år och varje år blir det några fler krukor. Nej, jag brukar inte göra som min man säger! Bilden längst ner är från Sunes pelargoner i Tungelsta, söder om Stockholm. Så värt ett besök, där finns många ovanliga och vackra sorter, till och med gula. Hela handelsträdgården är just specialiserad på pelargoner.

Vårblomster i tennskålar

Jag börjar mer och mer uppskatta föremål av tenn. Ytan är blank men ger ett återhållsamt intryck som inte är påträngande. Pigga vårblommor som tusensköna, pärlhyacint, underbar kungsängslilja och primula inger hopp och en stunds vila från omvärlden i denna märkliga tid. Skålarna är lånade av mamma och spegeln är arvegods från mormor.

En enkel vårkrans och annat grönt i köket

Några kvistar vide och ljuvliga små snödroppar fick inspirera till en vårlig krans i köket. Den gamla kransstommen av pil är enkel att förändra efter säsong. Det försätter mig nästan i ett meditativt tillstånd när jag binder kransar, repetitiva rörelser som resulterar i en spretig helhet, ungefär som livet självt.

Pil, vide, snödroppar och silverek.

Köket har fått ett tillskott i form av en yvig vippjasmin. Den doftar intensivt, nästan bedövande, och nya blommor slår ut hela tiden. Pigga nya ljusgröna slingor skjuter fram i vårsolen.

Köksskåpen blev snabbt överfulla när köket var renoverat och ett loppisfyndat skåp målades in i samma färg som köksluckorna. Här står en del av mina glas, många gamla favoriter som till exempel vitvinsglasen med grön fot. Varje typ av glas har nästan en egen historia. Här finns mammas och pappas cocktailglas från 50-talet inköpta på NK och hetvinsglas från Reijmyre. Pappas practical joke-glas med glasisbit i botten. Snapsglas från mormor som aldrig rörde en droppe!

Min vän Lisa tipsade om att tunna kvistar av brudspirea är fint att plocka in. De slår ut långsamt och är vackra att blanda med andra blommor. Ser ut som en exklusiv kvist från blomsteraffären. Efter fyra arbetsdagar vid köksbordet önskar jag TREVLIG HELG! Det är en tung tid nu men det gäller att hålla humöret uppe så gott det går. Tycker mest synd om alla äldre, som min mamma, som blir mer ensamma än vanligt. Kram.

Med blomsterinspiration av Anna Potter

Jag tror knappt det finns någon som skapar vackrare och mer färgstämda blomsterarrangemang än Anna Potter som driver blomsterverksamhet i England. Kika in på hennes instagramkonto swallowsanddamsons som är en sann inspirationskälla till fantastiska buketter och kransar. Nyligen utgivna boken The Flower Fix skriven av henne är otroligt inspirerande och fullmatad med lärorika avsnitt och bilder. Efter att ha läst och bläddrat i boken fick jag inspiration till att skapa ett blomsterarrangemang mestadels med det som är torkat, några få snittblommor och några knoppande kvistar som jag plockade ute i blåsten.

Pigga solbollar, Craspedia, och nejlikor är två av mina favoritblommor i snitt. Nejlikor finns i många olika färger och håller sig oftast fina två veckor i vasen. Stjälkarna är hårda och börjar inte ruttna. Solbollar är formsköna och precis lika fina när de har torkat och här hemma kommer de fram i olika buketter lite då och då.

En vallmo, fem nejlikor, ett knippe torkade solbollar, strandgräs, grenar från en buske och torkat ogräs.

Min blomstersax är helt suverän att jobba med. Jag har alltid en som ligger i bilen och en i kökslådan. Om du hittar en sådan här så köp den!

Sen eftermiddag i februarisolen

Andas. Jag drar in den syremättade luften djupt ner i lungorna, känslan är välbekant. Dofter av jord, skog, äng, åker och insjövatten fyller mig med minnen. Doftminnen av lantluft som är lätt att andas. Längtar dit. Alltid.

Mannen kommer gående med en svart hund med snälla ögon. Han, mannen alltså, tittar undrande på mig när jag står mitt inne bland multnande solrosor i leran strax intill grusvägen. ”Jag bara fotograferar blommorna i motljuset, visst är dom vackra?” ”Det har jag inte tänkt på men när du säger det så.” Jag ser att han kisar i solljuset och blickar ut över de bruna fröställningarna från sommarens solrosor.

Sedan fortsätter vi att småprata mest om hunden som låter sig glatt klappas. Han är blandras, stor och svart. Fint möte.

Att inte kunna motstå franska tulpaner

De lever sitt eget liv på något vis. Ena morgonen står alla blommorna rätt upp ur vasen och blickar mot skyn, nästa morgon böjer de sig i gracila bågar över vasens kant som här på bilderna. Blomman vecklar långsamt ut sig under flera dagar för att till slut var helt utslagen.

Jag kunde inte motstå ett knippe franska tulpaner. Tusen gånger hellre en enda bukett som denna än inplastade och sorgligt kortlivade tulpanbuketter varje vecka. Mina köpta snittblommor lever flera olika liv. Först njuter jag av dem när jag köper dem och därefter blir de oftast fotograferade redan som knoppar i omslagspappret. Därefter väljer jag noggrant rätt vas, knipsar stjälkar, arrangerar och fyller på rätt tempererat vatten. Funderar på placering och tittar till älsklingarna varje morgon. Det blir lite som en meditativ ritual. Slutligen blir de fotograferade igen och kanske visade här för er! Sann blomsterglädje!

Höst och vinter i pergolan

 

 

I söndags besökte jag Artipelag för första gången. Med enastående utsikt över Baggensfjärden i Stockholms skärgård är själva platsen och naturen runt omkring en upplevelse i sig. Artipelag är en mötesplats för konst, event och upplevelser och vi träffade mina svärföräldrar med flera för att gå på konsert. Utanför fanns ett magiskt och suggestivt konstverk i form av torkade blad, bär och fröställningar ”Höst och vinter i pergolan”. Så vackert i motljuset genom glasrutorna i pergolan. En riktigt härlig söndagseftermiddag!

 

Fixa fredagsblomster med fakir

Ljus och kamera trilskas men jag visar de här bilderna ändå. De få snittblommorna jag valde ut för några dagar sedan blev arrangerade tillsammans med fröställningar i en blomsterfakir, en tung metallplatta med vassa piggar där några kvistar kan stickas ner för stolt och upprätt hållning och ett luftigt arrangemang. Lite klibbig fästmassa under fakiren ger extra stabilitet fick jag lära mig hos fantastiska Gouteva i Malmö förra våren.

Fröställningarna kommer från höstanemon vars grenar sticker ut som gnistorna från ett tomtebloss. Den gula praktlysing som nästan sprider sig som ett ogräs ger vackra fröställningar likt klockor på rad utmed stjälken. Några kvarvarande grässtrån får också komma med i den torkade buketten som hämtas ute. Brudslöja som hänger i köket får fylla ut det luftiga arrangemanget. TREVLIG HELG!