Nu har de redan blommat över

Kan någon stoppa tiden så här års? Det är så vackert ute och jag hinner inte med. Inte en enda liljekonvalj har jag plockat och all min lediga tid går åt till att sköta trädgården. Det tar längre tid att ta hand om en trädgård än ett litet stall och två tre hästar. I alla fall islandshästar. När jag säger så är det ingen som tror mig. Nu hinner jag knappt njuta av den vilda floran när dahlior och luktärtor skall ner i jorden. Kanske dags att tänka om här. Lite funderingar så här på söndagskvällen.

Humleblomstren har redan blommat ut och en torkad fröställning från krollilja fick följa med in. På ängen intill växer de vackra liljorna och varje morgon tittar jag om de höga stjälkarna är lämnade ifred från hjortar och rådjur.

Narcisser och flytande gult

De gula och vita färgklickarna sprider ut sig i trädgården. Tidigare har jag inte varit så förtjust i narcisser och först nu har jag upptäckt deras skönhet och artrikedom. Dessutom lämnas de ifred av både rådjur och harar. Jag har gjort så att varje höst sätter jag olika sorter tätt i en pallkrage och därifrån plockar jag in till buketter. När det är dags att sätta ner luktärtorna drar jag upp lökarna och planterar ut dem på olika ställen i trädgården.

I buketter tycker jag de andra varianterna än de vanliga gula håller sig bättre och längre. Allra vackrast är nog den i mitten som blommar med flera små klockor på varje stjälk. Och de vita och ljust citrongula är ljuvliga också.

Narcisser med avknipsade stjälkar flyter fint på vatten och här ligger några i den stora koppartunnan som samlar upp regnvatten.

Blommorna håller sig vackra utan vatten länge och passar fint som dekoration. Här på bricka tillsammans med en ljusgul White Lady som kanske är min favorit bland drinkar. Denna citronsyrliga cocktail bjöds i växthuset förra helgen.

White Lady, en person

4 cl gin
2 cl cointreau
1,5 cl pressad citronsaft
ev en äggvita

Skaka med is och häll upp i vackert cocktailglas. Läppjas långsamt och njutningsfullt. Trevlig helg!

 

Hemligheten med en fantastiskt blomsterbukett

Jag passar på att önska trevlig helg med den här fantastiska blomsterbuketten. Mina kollegor uppvaktade mig i efterskott eftersom jag har haft nöjet att passera en jämn födelsedag.

Men vilken bukett sedan! Jag har aldrig tidigare haft en så gigantiskt bukett likt denna i min famn. För mig själv gör jag en snabb kom-ihåg-lista vad som definierar en oslagbar blomsterbukett:

-Riktigt stora blommor och minst tre av varje sort. Här är det tre jättestora aprikosa fyllda rosor, tre fantastiska ljusgula pioner och tre okända skönheter (sista bilden).
-Minst sex olika sorters blomster (rosor, pioner, stjärnflocka, lövkoja, harsvans och okänd skönhet).
-Mängder av grönt och minst två sorter, här smalbladig eukalyptus och något som liknar strandråg.
-Dämpade färger med någon svärta. Det ger ett soft, diskret och elegant intryck.
-Något som sticker ut och här är det en fjäder.

Buketten kommer fån Blomsterpassagen i Fältöversten Karlaplan, Stockholm.

En Valborgshelg som svischade förbi

Helgen passerade i expressfart och det var dessutom en kort Valborgshelg. En grillad köttbit på fredagkvällen och efter det en liten ostbricka till dessert. Min nya favoritost heter Kaltbach (den till vänster) och är en schweizisk ost på komjöl. Lagom smakrik och mjuk fast det är en hårdost. Mmmm… Här på brickan dessutom en fransk ost gjord på fårmjölk som heter Betmale. Den är också god, lite salt och mild utan den karakteristiska smaken från fårmjölk.

Onsdagskvällarna i silversmedjan har tagit uppehåll och jag håller på med ett enkelt armband som skall prydas av en stor gul citrin. Den är så vackert slipad och gnistrar och strålar ikapp med solen. Silvret ändrar färg fler gånger under arbetets gång och när det har så här matt och vitt har det legat i citronsyrabad för att ta bort missfärgningar från lödning. I fredags fick det blivande armbandet en annan form när jag träffade en vän i hennes egen smedja. Mysigt att sitta och småprata, prova smycken, såga silver och gosa med hundvalp mellan varven.

Igår kväll var vi bortbjudna och då plockade jag året första trädgårdsbukett som förstärktes med köpta nejlikor. Så härligt att plocka blommor och kvistar i trädgården igen. Har ingen bild på den, det blev inte så.

Just nu är jag inne på att binda buketter i nivåer där varje blomstersort får en egen nivå som här. Det blir lyxigt höga buketter som gärna får stå på ett sidobord och betraktas på avstånd. Här är det vit gerbera längst ner, solbollar strax ovanför dem och till sist kvistar av syren som svävar högst upp. Lite kul. Hos den här floristen finns massor av inspiration för den typen av buketter.

Att beundra körsbärsblommornas skönhet

Utanför min arbetsplats är innergården täckt av ett rosa tak. Stegen över gatstenarna blir långsammare och blicken riktas upp mot de rosa blommorna. Alla ler och blickar utväxlas i samförstånd.

Vi ser på blommor som det japanska ordet Hanami betyder. En djupare innebörd är att påminnas om det vackra men korta och förgängliga i livet. Kanske är stunden under blommorna ett tillfälle att reflektera över den mänskliga sårbarheten och att ingenting varar för evigt. Att våren för med sig en nystart.

Helgen som just passerade

Den här ljuvliga buketten med små elegansnejlikor har hållit mig sällskap vid matbordet. Den ljust aprikosa färgen är ju alldeles underbar och påminner om att det så småningom kommer en vår och sommar även i år. Älskliga små blommor som håller sig fina läge för en liten peng.

När jag är ensam hemma känns det som om jag äter tomatsoppa mest hela tiden. Brukar toppa soppan med fetaost eller en bit krämig burrata och några frön eller rucolablad. Till det en bit mandelknäcke som är glutenfritt, ett enkelt och gott och receptet finns här. Grunden är alltid mandelmjöl och sedan tar jag nötter eller frön efter vad som finns hemma. Har bakat det flera gånger och receptet är jättebra som så många andra recept hos Tina. Här kommer mitt enkla recept på tomatsoppan:

Tomatsoppa för 2-3 personer

1 liten gul lök, hackad
1 msk olivolja
4-5 hela tomater i bitar
1 grönsaksbuljongtärning
3 dl vatten, ca
1 tsk honung
ev några soltorkade tomater
1/2 dl grädde el mjölk
Salt, peppar.

Fräs löken i oljan en stund och tillsätt därefter allt utom grädden. Koka några minuter, mixa och värm igen tillsammans med grädden. Smaka av med salt och peppar. Mmmm… varmt och gott!

Alla tjocka tröjor används just nu. Så ovanligt kallt det är ute för årstiden. Visserligen har det varit ovanligt soligt och regnfattigt för att vara mars månad men dessa kalla nätter med många minusgrader. Jag tänder ljus och får nöja mg med att bläddra i trädgårdstidningar inomhus. I lördags fick jag ett underbart doftljus med en så diskret doft att den bara är förnimbar. Perfekt!

Påskpyntet är på ingång och de här två keramikäggen har jag tummat på keramikkurs för några år sedan. Är riktigt nöjd med dem faktiskt. Nu är det bara att låta den här veckan rulla på innan påsken närmar sig.

Eviga fredagsblommor

Mina vänner är uppriktiga och brukar tycka att det är tomt på väggarna här i fritidshuset. Jo, jag vet men jag har svårt för tavlor och att få upp något på väggarna överhuvudtaget.

Nu fann jag några undangömda torkade blommor igen. Vaniljgula eterneller som jag plockade på självplocket hos Slottsträdgården för säkert två år sedan. De fick bli en väggprydnad tillsammans med torkade blad från silvriga lammöron som kommer från en skärgårdsö.

Jag trädde upp bladen och blommorna försiktigt på en linnetråd och band fast hängena på en gren. Nu sitter det i alla fall något på en vägg här. I krukan med påskliljorna stack jag i några kvistar från hassel, det tycker jag är ett fint och enkelt sätt att få lite höjd på vårblommorna, speciellt bland penséerna. Just nu har jag kommit in från att ha städat bort vintern i växthuset, äntligen är våren på väg! Med det önskar jag er en trevlig vårhelg!

 

Årets påskris är mjukt och snällt

Jag måste visa årets påskris! Jag är kanske lite tidig med det men det gäller att dra ut på högtiderna så länge det går. I stället för fjädrar är riset dekorerat med mjuka snälla vippor av ull från alpackor. Vipporna är handgjorda och finns att beställa från Kolmstahöjdens alpackor som vi besökte i slutet på förra året. Vilket fint och stämningsfullt möte vi hade med alpackorna, bilder här. Vipporna finns i olika färgställningar och jag beställde även vita/bruna. Vid beställning av vippor går även en generös summa till Rädda Barnens arbete i Ukraina och därför tipsar jag här.

Grenar och kvistar sticker jag ofta ner i en så kallad blomstergroda av glas, då står de stadigt och håller sig snyggt på plats i krukan.

Blommande minnen och ett tack i brevlådan

Ofta när jag tar en bok ur bokhyllan och öppnar den faller det ut torkade blommor. Ljuvliga små minnen från trädgården som snabbt är avknipsade och lagda mellan kaffefilter i en tung bok för att sedan falla i total glömska.

Snart är det dags för efterlängtade penséer i krukan utanför dörren och i år vill jag inte bara ha minipenséer som dessa. Blommorna är ett av de första vårtecknen och är dessutom så enkla att torka.

Några tackkort från tidigare i år fick blomstra och så många uppskattande ”tack-för-tackkortet” jag fick. Det är tydligt att vi saknar handskrivna brev som överraskar i brevlådan. Jag limmade fast blommorna med limstift på kortet och tog sedan lite extra lim på en pensel för att få kanterna på blomman att fästa.

Franska tulpaner och minnen

Det är något alldeles speciellt med franska tulpaner. Så eleganta skönheter som gracilt bugar sig inför sina beundrare. Jag är en av dem och som njuter av deras skönhet som ofta varar länge. Det är snart två veckor sedan jag fyllde år och jag njuter fortfarande av tulpanerna.

Mitt första minne av franska tulpaner är från Lausanne i Schweiz. Jag som aldrig har varit någon språktalang var inneboende hos den stränga lärarinnan i franska. Måltiderna var utsökta men konversationen skedde på franska vilket gjorde att jag mestadels satt tyst och bara önskade att de långa middagarna som avslutades med ost skulle ta slut. (Förresten är det inte väldigt gott med en bit ost att avsluta middagen med?) Schweizare kunde, i alla fall på den tiden, vara kanska konservativa och nedlåtande till främlingar och jag kände mig allt annat än välkommen och tillfreds. Efter en månad där när vistelsen väl var slut köpte jag en stor bukett franska tulpaner till värdinnan. Tydligen blev hon så förvånad att denna i hennes ögon okultiverade varelse från Sverige kom med en så elegant bukett att hon bjöd mig på kaffe i salongen. Och samlade med mig på engelska för första gången!