En höstkrans

Lite egendomligt att göra en höstkrans idag när det är sommarvärme igen med över 20 grader. Jag återvände en kransstomme av virade björkgrenar som jag snodde ihop i våras av långa, sega och böjliga kvistar av hängbjörk. Kransen har hängt ute ända sedan i påskas men nu blev den omstylad med murgröna, ekblad, nypon, oxel och ett band av jute. Får följa med till arbetet i morgon till en duktig kollega.

Fredagsbukett och frustration över min tidigare yrkeskategori eller allt är inte guld som glimmar.

För det mesta tar jag fastighetsmäklare i försvar när kritik och nästan hånfulla kommentarer serveras utan omsvep när yrkeskategorin diskuteras. Det är många, både säljare och köpare, som har åsikter och känner sig lurade, förda bakom ljuset och tycker att något inte har ”gått riktigt till”. Det ligger i sakens natur, i tider med ändlösa budgivningar, att de flesta köpare känner sig missnöjda med mäklarens agerande. Jag har under mina nästan 20 år som fastighetsmäklare arbetat med ett femtiotal kollegor och jag vet att alla de arbetar oerhört seriöst och hårt för att hjälpa både säljare och köpare på bästa sätt.

De senaste åren har jag gått på otaliga visningar, både av lägenheter och fritidshus, i olika delar av landet. Blivit lite av expert att se mitt tidigare yrke från den andra siden så att säga. Och ja, jag måste säga att mäklarna gör ett jättebra jobb och arbetar precis som jag och mina kollegor gjorde eller gör. Meeen…. på en visning för ett par veckor sedan blev jag arg. Riktigt arg. Min väninna som var med blev nog förvånad över att jag kunde blixtra till så. Övervåningen i villan hade extremt låg takhöjd och jag tog fram tumstocken och mätte till 1,87 cm. Inte boarea. Gränsen går vid 1,90 cm med en minsta bredd på 0,60 cm. Fastighetsmäklaren hade gått på de offentliga uppgifterna i registret (som vi mäklare vet att de ofta är felaktiga) och marknadsförde ett hus som 40 kvm större än det egentligen var. Inte bra. ”Du har väl ögon att se med och en tumstock att mäta med du också” var min irriterade kommentar. Ok, oseriösa finns i alla branscher men på något vis gick det här rakt in i ryggmärgen på mig. Kom inte och gör ett dåligt jobb i ”min” bransch. Nej tack!

Dahliorna heter Dianas Memory, vasen är en loppisfyndad ”Glimma” och halsbandet med citrin är en av mina favoriter.

Att variera en fondvägg och två nyanser av vitt

Precis som om vi inte har nog att göra förutom att helrenovera en lägenhet så måste vi snickra ihop lite inredning också! Vi hittade ingen knoppbräda som var tillräckligt lång så då fick vi tillverka en helt enkelt. En grundmålad list och rundstav à la Ernst utgör stommen. Såga, borra, limma, slipa och måla. Nu hänger den redan på väggen framför sängen och jag fantiserar direkt om att ändra uttrycket efter säsong och årstider. Sommaren lever kvar än men tänker en kvist med lärkkottar och en ljusslinga i december. En bild på familjen skall också ramas in och hängas upp. Jag trivs med att vila ögonen på det som är mig kärt och så blomster och grönt förstås. Ok, erkänner att det även hänger någon nystruket skjorta här och lite annat ibland också.

Färgen på väggen heter NCS 0500-N. Vitt men en uns svärta, utan ton av gult. Tidigare har stockholmsvit, eller NCS 0502Y, varit den allenarådande färgen på fabriksmålade lister, dörrar och även väggar men nu börjar den kallare färgtonen utan gult ta över. Jag märker det i mitt arbete med offentliga miljöer. Nu drar det vita åt grått och inte åt gult. OK, kanske lite överkurs för den som inte är nyansnörd.

Att ha svårt för före-och-efter bilder

Ett gammalt kök och en bukett som består av kronärtskocka, rips, eukalyptus, hirs, fjädergräs, daggsalvia och fingerborgsblomma.

Vi renoverar en nergången lägenhet. Det är lite typiskt oss, vi lyckas aldrig köpa något som är fräscht från början. Ok, lite har det nog kliat i fingrarna också. Jag kan inte visa före-bilder, ni vet så där före-och-efter-bilder. Kan inte fotografera det som är fult- det går bara inte. Här hemma blundar jag och stänger av, längtar tills det nya köket är klart. Det gamla köket är i en klass för sig men på något sätt såg jag något i de gamla turkosa köksluckorna när buketten i gröna, silvriga och blå toner stod på diskbänken framför. Lite färgmatch så där.

Blommorna, de vackra, är från självplocket hos Slottsträdgården Ulriksdal. Köket, för mig det fula, ryker snart. Luckorna och den gamla skåpsinredningen åker ner i containern på återvinningen.

Att plocka blommor

Zinnia, blomstermorot, någon slags slöja, rölleka, fjädergräs och mörka grässtrån från stranden i Skåne.

Det är skillnad på att plocka blommor och att plocka blommor har jag upptäckt. Jag har massor av blommor, grässtrån och träd runt omkring mig men finner ingen ro till blomsterplockning här strax utanför storstaden. Trafikleder susar på avstånd, jag är sällan helt ensam och marken är upptrampad. Kanske inbillar jag mig men blommorna känns dammiga och smutsiga. För mig är blomsterplockning en sinnlig upplevelse som inte bara handlar om att skapa ett vackert arrangemang. Det är någon slags meditation där medvetandet tar paus. Helst i ensamhet långt ute på landet utan störande ljud förutom de från naturen.

Det finns en fristad dock, bara några minuter bort med bil. Slottsträdgården Ulriksdal. Här på frilandet är det helt ljuvligt att ströva omkring bland blomsterraderna och plocka blommor, skapa en bukett. Valmöjligheterna är oändliga, jag kommer utforska många olika typer av arrangemang under sensommaren och hösten. Häromdagen blev det en spretig och sirlig bukett i aprikosa toner. Zinnian på Slottsträdgården är otroligt vacker i så många olika färger. Sann blomsterglädje.

Tänker på min mormor och morfar

Min morfar var konditor. Finkonditor med mästarbrev som hänger inramat i trappen hos min bror. Morfars händer var stora och knotiga men kunde skriva sirliga namnsdagsnamn på tårtorna. Sans Rival, Schwartswald, Banan och Frukt. Rosen New Dawn fanns alltid med på frukostbrickan när någon namnsdag skulle firas i jungfruveckan. Mormor och morfar kom körandes från stan i den blå PV:n och med bakelse eller tårta till namnsdagsbarnet.

Mormor plockade alltid med sig blommor in till lägenheten i stan. Hennes favoritvas var tung och gjord av brons. Aldrig någonsin att jag tänkte på inskriptionen då. ”M.S.K.F.  2:a pris för praktiska redskap 1937” Troligen var det morfar eller hans bror som också var konditor som fick pris i någon konditortävling. Att vara konditor på den tiden var fint. Nästan som att vara kändiskock idag. Funderar på vad bokstäverna betyder. Jag frågar men ingen vet. M.S. någonting och därefter kanske Konditor Förening.

Vit skogsklematis, rosa New Down, okänd röd ros, Isop, Sommarflox, Spjutbräken och blad från ek och murgröna.

Jag plockar blommor och grönt, det som har klarat torkan, och tänker på mormor och morfar när jag arrangerar de få blommorna och det gröna i mormors med tiden ärgade vas. Semester och tid för tankar.

Mina luktärtor och en oansenlig glasburk

Det doftar ljuvligt i hela sovrummet av fyra små blomsterstjälkar. Jag har plockat årets första luktärtor. De blommar sent i år kanske för att de blev styvmoderligt behandlade under flytten. Jag försöker gottgöra och vattnar, gödslar och hjälper dem på traven att klättra. Först ut är den vita med violetta kanter, High Scent. Som namnet antyder är doften intensiv. Wiltshire ripple är uppseendeväckande spräcklig i rödviolett och vitt. Jag ser att flera andra färger snart kommer att visa sig för mig. Blomsterglädje.

Vasen eller rättare sagt glasburken är ett kärt litet minne från en familjesemester i Biarritz. Matvarukedjan Carrefour säljer lyxig yoghurt i små glasbägare och favoritsmaken var frisk citron. Idag använder jag glasburkarna till efterrätter som pannacotta. Långväga återbruk.

Honungsört

IMG_6721

Det blev en blomstrande midsommarhelg. Inte som traditionen bjuder med blomsterkrans i håret och midsommarstång utan med blomster i blicken och tanken. Utmed kustvägen väster om Abbekås lyser åkrarna blålila och flera bilar stannar och beundrar de färgstarka fälten. Vi kör av vägen och kör norrut där honungsörten är planterad i räta rader precis intill vägkanten.

IMG_6727

När jag lutar mig över de blålila blommorna brummar det av tusentals bin. Mest planteras den som en miljöväxt för att binda kväve och luckra jorden men som namnet anger lockar den även bin och planters ofta intill biodlingar. Här där potatis odlas och skördas redan vid midsommar sås honungsörten för att sedan plöjas ner i jorden som gröngödsel. Doften utmed vägen är ljuvlig och det är som att färdas genom en blomstrande välskött trädgård. Älsk på Skåne!

IMG_6723

Rosenträdgården i Ystad

IMG_6704

IMG_6712

IMG_6698

Doften är intensiv och känns på långt håll. Bakom klostret i Ystad finns Rosenträdgården eller Rosariet. Efter Midsommar och några veckor framåt är det här en alldeles underbar plats att besöka.

IMG_6700

IMG_6713

IMG_6701

IMG_6702

IMG_6703

Rosenträdgården anlades 2002 och här finns mer än 90 olika sorters rosor. Klostrets roströda tegelväggar utgör en harmonisk bakgrund och att befinna sig under kupolen med rosor är en nästan sakral upplevelse.

IMG_6705

IMG_6706

Midsommar och återställd ordning

IMG_6672

På något vis är ordningen återställd nu. I morgon firar vi Midsommarafton och över himlen far mörka moln. Temperaturen är nere på 13 grader. Det blåser, på gränsen till storm, och regnet hänger i luften. Precis som det brukar vara på midsommar. Och jag plockar blommor precis som alltid. Ordning är återställd efter några frivola veckor med Medelhavsvärme.

IMG_6659

När vi kom ner till sydkusten han jag knappt kliva ur bilen förrän jag var ute i åkerkanten och plockade en bukett med vallmo, blåklint och veteax. Älskar vidderna och det öppna landskapet, det är lätt att andas. Blommorna är självlysande och på gränsen till överblommade men vallmons fröställningar får även de vara med. Önskar alla en härlig och blomstrande Midsommarafton!

IMG_6665

IMG_6663