Några gröna minnesvärda moments från mobilen

Vi vandrade ner tillsammans genom Humlegården i söndags. Det tillhör inte vanligheterna att jag går på stan med min dotter som sällskap. Hon är flyttfågeln som ständigt är på väg. Nu bor hon i Göteborg efter ett par år utomlands och en sejour i Dalarna. När hon var ett år flyttade familjen från de just de här kvarteren till Tyskland, hon kanske har det i blodet. Våra barn fick medvetet internationella namn, Elisabeth och Oscar, och märkligt nog blev det så, två globetrotters, eller också är det bara en konsekvens av vår tid. Hur många gånger har jag inte gått här med barnen i barnvagn. Tanken svindlar, det var länge sedan. Är tacksam för några timmar tillsammans i välkända kvarter. Den skira grönskan, de breda grusgångarna och planteringarna är välbekanta.

På väg hem från arbetet genar jag genom skogsdungen. Marken är vit, som täckt av fluffig snö, det yr i luften. Eller som vit rök som lägger sig i sänkor och håligheter. Det är fröställningar från aspar som förvandlar landskapet till vinter. Lite magisk måndagkväll.

Två dahliaplantor börjar anta gigantiska proportioner i vardagsrummet. Risken för nattfrost borde vara över, dags att plantera ut i stora pilkorgar. Jag har fått knölarna av Marianne. Fina underbara sprudlande Marianne som jag lärde känna när hon köpte och sålde bostad via mig som mäklare. Hon introducerade mig till silversmidet och tack vare henne blev jag kvar där i festliga onsdagsgruppen. En ynnest.

Rabarbergrottor på rågmjöl

Idag har jag bakat rabarbergrottor på rågmjöl. Rågmjölet gör smaken fyllig och komplex. Hälften av sockret har jag bytt ut till sirap som ger en ton av kola. Det är underbara Valhallabageriet i Stockholm som har gett mig idén att ha rågmjöl i degen. Deras hallongrottor smakar ljuvligt.

Jag älskar rabarber. Den första rabarbern som är mjäll och smakrik kommer samtidigt som äppelträden blommar. Maj är verkligen den allra mest fantastiska månaden. Lika snabbt som rabarbern skjuter ur jorden så blommar allt på en gång. Rabarberblad brukar jag sätta i blomsterbuketterna, den röda stjälken är vacker i glasvas och det nyutvecklade bladet är ett konstverk i sig med alla intrikata veck.

Jag använde grovmalet ekologiskt rågmjöl och degen blev perfekt. Det gör gott för själen att hantera en deg. Är så nöjd med bänksskivan av carraramarmor i köket, perfekt att baka på. Kommer alltid att tänka på morfars konditori där bänkskivorna var av just ljus marmor. Har nog lite av morfar i mig alla fall. Så till receptet:

Rabarbergrottor på rågmjöl, ca 25 st

Sätt ugnen på 200 grader.

Rabarberkompott:

3 mindre stjälkar rabarber i 1 cm bitar
3/4 dl socker
1/2 dl vatten

Blanda allt och koka ihop. Jag tog bort lite spad (blev gott att dricka med bubbelvatten) och kokade tills kompotten blev riktigt fast.

Kakdegen:

200 gram rumsvarmt smör
3,5 dl vetemjöl
2 dl grovt rågmjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
3/4 dl strösocker
1 dl ljus sirap

Blanda ihop de torra ingredienserna och rör i sirapen. Skär smöret i kuber och blanda snabbt ihop till en deg. Ta i lite mer mjöl om degen känns för lös. Rulla till två runda längder och ställ dem i kylskåpet en stund så blir degen lättare att skära och rulla till bollar. Platta till, gör en fördjupning i varje och lägg i en klick rabarberkompott. Grädda mitt i ugnen ca 12-15 minuter. De blir lite mörkare än vanliga hallongrottor.

När kakorna hade svalnat tog jag på lite glasyr av florsocker och vatten men de är precis lika goda utan.

 

Feeling blue

När livet bjuder på motstånd är jag den som tar i ännu hårdare, stretar i selen och kämpar än mer. Ibland kanske det skulle vara bättre och att se tiden an men jag är otålig och vill se resultat. Mitt tålamod är inte det bästa. Tålamod. Jag brukar säga att det är både min sämsta och bästa egenskap. En stark drivkraft men som också dränerar mig själv. Nu är jag trött och har bestämt mig för att vara snällare mot mig själv. Försöker säga ”nej” och sätta gränser och idag har jag varit på massage. Välbehövligt, spänd i axlar och nacke. Tränar på att andas. In genom näsan, långsamt långt ner i magen. Ut. Att något så enkelt kan vara så svårt.

Vintergrönan växer vild utmed min nya promenadväg som går utmed vattnet. Där kommer jag hämta kraft ofta.

 

Tidig morgon under magnoliaträden

Jag är ingen stadsmänniska. Helst sitter jag vid en strand eller vandrar i sakral tallskog och lyssnar till naturens viskningar och rop.

Trots det kan jag uppskatta och se skönheten i staden i vardagen. Det är jag tacksam för, att jag har den förmågan. Den korta promenaden från tunnelbanan till min arbetsplats har bjudit mig så mycket glädje de senaste dagarna. En hel rad med välväxta magnoliaträd i full blom mot de välvårdade anrika husfasaderna i rosa och milt gult.

Tacksamt går jag med ett leende, jag är oftast tidig på morgonen, staden har inte riktigt vaknat och nattens lugn vilar fortfarande över den konservativa stadsdelen. Jag är ensam så när som på någon som ger mig och kameran ett varmt leende under magnoliablommorna.

Pelargoner, pelargoner, pelargoner

Jag vet inte om det har med åldern att göra men helt plötsligt är jag helt såld på pelargoner. Jag vill ha flera olika sorter och även röda som jag har ratat tidigare. Söndagen bjöd på ett besök hos Slottsträdgården Ulriksdal där växthusen just nu är fyllda av pelargoner. Det är varmt och ljus och doftar pelargon. Blommigt, jordigt, kryddigt.

Sedan länge har jag en gigantiskt Mårbackapelargon som jag har vårdat ömt i flera år. Numera är den planterad i en svart stallhink och ställs ut så fort vädret tillåter. Även en strimmig Mallorca har hängt med länge och står även den i en svart stallhink. Just nu är den lite sargad efter en attack av råttor i garaget i vintras men den ser ut att klara sig hoppas jag. Den är en tacksam favorit som blommar intensivt hela sommaren. Blommorna är strimmiga i rött och vitt och jag brukar dekorera desserter med dem.


För mer pelargoninspiration så titta in hos Julia K  som har besökt Sunes pelargoner i Tungelsta strax söder om Stockholm.  Verkligen pelargonhimmelen och nu kommer jag hålla utkik efter en ljusgul skönhet. Är det någon som vill hänga med till Sunes Trädgård?

På fönsterbrädan just nu från vänster Red pandora, brokbladig Mrs pollock och Rosebud red.

Kvällspromenad bland vass och vita blommor

Kvällspromenaden tar mig ner till stranden. Det är lågvatten och jag går ut bland vassen som vanligtvis står i vatten. Det är en härlig känsla att stå mitt bland de höga vasstråna som långsamt vajar i vinden och bildar mjuka mönsterbågar mot den intensivt blå kvällshimlen. Slånbärsbuskarna som står i blom är nästan självlysande vita i kvällsljuset. Naturens magi.

Blommande körsbärsträd utanför min arbetsplats

Det är konstant feststämning utanför min arbetsplats. Blickar i samförstånd mot skyn, leenden, skratt. Inga nerböjda ansikten längre och klackar som möter rosa konfetti istället för hård gatsten. Det är de japanska körsbärsträdens tid. Den strama anrika byggnaden visar en annan mjukare sida. När jag fotograferade sprang en välkänd företagsledare in i mig och kameran, vi skrattade och bytte några ord. Det går inte att vara strikt under blommade körsbärsträd. Välkommen, fredag, försommar och TREVLIG HELG!

 

 

 

Att plocka en bukett av ”ingenting”.

Som jag saknar att gå ut och plocka blommor på hästgården. Där hade vi ingen regelrätt trädgård men det växte kaprifol på staketet runt hagarna och flera äldre kulturväxter blomstrade i dikesrenarna runt omkring. De mest fantastiska buketter kunde jag skapa av just ingenting. Precis så var det hemma hos min barndomsvän på hennes hennes vackra lilla gård när vi träffades nyss.

Lagerhägg, japansk körsbär, grässtrån, påskliljor och pingstliljor, pil och murgröna.

Hon grämdes över utblommade tulpanbuketter och då erbjöd jag mig att plocka en bukett till henne. ”Men jag har ju inga blommor, inget att plocka” var svaret som jag fick. Bakom hundgården hittade jag både påskliljor och pingstliljor, vackra grässtrån växte i åkerkanten och frodig murgröna intill flaggstången. Jag knipsade sprickfärdiga grenar av pil och ständigt mörkgröna blad från lagerhäggen. Det japanska körsbärsträdet var redan klippt så där vågade jag bara ta bara två kvistar. Se, det blev en bukett, jag faktiskt två.

En krans till påsk och gör inte som jag med limpistolen!

Nyklippta kvistar av pil och murgröna, etiska fjädrar från påfågel och urblåsta vaktelägg.

Nyklippt pil är tacksamt att göra kransar av. Grenarna är långa och böjliga och går enkelt att tvinna ihop till en krans. Färgen är ljust gulgrön när grenarna är nyklippta, när de torkar blir de rödbruna och hårda. Murgröna håller sig frisk och grön i ett par veckor i kransen trots att grenarna är utan vatten. Jag börjar med att forma en cirkel av en lång lite kraftigare kvist. Jag binder ihop den den enda kvisten med sytråd och den utgör själva stommen som jag virar de andra kvistarna runt. Det går åt många kvistar, fler än man kan ana. Några murgrönekvistar viras runt och så är själva kransen klar.

Fjädrarna skimrar i blågrönt och är sagolikt vackra från påfågel. De är svenska, giftfria och etiska, de plockas från marken när fåglarna har tappat dem. Jag har beställt dem från Kullholen, en gård i södra Dalarna. Jag klistrar fast dem och äggen med limpistol.

Limpistolen ja, haha! Gör inte som jag och ta med en sådan i handbagaget på flyget på väg hem. ” Är det här din väska, kan du vara vänlig att följa med här?” Jag står själv och tittar på skärmen när väskan passerar röntgen och blir chockad när jag ser hur limpistolen avtecknar sig precis som en riktig pistol. Det får till följd att fyra tullkontrollanter inte vet hur de skall hantera situationen, slår i häften, hämtar hjälp. Man får tydligen inte ha med sig något som kan liknas vid ett vapen i kabinen. Det hela slutar i alla fall med att jag får ta med mig mig den i handbagaget.

Event hos Anna Gouteva blomsterdekoratör

Här kommer ett bildregn från ett blomstrande event hos Anna Gouteva blomsterdekoratör som jag och min barndomsvän hade turen att besöka i lördags i Malmö. Anna Gouteva är nog mest känd för sina vilda blomsterarrangemang i finstämda färger. Just färgkänslan, som absolut gehör, är nog det som har imponerat mest på mig när jag har följt henne här.

Anna berättade inlevelsefullt och humoristiskt om hur hon blev blomsterkonstnär och vägen fram till där hon är i dag. Vi fick lära oss allt från att vattna rätt till att binda enkla kransar och göra blomstermoln. Därefter visade hon hur hon satte ihop och komponerade en ljuvlig blomsteruppsättning. Då var det som att se en konstnär i full koncentration som liksom talade med blommorna och färgerna. Till sist fick vi botanisera runt i den stora ateljén och jag köpte med mig hem en tung blomsterfakir, blommor och en låg skål på fot för blomsteruppsättningar. Vilken inspirerande dag med många skratt, skönhet och blomsterglädje!