Nu har jag funderat en del på jämställdhet…

En torkad pion i kvällsljuset

På senaste tiden har jag funderat på det här med jämställdheten i vårt land. Jag ser mig omkring i samhället och har fått anledning att tro att det tyvärr är ganska dåligt ställt med den. Jag räknar i bilkön, på tunnelbanan och bussen, ser mönster och sammanhang.  Jag räknar och räknar och rynkar pannan mer och mer.

I köerna in till storstaden på morgonen sitter det en man i tre bilar av fyra räknade. På tunnelbanan är det det omvända, 60-70 procent är kvinnor. På bussen i innerstan är det nästan uteslutande kvinnor som är resenärer med barnvagn och småbarn oavsett om det är mitt på dagen eller på eftermiddagen vid arbetsdagens slut. Då, på eftermiddagen, är barnen något äldre dock, i förskoleålder. På tåget söderut, så här i semestertid, är det en övervägande majoritet av kvinnor som reser ensamma med mindre barn. Okej, mina iakttagelser är helt ovetenskapliga och det borde nog inte dras några slutsatser av dem. Jag räknar och räknar, hur många kvinnor sitter i min del av tunnelbanevagnen? Är det så att kvinnor mestadels åker lågstatus kommunalt och män reser med egen eller familjens bil? På inrikesflyget tidig morgon skall vi inte ens tala om. Där har jag inte ens räknat men jag som kvinna är i försvinnande minoritet. Ja, som ni märker är jag ute och rör mig en del, resor är en stor del av mitt arbete. När jag nämnde mina slutsater för min man säger han ”Ja, men kvinnor tar ju inte sådana jobb med resor och övernattningar eller att jobba på annan ort i veckorna”. Ja precis, varför gör kvinnorna inte det? Jo, för att de oftast tar en större del av ansvaret för familjen och framför allt barnen. Dessutom kanske de blir indirekt ifrågasatta om de verkligen kan klara av ett sådant arbete.

 

 

Räknandet började en lördagskväll på medicinakuten. Jag var där med min mamma som hade tecken på stroke. Det var många äldre personer där i samma situation som min mamma och de medföljande var samtliga kvinnor, troligtvis döttrar, med undantag av en endaste man. Som jag vet finns det ungefär lika många män och kvinnor, söner och döttrar,  i min ålder i vårt land. Omvårdnad och tillsyn av äldre anhöriga är tydligen till stor del ett kvinnoansvar idag på 2000-talet?  Dessvärre har jag dessutom upptäckt att den generationen som är födda på 30 och 40-talen till stor del tar för givet att det är kvinnorna som skall stå för sällskap, omsorg och hjälp.  Det är på det sättet de har växt upp och förutsätter att det skall vara så idag också trots att kvinnor i min ålder yrkesarbetar till lika stor del som männen.

Om vi ser på hela hela yrkeslivet tror jag att många kvinnor arbetar långt mer än männen sett till antalet timmar, det vill säga både avlönat och oavlönat. Skall det fortfarande vara så? Det var mer än 30 år sedan jag började arbeta efter min examen. Jag hade funderingar redan då hur det skulle fungera med jämställdheten, tyvärr ser jag ingen markant förändring till det bättre under de här åren.

Det tar lång tid att ändra attityder och normer. Min föräldrageneration och även de som är något yngre tycks har fastnat i äldre strukturer och åldern i sig gör det självklart inte enklare att tänka i nya banor och följa med i samhällsutvecklingen.

Det är inte så enkelt. Vi är alla barn av vår tid som Kristin skriver. Hon fick mig att börja tänka i de här banorna igen. Läs hennes intressanta funderingar om jämställdhet här.

Sommarprataren Caroline Farberger berättar om sina erfarenheter från yrkeslivet både som kvinna och man här. Lyssna, det är riktigt tankeväckande och bra!

 

 

 

 

På villovägar

Efter alla mina år som fastighetsmäklare borde jag om någon veta att allt är inte guld som glimmar. Hur många gånger har jag inte låtit mig förföras av säljarens vackra ord om sin bostad. När den som av en nyförälskad har beskrivits i lyriska ordalag där förnuft och känsla tycks vara varandras motsatser. Då liksom nu är jag godtrogen och med önskan om drömmen inom räckhåll blir jag besviken och förd på villovägar gång efter gång.

Vi letar efter vårt sommarhus eller jag vill egentligen hellre kalla det för ”helgboende”. Där den med åren skingrade familjen kan samlas för otvunget umgänge och återhämtning. Jag söker lugnet och naturen att samla kraft ur. Plocka blommor, blicka ut över vatten, ängar och åkrar. Kanske paddla kajak, binda blomsterkransar, duka upp somriga middagsbord, gunga i hängmattan och lyssna när naturen talar. Nu vill jag drömma sanndrömmar.

 

Danskt hygge till ett innerligare och lyckligare liv

Min barndomsvän vill gärna åka gärna över till Köpenhamn när jag kommer ner till Skåne och inte mig emot. Numera ser vi bortom Ströget och senast besökte vi Designmuseum Danmark. Ett innehållsrikt museum med allt från nutida design till danska designklassiker. I museishoppen, även den välfylld, hittade jag de här små intressanta böckerna som förklarar det nu så populära ordet hygge samt varför danskarna är ett av världens lyckligast folk. Inte konstigt att det är så mysigt i Köpenhamn trots att det är en storstad.

Hygge skulle jag vilja översätta till ”gemytlighet” eller kanske ”vänskaplig atmosfär”. Enligt författaren Meik Wiking som har skrivit ”The little book of Hygge, the danish way to live well” handlar hygge bland annat om:

Atmosfär genom till exempel att tända ljus, att ha bra belysning och att använda naturmaterial.
Njutning som en kopp thé, ett bakverk, några chokladpraliner men inte konsumtion i övermått.
Närvaro, att vara tillsammans utan störningar från till exempel mobiler.
Jämlikhet, att samvaron tillsammans är viktigare en den enskilda individen.
Tacksamhet för det som är bra just nu.
Välbefinnande genom en tänd brasa, mjuka kuddar, plädar, böcker, musik, snittblommor eller annat från naturen.
Samhörighet genom att vara tillsammans och skapa gemensamma minnen.
Harmoni genom frånvaro av konkurrens och skryt och genom att undvika drama. Lämna diskusionerna om politik till en annan gång.

I boken ges konkreta tips på att skapa ett liv med mer hygge och även tips månad för månad. Jag kan verkligen rekommendera de här båda böckerna som innehåller många tänkvärda och enkla tips till ett mer innerligt och lyckligt liv. Det behöver inte vara så komplicerat helt enkelt. Jag tänker ”fjällstuga” eller ”livet på landet”.

Boktips: Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil

Vetenskapsjournalisten Maria Borelius har skrivit en intressant bok där hon går på djupet om vad som triggar igång inflammationer i våra kroppar. Här tas ett helhetsgrepp som innefattar allt från mat och näringslära, till fysiskt välbefinnande och hur till exempel naturupplevelser kan minska inflammation och smärta. Som en teaser kan jag säga att kapitel 10 ger mig en vetenskaplig förklaring till varför jag känner sådan omedelbar lycka när jag besöker Island. Mycket läsvärt som inspirerar mig till livsstilsförändringar.

Island, Eyrarbraut, Sommaren 2017

Berörd

Tittade ni på Mandelmann i TV4 igår? Det är sällan jag blir djupt berörd av TV men igår kväll satt jag med tårar i ögonen. Det var något med det här tv-programmet som gick rakt in i hjärtat. Torsdagkvällar är jag numera upptagen!

The answer is blowin´ in the wind…

IMG_8891

Får se nu om jag får ihop de här bitarna av kuddmossa till en krans? I mitt nästa liv skall jag bli florist, eller vem vet, kanske i det här livet?

”The answer, my friend, is blowin´ in the wind.”

Modigt av Svenska Akademin att utse Bob Dylan till årets nobelpristagare i litteratur. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Texterna är otroliga men samtidigt blir uttrycket något mer tillsammans med musik. 1984 lyssande jag på honom på Ullevi i Göteborg. En fantastisk upplevelse, tänk om man visste då att han skulle bli nobelpristagare.

IMG_8895

IMG_8890

Så här blev kransen som nu hänger på stalldörren. Dekorerade med några enekvistar och blad från Begonia Rex som är en prydnadsväxt inomhus. Jag verkligen älskar att hålla på med blommor och växter.
IMG_8901
IMG_8903

Tack, förlåt, hjälp

IMG_6126

Tre korta ord.

Tack, förlåt, hjälp.

 

 Det är faktiskt det enda som behövs. I livet. Tre korta ord. Tack, förlåt, hjälp.

 

Det är länge sen nu. När jag var på konfirmationsläger. Väldigt, väldigt längre sen. Vi pratade aldrig om Gud. Men om tre ord. Det är det jag kommer ihåg. Det och hur mycket det regnade de där fyra veckorna. Som satte spår. Att ledas rätt. Vägledning. De har följd mig sedan dess, de där tre orden.  Jag är tacksam att de där orden kom till mig. Det är bara tre ord. Det är inte så svårt.

 

Tack är inte så svårt att säga och inte att be om hjälp heller. Jo, fast jag har jättesvårt att be om hjälp.

Men att säga förlåt önskar jag att fler kunde göra (och nu medlar jag inte bara offentliga pudlar i massmedia).

Det är lätt att tala om hur livet skall levas, att ge råd och veta bäst vad som är rätt och fel. Vad är rätt, vad är fel, för vem? Att se med öppna ögon, inte för egen vinnings skull.  Men vi gör alla fel ibland. Säger fel, gör fel. Förflugna ord. Förlåt. Hur svårt kan det vara?

Att bara säga förlåt.

 

Det är nog en av de egenskaperna som jag värdesätter högst. Prestigelöshet. Att kunna släppa stoltheten, att erkänna ett misstag, att säga förlåt. För vi gör alla fel då och då, eller det blir bara fel, det är mänskligt. Men det går ett rätta till. Förlåt.

 
Lite funderingar så här på torsdagskvällen. Kaffe/thékoppen ovan är ljuvlig att dricka ur och kommer från Milla keramik i Örebro.

Boktips

IMG_0307

För ovanlighetens skull har jag gott om tid att ligga på sofflocket och läsa, reflektera och fundera på livet i största allmänhet.

Det är inte direkt så att jag brukar gräva ner mig i psykologisk litteratur men det här boken, Energitjuvar, har gett mig många Aha-upplevelser och förklaringar till varför vissa personer kan påverka mig på ett visst sätt och jag dem. Jag är en ganska rak person som brukar säga vad jag tycker och stå för det. Det kan tydligen vara hotfullt och obehagligt för sk energitjuvar som ofta är narcissistiska personer som har stort bekräftelsebehov och gärna vill stå i centrum. Väldigt intressant och lärorikt. Absolut läsvärd bok!

IMG_0314 (1)

Skålen som jag alltid har tyckt så mycket om är från min mormor som älskade grönt. Josef Ekberg för Gustavsberg.

IMG_0316

Förtrollad

IMG_9880

Jag är förtrollad, förlorad och bortförd i konstnären Johanna Basfords magiska fantasivärld. Målarboken Förtrollade Skogen triggar fantasin, lekfullheten och kreativiteten. Som att stiga in i en detaljerad sagovärld bland blommor, blad och mytiska väsen. Bland enhörningar, drakar, slott och slingrande stigar i skogen letar jag efter de nio nycklarna som öppnar porten till slottet och dess hemlighet.

Mindfulness. Leva långsammare, att låta tankarna glida bort, tiden flyga iväg. Jag tror vi har glömt bort det.

IMG_9885

Ctrl + alt + delete

IMG_0347 (1)

Ja, ungefär precis så känns det nu. Inte som på bilden för några veckor sedan på Pfeiffer Beach i Kalifornien. Min laptop har också gått ner för räkning och är på reparation precis som jag. Det är i alla fall inte hårddisken varken med mig eller datorn. Får göra en total omstart efter detta. Hoppas att inte alltför många program har gått förlorade på vägen. Å andra sidan kanske en nyuppdaterad förbättrad version är installerad både på mig och på datorn. Det kan inte gå upp om det inte går ner som min pappa alltid sa.