Årets luktärtor och gamla älsklingar på ny plats

En blomsterdoftande hälsning så här mitt i semesterlunken. Årets luktärtor trivs i lä mellan huset och en kraftig syrenhäck. Buketten doftar starkt och Senator heter den mörkt strimmiga, Heaven Scent är vit med rosalila kanter och High Society är ljust rosa med dragning åt aprikos. Den röda kommer från en blandad påse med olika färger.

Älskad spegel från mormor och gammal byrå från mina föräldrars sommarställe har funnit ny plats här i gästrummet. Väggarna är än så länge vita men ser ljusgrå ut på bilden.

Att kanske säga hej då till farfars chiffonjé

Min farfar gick bort när jag var liten och jag har bara vaga minnen från den tiden. Märkligt nog kommer jag ihåg chiffonjén som fanns i hans lägenhet på ålderdomshemmet som det hette då. Chiffonjén kom från hans föräldrahem så den måste vara från slutet av 1800-talet. Både min bror och jag var fascinerade av den stora möbeln och vi fantiserade om det kanske fanns något lönnfack gömt i dess mystiska inre.

Tydligen var det så att kring sekelskiftet var en chiffonjé dåtidens innemöbel och lite av en statusmarkör. Med tiden kom den att pryda vardagsrummet hos mina föräldrar tillsammans med möbler från NK och Carl Malmsten. När mamma flyttade till lägenhet hamnade den i vår stora villa som vi bodde i då och därefter undanställd på en loge under några år. När vi flyttade till lägenheten fick den komma in i vardagsrummen och sedan dess har mina känslor för den gamla möbeln varit blandade. Den är nog helt enkelt för stor och mörk här hemma och jag vill inte släpa runt på så tungt bagage i livet längre. Av någon anledning har den dessutom dragit till sig alldeles för många småprylar och fungerat som en alldeles för bra avställningsyta.

I lådorna har jag fortfarande gamla minnen och saker som är betydelsefulla. Vet ni vad de här små glashusen har används till?

Min pappa var byggnadskonstruktör och i början av hans karriär fanns ritningsställ och stora bordsskivor fyllda med arkitekt- och konstruktionsritningar på hans arbetsrum. Travar med ritningsrullar kommer jag också ihåg och cigarröken låg tät (usch) i arbetsrummen! Ja, det är tyngder som ställdes på ritningarna för att de inte skulle rulla ihop sig! Älskar de här små husen som är ett kärt minne av pappa och från och med nu får minnen och arvegods helt enkelt ta mindre plats precis som de här.

Kära chiffonjé, nu får vi se hur ditt öde blir. Storpudeln Tore är på besök igen och nu börjar han vänja sig vid mitt ständigt fotograferande och mixtrande med kameran. Han är gärna med men behöver inte komma fram och undra vad jag håller på med. Ligger och sover medan det klickar ovanför huvudet. Precis som hästarna som också vande sig vid kameran och inte brydde som om vad jag höll på med.

Tankar om tingen och om hållbarhet

Juvelorkidé, Ludisia discolor

På senaste tiden har jag haft anledning att fundera över hur vi förhåller oss till våra saker och ting, till det som finns i våra hem. Redan tidigare när jag arbetade som fastighetsmäklare förvånade det mig att det tycktes som det mest överskuggande problemet vid byte av bostad,  framför allt för den äldre generationen, var att göra sig av med möbler och prylar. Bara tanken att minska ner bohaget tycktes många gånger omöjliggöra flytt till ett mindre och mer praktiskt boende. Det blev tydligt att hälsa och ekonomi mestadels var underordnat tingens inneboende kraft och betydelse.

Kan det vara så att det inte är våra saker i sig som är orsaken till  svårigheten att minska ner och göra sig av med delar av bohaget utan kanske minnen och upplevelser förknippade med dem? Att en tid eller epok i livet är på väg att ta slut och att förändring stundar. Kanske blir det svårare med åren att skiljas från det som har följt med genom livet samtidigt som vänner och släktingar blir färre och färre?

Vi själva har flyttat flera gånger och oftast har jag helst bara velat göra mig av med det mesta av det vi har, det är få prylar och saker som jag håller nära mitt hjärta. Nobelservisen, ett par tre dussin glas, några speglar, lampor och vaser, klassiska Karinfotöljer, mormors sminkbord, växtkärlet Pallisad, trädgårdsdekorationer från Åhus glashytta, en spröjsad dörr från älskad sommarstuga, några smycken och väskor. Ja, det är ungefär det. Det jag kan sakna är platser, en oändlig utsikt mot horisonten, spegeldörrar, en vacker trapphall och livet med hästarna.

Det skall jag erkänna, jag har sparat en hel del saker.  Jag är sparsam eller eller kanske snarare snål när det kommer till det att handla det som bara är ting. Jag fantiserar om nya designmöbler och vintageklassiker men hemmet är trots det fyllt av relativt oälskade möbler, eller i alla fall möbler som jag inte känner någon känslomässig bindning till. Kanske vet jag med mig att jag är ombytlig och hellre förändrar med det jag har sparat. I den tidsandan som numera råder är jag dock nästan exemplarisk, konsumerar väldigt lite och sparsmakat. Kanske våra äldre inte borde vara så rädda att minska ner och göra sig av med bohaget, det är snarare att se som en välgärning i den tid vi lever i nu när någon annan med all säkerhet kommer att uppskatta det som inte är nyproducerat och förbrukar ändliga resurser från vårt jordklot.

 

Mot ljusare tider och lördagskvällens dukning

Några små avknipsade körsbärsgrenar satte tonen till lördagens dukade bord som kom att påminna mig om att våren så småningom är i antågande. Likaså är ljuset tillbaka och för mig inte bara solen utan jag har äntligen kommit till att använda en ljusskärm i fotograferingen. Jag har en ännu odefinierbar plan att utveckla min fotografering framöver, vi får se hur det går. Kanske ny kamera och dags att lära sig bildredigering?

Som vanligt dukar jag med både gammalt och nytt, mest det som redan finns i skåpen men de kraftiga bägarna från Reijmyre är nyligen köpta på loppis och de använde jag som vattenglas. Den randiga dessertskålen fick bli saltkar och den kommer från mina föräldrar. Den tillhör Bengt Orups serie ”Strikt” från Johansfors glasbruk, en riktig 50-tals klassiker. Skyddsänglarna från Skultuna brukar jag mest ha framme till jul så nu är det dags att packa ner dem igen. Det finns oftast gott om äldre Skultunamässing i secondhandbutikerna i Västeråstrakten, dessa är fyndade för liten peng hos Stadsmissionen.

Vackra gamla speglar

Tänk så vackra gamla speglar är. Den mjukt böjda träramen, omsorgsfullt handmålad och det slipade glaset som följer spegels form. Spegeln med vit ram är närmare hundra år och sådant hantverk är svårt att finna idag. Den andra spegeln med sirlig tennram borde vara från 30- eller 40-talet. Båda speglarna kommer från mormor och morfars hem och jag minns var de var placerade. Minnen och klenoder som jag vårdar ömt. Av någon anledning hamnade de och finns de kvar hos mig kanske för att jag alltid har varit svag för just speglar.

Ett dukat bord i mellandagarna och tips till fisk

Efter julhelgen äter jag gärna fisk eller rättare sagt så äter jag alltid helst fisk. Så här såg det dukade bordet ut när vi hade en liten släktmiddag en av dagarna. Fisktallrikarna från Rörstrand, vitvinsglasen och karaffen är loppisfyndade för ganska många år sedan. Snäckskalen har jag haft i evigheter och jag ser nu att liknande ofta finns att fynda på loppis. Ljusen sitter stadigt med några droppar smält stearin under. Guldiga bestick från Lagerhaus, vattenglas från Åhlens och bomullsservetter från Hemtex. Saltkaret har jag drejat och något mer drejat av mig lär det inte bli, det är så svårt! Måste också tipsa om det vita tyska rieslingvinet till fisk, A Christmann, nr 5882. Gott, torrt och ekologiskt.

Tack Ernst för i år och vår julgran för några år sedan

Såg ni Ernst julkrona som han tillverkade av fjolårets julgran? Den påminde mig om vår julgran för några år sedan som hade stått avbarrad och torkad i stallet innan den blev klädd i vit färg, ljusslingor och rosaröda nejlikor. Blomsterhållarna finns fortfarande att köpa hos Slottsträdgården Ulriksdal.

Skynda fynda hyacintvaser

Jag tycker det är så vackert med hyacintlökar i vas. Ett tips så här i en vecka som översvämmas av blackfridayannonser är att söka sig till någon loppis och fynda hyacintvaser för en liten peng, det brukar alltid finnas några där på hyllan bland vaser. Finast är de med slipad kant, den i mitten och den till höger har det och är mina favoriter i samlingen.

Det här kom jag hem med idag

 

Jag har just kommit tillbaka från besök i gamla hemstaden. Som så många gånger förr har jag handlat med mig ekologiska ägg från Springsta Säteri och ekologiska grönsaker från den lilla obemannade butiken på Kärrbo Prästgård. Det är äkta rikedom att kunna handla råvaror som är ekologiska och producerade med omsorg om jord och djur. Äggen smakar fantastiskt och numera kan jag knappt äta andra ägg.

Tidningskorgen i rotting loppisfyndade jag i Röda Korset butik för 50 kronor. Nu är det bara sommarstugan som saknas känns det som. Lite i smyg håller jag på och inreder något som än så länge bara finns i drömmen. En tidningskorg i rotting blir fint det!

På vägen hem körde bilen nästan av sig självt in till Slottsträdgården Ulriksdal. Ett fång solbollar för endast 44 kronor plockade jag strax innan stängning. Blommorna vägs och buketterna blir faktiskt alltid mindre kostsamma än vad jag tror. Frilandet med självplock av blommor och grönsaker är en grönskande oas som varmt rekommenderas. En superbra blomstersekatör fick också komma med hem. Det här var nog semesterns shoppingdag eftersom balkongmöbler fanns med i bilen!

Solbollar, Drumsticks eller det latinska namnet Craspedia. Kärt barn har många namn. En härlig annorlunda snittblomma som är hållbar och blir precis lika fin torkad. De jag har plockat är inte riktigt helt utslagna än.

Iskallt och letande efter älskade glas

För några veckor sedan blev jag bjuden på fördrink med megastor isbit i glaset. Jag kan ju bli barnsligt förtjust i precis just sådant som en isbit, mer än i själva drinken i sig. Utan att leta så fanns precis just den silikonformen framför mina ögon i en köksbutik häromdagen. Isbitarna blir verkligen gigantiska, 5×5 cm, och kyler rejäl utan att smälta på en gång. Petade i de sista blommorna från penséerna och några blad citronmeliss, blev så vackert i glasen.

De gamla kristallglasen har jag ärvt från mormor och morfar. Serien heter Helga och tillverkades hos flera olika glasbruk under en lång period. Har letat på loppisar och i antikbutiker i flera år efter fler men just grogglasen är inte så vanliga. Dessutom finns de i flera storlekar och den slipade dekoren varierar från glas till glas. Letandet får fortsätta nu under semestern!