En ny värld

Kanske är det mitt något dystra sinne som känner att världen och resor har blivit mer otillgängliga och innerst inne mer oacceptabla. Jag har just skjutsat Elisabeth till Arlanda eftersom hennes semester är slut och arbetet i Tyskland väntar. Ett stråk av sorg och betänksamhet infinner sig. Utan tvekan har vi levt över våra tillgångar utan att ta hänsyn till vår värld, vår planet. Hon har inte köpt ett enda klädesplagg under semestern och ilsket bannat mig när jag har velat ge henne någonting som är nyligen inhandlat. Hon arbetar med tillverkning och uppbyggnad av batterifabriker inom bilindustrin. Kanske den nya världen? Hon lever som hon lär och är ett föredöme av av återbruk och vintage. Här smashing i mina härliga silkiga Kenzobyxor från 90-talet, min gamla Diorväska från tidigt 80-tal, sin farmors svarta bankkavaj och mina inte så gamla skor från Cos. Långbent och svårfångad med hästsvansen på svaj. Saknar!!!

Gammal sänggavel blir ny

Före semestern skrev jag en lista på små projekt som jag skulle försöka slutföra under semestern. Ett var att göra om en gammal sänggavel av trä till en stoppad och mjuk gavel. Inte så bra bild här men den ”nya” sänggaveln blev vi väldigt nöjda med. Jag klädde gaveln med tunn skumgummi (3 cm) som jag köpte hos Jysk. Limmade fast den med Rubber fix (Bauhaus) som fäster bra mot skumgummi och som fick sitta fast med klämmor under tiden limmet torkade. Sydde ett tajt fodral av vit lakansväv som jag drog över och ett yttre fodral av lite kraftigare linnetyg. Tyget sitter löst och går bra att dra av för att tvätta. Själva gaveln är fastskruvad i sängen.

På sängbordet i princip de två enda smyckena jag växelvis har använt i sommar. Ett guldfärgat armband från Sophie by Sophie och ett silverarmband med guldpluppar som jag har tillverkat i smedjan.

Vacker vintage från Bara vackra ting

Numera går det utmärkt att handla utvald vintage via Instagram. Där säljer Weronica utvald vacker vintage genom sitt konto Bara vackra ting. Urvalet är väl utvalt och vackert presenterat för den som inte själv har har tålamodet att leta på loppis och i andra vintagebutiker. Weronica är ett riktigt loppisproffs och som dessutom generöst delar med sig av sin gedigna kunskap både genom blogg och instagram. Hon skriver även ofta i tidningen Antik & Auktion.

För fler år sedan stod jag och höll i en skimrande glasvas i Röda Korsets butik. Av någon outgrundlig anledning fick den inte komma med hem men när vasen ur serien ISI från Gullaskuf dök upp i den digitala vintagebutiker var det bara dags att slå till. Jag kunde inte låta bli att ta fram kameran när jag packade upp det vackert inslagna paketet från Bara vackra ting och nu står vasen och glitter på en av mina smala fönsterbänkar. De smala ränderna ger intressanta optiska effekter och vaser kan man ju inte ha för många av, eller hur?

Köket – före och efter

Så här såg köket ut när vi tog över vårt lilla hus i våras. Inte så fint och fulast var nog den bruna kanten utmed golvet! Ett murrigt furukök som trots allt var i gott skick och väldigt lite använt. Vi bestämde att bara göra en enkel och billig uppfräschning eftersom vi planerar en större ombyggnad om ett par år. Vi har köpt en ny kyl/frys, bytt bänkskivor och knoppar och jag har målat de massiva köksluckorna. Vi har också målat kaklet, egentligen mer som ett experiment men jag tror nog att vi kommer knacka ner kaklet och byta det ganska snart. Det var svårt att få färgen att fästa ordentligt och resultatet är inte helt hundra.

Köksluckorna är efter en omgång med sandpapper och målartvätt grundmålade med Alcro häftgrund som jag har rollat på med filtroller. Därefter har jag rollat och strykt två lager med Alcro Finesse Halvblank NCS S 1500-N som är en kallare ljusgrå kulör. Jättefin kulör, tar inte så mycket plats men ger en behaglig ljus känsla som ändå inte är vit. Jag rollade snabbt på färgen med liten filtroller och därefter drog jag med pensel för att följa strukturen på luckorna. Allra först tog jag färg på en liten liten pensel och målade inne i alla hörn, svårt att komma åt där med rollern. Ett gediget arbete som tog sin tid trots att köket inte är jättestort. Luckorna är målade liggande, annars hade färgen runnit och blivit mer svårhanterlig. Alcro Finesse är en färg som är lämpad för ytor som är mer utsatta för slitage och kanske lite mer svårmålad tyckte jag. Här ville jag verkligen ha ett snyggt slutresultat så jag provmålade med olika penslar och rollers på baksidan av ett par luckor först. Det är verkligen skillnad på penslar och penslar. Jag avråder starkt från billiga storpack med flera penslar.

Hela uppfräschningen av köket kostade mindre än 9000 kronor. Dyrast var bänkskivorna av Carraramarmor och kylskåpet. Färgen gick på en knapp tusenlapp. I lägenheten har vi likadana bänkskivor från Stenmagasinet och vi har varit så nöjda med dem så jag önskade mig likadana här. Det är fantastiskt att baka på marmor och överhuvudtaget tycker jag inte den är så känslig som många säger. Redan min morfar hade vita marmorskivor på de långa arbetsbänkarna i sitt konditori och det var väldigt länge sedan. Carraramarmor som används till bänkskivor är inte blankpolerad som granitskivor utan endast finslipad vilket ger ett mjukt och matt intryck. Kantprofilen är rakt fasad. En äldre diskbänk i kraftigt stål fungerar jättebra, finns egentligen inget bättre och knopparna i matt stål är nya och kommer från Hornbach. Några småsaker såsom att byta ventilationsgallret är kvar. Spis och fläkt får hänga med ett tag till. Kanske skall fönsterkarmen målas vit och de gamla gardinbeslagen ska bort. Vi är jättenöjda med renoveringen och det känns rätt att använda det gamla ett tag till, återbruk.

Alla helgons dag och lampkupa i ny skepnad

Det är dimmigt och fukten hänger som små droppar i luften. Det är milt och skönt att vara ute och göra i ordning trädgården inför vintern. Nästan 300 lökar har jag fått ner i jorden, i princip bara allium och narcisser eftersom vi har många hungriga djur här omkring. Några tulpanlökar har åkt ner i rosenrabatten som är omgärdad med stängsel samt i ett par korgar och krukor som jag täcker med mossa.

Vi har bytt utebelysning på huset och jag räddade en rund lampkupa från att åka till återbruket. Ni vet en sådan där rökfärgad från 70-talet i sprucket glas. Jag satte i en batteridriven ljusslinga och det blev en effektfull installation ute på terassen. Placerade den på en av krukorna som gömmer tulpanlökar. Önskar er en fin Alla helgons dag.

Årets luktärtor och gamla älsklingar på ny plats

En blomsterdoftande hälsning så här mitt i semesterlunken. Årets luktärtor trivs i lä mellan huset och en kraftig syrenhäck. Buketten doftar starkt och Senator heter den mörkt strimmiga, Heaven Scent är vit med rosalila kanter och High Society är ljust rosa med dragning åt aprikos. Den röda kommer från en blandad påse med olika färger.

Älskad spegel från mormor och gammal byrå från mina föräldrars sommarställe har funnit ny plats här i gästrummet. Väggarna är än så länge vita men ser ljusgrå ut på bilden.

Att kanske säga hej då till farfars chiffonjé

Min farfar gick bort när jag var liten och jag har bara vaga minnen från den tiden. Märkligt nog kommer jag ihåg chiffonjén som fanns i hans lägenhet på ålderdomshemmet som det hette då. Chiffonjén kom från hans föräldrahem så den måste vara från slutet av 1800-talet. Både min bror och jag var fascinerade av den stora möbeln och vi fantiserade om det kanske fanns något lönnfack gömt i dess mystiska inre.

Tydligen var det så att kring sekelskiftet var en chiffonjé dåtidens innemöbel och lite av en statusmarkör. Med tiden kom den att pryda vardagsrummet hos mina föräldrar tillsammans med möbler från NK och Carl Malmsten. När mamma flyttade till lägenhet hamnade den i vår stora villa som vi bodde i då och därefter undanställd på en loge under några år. När vi flyttade till lägenheten fick den komma in i vardagsrummen och sedan dess har mina känslor för den gamla möbeln varit blandade. Den är nog helt enkelt för stor och mörk här hemma och jag vill inte släpa runt på så tungt bagage i livet längre. Av någon anledning har den dessutom dragit till sig alldeles för många småprylar och fungerat som en alldeles för bra avställningsyta.

I lådorna har jag fortfarande gamla minnen och saker som är betydelsefulla. Vet ni vad de här små glashusen har används till?

Min pappa var byggnadskonstruktör och i början av hans karriär fanns ritningsställ och stora bordsskivor fyllda med arkitekt- och konstruktionsritningar på hans arbetsrum. Travar med ritningsrullar kommer jag också ihåg och cigarröken låg tät (usch) i arbetsrummen! Ja, det är tyngder som ställdes på ritningarna för att de inte skulle rulla ihop sig! Älskar de här små husen som är ett kärt minne av pappa och från och med nu får minnen och arvegods helt enkelt ta mindre plats precis som de här.

Kära chiffonjé, nu får vi se hur ditt öde blir. Storpudeln Tore är på besök igen och nu börjar han vänja sig vid mitt ständigt fotograferande och mixtrande med kameran. Han är gärna med men behöver inte komma fram och undra vad jag håller på med. Ligger och sover medan det klickar ovanför huvudet. Precis som hästarna som också vande sig vid kameran och inte brydde som om vad jag höll på med.

Tankar om tingen och om hållbarhet

Juvelorkidé, Ludisia discolor

På senaste tiden har jag haft anledning att fundera över hur vi förhåller oss till våra saker och ting, till det som finns i våra hem. Redan tidigare när jag arbetade som fastighetsmäklare förvånade det mig att det tycktes som det mest överskuggande problemet vid byte av bostad,  framför allt för den äldre generationen, var att göra sig av med möbler och prylar. Bara tanken att minska ner bohaget tycktes många gånger omöjliggöra flytt till ett mindre och mer praktiskt boende. Det blev tydligt att hälsa och ekonomi mestadels var underordnat tingens inneboende kraft och betydelse.

Kan det vara så att det inte är våra saker i sig som är orsaken till  svårigheten att minska ner och göra sig av med delar av bohaget utan kanske minnen och upplevelser förknippade med dem? Att en tid eller epok i livet är på väg att ta slut och att förändring stundar. Kanske blir det svårare med åren att skiljas från det som har följt med genom livet samtidigt som vänner och släktingar blir färre och färre?

Vi själva har flyttat flera gånger och oftast har jag helst bara velat göra mig av med det mesta av det vi har, det är få prylar och saker som jag håller nära mitt hjärta. Nobelservisen, ett par tre dussin glas, några speglar, lampor och vaser, klassiska Karinfotöljer, mormors sminkbord, växtkärlet Pallisad, trädgårdsdekorationer från Åhus glashytta, en spröjsad dörr från älskad sommarstuga, några smycken och väskor. Ja, det är ungefär det. Det jag kan sakna är platser, en oändlig utsikt mot horisonten, spegeldörrar, en vacker trapphall och livet med hästarna.

Det skall jag erkänna, jag har sparat en hel del saker.  Jag är sparsam eller eller kanske snarare snål när det kommer till det att handla det som bara är ting. Jag fantiserar om nya designmöbler och vintageklassiker men hemmet är trots det fyllt av relativt oälskade möbler, eller i alla fall möbler som jag inte känner någon känslomässig bindning till. Kanske vet jag med mig att jag är ombytlig och hellre förändrar med det jag har sparat. I den tidsandan som numera råder är jag dock nästan exemplarisk, konsumerar väldigt lite och sparsmakat. Kanske våra äldre inte borde vara så rädda att minska ner och göra sig av med bohaget, det är snarare att se som en välgärning i den tid vi lever i nu när någon annan med all säkerhet kommer att uppskatta det som inte är nyproducerat och förbrukar ändliga resurser från vårt jordklot.

 

Mot ljusare tider och lördagskvällens dukning

Några små avknipsade körsbärsgrenar satte tonen till lördagens dukade bord som kom att påminna mig om att våren så småningom är i antågande. Likaså är ljuset tillbaka och för mig inte bara solen utan jag har äntligen kommit till att använda en ljusskärm i fotograferingen. Jag har en ännu odefinierbar plan att utveckla min fotografering framöver, vi får se hur det går. Kanske ny kamera och dags att lära sig bildredigering?

Som vanligt dukar jag med både gammalt och nytt, mest det som redan finns i skåpen men de kraftiga bägarna från Reijmyre är nyligen köpta på loppis och de använde jag som vattenglas. Den randiga dessertskålen fick bli saltkar och den kommer från mina föräldrar. Den tillhör Bengt Orups serie ”Strikt” från Johansfors glasbruk, en riktig 50-tals klassiker. Skyddsänglarna från Skultuna brukar jag mest ha framme till jul så nu är det dags att packa ner dem igen. Det finns oftast gott om äldre Skultunamässing i secondhandbutikerna i Västeråstrakten, dessa är fyndade för liten peng hos Stadsmissionen.

Vackra gamla speglar

Tänk så vackra gamla speglar är. Den mjukt böjda träramen, omsorgsfullt handmålad och det slipade glaset som följer spegels form. Spegeln med vit ram är närmare hundra år och sådant hantverk är svårt att finna idag. Den andra spegeln med sirlig tennram borde vara från 30- eller 40-talet. Båda speglarna kommer från mormor och morfars hem och jag minns var de var placerade. Minnen och klenoder som jag vårdar ömt. Av någon anledning hamnade de och finns de kvar hos mig kanske för att jag alltid har varit svag för just speglar.