Äntligen börjar jag vara rätt i tiden. Jag har aldrig varit en storkonsument av prylar och kläder, har ofta känt mig som ett tråkigt sällskap på shoppingturer. Inga nyköpta påskdekorationer här inte utan de kommer som vanligt från naturen med fjädrar plockade i skärgården och björkris som finns i mängder här omkring. I år har jag virat flera kransar av tunna björkkvistar som vårvindarna har svept ner på marken från de stora björkarna på vår tomt. Spräckligt ägg och hängen har jag tillverkat på keramikkurs för flera år sedan.
Påsken blir sparsmakad och nedtonad och sorgsamt stillsam utan umgänge med den vidare delen av familjen som är utspridd mellan Umeå och Tyskland. Så ser det ut just nu i alla fall. Samtidigt blir det skönt med några lediga dagar och bara vara. Jag brukar slänga mig på soffan med några inrednings- och trädgårdstidningar. Plockar fram gamla nummer i säsong av tidningen Lantliv, det är avkoppling att njuta av de vackra bilderna. Vi brukar skämtsamt säga här hemma att det bara är jag och storpudeln Tore som använder soffan!
Så vilsamma bilder Karin! Ja, påsken blir vad den blir i dessa tider! Tycker inte om ”ståhej”, men längtar såklart efter någon slags normalitet!
Kram.
Önskar dig en riktigt fin påskhelg <3 Ja, det blir inte riktigt som det har varit förr om åren. Kram