Fredagshärligt och i nytt ljus

De här vackra ljusstakarna kommer från min mamma. De har alltid tidigare varit placerade på hennes matsalsbord och jag har så att säga vuxit upp tillsammans med dem närvarande på alla släkt- och familjemiddagar i matsalen. När ögat och hjärnan har registrerat något tusentals gånger är det som att det blir osynligt och förlorar i skönhet. Utan att egentligen känna något intresse för dem fick de följa med mig hem och plötsligt ser jag dem i ett helt annat ljus. Så vackra och från Upsala Ekeby. Namnet är Alba och jag är tacksam och överförtjust.

På 70-talet när jag växte upp var färgade stearinljus populära, helst rosa och ljusblå men även guld- och silverfärgade i spiralform. Det var fina grejer då. Jag har svårt att ta in det som jag förknippar med 60-70-talet men till slut kunde jag inte motstå de här stearinljusen i soft beige färg. Kommer från på Åhlens.

Så fort solens strålar börjar skina blir naglarna starkare och jag börjar måla dem igen. Beige och grått är färgerna just nu för mig. Fredagspyssel. Trevlig helg!

 

4 Comments

  1. Alltså bilderna i det här inlägget är så fina! Blir harmonisk av att titta på dem! Ljusstakarna är verkligen fina. När det gäller färgade ljus har jag själv vita, grå, beiga och ljust grönblå. 😉

  2. Det är stor igenkänning i din beskrivning av bekanta ting i ny miljö. Jag och min mor har diskuterat detta rätt mycket nu när hon flyttar till lägenhet. Att man som barn registrerar mycket mer än vad man kan tro och därmed formas estetiskt. Det blir så uppenbart då nära en sak flyttar hem till sig. Då ser man plötsligt dess skönhet på nytt. Och kan frikoppla affektionsvärdet på objektet. Fint

    • Karin

      Intressanta tankar, när jag tänker efter är jag uppvuxen i ett vackert hem, men det var aldrig något jag reflekterade över som barn. Tvärtom tyckte jag att hemmet kändes mossigt och ålderdomligt. De flesta möblerna kom från Carl Malmsten, NK och Svenskt Tenn. När jag var ganska litet barn var jag alltid tvungen att följa med mamma till Svenskt Tenn och det var avskyvärt för mig då. Mamma och pappa hade alltid samma möbler, att byta ut och modernisera låg inte för dem. Det var ”säkra kort” som gällde. Jag har nog varit något modernare i min stil men nu tycker jag om att ta tillvara och kanske är det så att jag faller ner i samma mönster. Vore intressant om du ville utveckla dina tankar på din blogg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.