Franska tulpaner och minnen

Det är något alldeles speciellt med franska tulpaner. Så eleganta skönheter som gracilt bugar sig inför sina beundrare. Jag är en av dem och som njuter av deras skönhet som ofta varar länge. Det är snart två veckor sedan jag fyllde år och jag njuter fortfarande av tulpanerna.

Mitt första minne av franska tulpaner är från Lausanne i Schweiz. Jag som aldrig har varit någon språktalang var inneboende hos den stränga lärarinnan i franska. Måltiderna var utsökta men konversationen skedde på franska vilket gjorde att jag mestadels satt tyst och bara önskade att de långa middagarna som avslutades med ost skulle ta slut. (Förresten är det inte väldigt gott med en bit ost att avsluta middagen med?) Schweizare kunde, i alla fall på den tiden, vara kanska konservativa och nedlåtande till främlingar och jag kände mig allt annat än välkommen och tillfreds. Efter en månad där när vistelsen väl var slut köpte jag en stor bukett franska tulpaner till värdinnan. Tydligen blev hon så förvånad att denna i hennes ögon okultiverade varelse från Sverige kom med en så elegant bukett att hon bjöd mig på kaffe i salongen. Och samlade med mig på engelska för första gången!

3 Comments

  1. Så vackra tulpaner! När jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på en gammal film om konsten att bli schweizare. Komedin ”Schweizermachern” Det var t ex viktigt att ha rätt färg på soppåsen och andra små detaljer. Bodde i tyska delen ett år i min ungdom.
    Kram Annika

    • Karin

      Ha ha, ja det är inte lätt att ”bli schweizare”. Jag har bott i den franska delen ett år och vår dotter två år i den tyska delen så det har blivit flera resor dit. Där har jag fått tillsägelse två gånger att jag har betett mig fel! Ena gången satt jag med foten lite för långt ut i gången på spårvagnen och den andra gången hade jag vikt en sedel fel! Lite komiskt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.