En vajande gräskrona i skymningen

Kanske var det Ernst sommarprogram för några år sedan som inspirerade till gräskronorna som syns lite här och där. Precis innan gräset blev för torrt provade jag också att göra en. Så skön känsla att låta de mjuka grässtråna glida genom fingrarna samtidigt som något förgängligt tar form. De gröna tunna stråna var de fogligaste som villigt lät sig böjas runt metallringen, de kraftigare gick lätt av.

Nu vajar min gräskrona där i den för årstiden något kyliga vinden som envist håller sig kvar dag efter dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.