Att vika ner sig och göra det enkelt utanför entrén

Det gångna året har varit minst sagt arbetsamt på olika sätt. Min mamma drabbades av covid förra sommaren och det gjorde att hon inte kunde bo kvar i sin lägenhet längre. Flytten till äldreboende blev en stor omställning för henne och där har hon aldrig riktigt funnit sig tillrätta. Det är tungt att veta att någon vantrivs men att det inte finns något annan lösning. Kanske tillhör min mamma en generation där många har vuxit upp i en trygg och beständig värld utan alltför många bekymmer och umbäranden. Sedan kämpade min bror och jag på med att tömma hennes relativt stora bostad som skulle säljas. Sedan följde ytterligare en flytt inom familjen och vår lägenhet förvandlades mer till ett möbellager än en bostad. Möbler har skickats hit och dit och det mesta av bohaget i vårt lilla hus är nu utbytt.

Hur som helst, förra veckan fick jag helt enkelt vika ner mig några dagar och stanna hemma från jobbet, det tillhör inte vanligheterna vilket jag är tacksam för. En lite krasslig kropp sa stopp helt enkelt.

Utanför entrén har jag höstpiffat på enklast möjliga sätt. Tre kraftiga exemplar av silverek i en korg och några vita ljung i den stora zinkbaljan som jag har fått av Lisa. Under ljungen har jag satt tätt med vita påskliljelökar som jag hoppas kommer upp i vår. Två ganska stora glasklot får ofta vara med i planteringarna, jag tycker de skimrar lite suggestiva bland det gröna. Det största står på en sten bland höstsilveraxen som blommar och doftar smultron. En så vacker perenn som blommar nu så här sent på hösten.

6 Comments

  1. Kajsa

    Förstår dig så väl.
    Livet,livet……inte alltid glättigt.

    Mitt i detta gläder du ändå mig med en fint avvägd och innehållsrik blogg.

    Tack.
    Lev väl!

  2. Camilla Raihle

    Tufft med en mamma som inte riktigt trivs Vi har varit förskonade hittills, men det är väl bara en tidsfråga.
    Vacker blogg som alltid. Var rädd om dig.
    Kram Camilla

    • Karin

      Tack för varm hälsning och fina ord. Tittar på era bilder och gläds åt den vackra keramiken som ni skapar. Önskar dig en fin helg! Kram

  3. Viktigt att lyssna på kroppen! Ibland klokare än huvudet! Ja inte lätt att bli gammal alla gånger. Mamma trivs men har haft andra bekymmer nu med två frakturer på kort tid. Känner igen möbellagret. Tömde det sista från lägenheten i Uppsala igår. Men jobbet är ju inte riktigt över bara för det är tomt där. 🙂
    Vackra bilder Karin och fina stilleben. Och visst doftar det smultron! Fel på min näsa eller Katsuran som lurade mig.
    Kram Annika

    • Karin

      Där har du så rätt, kroppen är smartare än knoppen 🙂 Det känns som om vi ständigt håller på och möblerar om, jag är dålig på att göra mig av med saker, tycker allt skall användas och tas tillvara. Lite snålhet och återbruksintresse blandat! Kul att du upptäckte doften av smultron. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.