Ett nytt armband från silversmedjan

Under hösten har jag tillbringat några fina kvällar i silversmedjan men när tiden inte riktigt räcker till går det ut över kreativiteten och det konstnärliga skapandet. Men det här armbandet med den för smycken ovanliga rektangulära formen blev jag nöjd med. Stenen är en ametist som gnistrar i ljust grålila. Det är ett riktigt statementarmband som drar blickarna till sig. Jag får frågor om det inte är obekvämt men tvärt om så vilar det platt och fint mot skrivbordet på jobbet.

Tidigare har jag smidit fyrkanter till örsnibbarna och de är förvånansvärt pilliga att göra jämfört med runda kreoler. Varje örhänge måste sågas och lödas i varje rät vinkel. Tråden är valsad flera gånger så även den har blivit fyrkantig. Vet ni, jag har massor av silversmycken som jag har gjort under åren och som bara ligger här hemma och aldrig används. Kanske borde jag putsa och fotografera alla för att lägga ut till försäljning till attraktivt pris? Kanske något av mina unika och egensinniga smycken kan glädje någon annan?

Adventsförberedelser

Jag längtar ut till skogen, till skogen som jag känner. Där jag vet var kuddmossa, lummer och björnmossa växer. Där jag vet var älgarna brukar vara och var vildsvinen gömmer sig när det ännu är ljust. Det är dags att ge sig ut och plocka mossa, lingonris och grenar till första advent. Idag köpte jag tre vita hyacinter som väntar på att planteras. En fin tid väntar. Adventsförväntan som Weronica kallar det.

Här på stenhällarna växer kuddmossan. Här i mitt sakrala kyrkorum bland raka furor. En älskad plats som finns bevarad i minnet. Här har små islandshästhovar klivit upp och ner på stenhällarna och på den mjuka mossan för att sedan vända hemåt på grusvägen genom skogen. En annan tid, ett annat liv. Skogen och träden är dock de samma. TREVLIG HELG med önskan om fina skogsturer!

 

November i bokskogen

Frågan är om bokskogen är vackrast under tidig vår eller sen höst? Skir grönska eller avlövade grenar i salar över ett gyllene golv i roströda toner.

Där söderslätten går över i mjuka kullar och där ljusa skogar med bok och lärkträd breder ut sig har jag landat igen för ett kort besök. Det välbekanta öppna landskapet har blivit som mitt andra hem. Plötsligt glimtar solen fram i en spricka mellan molnen på den för årstiden annars jämngrå himlen. November.

Grönkål, hasselnötter och zucchinipasta

Jag svängde ihop en så överraskande god lunch häromdagen. Ibland är det ganska tomt i kylskåpet men oftast finns det grönsaker kvar som ibland har sett sina bästa dagar. Grönkål håller sig fin länge och hasselnötter och parmesanost är andra favoriter som alltid finns hemma. Här bytte jag ut det mesta av pastan till strimlor av zucchini. Älskar grönsaker men det är ändå gott att känna lite struktur av pasta.

Grönkål, hasselnötter och zucchinipasta, 2 personer

4 st stora ”grenar” från grönkål
1 vitlöksklyfta
olivolja
4 ( eller mer) matskedar grädde
0,5 dl hasselnötter, grovhackade
salt
peppar
1 liten zucchini
70 gram linguine eller annan pasta
parmesanost
några hackade hasselnötter

Lägg pastan i kokande vatten och salta. Skär bort alla grova nerver från grönkålen, finstrimla resten. Hacka vitlöksklyftan. Fräs tillsammans i olja ca fem minuter. Grönkålen mjuknar men behåller sin struktur. Häll på grädde och koka ihop ett par minuter tillsammans med hasselnötterna. Smaka av med salt och peppar.

Skär zucchinin i strimlor likt pastan. Jag använder en spirulizer, en smart liten enkel sak som ger fina strimlor med ett par enkla handgrepp. Koka pastan knappt al dente, lägg därefter zucchinistrimlorna i pastavattnet och koka tillsammans ca en minut. Häll av och servera tillsammans med grönkålssåsen, några fler hasselnötter och grovriven parmesanost. Ät och njut!

Livets förunderligheter

När det stormar och regnet piskar mot rutan, i olika verkligheter, är det skönt att ta en minut och förlora sig i bladmönstret på en vit cyklamen som står på fönsterbrädan. Att följa bladets nerver med blicken, att fundera på den gröna färgens olika toner och upptäcka att flera vita knoppar döljer sig i dunklet under bladen. Livets förunderliga mysterier i det lilla. Med den tanken önskar jag TREVLIG HELG!

Att strössla med stjärnor

Hösten och vinterns populäraste pyssel måste vara att vika stjärnor av allehanda pappersbitar. Jag har också fallit för det!

Bakplåtspapper, överblivna tapetrester och vaxat papper fungerar fint för en enkel snöstjärna. Beskrivningar på mer avancerade varianter går att finna lite här och där. En udda tapetrulle med vackert mönster blev min för endast 50 kronor hos Öbergs i Västerås (jättefin färg- och tapetbutik med härlig inredningsavdelning). Den tillvaratagna tapetrullen får nog bli omslagspapper till julens få klappar. Den första klappen hade jag med mig igår till höstens avslutningskväll i silversmedjan.

Paketet med jutesnöre och med rim som vi alltid måste ha för att gissa på varandras klappar. Gissa vad som fanns i paketet från mig?

En pepparkaksform i form av en gigantisk snöstjärna. Jag har fått frågor om den och jag har funnit den hos Cervera. Ser själv fram emot att baka oemotståndligt stora snöstjärnor dekorerade med vit krispig kristyr. Tror allt att julen är i antågande!

Knoppbrädor och avenbok

Jag har haft ett kortare teknikstrul här på bloggen men som tur är har jag support på nära håll av min son. Han jobbar med it och löser det mesta på kort tid. Själv är jag helt handfallen när det handlar om problem av den sorten.

Just nu är jag helt inne på knoppbrädor. Jag tycker det är både snyggt och praktiskt, jag som älskar att dekorera och ändra om och då är det perfekt. I väntan på nya köksmöbler är en hel vägg i köket fortfarande bara enkelt vitmålad och helt omöblerad. Tre ljusa knoppbrädor från Granit fick utgöra dekoren här. Det vaxade pappret som jag gjorde en stjärna av kommer också därifrån.

Lördagens promenad i ösregn resulterade i några kvistar avenbok som lyste röda i det grå novemberlandskapet. Avenboken är dekorativ och tappar sina blad sent eller behåller dem hela vintern. Jag stack in kvistarna i en pilkrans och så blev det en färgstark dekoration i köket.

 

 

Rödbetskaka med hasselnötter

Godmorgon lördag! Här kommer receptet på rödbetskakan som jag bjöd på till kaffet på släktlunchen för ett par veckor sedan. Smakar precis som klassisk morotskaka men blir vackert rödprickig. Bli inte orolig, smeten är nästan obehagligt ilsket rödrosa men den färdiga kakan blir mer nyanserad i färgen! Tänk på att det är råa rödbetor som används, inte kokta. Säsongens sista blommor från rosorna tillsammans med hackade hasselnötter fick dekorera kakan.

Rödbetskaka med hasselnötter och citronfräsch frosting

2 ägg
2 dl strösocker
3 dl finrivna rödbetor (ca 3 st)
1,5 dl rapsolja
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk kanel
0,5 dl grovhackade hasselnötter

200 gram cream cheese
25 gram rumsvarmt smör
1 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
rivet skal av en ekologisk citron

Sätt ugen på 175 grader.
Smöra och bröa en form på 1,5-2 liter.
Vispa ägg och socker pösigt. Blanda i rårivna rödbetor och olja.
Blanda alla torra ingredienser och rör ner i smeten.
Fyll formen och grädda i nedre delen av ugnen ca 45 minuter.
Känn med sticka att kakan känns torr.
Låt kakan svalna ordentligt, gärna ett dygn i kylskåp.
Vispa alla ingredienserna till toppingen med elvisp och bred på kakan. Strö på några hackade nötter. Jag lägger toppingen i en plastpåse, klipper ett hål i ena hörnet och spritsar ut toppingen. Lätt som en plätt!

Den svåra konsten att vara snäll

Jag är alldeles för snäll för mitt eget bästa. Fixar och donar och ser till andra mer än mig själv. Bjuder på middagar, skjutsar hit och dit. När så andra tar mig för givet och förväntar sig stöd och hjälp utan att ge mig en chans att planera och vara delaktig i processen då blir jag riktigt trött. Än värre när andra i närheten ringer och beklagar sig och låter sin egen frustration gå ut över mig.  När samtalet är en monolog, inte en dialog. Är faktiskt trött på att känna mig som en soptunna för andras mentala skräp och osorterade ryggsäckar. Hädanefter kommer jag att välja min samvaro med de som ger mig kärlek, värme och omtänksamhet. Det kan vara så enkelt som ett hjärta i ett sms, en blomma som tack för middagen eller en uppriktig kram och några ärligt uppskattande ord. Som lyssnar på hur jag faktiskt mår och vilka önskningar, behov och drömmar jag har. Tack för idag!

Hygge för att överleva november

November är inte min favoritmånad, vill helst bara att den skall passera så snabbt som möjligt. December är trots allt lite bättre med julglitter, glöggmys, traditionsenlig julkonsert och stundade ledighet. Jag har några strategier för att hösten och framför allt november skall kännas bättre.

Jag plockar fram plädar, fårskinn och textilier i massor. Det långhåriga isländska fårskinnet är en favorit liksom två mörkgrå med mjuka lockar. De ser ut som skinn från gotländska får men kommer från favoritbonden på Kärrbo Prästgård. Dags att ta fram dem liksom en stor chunky yllepläd som är som att krypa ner i ett varmt bad. Den grå pläden från Klippan sveper jag oftast in mig i framför TV-n.

Ljus och ljuslyktor är aldrig fel på hösten och vintern. Tänder några ljus så fort jag kommer hem från jobbet och helt plötsligt blir det mysigt att vara hemma och inomhus. Åhlens har stora höga blockljus som varar länge. De har jag placerat ut på flera fönsterbrädor här hemma.

Trotsa vädret och gå ut med kameran är sällan fel även om det är kallt eller till och med småregnar. Att aktivt leta upp vackra motiv är meditativt och att sjunka ner i en fotosession är djupt avkopplande och frigör endorfiner hos mig.

Att plocka fram varma tröjor, handledsvärmare och sockor är mysigt och värmer skönt. HM har prisvärda cashmere tröjor (den grå polotröjan) och även Uniqlo är bra på lammull (den vita) och cashmere. Vantar och sockor i fina mönster finns hos Öjebro vantfabrik. Handledsvärmare har jag beställt av en arbetskamrat men de brukar gå att finna hos den lokala hemslöjdsbutiken. Min tröja med islandsmotiv är en gammal favorit från HM men just nu finns en snygg prisvärd hos Lindex eller snygg snygg kofta hos Jumperfabriken.