Med doft av pepparkaka och apelsin

Julen är så starkt förknippad med dofter som saffran, kanel, skinka och annan julmat. För mig är doften av gran den mest betydelsefulla och som jag har svårt att vara utan. Någon plastgran kommer inte att komma in här hemma! Helst skall det vara egenhuggen tall eller rödgran, gärna lite graciös och lagom gles men i år får jag nöja mig med en köpegran.

Häromkvällen doftade det härligt här hemma av både pepparkaka och apelsin. Först gräddade jag stora pepparkaksstjärnor och sedan fick tunna apelsinskivor torka långsamt i ugnsvärmen. Nu pryder stjärnorna väggen i köket. Älskar att spritsa mönster. Vispar en äggvita, ett par droppar vit vinäger och florsocker så att det blir riktigt tjockt och blankt. Lägger i plastpåse och klipper ett minimalt hål. Kanske har jag bagargener från min morfar som var konditor. Han kunde verkligen spritsa han, skrev sirliga namn på tårtor och gav marsipangrisar uttrycksfulla trynen.

Föredrar själv en svartprickig kardemummabulle framför både pepparkakor och saffransbullar. Stockholm vimlar av väldoftande surdegsbagerier, finns snart ett i  varje kvarter, det är svårt att inte bli frestad.

Med regn mot 3:e advent

Den här gamla bilden får symbolisera en regnig och snöfattig decembermånad. Det går ju inte att fotografera nu för det är så mörkt hela dagarna och så allt detta regnande. Känns ungefär som om jag har gått i ide och helst vill sova fram tills vårsolen tittar fram.

Når vi bodde på hästgården i den charmiga lilla byn utanför Västerås satt de här röda julkulor i syrenerna ovanför brevlådorna en dag. Tyckte att det var så fint, både kitschigt och sparsmakat på en och samma gång. TREVLIG 3:E ADVENTSHELG!

Årets adventsljusstake

Julen smyger sig försiktigt in här hemma. Så här ser årets adventsljusstake ut. Stearinljus, mossa och en kvist murgröna i Signe Persson-Melins vackra kärl Palissad som är tillverkat av rå aluminium. Jag tycker just det här återhållsamma uttrycket i aluminium är så vackert. Kontrasten mellan någon slags mjuk känsla mot den hårda metallen är tilltalande. Samma nyans i min Apple laptop, Artemides lampa Tolomeo och våra små högtalare från B&O. Jag drömmer om Byarums snäckformade fågelbad till trädgården av samma fantastiska formgivare och designer.

It must have been love

Idag har vi fått sorgebudet att världsartisten Marie Fredriksson har lämnat jordelivet. Från tidigt vuxenliv har hon varit min ständiga följeslagare i både glädje och sorg genom text, musik och en fantastisk röst som har berört. Djupa, vemodiga men ändå trösterika texter om liv, kärlek och storheten och svårigheten i att vara människa.

Tro – Ännu doftar kärlek – Den sjunde vågen – Den bästa dagen – Ett hus vid havet – Efter stormen – Om du såg mig nu – Het vind

TACK FÖR ALLT

Ett Stockholmsfenomen eller ett symtom av vår tid?

Jag vet inte om det beror på mig men plötsligt tycker jag att vuxna människor är väldigt högljudda runt omkring mig. Många gånger nästan skriker man till varandra utan att ta hänsyn till omgivningen. Har inte tänkt på det tidigare, funderar på om det är ett konsekvens av att alla kanske är konstant uppskruvade och mer stressade här i storstaden.

I går, tidig söndagsmorgon på badhuset, kommer två medelålders kvinnor in i bastun och högljutt samtalar om familjeproblem och tonåringar. Jag sitter bredvid och tar del av samtal om berusade tonåringar, körkortsproblematik och diverse diagnoser. Rösterna är höga och genomträngande med magstöd. Men hallå…. vi sitter i en bastu där i alla fall jag vill ha lung och ro och kanske tid för eftertanke. Jag känner mig som en riktig gnällspik men ber dem dämpa sig. De ber om ursäkt och fortsätter samtala i för den aktuella miljön med mer lämplig och dämpad ton.

Precis samma fenomen förra helgen på förmiddagen när jag besökte Slottsträdgården. En grupp väninnor (inga ungdomar direkt) har stämt träff och samtalar med höga röster när de tar sig runt genom växthusen. Utan att ta hänsyn till omgivningen vräker de sig fram mellan blomsterraderna under en ständigt pågående högljudd självcentrerad svada. Var har hänsyn och omtanke tagit vägen?

Adventsblomster hos Slottsträdgården

Redan lördagmorgon och traditionsenlig adventskonsert väntar ikväll. Förra helgen besökte jag Slottsträdgården Ulriksdal och där är det extra härligt så här i adventstid. Tips är att komma vid öppningsdags eller innan stängning en vardagkväll. TREVLIG HELG!

Underbart god clementinkaka

Så här i juletid smakar det mesta pepparkakskrydda och saffran. Någon saffransbulle kan slinka ner annars tycker jag att saffran är godast i fiskgrytan och pepparkakor är roligast att baka. Här hemma doftar det mer av citrusfrukter, rostade nötter och choklad. Clementinkakan måste ni bara prova, så god, passar den som är glutenintolerant också.

Clementinkaka

En underbart saftig och god kaka som är glutenfri och som enkelt blandas ihop i matberedaren eller mixern. Till och med de i familjen som inte är så förtjusta i kakor och bakverk lovordade kakan och den blev en riktig snackis här hemma i familjen.

4 ekologiska clementiner
5 ägg
225 gram mandelmjöl
2 dl strösocker
1,5 tsk bakpulver

Lägg clementinerna i en kastrull med kallt vatten, koka upp och låt dem koka i ca 2 timmar. Ta upp clementinerna ur vattnet och låt dem svalna. Detta kan göras kvällen innan kakan bakas. Sätt ugnen på 190 grader (ej varmluft). Smöra och bröa en form med löstagbar botten som är ca 22 cm i diameter. Ta bort stjälkens fäste och lägg de hela clementinerna i mixern, kör någon minut till en puré. Knäck ner äggen, häll i mandelmjölet, sockret och bakpulvret och kör några sekunder tills allt är blandat. Häll kaksmeten i formen och grädda ca 45-50 minuter i mitten/nedre delen av ugnen. Den får fortfarande vara lite mjuk i mitten. Låt kakan svalna i formen innan den stjälps upp. Glasera med florsocker blandat med vatten. Servera med löst vispad grädde och njut!

Att dekorera kakan med syltade clementinskivor är överkurs men sprider en härlig doft i köket. Skiva två clementiner och koka långsamt i sockerlag ca 1 timme. Socklerlagen består av 2 dl vatten, 1,5 dl strösocker och saften av två pressade clementiner.

Sommarminnen i gnistrande vinterskrud

Fördelen med att bo i utkanten av storstaden är att det alltid är nära till havet. Jag dras oftast till samma platser oavsett årstid, vandrar helst på upptrampade stigar där jag vet var solen har sin gång. Vindsurfingbrädor och segeljollar la jag knappt märke till då i somras men nu bland pudersnö och iskristaller på stranden blev de en påminnelse om att vår och sommar kommer åter.

Adventsblommor och linslusen

Godmorgon december och första advent! Solen skiner och det känns hoppfullt. Inga ljusstakar och stjärnor är framtagna ännu men blommor och skatter från skogen är på plats. Innan snön förvandlad den gråaste november till stjärnglitter fick jag en fin skogspromenad med son och hund. Grenar med mossa och lav fick göra vita amaryllis sällskap tillsammans med glesa tallvippor från ett nedfallet träd. Älskar tall! Någon vit fluffig var väldigt nyfiken när jag tog fram kameran och han dök upp lite överallt.

Kuddmossa och vita amaryllisknoppar och så jag där i skogen med älsklingen Tore som är en storpudel. Mässingsljusstakarna är klassiker från Skultuna. Jag minns att min pappa fick den ena i julgåva och det måste ha varit minst 30 år sedan. Jag fick den och inhandlade en till.

Bilden är suddig men jag är så förtjust i mina renskinnsarmband. Omsorgsfullt tillverkade med handens kraft. Det svarta fann jag på en julmarknad för ett par veckor sedan. Och så älskad son och hund i skogen. Vilken härlig promenad vi hade. Stunder att spara.

Sveriges bästa café

Läget är minst sagt undanskymt i ett bostadsområde utan genomfartstrafik och affärer. Sveriges bästa café, i alla fall enligt White Guide 2019-2020, heter Artisan Fosch Pâtisserie och ligger i Starrbäcksängen bakom Valhallavägen och Musikhögskolan i Stockholm. Här finns fantastiska bakelser och bröd med fransk touche, gudomligt goda sallader och prisvärda smörgåsar på härligt surdegsbröd. Rekommenderas varmt! Jag har turen och arbetar i närheten och idag köpte jag lunchmackan här. Serveringen intill är belägen i ett ljust atriumrum men jag kunde inte fotografera där eftersom det var alldeles fullsatt kring lunchtid.

Området kring caféet är intressant och var tidigare militärt övningsområde men mellan åren 1990 och 1992 uppfördes här ett nytt bostads- och parkområde efter ritningar av Nyréns arkitektkontor. Byggnaderna är nästan monumentala och utgår i cirkelform med parken i mitten. I sydväst står Svea torn som ritades av ÅWL Arkitekter och blev inflyttningsklart 2007. Det sexton våningar höga huset har blivit lite av ett landmärke i stadsdelen. Jag uppskattar arkitekturen här som för mig är en uppdaterad version av funktionalismen.