Pasta med räkor, sparris och parmesan

Sparris, räkor, pasta, parmesan. Det borde bli gott. Till Valborgsmiddagen tog jag mina favoritråvaror och tillagade en pastarätt som blev ljuvligt god. Snabbt och lättlagat och allt är färdigt på samma tid som pastan kokar. Mmm…. det här måste ni prova! Och innan dess fann jag min plats i naturen här i närheten.  Mjuka stigar bland knotiga gamla ekar där marken under är täckt av vitsippor, smörblommor och vintergröna.

Pasta med räkor, sparris och parmesan, två personer

200 gr linguine

1 charlottenlök
1 stor vitlöksklyfta
5 cm finstrimlad purjolök
1 msk smör eller rapsolja
1 tärning grönsaksbuljong
1 dl mousserande vin eller vitt vin
1,5- 2 dl vispgrädde
1 knippe grön sparris
1 dl riven parmesanost
3 dl skalade räkor (använder skalade Kosterfiskarns på glasburk)
2 msk pinjenötter
salt och peppar

Koka upp rikligt med vatten till pastan, salta och lägg i pastan. Koka enligt anvisning på paketet.

Finhacka charlottenlök och vitlöksklyfta, strimla purjolöken. Stek all lök försiktigt i smör eller olja tills den mjuknar. Smula i buljongtärningen och häll i vin och grädde. Skär sparrisen i ca 3-4 cm bitar och lägg i pannan tillsammans med parmesanosten och koka några minuter tills sparrisen mjuknar. Strax innan servering lägg i räkorna och värm utan att koka. Lägg upp pasta och häll över räkor, sparris och sås och strö över pinjenötter. Ät och njut! Jag älskar parmesanost och strör på lite extra. Mmm…. och visst är hetvinsglasen med den stora bubblan i fina. De är handblåsta och kommer från Reijmyre glasbruk, jag har samlat på mig några stycken. Passade perfekt till svalt bubbel. Den gröna keramiktallriken kommer från Ateljé 1030 i Almaröd på sydkusten i Skåne. De säljer finfin keramik och håller kurser i sommar. Tips!

Västanhem både inredningsbutik och fastighetsmäklare

Dagen har tillbringats i Jönköping, eller rättare sagt den största delen av dagen satt jag på tåget. Gick förbi en fin inredningsbutik som även visade sig vara fastighetsmäklarfirma. Intressant koncept med fastighetsmäklare som har kontor bakom butikslokalen, ett bra sätt att marknadsföra mäklarfirman och vice versa. Kan tänka mig att bostäderna är smakfullt stylade. I butiken såg jag inspiration från Artilleriets The Kitchen och i övrigt är det naturmaterial med hantverkskänsla, knopplister, torkade blommor, mattallrikar med rak kant och grå/blå/gröna toner som gäller. En riktigt inspirerande inredningsbutik, Västanhem.

Kvällspromenad bland vass och vita blommor

Kvällspromenaden tar mig ner till stranden. Det är lågvatten och jag går ut bland vassen som vanligtvis står i vatten. Det är en härlig känsla att stå mitt bland de höga vasstråna som långsamt vajar i vinden och bildar mjuka mönsterbågar mot den intensivt blå kvällshimlen. Slånbärsbuskarna som står i blom är nästan självlysande vita i kvällsljuset. Naturens magi.

Blommande körsbärsträd utanför min arbetsplats

Det är konstant feststämning utanför min arbetsplats. Blickar i samförstånd mot skyn, leenden, skratt. Inga nerböjda ansikten längre och klackar som möter rosa konfetti istället för hård gatsten. Det är de japanska körsbärsträdens tid. Den strama anrika byggnaden visar en annan mjukare sida. När jag fotograferade sprang en välkänd företagsledare in i mig och kameran, vi skrattade och bytte några ord. Det går inte att vara strikt under blommade körsbärsträd. Välkommen, fredag, försommar och TREVLIG HELG!

 

 

 

#throwbackthursday

På dagen exakt fem år sedan. En annan plats, en annan tid, ett annat liv. Mobilbilder från hästryggen. Min dotter rak i ryggen som en fura, koncentrerad på unghästen. Erill, med den långa vackra vita manen, min sagohäst som lämnade i förtid på hösten samma år. Andvari, pensionären som jag lånade, finns inte heller längre men hans liv blev långt. Och björkarna som jag älskade, som skiftade i färg utifrån årstid. Jag levde i samklang med naturen då, en lycklig tid. Lyckliga år som jag bevarar i minnet och gärna påminner mig om.

Att tipsa fastighetsmäklare om andra karriärmöjligheter och arbetsuppgifter

Badhus vid Bråvikens norra strand.

Trots att det är det roligaste arbetat jag har haft är jag så otroligt tacksam och glad över att jag inte arbetar som fastighetsmäklare längre. Eftersom vi letar fritidshus följer jag bostadsmarknaden i min tidigare stad där jag arbetade och jag ser hur oerhört tufft det är för mäklarna nu. Det är ingen bra kombination med till antalet fler och fler mäklare och väldigt få hus och bostadsrätter till salu.  Så gott som alla fastighetsmäklare arbetar på 100% provisionslön och då är det helt enkelt så att lönen kan bli väldigt låg eller till och med helt obefintlig vissa månader. Jag ser också hur själva fastighetsmäklarna omsätts snabbt. Många arbetar något år eller två, byter arbetsgivare eller lämnar yrket helt. Det resulterar i en tragisk utveckling där brist på erfarenhet och kunskap urholkar själva yrket. Mest tråkigt är det ändå att unga mäklare, och äldre med för den delen, inte kan livnära sig på sitt jobb och yrke. Utbildningar vid högskolorna kostar staten stora summor  där helt enkelt för många mäklare utbildas och dessutom resulterar i att många  lämnar yrket efter en alltför kort karriär.

Fastighetsmäklare är ofta den som förmedlar badhus och badhytter trots att de normalt inte är att betrakta som fast egendom eftersom de oftast står på någon annans mark till ex samfälld mark.

Flera gånger har jag fått mail av besvikna unga fastighetsmäklare som undrar hur de skall komma vidare i yrkeslivet och om jag kan ge tips på alternativa karriärmöjligheter. Vid ett tillfälle löd mitt svar så här om hur jag själv fann nya möjligheter:

”Jag arbetade som mäklare under 16 år men med tiden tyckte jag att det blev mer och mer slitsamt. Konkurrensen ökade och det blev svårare att få in objekt att förmedla. Det blev ständigt fler och fler mäklare på orten och min provisionsbaserade lön minskade samtidigt som jag arbetade minst lika mycket som tidigare. Jag var trött, hade funderat på att byta jobb, och gjort några halvhjärtade försök att byta bana utan att få napp på något nytt. Då bröt jag benet och blev liggande sysslolös på soffan och det var droppen som gjorde att jag 1. hade tid att fundera 2.  hade tid att leta/söka jobb 3. inte ville starta om på nytt och arbeta utan lön 2-3 månader efter benbrottet. I grannstaden fann jag arbete på Skatteverket inom fastighetstaxering. Absolut inte det arbete jag hade tänkt mig men det lät ganska skönt att komma bort från sälj/prestation/provisionslön. Arbetet var visserligen självständigt men passade inte min utåtriktade personlighet. Jag sökte vidare inom Skatteverket och började arbeta som lokalförsörjare.  Det innebär att leta lämpliga hyreslokaler till myndigheten, förhandla hyresavtal och medverka till lokalanpassningar. Arbetsuppgifterna är stimulerande och omväxlande och innebär många resor inom Sverige. Liknande arbetsuppgifter finns på de flesta andra stora myndigheterna som Arbetsförmedlingen, Tullverket, Polisen, Migrationsverket och Försäkringskassan. De här jobben kan benämnas som lokalsamordnare, lokalförsörjare, lokalstrateg eller lokalspecialist. Jag vet att flera fd fastighetsmäklare arbetar med de här arbetsuppgifter på olika myndigheter. De flesta som jag arbetar med är fastighetsekonomer och har då läst en likande utbildning som fastighetsmäklarna från högskolan i Gävle.

Jag har ganska många fd fastighetsmäklarkollegor som arbetar med helt andra arbetsuppgifter idag. När jag tänker efter har nog de flesta gått till anställningar hos kommunen och fastighetskontoret där. Det finns många olika typer av arbetsuppgifter där, till exempel som avtalsadministratör och lokalstrateg mm. Någon tipsade mig om att söka som bygglovshandläggare, det är ett bristyrke, och tyckte att jag skulle passa som det. Några mäklare finns på Lantmäteriet som är närbesläktat med fastighetstaxering. En av mina fd kollegor arbetar på fastighetsbolaget Castellum som uthyrare (visar lokaler och skriver avtal med lokalhyresgäster mm), någon annan som förvaltare där. En arbetar  som säljare av nyproduktion på Riksbyggen, en annan arbetar som gruppchef inom administration på Riksbyggen och en arbetar med nyproduktion och tillval hos PEAB.

Som tips tycker jag att du skall undersöka möjligheterna i din närhet hos kommunen, olika fastighetsbolag (PEAB, NCC, Riksbyggen, Klövern, Hemfosa, Stenvalvet, Castellum m fl) och statliga myndigheter (de arbetena annonseras inte ut traditionellt, kolla arbetsförmedlingens sida eller myndigheternas egna sidor).  Hoppas att mina tips leder dig till en ny spännande inriktning nu. Lycka till!”

Som sommar, vilken påskhelg!

Vilken påskhelg! Solen skiner och det är varmt, varmt. Igår låg vi på klippor vid vattnet och kisade mot solen och idag träff med släkten och besök på kyrkogården med mamma. Där blommade den allra vackraste vita magnolian. Sedan satt vi vid vattnet igen och pratade om windsurfing som min bror och jag höll på med för länge sedan. Härliga gamla minnen, precis som det skall vara när man träffas!

GLAD PÅSK

Med ett färgstarkt bildregn från kvällens middag passar jag på att önska alla er som kikar in här en riktigt Glad Påsk! Traditionsenligt får barnen, fast de är vuxna, påskägg. Det är egentligen den enda traditionen vi har under påskhelgen som för övrigt är lättsam utan krav och måsten. Påskfirandet blir lite som det blir varje år. Dukningen går i vitt, rosa och gult och jag är mest glad över mina loppisfyndade glas på fot från Reijmyre glasbruk. Handblåsta med vackra bubblor i foten och med skön tyngd i handen.

Helgens vackraste chokladägg fyllda med praliner kommer från Mälarchocolaterie i Västerås som tillverkar utsökta praliner med subtila smaker. I min egen i hemlighet utlysta pralintävling blir de vinnare framför Ejes Choklad på Östermalm. Ejes må vara kunglig hovleverantör men de kommer inte upp i samma finess vad gäller smaksättning som Mälarchocolaterie vars praliner dessutom utstrålar en särdeles avskalad elegans i utförandet. God Påsk!

Att plocka en bukett av ”ingenting”.

Som jag saknar att gå ut och plocka blommor på hästgården. Där hade vi ingen regelrätt trädgård men det växte kaprifol på staketet runt hagarna och flera äldre kulturväxter blomstrade i dikesrenarna runt omkring. De mest fantastiska buketter kunde jag skapa av just ingenting. Precis så var det hemma hos min barndomsvän på hennes hennes vackra lilla gård när vi träffades nyss.

Lagerhägg, japansk körsbär, grässtrån, påskliljor och pingstliljor, pil och murgröna.

Hon grämdes över utblommade tulpanbuketter och då erbjöd jag mig att plocka en bukett till henne. ”Men jag har ju inga blommor, inget att plocka” var svaret som jag fick. Bakom hundgården hittade jag både påskliljor och pingstliljor, vackra grässtrån växte i åkerkanten och frodig murgröna intill flaggstången. Jag knipsade sprickfärdiga grenar av pil och ständigt mörkgröna blad från lagerhäggen. Det japanska körsbärsträdet var redan klippt så där vågade jag bara ta bara två kvistar. Se, det blev en bukett, jag faktiskt två.

En krans till påsk och gör inte som jag med limpistolen!

Nyklippta kvistar av pil och murgröna, etiska fjädrar från påfågel och urblåsta vaktelägg.

Nyklippt pil är tacksamt att göra kransar av. Grenarna är långa och böjliga och går enkelt att tvinna ihop till en krans. Färgen är ljust gulgrön när grenarna är nyklippta, när de torkar blir de rödbruna och hårda. Murgröna håller sig frisk och grön i ett par veckor i kransen trots att grenarna är utan vatten. Jag börjar med att forma en cirkel av en lång lite kraftigare kvist. Jag binder ihop den den enda kvisten med sytråd och den utgör själva stommen som jag virar de andra kvistarna runt. Det går åt många kvistar, fler än man kan ana. Några murgrönekvistar viras runt och så är själva kransen klar.

Fjädrarna skimrar i blågrönt och är sagolikt vackra från påfågel. De är svenska, giftfria och etiska, de plockas från marken när fåglarna har tappat dem. Jag har beställt dem från Kullholen, en gård i södra Dalarna. Jag klistrar fast dem och äggen med limpistol.

Limpistolen ja, haha! Gör inte som jag och ta med en sådan i handbagaget på flyget på väg hem. ” Är det här din väska, kan du vara vänlig att följa med här?” Jag står själv och tittar på skärmen när väskan passerar röntgen och blir chockad när jag ser hur limpistolen avtecknar sig precis som en riktig pistol. Det får till följd att fyra tullkontrollanter inte vet hur de skall hantera situationen, slår i häften, hämtar hjälp. Man får tydligen inte ha med sig något som kan liknas vid ett vapen i kabinen. Det hela slutar i alla fall med att jag får ta med mig mig den i handbagaget.