En smart sak och ett serietips

Ett par av mina krukväxter skulle inte klara sig utan en sådan här bevattningskula eftersom jag bor på två ställen och oftast är borta några dagar varje gång jag åker till fritidshuset. Dessutom är glaskulan vacker när den glimmar i vårsolen. Tips!

Om ni inte har sett den franska serien Ring min agent! (Dix pour cent) som går på Netflix så gör det. Jag har plöjt igenom alla fyra säsongerna och jag bara älskar de excentriska och färgstarka huvudpersonerna som arbetar som agenter för skådespelare. Högt tempo, underbara miljöer från Paris och finstämt om kärlek, längtan och livet bakom de affärsmässiga fasaderna. Dessutom spelar någon välkänd skådespelare sig själv i nästan varje avsnitt.

När vi bodde i Tyskland var mitt andningshål att åka de två timmarna det tog till närmaste stad i Frankrike. Det är inte bara den goda maten utan livsglädjen och lättsamheten där som jag uppskattar. Allt är lite vackrare i Frankrike på något vis. Joie de Vivre!

Elisabeths dag idag och stadens nya konditori

Idag fyller hon år. Hon som ständigt är i rörelse, både bokstavligt och bildligt. Modig, klok, snabb och obegripligt begåvad med siffror. Tillsammans med henne har man aldrig tråkigt, man får också vara beredd att höra sanningen men som kommer från ett varmt hjärta. Grattis!

Vi firade i fredags med bakelser från stadens nya konditori Bread & Sweets by Jennie som ligger i den nya stadsdelen intill Steam Hotel. Riktigt fina godbitar men så är de signerade en stjärnkonditor också. Jag är nog lite finsmakare här, kanske beror det på att min morfar var välkänd konditor för länge sedan.

En fin fredagskänsla

Visst är det lite härlig känsla av vår utomhus idag? Snön smälter, det droppar från träden och det är glashalt ute. Jag har slagit ihop jobbdatorn och snart skall vi fira en födelsedag i familjen lite i förskott. Har köpt spännande godsaker från stadens nya fina konditori.

Ett hjärta till er mina läsare för fina och stöttande meddelanden och kommentarer på mitt förra inlägg. Ja, livet är inte lätt ibland. Jag tror generellt att vi behöver prata mer om äldre och åldrande. Kanske krisen i äldrevården är ett resultat av det.

Jag virade ihop ett vårligt hjärta av björkris och hängen från hassel och al. Björkkvistarna är medgörliga och böjliga när de just är avknipsade. Börja med fyra kvistar som tvinnas ihop med ståltråd i botten av hjärtat, för kvistarna uppåt och fäst med ståltråd igen. För två kvistar åt varje håll för hjärtats bågar och fäst dem igen i botten. Nu är stommen klar och då är det bara att vira fler kvistar från olika håll runt stommen. Hängde ni med? Trevlig helg!

Min mamma

Min mamma börjar glida ifrån mig. Hon finns där med en vilja av stål och med absolut bestämdhet men ändå inte. Mamma har alltid varit så rädd för att visa sitt verkliga jag, att visa sig svag och osäker. Ändå är det kanske just den mamman jag ser nu när fasaden krackelerar och hon agerar utan filter. Det är märkligt svårt att stå vid sidan om och vara oförmögen till att riktigt kunna hjälpa när någon hemfaller åt misstänksamhet, ilska och frustration. Att föra samtal om det som för henne är svårt eller känsligt är för krävande och resulterar gång efter gång i oönskad osämja och för mig en känsla av misslyckande. Mamma har uppnått en ansenlig ålder och att vara fullt fungerande då är få förunnat, att agera irrationellt och på gränsen till ovärdigt är nog mer det vanliga. Jag kunde dock aldrig ana att det skulle vara så svårt att själv stå bredvid och samtidigt försöka lösa praktiska göromål när någon blir drabbad av demens som långsamt smyger sig på. Att tillståndet kan utlösa en sådan aggression och ilska hos den drabbade att jag själv måste frambringa all min viljestyrka för att själv hålla mig upprätt.

Det sägs att man åldras och så småningom lämnar livet på samma vis som man har levt. Jag tänker på min pappa som fick tre månader kvar att leva efter sin cancerdiagnos. Han var samlad och lugn under den tid han hade kvar och kunde till och med säga att allt kändes så bra just precis då. Han berättade sakligt för mig om hur han önskade att hans begravning skulle bli. Precis så som han hade levt sitt liv med ett ständigt närvarande lugn och en återhållsam förnöjsamhet som följeslagare. Mamma däremot, tycks på alla upptänkliga sätt streta emot, inte vilja öppna sig och ta emot den hjälp som ges utan förminskar och förnekar sina tillkortakommanden. Stackars mamma, jag önskar bara att du kunde finna någon slags acceptans för livets gång och kanske känna och visa ett uns av tacksamhet för allt som livet har givit dig.

Att fotografera en pudel på isen

Egentligen var det för mörkt för att fotografera men skymningen på isen var intagande och det går ju inte att motstå en glad pudel Tore och Oscars flickvän Mathilda som skall träna tillsammans. Tore är i princip omöjlig att fotografera, han är bara still en millisekund åt gången. Det bästa han vet är att springa. Här tror jag han har lite svårt att bestämma sig om han skall leka med bollen eller bara springa.

Nu bär det iväg. Det heter tydligen skijoring när man tolkar på skidor efter häst eller hund. ”Framåt, bra. Höger, bra” Det är fascinerande att höra samspelet mellan Tore och Matilda. Ibland vänder han på huvudet för att se om hon är med och fort går det.

Fler bilder och filmer på snyggingen Tore finns på Instagram under thor_is_a_poodle.

Till sist en spaning. Jag tror själva hundrasen pudel är på frammarsch. Från att tidigare haft kanske lite av en oförtjänt töntstämpel på grund av lejonklippningen är det dags för uppdatering. Det här är en sund hundras som dessutom är allergivänlig. Familjekär och lättlärd, fäller inte hår och ovanligt frisk. Kanske har den renrasiga pudeln kommit lite i skymundan av de till utseendet charmerande pudelkorsningarna som dessutom oftast är mer än dubbelt så dyra i inköp.

Frukostbröd till alla hjärtans dag

Jag har provat ett nytt perfekt recept på nattjäst bröd som gräddas klart på ett kick på morgonen. Några familjemedlemmar fick en uppskattad hjärtlig start på morgonen häromdagen. Överraska med varmt nygräddat frukostbröd, det här är bland det enklaste matbrödet jag har bakat.

Nattjäst morgonbröd, ca 20 st

25 gram jäst
4 dl vatten från kran
1 dl mjölk (har alltid bara 3%ig hemma)
1 msk honung
2 tsk salt
570 gr vetemjöl special (ca 9,5 dl)
60 gram grahamsmjöl (1 dl) eller 1,5 dl havregryn

Rör ut jästen i lite vatten och blanda i resten av vattnet, mjölk, honung och salt. Blanda i de båda mjölsorterna och rör om snabbt tills allt är blandat. Degen blir lite kladdig. Strö på lite mjöl och låt jäsa i rumstemperatur ca en halvtimme. Täck bunken med plastfolie och ställ in i kylskåp under natten.

På morgonen sätt ugnen på 225 grader (jag hade ej varmluft). Häll ut degen på mjölat bakbord (knåda inte) och platta ut till en 2 cm tjock rektangel. Skär ut bitar i lagom storlek eller stansa ut hjärtan som här och lägg på bakplåtspapper. Grädda direkt mitt i ugnen ca 15 minuter. Låt svalna och njut med smör och ost till morgonkaffet! Livskvalite…

Tips! Andra gången jag bakade brödet (hjärtan) hade jag i 1,5 dl havregryn istället för grahamsmjöl och det blev nästan ännu godare och gav lite mer textur till brödet.

Det blev en dag på isen

Vilken helg, viket väder! Helgen bjöd verkligen på fjällkänsla med ett gnistrande vitt landskap utanför stugknuten och sol över isen på Mälaren. Mäktiga isbrytaren Baltica bröt en isränna från Södertälje till hamnarna i Västerås och Köping. Jag åkte en tur på skidor och övriga familjen åkte långfärdskridskor. Äntligen fick jag se fyren på nära håll, den står inte långt från oss. Det är något hemlighetsfullt och lite ensamt vemodigt över fyrar, de har alltid fascinerat mig.

Infruset

Infruset. Lanskapet är inbäddat i snö och is, ljuset ute är magiskt. Frusna ögonblick, födelsedagstulpanerna är förevigade i isblock, åtminstone så länge kylan varar. Underbart är kort.

Bästa Toscakakan med nötter och frön

När det kommer till kakor och bakverk tror jag nästan att Toscakaka är favoriten här hemma. I januari och februari firar vi födelsedagar på löpande band och då är det perfekt att ha en Nöt- och frötosca på lut i frysen om ingen är allergisk mot nötter då förstås. Kakan blir godast om den får stå till sig en dag eller upptinad från frysen. Jag har aldrig misslyckats med det här receptet på Tosca:

Nöt- och frötosca

2 ekologiska ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
75 g smör
0,75 dl grädde
2,5-3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1 nypa salt
Smör och ströbröd till formen

Smöra och bröa en form med löstagbar kant, 24-26 cm.
Sätt ugnen på 175 grader, jag hade inte varmluft denna gång.
Smält smöret och låt det svalna.
Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt. Rör i smör och grädde.
Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten
Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen, först 25 minuter.

Gör under tiden toscasmeten:

Toscasmet

25 g smör
0,5 dl ljus sirap
0,75 dl matlagningsgrädde (eller vispgrädde och mjölk)
1 dl strösocker
1 dl flagad mandel eller hackade nötter
1 1/2 dl blandade frön (t ex sesam, solrosfrön, vallmo, pumpa)

Smält smör, sirap, matlagningsgrädde och strösocker i en kastrull och koka samman i 5 minuter. Tillsätt flagad mandel och frön och låt koka upp. Bred ut toscasmeten över kakan efter 25 minuter och grädda den i ytterligare 10 minuter lite högre upp i ugnen.

Islossning

Den gångna veckan har inneburit lite av en islossning för mig. Min mamma har flyttat till äldreboende och min bror och jag har rensat och tömt hennes lägenhet och nu är vi så gott som klara. Jag måste säga att jag hade missbedömt omfattningen av det hela. Vi har arbetat med det flera hela dagar och de senaste veckorna konstant nästan varje vardagskväll. Hur är det möjligt att det kan innebära så mycket arbete i form av rensning, sortering och uppdelning av bohag och hela tiden med hänsyn till mammas önskemål? Nu har i iallafall flyttlass gått till mamma, auktionsfirma har hämtat och likaså Myrorna. I Stockholm kan man dessutom få hjälp med bortforsling till återvinning vilket har varit till stor hjälp. Jag tror mamma är riktigt nöjd även om hon inte riktigt har förmågan att säga det. Nu har jag lovat mig själv att aldrig spara och samla så mycket för egen del och rensningen i mina egna lador har redan börjat. En av mina vänner men finländsk ursprung konstaterade krasst och osentimentalt att ”svepningen har inga fickor”.

Isen ligger spegelblank men jag har ett splittrat (!) förhållande till just is. Är livrädd att gå ut på isar men tycker samtidigt det är något av det vackraste som finns. Nästa helg skulle vi egentligen har firat min mans jämna födelsedag tillsammans på Ishotellet i Jukkasjärvi. Vi har alla i familjen velat åka dit sedan länge och nu får vi uppenbarligen vänta ett år till. Sånt är livet!