Flickan och hästen

Det här är Malva och den vackra islandshingsten Finnur frá Ármotí. Finnur är ögonfallande vacker och högrest och har en hög 1:a klass bedömning. Det i kombination med ett osedvanligt gott lynne gör honom till något alldeles extra. Det är inte alla hingstar som kan hanteras av ett barn. Jag slås av följsamheten och hans milda blick. Det är något alldeles extra med de här två. Tack Josefin för att jag fick fotografera och visa de här bilderna.

Nobel stämning på Grand Hôtel

Traditionsenligt bjuder jag min mamma till Grand Hôtel varje år för att dricka Afternoon Tea. Att det var Nobeldagen idag hade jag inte en tanke på när jag reserverade bord för fler veckor sedan. En praktfull julgran mötte oss i hotellfoajén där ljusen glittrade ikapp med tiaror och känningar i guldlamé. Rakryggade män i frack beströdda med glimmande medaljer och ordnar. Diskret internationellt sorl och förväntansfull stämning i luften. Gigantiska blomsteruppsättningar med hundratals röda amaryllisar och stiliga Stockholm slott på andra sidan Strömkajen. Det var minst satt en pampig inramning till vår Afternoon Tea en vanlig men ovanlig måndagseftermiddag.

Var är julkänslan?

Det regnar och regnar och är mer grått än någonsin. Idag är det andra advent men det är svårt att få den där riktiga julkänslan att infinna sig. Jag försöker genom att ta fram adventsljusstaken, binda kransar, köpa hem glögg, titta på adventskalendern och till och med gå på julkonsert. Men, nej det vill sig inte. Ok, det kanske bara är ett sådant år i år.

Tall, gran, en, rödlök, eukalyptus och laucadendron som ser ut som små kottar.

Jag binder ett par adventskransar till två av mina kollegor. Vi konstaterar att vi alla har dolda färdigheter inom de mest skilda områden i livet. Det är spännande att genom samtal och dialog skrapa bakom ytan, det finns så mycket där.

Sidenband, rött, mörkgrönt och doft av gran och tall. Kanske adventsförväntan och lite känsla av jul trots allt?

Kopparlunden eller gamla Metallverken som man säger

Häromdagen tog jag en promenad i Kopparlunden i Västerås. Området har en central plats i stadens industrihistoria som startade i slutet av 1800-talet. Nordiska Metallaktiebolaget och ASEA haft stora industrilokaler här med bl a tillverkning av metalldelar, ammunition och generatorer. Åsa Linderborgs målande beskrivningar i boken Mig äger ingen om hennes pappa metallarbetaren har säkerligen gjort stort intryck på många. Flera av byggnaderna i området är typiska representanter för sin tids industriarkitektur och jag fascineras av detaljrikedomen. Byggnaderna är bevarade och renoverade och området är idag en populär stadsdel för konsult- och it-företag genom Västerås Science Park.

Jag har en förkärlek eller snarare en förundran och nyfikenhet inför gamla industrimiljöer. Fantasin sätts i rörelse och jag kan nästan se framför mig hur arbetarna slet, deras ansiktsuttryck och tunga steg i den smutsiga och grova miljön. Säkerligen tänkte man inte då på de vackra detaljerna och utsmyckningen på de tegelröda byggnaderna. Slitna skyltar och traverser mellan husen påminner om det som var.

När vi flyttade till Västerås arbetade jag här i området som på den tiden mest bestod av tomma industrilokaler med krossade rutor. Dock var det gamla huvudkontoret redan då välbevarat och jag har gått in och ut många gånger genom den här dörren ovan till höger. En ynnest att få arbeta i en så vacker miljö.

Jag är på väg till Kopparlundens Bageri som tillverkar stadens godaste bröd och bullar. Här ringlar kön lång alla dagar och på seneftermiddagen är oftast de goda kardemummabullarna slut. Bageriet har funnits länge och var nästan före sin tid med surdegsbakat bröd utan traditionell jäst. Det är värt en omväg strax utanför själva stadskärnan.

Nya köket, nya planer, julklappstips och en norsk lusekofta

Ja, det är ungefär det och lite annat som snurrar runt i huvudet just nu. Så när som på avsaknad av väggfärg på något ställe så är köket klart. Det blev ett relativt stort projekt för att vara i en lägenhet. Vi har rivit en klädkammare med väggar i betong och byggt en ny klädkammare där ingången till det ursprungliga köket låg. Det har möjliggjort ljusinsläpp i hallen och ett riktigt rymligt kök med matplats för minst åtta personer. Köket är ett traditionellt vinkelkök med ljusa luckor från Marbodal, bänkskiva och bakkantlist i carraramarmor och utrustning från Siemens. Jag lagar mat från grunden och behöver inte mängder av finesser i köket och faktiskt så struntade vi i micro den här gången. Golvet i köket, liksom i hela övriga lägenheten, är ett mattlackat askgolv.

Det som jag är mest nöjd med är att bänkskivan på ena sidan är 70 cm djup, perfekt med den extra bredden vid bakning. Diskmedelspumpen är också en liten bra detalj liksom den lösa insatsen i diskhon. För extra utrymme för glas (jag har ju mängder av glas och porslin) köpte vi ett vitrinskåp på loppis och målade in i samma färg som köket och satte på likande mässingsknoppar som kökets. Ett plus till Marbodal som ger ut färgkoden till sina kök samt att det går att köpa mindre burkar av färgen. Ikea däremot lämnar inte ut färgkoden till sina kök.

En lägenhet blir man klar med. Ett hus blir man aldrig klar med. Sonen tycker att det tar för lång tid för oss att köpa fritidshus. Han gav oss en inspirerade bok som jag varmt kan rekommendera. Härlig att bläddra i och intressanta och underfundiga förklaringar till val av fritidshus och den närliggande miljöns påverkan av placering. En härlig bok helt enkelt!

Knoppbrädan i sovrummet forsätter att fungera som min varierande tavelvägg. Här hänger just nu en stor krans av tall och makens norska lusekofta tillsammans med en röd sidensjal från Thailand. Långsamt börjar mina vinterkärlekar pryda bostaden inför jul.

Mitt arbete förde mig till Visby häromveckan. Sådan kontrast att nu vandra genom öde kullerstensbelada gränder i kall fuktig dimma jämfört med i somras då värmen nästan gjorde det svårt att andas bland alla andra. Det var förvånande njutbart med ensamheten, den fuktiga kylan och oskarpa konturer i diset.

Butiken Akkantus i Visby är så fin. Här blandas antikviteter med ett fint urval till hemmet. Jag fann evighetsdisktrasorna som jag så länge har tänkt beställa på nätet, sidenband och vackra tändsticksaskar. Kanske bidrog lugnet och den vackra miljön till att jag spontaninhandlade den mjuka ”Snöblomman”, adventsstjärnan, som nu pryder vårt sovrumsfönster. Mina arbetskamrater skrattar när de frågar mig vad jag gjorde i Visby: ”köpte disktrasor”.

Kolakakor med ljuvlig smak från Medelhavet

Färsk rosmarin påminner mig om härliga semesterveckor vid Medelhavet. Jag minns meterhöga buskar med mörkgröna kraftiga små blad och den underbara doften i luften. Kryddig, eterisk och påminner nästan om doften från någon barrväxt. Och så apelsiner som jag älskar. Klassiska kolakakor gav jag dessa smaker och WOW säger jag bara! Prova dem, alla i familjen gav tummen upp!

Kolakakor med apelsin och rosmarin

ca 25 st

100 rumsvarmt smör
0,75 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
2 msk ljus sirap
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 msk mycket finhackad färsk rosmarin
1,5 msk finrivet apelsinskal från ekologisk apelsin

 

Sätt ugnen på 180 grader.
Blanda alla ingredienserna i en bunke och knåda degen. Om degen känns för lös tillsätt lite mera mjöl.
Rulla till två långa stavar och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Platta till dem något.
Grädda mitt i ugnen ca 8-10 minuter och  skär sedan i sneda bitar innan de har kallnat.

Apelsinerna är skrumpna och brunfläckiga men smakar alldeles fantastiskt. De är inte så vackra men ekologiska och lämnas tyvärr ofta kvar i affären. Jag stödköper en stor påse och får den för en billig penning. Tycker det är så hemskt att mat som är omsorgsfullt odlad och transporterad långt skall slängas. Nej, ut och stödköp skrumpen frukt som är ekologisk, obesprutad och smakar så mycket bättre!

Jag skär apelsiner i riktigt tunna skivor och lägger på plåt med bakplåtspapper. Låter torka mitt i varmluftsugn, ca 75 grader, 3-4 timmar. Jag vänder skivorna några gånger. En härlig apelsindoft sprider sig i köket. Fint till dekoration, kanske i adventskransen.

En frostig morgon och att finna nya stigar

Jag vandrar helst på välbekanta upptrampade stigar men ibland måste nya vägar banas. Egentligen är jag uppvuxen här men det känns så väldigt länge sedan nu. Där på andra sidan Edsviken bortom den frostbitna vassen skymtar Ulriksdals Slott.

Blicken fastnar alltid på björkar, både sommar som vinter. Älskar det trädet. Mjukt och sirligt grönt på sommaren och grafiskt svartvitt som framträder under de andra årstiderna. Har beställt och väntar på en matta med just det namnet. Björk. Egentligen har jag längtat efter den mattan i många år och nu är det dags.

Blickar upp mot Kevinge Gård. När jag växte upp utbildades sjuksköterskor här i den vackra byggnaden som numera är privatbostad. En av mina vänner studerade här. Återblickar.

Nu är det tid att göra kransar

Nu är det tid att göra adventskransar. Det här är en hållbar bordskrans som jag gjorde förra året. Det gröna och blommorna är nedstuckna i fuktig oasis som ligger i en låg cirkelformad skål. För det mesta tar jag tillvara överblivna små blommor och de sista som går att finna ute i naturen. Några sömniga pelargonblommor hittade jag också bland de för vintern undanplockade krukorna. Mossa, en kvist rosmarin, kottar och ett litet horn från rådjur fick också vara med.

Kommande helg skall jag se vad naturen har att erbjuda. Nypon, kottar, torra grenar med lavar, vippor av vass, vitmossa och lingonris hoppas jag komma hem med till fler bordsdekorationer och kransar.

Med pigga öron och vit man som utsikt

Det kunde lika gärna ha varit en bild för två, tre eller fyra år sedan. Då en vanlig sysselsättning en söndag eller vilken annan dag som helst i veckan. Idag en ovanlig ynnest som jag njöt av varje sekund. Stora trygga Steinn frá Armoti tog mig på tur i skogen och genom charmiga bruksorten Skebobruk. Vi har ridit förbi vackra trähus utsmyckade med snickarglädje och rymliga punchverandor med hundratals fönsterrutor. Sneda uthuslängor, gamla arbetarbostäder och smedjor. Så vackert så jag egentligen ville filma från hästryggen. Nu blev det i stället bara ett par snabba mobilbilder för att inte ta alltför mycket koncentration från själva ridningen. En härlig dag med fint sällskap av Josefin som driver hästverksamhet med bland annat urtjusiga hingstar.

Den enklaste fredagsbuketten

Det blir svårare och svårare att inte inhandla några snittblommor eller krukväxter nu när cyklamen, julrosor och amaryllis frestar. Istället tar jag in några kvistar med snöbär och placerar i favoritvasen. Sällan har ett så enkelt blomsterarrangemang fått så många komplimanger. I det enkla bor det vackra.  TREVLIG HELG!