Påskinspiration på chiffonjén

En kruka med vippor av vass, strandgräs från ljuvliga Skåne, några alkvistar och allehanda fjädrar som har samlats här hemma under årens lopp. De vackert mönstrade fjädrarna från fasan har jag hittat i hagarna när vi bodde på hästgården. De första åren fanns det gott om fasaner där och jag vet inte hur många gånger de skrämde livet ur mig när de låg och solade bakom stallet och skränande flaxade upp när jag kom.  Etiska svenska fjädrar som är plockade när fåglarna har ruggat finns att köpa hos Kullholen. Idag skulle jag inte köpa andra fjädrar men de jag har i skåpen sedan många år tillbaka får ändå komma fram till Påsk. Det prickiga keramikägget har jag tillverkat på kurs och det är ett av få keramikalster jag är nöjd med!

 

Kottar hör kanske mest vintern till men jag är ju sådan att jag tar det jag finner i naturen. Nu blev det en krans av grankottar dekorerade med fjädervippor. Kottarna är limmade med limpistol på en kransstomme. Hur enkelt pyssel som helst, det blir nog fler kransar av kottar i höst. Till sist en trave böcker med inspiration för den tid som kommer. Karin Franssons Gröna smaker är en riktigt härlig kokbok med många fina recept med smak från örtagården. Inspirationen är inte riktigt på topp här hemma men TREVLIG HELG och nu får vi göra det bästa av den tid som är nu!

En enkel vårkrans och annat grönt i köket

Några kvistar vide och ljuvliga små snödroppar fick inspirera till en vårlig krans i köket. Den gamla kransstommen av pil är enkel att förändra efter säsong. Det försätter mig nästan i ett meditativt tillstånd när jag binder kransar, repetitiva rörelser som resulterar i en spretig helhet, ungefär som livet självt.

Pil, vide, snödroppar och silverek.

Köket har fått ett tillskott i form av en yvig vippjasmin. Den doftar intensivt, nästan bedövande, och nya blommor slår ut hela tiden. Pigga nya ljusgröna slingor skjuter fram i vårsolen.

Köksskåpen blev snabbt överfulla när köket var renoverat och ett loppisfyndat skåp målades in i samma färg som köksluckorna. Här står en del av mina glas, många gamla favoriter som till exempel vitvinsglasen med grön fot. Varje typ av glas har nästan en egen historia. Här finns mammas och pappas cocktailglas från 50-talet inköpta på NK och hetvinsglas från Reijmyre. Pappas practical joke-glas med glasisbit i botten. Snapsglas från mormor som aldrig rörde en droppe!

Min vän Lisa tipsade om att tunna kvistar av brudspirea är fint att plocka in. De slår ut långsamt och är vackra att blanda med andra blommor. Ser ut som en exklusiv kvist från blomsteraffären. Efter fyra arbetsdagar vid köksbordet önskar jag TREVLIG HELG! Det är en tung tid nu men det gäller att hålla humöret uppe så gott det går. Tycker mest synd om alla äldre, som min mamma, som blir mer ensamma än vanligt. Kram.

Att ha kärlek till keramik

Att uppskatta det man har och äger har kanske inte alltid varit en självklarhet, åtminstone inte om man följer olika sociala medier där av samtiden utlysta gudinnor förkunnar konsumtionens budskap.

Kanske är det tid nu att titta i skåpen och gräva djupare i de egna ladorna som i sanning knappast är tomma. En tidig morgon när solen gick upp gjorde jag en inventering i köksskåpen och ser att jag under åren har samlat på mig keramik av flera duktiga hantverkare. Tidlöst vackert hantverk som har varit med mig under många år och som jag uppskattar och använder om och om igen.

Från vänster frukostskålar av Mikaela Willers, kaffekoppar av Milla Keramik (Ernsts favoritkopp i hans program) som används dagligen här hemma och har visat sig vara otroligt hållbara. Dessutom är kanten så härligt tunn som den bör vara på en riktig kaffekopp och något välvd för att följa läpparnas form. Enkelhet, perfektion och känsla för detaljerna är signum för hennes keramik. Åsa Lindströms klassiska muggar med bred guldkant väckte stort habegär hos mig och för närmare 30 år sedan jag inhandlade den första hos Blås&knåda på Götgatsbacken. Pralin- eller kakfat av Frida Anthin, FAB Keramik som tillverkar härliga saker i vackra färger. Om viruseländet ger sig till sommaren är det dags för ett besök i hennes gamla kapell där försäljning sker och gofika och mat serveras. Ovanpå pralinfatet  ett par delikata äggkoppar av Anna Svensson, Keramikerna. Hon har även gjort kaffemuggarna med subtilt reliefmönster och guldkant. Och så en katt bland hermelinerna är de mörkgröna skålarna som jag själv har tillverkat hos mina vänner Calle och Camilla som driver Ateljé 1030 i Skåne. Här hålls kursverksamhet och de tillverkar självfallet finfin keramik som finns till försäljning där. En stor vit spillkum väntar på mig i deras ateljé. Längst till höger vårfräscha turkosa skålar och fat från Milla Keramik igen.

Min bästa medicin

När jag är på dåligt humör eller orolig brukar jag baka. Bäst är att knåda en deg och sedan känna doften av nybakat bröd i köket. Lite lagom pilliga småkakor som chokladbiskvier eller en oemotståndlig frö- och nötstinn toscakaka fungerar också bra. Häromdagen bakade jag sega nöttoppar doppade i choklad och strösslade dem med hackade gröna pistagenötter. Jättegoda och till och med nästan lite nyttiga.

Ni kanske tror att här hemma äts mest godsaker för jag har en känsla av att det är mest den typen av recept som jag har delat med mig av på sista tiden. Men den enkla förklaringen är att det ha varit för mörkt att fotografera på kvällarna när vi äter middag ganska sent. Det här har vi ätit den senaste tiden, kanske kan jag ge er lite middagsinspiration här:

  • Kalvköttbullar med hemgjord tomatsås tillsammans med linguine toppad med nyriven parmesan. Lite Lady och Lufsen för hela familjen.
  • Ungsbakade laxfiléer med rostade grönsaker och citron- och timjancrémefraîche. Till mannen och mig tillsammans med ett glas vitt vin eller två.
  • Älgfärsbiffar med rostad mandelpotatis, rårörda lingon och gräddsås med cognac. När mamma kommer på besök.
  • Ugnsbakad paksoi med chili och apelsin tillsammans med strimlad biff med asiatiska smaker. Passar de flesta, bara grönsaken är god som den är.
  • Mandolinhyvlade krispiga rödbetschips torkade i ugnen dippade i en vitlökstung guacamole. Till mig själv som enkel middag.
  • En gigantisk skål med sallad, linser, tio olika grönsaker, fetaost, nötter toppad med balsamico, vitvinsvinäger och olivolja. Om sonen får välja.
  • Fransk citronkyckling med sötsyrliga lökar. Min favoriträtt, recept från en vän.
  • Pasta a la Vodka från Sophia Woods ypperliga kokbok. Överraskande gott till mannen och mig (fast vi inte borde äta pasta).

Här kommer receptet på de saftiga nötkakorna, perfekta att ha i frysen om det kommer oväntat besök.

Saftiga nötkakor, 14-16 st

400 gram malda hasselnötter (brukar finnas på Lidl)
4-5 äggvitor
150 gram mandelmassa
1 dl strösocker
150 gram smält blockchoklad
Några hela nötkärnor eller hackade pistagenötter

Riv mandelmassan fint och mal hasselnötterna om du använder hela.

Blanda med sockret. Rör ner äggvita tills hasselnötssmeten blir ganska fast.  (Här gäller det att vara beredd med mera eller mindre av nötterna, det är svårt med exakta mått). Spritsa eller klicka ut toppar på en plåt med bakplåtspapper.

Grädda kakorna i 250 grader varm ugn i ca 8 minuter eller tills de börjar få färg på toppen.

Ta ut och låt svalna. Smält chokladen till garneringen i ett vattenbad och doppa varje kaka i den smälta chokladen. Låt stelna.  Garnera ev med nötkärna eller hackade pistagenötter. Kakorna går bra att frysa.

Första påskpyntet på plats

God Morgon! Solen strålar in och igår tog jag fram lådan med påskpynt. De här små äggen har jag gjort i keramik (olika typer av hobbylera fungerar också). Mönstret i form av en fjäder kommer från ett hårspänne och den tunna lädersnodden från Panduro Hobby.

 

Att överlämna sig till något större

Egentligen har jag inte känt någon större lust att resa de senaste åren. Det har förvånat mig eftersom resor alltid har varit ett intresse och stor inspirationskälla tidigare. När jag var ung (ha ha, länge sedan) sökte jag flera gånger in för att bli flygvärdinna, det var ett avundsvärt arbete då med förhållandevis bra lön och förmåner. Till slut blev jag antagen men strax därefter kom det någon politiskt kris i världen och anställningen blev inte av.

Det är konstigt nog bara Island jag längtar till. Märkligt att en så vindpinad och för många oinställsam ö angränsande till Norra Ishavet kan utgöra en sådan lockelse. För mig är det något med luften och naturen där som får mig att känna mig fri och levande. Hästarna strövar i stora flockar och är en integrerad del av naturen, det går inte att skilja det ena från det andra. Kanske är det känslan att överlämna sig till något större som är en befrielse i den tid vi lever i, något som ger ro i själen.

I september för lite mer än tre år var jag med om flera hästinsamlingar på norra Island. Hästarna vandrar fritt uppe i bergen under sommaren och samlas traditionsenligt under festliga former in på höstkanten. Det var en upplevelse när över 600 hästar sprang ner från bergen och samlades in i fållor för att till slut hamna hos rätt ägare. I höst är vi några stycken som redan bokat resa dit igen, långt innan oro för virus fanns. Vi får se hur det blir. Men som islänningarna stoiskt själva säger ”Det blir som det blir – sjukdomar, väder och vind kan man inte rå över.”

Mindfulness i skogen

Morgonpromenad i skogen. Det är fuktigt och dimman ligger tät i sänkorna, luften är syremättad och lätt att andas. Det doftar av jord, barr och mossa. Det majestätiska gröna omslutande rummet inger ett lugn och jag lägger märke till detaljer. Färgskiftningar, dofter, artrikedom och spår av djur. Trädstammarna är ovanligt grönmålade av lavar. Kanske är det den milda vintern som har varit gynnsam. Ek, tall, gran och björk insvepta i ett ljusgrönt hölje. Jag bryter isär en grankotte och doften av terpentin är uppfriskande i sin ursprungliga miljö.

Två älsklingar som är med på promenaden. Tore är en stor storpudel och springer med lätta fjädrande steg. Att ta bilder är svårt för han är bara stilla ett par sekunder åt gången.

Helgen inleds med en känsla av obehag

Vårmånaden mars och helgen inleds med en vag känsla av oro. Det är svårt att inte åtminstone mentalt påverkas av viruset som cirkulerar i omgivningen. Folk tar fram handdesinfektion i affären och ordet Corona hörs överallt. Jag blir lätt ångestfylld och vill helst inte röra mig ute bland folk men det går inte att undvika i arbetslivet. Jag inser att mitt liv här i utkanten av storstaden gör mig mer otrygg än vad som är befogat men saknar lantluften mer än någonsin. Nog om det. Helgen skall gå i vilans tecken och lungorna skall fyllas med frisk luft, mys med pälsklingen Tore och god mat. Det kan vara sämre. TREVLIG HELG!

 

 

Att kanske säga hej då till farfars chiffonjé

Min farfar gick bort när jag var liten och jag har bara vaga minnen från den tiden. Märkligt nog kommer jag ihåg chiffonjén som fanns i hans lägenhet på ålderdomshemmet som det hette då. Chiffonjén kom från hans föräldrahem så den måste vara från slutet av 1800-talet. Både min bror och jag var fascinerade av den stora möbeln och vi fantiserade om det kanske fanns något lönnfack gömt i dess mystiska inre.

Tydligen var det så att kring sekelskiftet var en chiffonjé dåtidens innemöbel och lite av en statusmarkör. Med tiden kom den att pryda vardagsrummet hos mina föräldrar tillsammans med möbler från NK och Carl Malmsten. När mamma flyttade till lägenhet hamnade den i vår stora villa som vi bodde i då och därefter undanställd på en loge under några år. När vi flyttade till lägenheten fick den komma in i vardagsrummen och sedan dess har mina känslor för den gamla möbeln varit blandade. Den är nog helt enkelt för stor och mörk här hemma och jag vill inte släpa runt på så tungt bagage i livet längre. Av någon anledning har den dessutom dragit till sig alldeles för många småprylar och fungerat som en alldeles för bra avställningsyta.

I lådorna har jag fortfarande gamla minnen och saker som är betydelsefulla. Vet ni vad de här små glashusen har används till?

Min pappa var byggnadskonstruktör och i början av hans karriär fanns ritningsställ och stora bordsskivor fyllda med arkitekt- och konstruktionsritningar på hans arbetsrum. Travar med ritningsrullar kommer jag också ihåg och cigarröken låg tät (usch) i arbetsrummen! Ja, det är tyngder som ställdes på ritningarna för att de inte skulle rulla ihop sig! Älskar de här små husen som är ett kärt minne av pappa och från och med nu får minnen och arvegods helt enkelt ta mindre plats precis som de här.

Kära chiffonjé, nu får vi se hur ditt öde blir. Storpudeln Tore är på besök igen och nu börjar han vänja sig vid mitt ständigt fotograferande och mixtrande med kameran. Han är gärna med men behöver inte komma fram och undra vad jag håller på med. Ligger och sover medan det klickar ovanför huvudet. Precis som hästarna som också vande sig vid kameran och inte brydde som om vad jag höll på med.

Nytt från smedjan

Just nu är mitt happy place smedjan. Silversmedjan. Där kan jag koppla av och omslutas av en varm gemenskap. Samtalsämnen flyter på i en strid ström medan vi sågar, filar och smider. Rätt som det är far någon ner på golvet och letar efter någon liten ädelsten som har farit iväg.

Ibland är det inspirerande att bara sitta och leka med former och prova sig fram. De här örhängena är sprungna ur en idé från en tidningssida och blev ungefär som jag tänkte. Stora och iögonfallande och precis som de smycken metallen lämpar sig för. Silverplåten är tunn de är inte alls tunga som man kan tro. Jag tycker det är roligt att göra statementsmycken som tar plats och syns. Ganska olikt utifrån den person jag själv är. Funderar en del på hur konstnärens personlighet kommer till uttryck i själva alstren, hur den kan kanaliseras på olika sätt.