Dahliafarmen på Österlen

Dahliaentusiasten Ulrika Grönlund påbörjade byggandet av Daliafarmen tidigt i år och att dessutom hinna få alla tusentals knölar i jorden och i blom innan öppnandet i slutet av juli är minst sagt imponerande. Full av entusiasm knipsade hon av utblommade blommor och berättade samtidigt informativt om dahliaodling för oss. Jag tror vi får utnämna henne till Sveriges dahliadrottning!

Jag och min underbara barndomsvän som bor in Skåne var verkligen i dahliahimlen vid vårt besök för ett par veckor sedan.

I det kritvita nybyggda orangeriet fanns härliga buketter till försäljning, vackra vaser, blomstrande kort och den fullmatade boken om dahlior som hon har skrivit.

I en speciell avdelning fanns alla på odlingen förekommande dahliasorter utmärkta med namn på tydliga skyltar. Till nästa sommar vill jag komplettera mina egna knölar med någon riktigt mörk skönhet som till exempel ”Dark Spirit”. Jag tycker det är så fint med någon riktigt mörk blomma som bryter av i för övrigt ljusa buketter.

Som sagt, som ni förstår kan jag verkligen rekommendera ett besök på Dahlifarmen och härliga caféet Olof Viktors ligger inte långt därifrån. Utflyktstips!

Tack till luktärtorna för den här sommaren

Efterlängtad fredagkväll och tillbaka i trädgården. Överföringen av bilder krånglar och jag hade egentligen tänkt mig ett annat blomstrande inlägg från Dahliafarmen på Österlen som jag besökte för några dagar sedan.

Väl hemkommen ser jag att luktärtorna har haft sin glansperiod för den här sommaren. Här samlas alla årets färger i mina loppisfyndade vaser som är perfekta för just luktärtor. I morgon kommer jag plocka en sista bukett och sedan rensar jag bort dem. Det är väl ändå härligt med tydliga säsonger och en trädgård i ständig förvandling. Jag tänker på mina avlägsna släktingar i Phoenix, Arizona, som nästan har samma klimat året om och det enda som växer i trädgårdarna där är kaktusar och apelsin- och citrusträd. Trevlig helg!

Nostalgi i Norrköping

Jag har precis kommit hem från en kort jobbresa till Norrköping. På sätt och vis är jag nästan lite uppvuxen i staden eftersom mormor och morfar bodde där och vi var ofta på besök.

Mormor skulle alltid varje år visa oss Kaktusplanteringen som faktiskt är en sevärdhet i Norrköping. Varje år, ända sedan 1926, planteras ungefär 25 000 kaktusar som bildar ett motiv över något som skall uppmärksammas.

Jag kunde inte låta bli att gå förbi planteringen i Carl Johans park och ta några bilder.

Strömmen, eller Motala Ström, som virvlar genom staden var jag alltid rädd för. Mormor och morfars lägenhet låg där uppe till höger i bilden och när vi gick ner till stan var det alltid lite otäckt att gå över bron och se det svarta vattnet rusa förbi under plankorna i träbron. Jag har många härliga minnen från Norrköping där morfar hade konditori. Många gånger gick jag själv genom hela stan för att komma till ridhuset där älsklinghästen från sommarens ridläger fanns. Härliga minnen!

Mellan sommar och höst

Harklöver, ogräs från dikeskanten, blodtoppar, blad från höstsilverax, gräs, brudslöja, fröställning från stjärnflocka och några torkade blommor från hortensia.

”Det finns en känsla jag inte rår på… den kommer alltid när sommaren är slut. När sommaren är slut.”

Dagarna är ännu fyllda av värme och solsken men nätterna är mörka och kyliga. Gräset är fuktigt av dagg på morgonen och dimman ligger som en slöja över vattnet. Ängen är fylld av vajande fröställningar och färgerna är dämpade. En föraning om höst.

Jag gjorde en nedtonad krans av det jag fann i dikesrenen och rabatten och några bleka blommor från en torkad hortensia.

Snart är det dags att tända ljus och även det doftljuset som är tillverkat och designat för vårt hus av sonen.

Chokladkaka med svartvinbärstryffel

I lördags hade vi en liten middagsbjudning i växthuset. De var så mysigt att sitta där i skymningen med tända ljus och lyktor. Till dessert hade jag gjort en chokladkaka med svartvinbärstryffel. Jag har inte kunnat glömma en kaka med just svartvinbärstryffel som jag åt hos Byvägen 35 i byn St Olof i Skåne förra sommaren. Här kommer min egen variant och den fick omdömet ”världsklass” i lördags kväll! Alla ville ha receptet. Prova och gör den, den är god! Smaken av svarta vinbär är mild, en del tyckte att smaken bara anades, några tyckte att den var ganska tydlig.

Chokladkaka med svartvinbärstryffel

Botten:

150 gram smör
2 ägg
1,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 msk kallt bryggkaffe
1, 5 dl vetemjöl
0,5 dl kakao
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt det svalna. Vispa ihop ägg, socker och vaniljsocker. Tillsätt kaffet. Sikta i mjöl, kakao och bakpulver. Rör i det smälta smöret smöret.

Häll smeten i en smord form med löstagbarkant, ca 24 cm i diameter. Grädda kakan mitt i ugnen ca 20 minuter.  Kakan brukar höja sig och då tar jag ut den, den är fortfarande lita kladdig inuti då. Låt svalna i formen.

Svarvinbärstryffel:

1 dl repade svarta vinbär, drygt. Det går bra med frysta.
1,5 dl vispgrädde (jag tog den med lång hållbarhet, 36%)
200 gram Marabou mjölkchoklad
50 gram smör

Mixa bären fint med stavmixer. Koka upp mixade bär och grädde. Dra från värmen. Rör ner grovhackad choklad. Rör massan slät. Klicka i rumsvarmt smör och rör ihop till en jämn och slät kräm.

Jämna till den kalla kakbottnen så den är helt slät genom att skära av det som eventuellt är ojämnt. Häll på svartvinbärstryffeln och låt kakan svalna i kylskåp, gärna över natten. Njut med en klick vispad grädde.

Fredagshälsning, porslin, minnen och en dahliabukett

Kikar in här och passar på att önska trevlig helg men en bukett dahlior från trädgården. I den gamla soppterrinen som jag tror kommer från min farmor står de ljusa skönheterna Café au Lait, Sweet Nathalie, Small World och Snowflake tillsammans med några kvistar från tacksamma klematisen Paul Ferges. Jag tipsade vår granne om den till ett plank som de byggde och nu efter två månader är deras tre plantor redan två meter höga och blommar för fullt. Han undrade här om dagen vad det var för ogräs som jag hade rekommenderat till dem!

Jag rensar i skåpen och plockade ut några udda, kanstsötta och krackelerade tallrikar som jag skall lämna iväg. De blev stående på det gamla slitna fällbordet, ganska fina är de ändå. När jag var barn var jag så fascinerad av ordningen i köksskåpen hos vår granne, vi småflickor sprang ut och in i husen som låg bredvid varandra. I skåpen i det köket fanns inte en udda tallrik, inte något som var kantstött, inga udda dricksglas eller gamla senapsglas utan det var kompletta serviser i prydliga travar. Konstigt att man kan lägga märke till sådant som litet barn. På något sett har innehållet i de köksskåpen alltid varit som en förebild för mig och hur jag har velat ha det. Jag är nog ganska nära den målbilden!

Luktärtor och en ny torkställning

Bakom huset och luktärtorna står en alldeles ny torkställning. Än så länge är den bara grundmålad men används redan flitigt. Så skönt att slippa få tvätten full av skruffs som faller ner under björkarna.

Ritning och beskrivning till torkställningen finns hos Malin som bloggar under namnet Garaget hos Sköna Hem. Hon visar alltid så vackra och enkla blomsterarrangemang främst till uteplatsen och här finns också massor av andra bra tips till trädgården.

Årets luktärtor blev inte riktigt enligt plan färgmässigt men jag njuter ändå av alla mörkt blå, lila och röda som jag inte riktigt hade räknat med. Jo, en påse frö med mörkblå Royal Navy Dark Blue planterade jag och de har nästan tagit över hela rabatten och är dessutom mer lila än blå. De vita, crémevita och ljust gula som jag sådde får jag nästan leta efter. Det är som vanligt svårt att styra över planteringarna och naturen. ”Det blir som det blir” som man säger på Island. Ja, Island poppar upp hela tiden i huvudet nu eftersom en efterlängtad resa dit i höst är bokad.

Gryning och skymning

Jag vaknar tidigt och tar med mig kameran. Det är kallt och trädgården är insvept i dagg. Jag ser några sjöfåglar lyfta från stenen utanför bryggan där de ofta vilar för natten.

Det är tyst, vindstilla och långt ute dansar slöjor av dimma över vattnet. Jag fryser, ännu i pyjamas. Just när jag har vänt mig om och är på väg tillbaka mot huset flyger tre svanar strax ovan vattenytan och lämnar en krusning som försvinner lika hastigt som de över vattnet. En fin morgon.

Påfallande ofta, strax innan skymningen, griper en plötslig vind tag i vattenytan och förvandlar den blanka vattenspegeln till ett hav av krusningar.

Plötsligt blir det lugnt igen samtidigt som himlen färgas av solnedgången.

När dagen går över i natt rullar fullmånen upp över öarna på andra sidan.

Jättekrans av brudslöja

På våren för drygt två år sedan strödde jag ut en påse med brudslöjefrön utmed husväggen. Något ynkligt grönt stack upp första sommaren och jag tänkte inte mer på det. Det visade sig att brudslöjan var tvåårig och började alltså blomma först året därpå. I år, tredje sommaren, håller den fullständigt på att ta över hela rabatten och jag plockar och plockar.

Jag klädde en stor kraftig metallstomme med brudslöjan och nu sitter den torkade kransen på väggen inomhus.

Caféguiden: Konditori Snäckan, Uddevalla

Mitt arbete tar mig till flera mellanstora städer i Sverige. Vid ett besök i Uddevalla nyligen blev jag tipsad om att besöka Konditori Snäckan som ligger strax utanför Uddevalla i den före detta kurorten Gustafsberg.

Att välrenommerade konditori Snäckan kallas just för konditori eller café är lite förminskande kan jag tycka för här fanns en ganska omfångsrik lunchmény och man håller även öppet på kvällarna.

På västkusten är fisk ett måste! Jag åt sommarens absolut godaste fiskrätt till lunch som bestod av kummel och spenat tillsammans med len och smakrik skaldjurssås. Så otroligt prisvärt, gott och vällagat. De söta godsakerna bakom disken såg lockande ut men vi nöjde oss med varsin lunchrätt.

Gustafsberg strax söder om Uddevalla räknas som den äldsta av Sveriges badorter. Ståtliga sommarvillor belägna högt över Byfjorden påminner om dess storhetstid på 1800-talet och kring sekelskiftet. Flera kungligheter tillbringade sina somrar här och dåtidens kändisar stod i kö för att besöka Gustafsberg. Här fanns en hälsokälla med utmärkt vattenkvalité och man badade tidigt i havsvatten som ansågs stärkande.

Vi tog en promenad i det natursköna området som numera är ett naturreservat med bland annat flera vandringsslingor. Hisnande vyer, himmel, hav, strålande sol, kulturhistoria, vacker arkitektur, god mat och ett salt bad gjorde att en vanlig arbetsdag blev väldigt ovanlig!