Month: juni 2022

En av dagarna i Tyskland besökte vi Volkswagens stora anläggning i Wolfsburg med bilfabrik, utställningshallar och möjlighet till provkörning. Här står vi framför fabriken och där inne var det absolut förbjudet att fotografera. Det var en överväldigande upplevelse att få se hela fabriken som började med att plåt pressades till olika karossdelar till de olika bilmodellerna.

Själva fabriken är gigantiskt, 1,5 kilometer lång och 300 meter bred. Den ursprungliga byggnaden och fasaden är från 1939. Varje dag används 2 500 ton stål. Det är svårt att ta in att rullar med plåt som väger 35 ton kommer in i ena änden och att färdiga bilar rullar ut i andra änden. Idag färdigställs ungefär 1 500 bilar varje dag men då går inte fabriken på helfart eftersom det är brist på vissa komponenter. Sedan 1939 har 45 miljoner nya bilar rullat ut härifrån.

På området finns stora utställningshallar för alla olika bilmärken inom koncernen. VW, Audi, Porsche, Bugatti, Bentley, Skoda och Seat.

Mest intressant var nästan utställningen med med bilar som representerar olika tekniska genombrott och där fanns min lilla Audi A2 med. Om jag minns rätt köpte jag min silverfärgade Audi år 2002 och den var verkligen före sin tid. Bilen hade glastak och hela karossen var gjord i aluminium och bensinförbrukningen var för den tiden extremt låg. Den följde familjen i många år och båda barnen har haft den som övningskörningsbil.

Volkwagnsbubblan. Min mamma hade två stycken. Först en svart med mindre fönsterrutor och sedan en metallicblå som jag lånade när jag hade fått körkort. Som barn kröp vi ner i ett utrymme, stort som en låda, bakom själva baksätet och det var absolut bästa platsen. Inte så stort säkerhetstänk på den tiden.

Min första pojkvän hade en silverfärgad Autobianchi A 112 och hjälp så fort han körde med den lilla bilen med uppstudsig uppsyn trots storleken. Och där bakom en Mini, hundkojan, som min bror hade. Om jag minns rätt var den mörkblå. Vilka minnen, hög nostalgifaktor!

Provkörning av elbilen VW ID3 stod också på schemat under dagen. Det gick tyst och lugnt till och för oss kommer nästa bil bli en elbil som jag ser det. Vi besökte också en utställning där den bilen visades i detalj och här nedan står Elisabeth och pekar på batteripaketen. Hon har under sin utbildning till kemiingenjör studerat just membran i batterier.

Vilken otroligt intressant och överväldigande dag vi hade tillsammans. Så tacksam.

Med tårarna brännande innanför ögonen var det dags att lämna Tyskland och åka norrut efter några intensiva dagar tillsammans. Min flyttfågel till dotter har bott utomlands i perioder de senaste fem sex åren men att skiljas blir svårare och svårare.

Tre härliga kvällar tillbringade vi i stallet tillsammans och det kändes som lånad tid från det förflutna. Jag stod och hängde på staketet till ridbanan, precis som jag tidigare har gjort i timtals, ja i åratals.

Villor utmed konstgjord sjö intill en kanal där pråmar transporterar tungt gods.

Att lämna Tyskland var inte svårt. Tidigare när barnen var små bodde vi där ett par år och jag trivdes inte riktigt då heller. För mig känns det trångt, intensivt, bullrigt och med industrier och tung trafik ständigt närvarande. Strax utanför Hamburg idag satt vi i kö två timmar på Autobahn och väntade på att vägen skulle öppna efter en otäck olycka med flera bilar inblandade.

Inlandsklimatet utan närhet till sjöar, hav och stora skogar blir kvävande för en frihetstörstande själ som jag. När vi kom upp till färjeläget vid Puttgarten för några timmar sedan var det befriande att känna vinden i håret och de friska vindarna från havet. Sedan är det något med mentaliteten i Tyskland. Det är svårt att sätta ord på det men jag saknar livsglädje, värme och inkluderande. Visst, det är korrekt och effektivt men inte för mig!