Matlagningsdags igen och ett dukat bord

Då har vårt matlagningsgäng träffats igen och det är lika kul varje gång! Det har blivit glest mellan tillfällena på grund av pandemin men nu är vi förhoppningsvis igång igen med regelbundna träffar. Vi planerar menyn i förväg och de som är värdar för kvällen kommer med förslag på tema och maträtter. Lördagens tema hemma hos oss var klassiska svenska smaker som bestod av löjrom, rökt lax, västerbottenost, renstek, röding, rotselleri, potatis, blåbär och enbär. Ungefär så och i den ordningen!

Förrätten måste jag tipsa om, den blev såå god och så enkel att göra. Rökt renstek tillsammans med päron, blåmögelost från Gotland, ruccola, balsamvinäger och valnötter. Det går lika bra med något annat rökt kött från vilt. Jag fann hel rökt renstek på en välsorterad Coop som skivade den tunt.

Päroncarpaccio med rökt renstek, 6 personer

200 gram tunnskivad rökt renstek
2 fasta päron, hyvlade med mandolin
100 gram grönmögelost, mild men smakrik typ gorgonzola
1 liten påse ruccola
1 dl valnötter
olivolja
balsamvinäger

Fördela renstek, päron, ost och ruccola på ett fat. Ringla över balsamvinäger och olivolja. Strö över nötter. Klart!

Bordet var dukat i blått och gult och med en servis från min morfars bror som tyvärr gick bort i förtid. Den kompletta och vackra servisen har stått oanvänd i säkert 50 år, först hos min mormor och sedan hos min mamma. Det är så roligt att duka med denna för det finns tallrikar i fyra olika storlekar samt mängder med uppläggningsfat. Torkade påskliljor och tête-à-tête i äggkoppar fick pryda bordet.

Vi startade eftermiddagen med bubbel och västerbottencrustader i växthuset. Champagneskålarna är ett lyckat loppisfynd. Crustaderna gör alltid succé och endast händerna behövs för att få dem till munnen! Favorit i repris, recept här.

Eviga fredagsblommor

Mina vänner är uppriktiga och brukar tycka att det är tomt på väggarna här i fritidshuset. Jo, jag vet men jag har svårt för tavlor och att få upp något på väggarna överhuvudtaget.

Nu fann jag några undangömda torkade blommor igen. Vaniljgula eterneller som jag plockade på självplocket hos Slottsträdgården för säkert två år sedan. De fick bli en väggprydnad tillsammans med torkade blad från silvriga lammöron som kommer från en skärgårdsö.

Jag trädde upp bladen och blommorna försiktigt på en linnetråd och band fast hängena på en gren. Nu sitter det i alla fall något på en vägg här. I krukan med påskliljorna stack jag i några kvistar från hassel, det tycker jag är ett fint och enkelt sätt att få lite höjd på vårblommorna, speciellt bland penséerna. Just nu har jag kommit in från att ha städat bort vintern i växthuset, äntligen är våren på väg! Med det önskar jag er en trevlig vårhelg!

 

Vårvinter med ljus och mörker

Vilka fantastiska vårvinterdagar vi har haft under nästan hela mars. Solen skiner från en klarblå himmel och fåglarna kvittrar där uppe i björkarna. Kvällshimlen skiftar i olika toner nästan varje kväll. Så här fantastisk var himlen för ett par dagar sedan och jag har inte redigerat bilden på något vis. Det är trots allt en vår med sorgkant och mörka moln vid horisonten. Hur är det ens möjligt att det som just nu sker i Europa överhuvudtaget kan ske?

Igår var det helt vindstilla och det var skönt att slippa den kalla vinden från vattnet. Jag satt några timmar på bryggan och lyssnade till isflakens ljud, från spröda klingande till mörka klagande suckar. Det blir som musik som växlar i tonart. Sjöfåglarna är aktiva och glider långsamt förbi på vattnet för att plötsligt flyga iväg under upprörda läten. Vårvinter.

I Täby strax norr om Stockholm och med kort avstickare från E18, Norrtäljevägen, finns ett område vid vattnet som heter Hägernäs Strand. Här finns restaurang Pont som i princip ligger på vattnet. Jag åt god och vällagad lunch där häromdagen och jag kan varmt rekommendera ett besök. Som före detta fastighetsmäklare säger jag bara: läget, läget och läget!

Andelsjordbruk och min trädgårdshistoria

Jag har gått med i ett andelsjordbruk! Ja, det låter storslaget men är inte svårare än så att jag har signat up för att hämta en ekologisk grönsakskasse under 20 veckor hos Kärrbo Prästgård utanför Västerås. Tidigare har jag ofta åkt förbi den obemannade sommarbutiken och fyllt en påse med härliga grönsaker men nu är det nya tider på lantbruket där. Det blir spännande att varje vecka se vilka grönsaker som erbjuds, fler än 50 olika grödor kommer att odlas.  När det kommer till min egen trädgård så överlåter jag gärna odlandet av grönsaker till någon annan och jag är så tacksam att det finns närodlade ekologiska grönsaker att köpa. I mina trädgårdstankar finns det bara blommor…

Med lite egen odlingslycka i trädgården kan jag plocka lika fina buketter som den här om drygt tre månader.

För alla luktärtsälskare innebär vecka 12 starten på odlingssäsongen, då är det dags att sätta frön i krukor inomhus, åtminstone i södra Sverige. Jag brukar vänta ytterligare ett par veckor för de gror snabbt och det dröjer inte länge innan det spirar  i krukorna. I år blir det extra roligt att kunna sätta ut plantorna, som tål några minusgrader, i det nya växthuset.

Dahliaknölarna har jag inte kikat på än där de ligger förpackade i kompostpåsar i en låda. Hoppas de har klarat sig, jag har inte beställt några nya knölar. Om en månad börjar ett gediget arbete med att dela de hårda knölarna och sätta dem i krukor eller plastpåsar för att sedan drivas inomhus.

Jag är nygammal med egen trädgård. För mer än tio år sedan bodde vi i en sekelskiftesvilla med tillhörande stor trädgård. Där fanns äpple- och päronträd i överflöd och en välvuxen hallonhäck som säkert var 50 meter lång. Då arbetade jag som fastighetsmäklare och hade barn i skolåldern så i trädgården gjordes bara det viktigaste som att hålla snyggt och välansat. Vi hade några rosor och en rejäl perennrabatt som krävde sitt men det var i stort sett allt förutom hallon och fruktträd.

Därefter flyttade vi till en hästgård ett par mil utanför stan och då blev hagarna mitt trädgårdsrum där jag plockade blommor. Utmed grusvägen växte krolliljor och en enorm syrenhäck omgärdade huset men något trädgårdsliv var inte något som prioriterades då.

Varje dag går mina tankar tillbaka till alla våra hästar som vi hade och livet med dem. För mig var det en lycklig tid på hästgården där jag levde i samklang naturen, djuren och deras behov. Min vackra ljusa Asi blev min sista häst då och den här bilden på honom tycker jag så mycket om.

Nåja, var sak i livet har sin tid och nu skulle jag inte orka med det tunga slitet med ständig passning, mockning och att bära hö och vatten. Idag lever jag det gröna livet i vår trädgård vid sjön. Är så innerligt glad för den.

Årets påskris är mjukt och snällt

Jag måste visa årets påskris! Jag är kanske lite tidig med det men det gäller att dra ut på högtiderna så länge det går. I stället för fjädrar är riset dekorerat med mjuka snälla vippor av ull från alpackor. Vipporna är handgjorda och finns att beställa från Kolmstahöjdens alpackor som vi besökte i slutet på förra året. Vilket fint och stämningsfullt möte vi hade med alpackorna, bilder här. Vipporna finns i olika färgställningar och jag beställde även vita/bruna. Vid beställning av vippor går även en generös summa till Rädda Barnens arbete i Ukraina och därför tipsar jag här.

Grenar och kvistar sticker jag ofta ner i en så kallad blomstergroda av glas, då står de stadigt och håller sig snyggt på plats i krukan.

Den välgörande pälsen

Jag låter handen långsamt glida över den vita smålockiga pälsen. Hans huvud blir tyngre och sjunker längre ner mot soffan. Min andning blir också djupare samtidigt som jag känner in pälsens struktur. Ett virrvarr av små egensinniga lockar tycks växa åt olika håll men den mjukare känslan är tydlig vid beröring medhårs. Jag vänder på på handen och låter lockarna glida under handryggen och förnimmelsen blir en annan. Handens insida, handflatan, är känsligare. Vi mår båda bra av den långsamma taktila beröringen. En stund av vilsam medveten närvaro, som om tiden sätts på paus för ett ögonblick. Våra djur fyller en viktig funktion för oss människor.

Tore är en alldeles underbar storpudel som vi har tagit hand om åt Oscar och Mathilda ett par dagar.

Blommande minnen och ett tack i brevlådan

Ofta när jag tar en bok ur bokhyllan och öppnar den faller det ut torkade blommor. Ljuvliga små minnen från trädgården som snabbt är avknipsade och lagda mellan kaffefilter i en tung bok för att sedan falla i total glömska.

Snart är det dags för efterlängtade penséer i krukan utanför dörren och i år vill jag inte bara ha minipenséer som dessa. Blommorna är ett av de första vårtecknen och är dessutom så enkla att torka.

Några tackkort från tidigare i år fick blomstra och så många uppskattande ”tack-för-tackkortet” jag fick. Det är tydligt att vi saknar handskrivna brev som överraskar i brevlådan. Jag limmade fast blommorna med limstift på kortet och tog sedan lite extra lim på en pensel för att få kanterna på blomman att fästa.

Några bilder och tankar från den senaste tiden

Det känns futtigt att skriva något här samtidigt som det pågår ett krig i Europa. Jag sitter under de höga björkarna och lyssnar på fågelsången men det känns svårt att känna någon glädje över att våren är på väg. Hur kunde det bli så här?

Kanske är det ändå så att vi behöver försöka leva så vanligt som möjligt samtidigt som det oerhörda sker. Jag minns hur det var när min pappa, efter en kort sjukdomstid, spenderade de sista dagarna på hospice och jag satt där med tygprover i knät och valde tyg till nya soffor. Det kändes också väldigt märkligt men tillförde ändå någon sorts normalitet i den tunga tillvaron då.

Jag är fortfarande bunden vid kryckorna hemma efter min fotoperation men laga mat och baka kan jag göra i alla fall. Nu blir det mest bilder med mobilen här för att fotografera med systemkameran är svårt just nu. Hjärtformade bullar med mycket kardemumma har det bakats och förra lördagen bjöd jag våra vänner på en sötsalt dessert till efterrätt. Snickers i glas är helt enkelt jordnötter, choklad, grädde och färdig dulche de leche från burk. Sött, mäktigt och gott, recept här. Snåla inte med jordnötterna, det är just smakbrytningen mellan salt och sött som blir så gott!

För några veckor sedan fyllde jag år och jag blev ordentligt firad av nära och kära. De fina solglasögonen från Valerie ser jag verkligen fram emot att använda snart liksom de fina fotogenlyktorna från klassiska Feuerhand. De kommer lysa upp växthuset och trädgården framöver, längtar till livet utomhus. Snygga i galvaniserat stål, bild här.

Just nu är vi hundvakt och det påminner mig om hur välgörande det är att umgås med djur. När vi hade hästar var det så avkopplande att rykta och borsta man och svans. Igår fick jag en bild från dottern i Tyskland där hon har flätat och delat manen på en häst. Islandshästar har ibland så lång och tung man att det gör gott att dela den för att på så sätt få över tyngden även till den andra sidan av halsen. Jag saknar både henne och hästarna.

Till sist en bild på en kruka som kommer från min mamma. Funderar på om det är en kruka från Upsala Ekeby men jag har svårt att tyda den knapphändiga stämpeln i botten. Jag lägger för första gången märke till fågeln som ser ut som en fredsduva, en påminnelse om att det är en ny tid nu.

Fettisdagen idag

I år har jag bara gjort minisemlor här hemma. Storleken är perfekt till kaffet och jag får varken dåligt samvete över att ha klämt i mig en stor semla eller mår dåligt av för mycket socker och vetedeg. Semlebullarna är bara 4-5 cm och säljs i påse ev märket Pågen. Lite sent att komma med det här tipset nu men fastan varar ju ända fram till Påsk, eller hur?

Mandelmassan river jag och rör ut med någon matsked vatten och spetsar med en (!) droppe bittermandelessens för åtta minisemlor. Sedan spritsar jag grädden med någon av morfars gamla tyllar. Han var ju konditor och jag tänker ofta på honom när jag bakar.