Jag önskar det vore FRED idag och inte bara en vanlig fredag

En fredagsbukett av vackra vita nejlikor och kvistar från hassel får symbolisera en sorgsen fredag. Det känns obegripligt hur detta kan ske i Europa, jag trodde vi hade kommit längre idag. I morse vaknade jag med ett diffust obehag innan jag kom på varför.

Efter att ha slagit sönder en stor vas i klargas bestämde jag mig för Ikeas vas Konstfull som redan var omskriven innan den ens fanns i butiken. Varje inköp tänks noga igenom här hemma och jag är inte den som impulshandlar. Vasen är designad av Ilse Crawford och tillverkad av restglas och är kritiserad för att vara för lik andra dyrare vaser designade av välrenommerade kvinnor och män. Jag kan hålla med om att formen påminner om andra vaser och att strukturen på glaset är vanligt idag men kopia – nej. Det är svårt det där med inspiration, trender och strömningar i tiden och vad som egentligen är hönan och ägget.

Här hemma i fritidshuset har vi inrett sparsmakat med naturmaterial och det enda som är nyinköpt sedan vi köpte huset är några rottingstolar som också är från Ikea och ett trädgårdsbord. Det gamla fällbordet lämnade de tidigare ägarna  kvar och det väntar på renovering och uppfräschning av mig. Trevlig helg!

En sorgens dag för Europa

Jag sitter och fyller en broderiring med torkad brudslöja samtidigt som nyhetsrapporteringen fortgår under eftermiddagen. Det är en sorgens dag för Europa. Ondskan har visat sitt fula ansikte. Hur är det ens möjligt att inleda en militär attack och starta ett krig när EU, konventioner, mänskliga rättigheter, lagar och förordningar finns?

Mina tankar idag går till alla oskyldiga innevånare och tillfälliga besökare i Ukraina. Jag önskar fred nu.

Middagstipset: Osso buco

Häromdagen spred sig alldeles underbara dofter från köket. Jag lagade Osso buco som är tjocka skivar av kalvlägg med ben som långsamt har fått koka tillsammans med vitt vin och grönsaker. Det här är en italiensk maträtt som tar sin tid på spisen så det behövs lite planering i förväg. Men så gott det blev sen! Jag serverade köttet tillsammans med god pasta men traditionellt serveras Osso buco med risotto och till det gremolata. Gremolata är hackad persilja som blandas med rivet citronskal, hackad vitlök och olivolja. Ett gott och för mig bortglömt tillbehör som jag ska komma ihåg till andra maträtter.

Osso buco, 4 portioner

Det finns många recept på Osso buco men så här gjorde jag och tog  stjälkselleri och färska tomater:

ca 1200 gram kalvlägg med ben och märg
3 msk vetemjöl
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
2 morötter
2 stjälkar selleri eller 1/3 dels rotselleri
olivolja
2 1/2 dl vitt vin
500 g krossade tomater eller färska
1 apelsin
1/3 kruka timjan
1 lagerblad
salt och peppar

Gremolata

1 citron, rivet skal av
1 hackad vitlöksklyfta
3-4 msk hackad persilja
3 msk olivolja

Snitta kanten på köttskivorna och vänd dem i vetemjöl.  Skär morötter, lök och stjälkselleri i tärningar. Bryn köttet i olivolja och lägg det i en gryta. Fräs lök, morot och selleri och lägg dem på köttet. Häll över vin, tomater och saft av pressad apelsin. Lägg på timjankvistar, lagerblad, krydda med salt och peppar. Koka grytan på svag värme ca 1 1/2 timme eller tills köttet lossnar från benen. Riv skalet av citronen och smaksätt grytan med lite pressad citronsaft. Rör ihop citronskal, hackad vitlök och persilja tillsammans med olivolja och servera gremolatan på köttet tillsammans med pasta, ris eller risotto. Ät och njut!

Moderna silversmycken och två svenska silversmeder

Silverring signerad Wiwen Nilsson från Stockholms Auktionsverk Malmö på Auctionet.com

Just nu pågår en temaauktion med silversmycken hos Stockholms Auktionsverk via Auctionet. Jag njuter av att bläddra igenom auktionskatalogen Moderna silversmycken som är fylld med  stilrena och klassiska smycken i blänkande ädelmetall. Silver, som jag arbetar med själv, är ett fantastiskt material som samtidigt kan ge både ett silkesmjukt och hårt intryck. Silversmycken får enligt mig gärna vara stora och iögonfallande och gör sig bra både som kraftfulla statementsmycken och enklare vardagssmycken.

Eftersom jag tillverkar silversmycken själv och smyckeskrinet är fullt bär det mig emot att själv köpa något. En dröm är är dock ett smycke med mästarstämpeln Wiwen Nilsson som den här ringen i trappstegsinfattning och bergkristall eller en enkel halsring med månsten signerad Vivianna Torun Bülow-Hübe.

Silversmederna Karl Edvin ’Wiwen’ Nilsson (1897-1974) och Vivianna Torun Bülow-Hübe (1927-2004) stil och formspråk är nästan varandras motsatser. Wiwen Nilssons smycken är ofta symmetriska, strama och strikta med karaktäristiska trappstegsinfattningar av stenar som i ringen på bilden ovan. Vivianna Bûlow-Hübes formspråk är mjukt och sinnligt där smycket oftast är format utifrån den aktuella kroppsdelens form. Hon är kanske mest känd för klockan ”Vivianna” som formar sig kring handleden i ett stycke.

Två fantastiska svenska silversmeder och konstnärer vars smycken är eftertraktade och som väcker både beundran och habegär hos mig. Ikväll är det äntligen dags för silversmideskurs igen för mig och kvällarna i smedjan är heliga.

Alla hjärtans dag

God Morgon och Alla hjärtans dag! Skickar kramar genom cyberspace till alla och speciellt till mina egna hjärtan som bor långt bort.

Caféguiden: Fosch Artisan Pâtisserie, Stockholm

När jag hittade det här cafét slutade jag leta efter andra konditorier och caféer i Stockholm. Fosch Artisan Pâtisserie på Löjtnatsgatan 8 i Stockholm har allt och lite till. Numera finns man även på den något mer centrala adressen Birger Jarlsgatan 63. Här finns ljuvliga bakverk med fransk touch, prisvärda och goda smörgåsar och enklare luncher. Lunchsalladerna är otroligt rikliga och smakfulla och alltid serverade med gott surdegsbröd till. Cafédelen är ganska liten på Löjtnatsgatan men det har alltid funnits plats när jag har varit där, det kanske beror på det något undanskymda läget bakom Musikhögskolan på ”bortre” sidan av Valhallvägen. Av någon anledning kör jag alltid fel när jag ska åka dit så tipset är att köra in i området från Lidingövägen istället för från Valhallavägen. Enligt White Guide 2019/20 var det Sveriges bästa café så det är absolut värt en omväg. Båda caféerna har normalt stängt på måndagar.

Franska tulpaner och minnen

Det är något alldeles speciellt med franska tulpaner. Så eleganta skönheter som gracilt bugar sig inför sina beundrare. Jag är en av dem och som njuter av deras skönhet som ofta varar länge. Det är snart två veckor sedan jag fyllde år och jag njuter fortfarande av tulpanerna.

Mitt första minne av franska tulpaner är från Lausanne i Schweiz. Jag som aldrig har varit någon språktalang var inneboende hos den stränga lärarinnan i franska. Måltiderna var utsökta men konversationen skedde på franska vilket gjorde att jag mestadels satt tyst och bara önskade att de långa middagarna som avslutades med ost skulle ta slut. (Förresten är det inte väldigt gott med en bit ost att avsluta middagen med?) Schweizare kunde, i alla fall på den tiden, vara kanska konservativa och nedlåtande till främlingar och jag kände mig allt annat än välkommen och tillfreds. Efter en månad där när vistelsen väl var slut köpte jag en stor bukett franska tulpaner till värdinnan. Tydligen blev hon så förvånad att denna i hennes ögon okultiverade varelse från Sverige kom med en så elegant bukett att hon bjöd mig på kaffe i salongen. Och samlade med mig på engelska för första gången!

Tips! Isländska tv-dramat ”Trapped” på Netflix

Ni som vet ni vet att jag håller Island tätt intill mitt hjärta. Nu måste jag tipsa om det isländska tv-dramat ”Trapped” eller ”Fångad” som just nu visas på Netflix. Den realistiska och spännande produktionen är inspelad i den lilla staden Siglufjördur på Islands norra kust. ”Siglo” som staden kallas besökte vi 2017 när vi åkte runt hela ön, bilder här. Den före detta fiskeorten är sagolikt vackert belägen inne i en fjord med höga fjäll runt om som till och med var helt snötäckta när vi var där i juni.

Det är något speciellt med isländska tv-produktioner som för mig är realistiska och osminkade men alltid omgärdade av den osannolikt vackra naturen. Karaktärerna är ofta kärva med opolerat yttre, ingen botox här inte, och det tar ett par avsnitt att vänja sig vid uttrycket. Det är precis som med människorna på Island, innanför det ibland hårt prövade yttre finns ett varmt och vänligt hjärta.