Förändringarnas år 2020

Förändring, förundran och förfäran. Det blev ett märkligt år att blicka tillbaka på och med alla känslorna blottlagda. Aldrig hade man väl kunnat ana att en pandemi nästan skulle lamslå en hel värld och att jag skulle sitta hemma och arbeta en stor del av året. Måtte det bli förändring till det bättre nästa år.

I vår familj har det varit ett år av förändring och flyttar. Förra året på nyårsafton satt jag hos vännerna och blickade upp mot några fågelholkar med Mälaren i fonden. Jag önskade mig nya boplatser till flera familjemedlemmar och helst också för egen del ett hus med utsikt och vattenkontakt om jag fick önskedrömma. Någon måste har viftat med ett trollspö för jag blev bönhörd och mer därtill. I början av året flyttade Elisabeth från Göteborg till liten egen lägenhet strax utanför Stockholm. Ett par månader senare lämnade Oscar Stockholm för att flytta ihop med Mathilda som studerar i Umeå. En åtråvärd arbetsplats hade hållit honom kvar långt borta från flickvännen men han tog ett modigt beslut att lämna storstaden utan nytt fast arbete. På vägen mot ett nytt fast arbete tror jag han gjorde flera värdefulla erfarenheter med egna konsultuppdrag (det är just det där att våga). Precis mitt emellan dessa flyttar, just när pandemin tog sitt grepp om Sverige, fick vi plötsligt erbjudandet att förvärva det efterlängtade huset som jag besökte som fastighetsmäklare många år tidigare. Sedan den dagen när jag körde in och parkerade på tomten med Mälaren i blickfånget har jag velat bo där. Till saken hör att det är ytterligt ovanligt med sjökontakt runt vår gamla hemstad, endast ett fåtal mindre områden ligger i anslutning till Mälaren som mestadels är relativt otillgänglig alternativt är omgärdad av slott och herresäten med arrendetomter. Nu har vi i egentlig mening inte flyttat till vårt hus men det känns som vårt riktiga hem och jag är fylld av förundran att det kunde blir så här.

En flytt som inte var önskvärd och inte alls förenad med glädje var mammas flytt till äldreboende. Hon drabbades av Covid i början på sommaren men återhämtade sig glädjande nog trots sin ålder. Sjukdomen lämnade dock kvar en enorm trötthet och i viss mån förvirring och omöjliggjorde för henne att fortsätta bo kvar ensam i sin lägenhet. Det har i sanning varit en erfarenhet för alla med flytt till äldreboende mitt under en pandemi. Jag har fått erfara och lära mig det som det pratas och skrivs om i massmedia om bristande ansvar som fördelas mellan regioner och kommuner. Mamma är i alla fall omhändertagen och många fantastiska personer arbetar inom äldrevården, det måste sägas.

Ett år med många förändringar har passerat och jag hoppas på ett hoppfullare år 2021, att pandemin skall klinga av. För vår familj har det trots allt varit ett fint år och jag har mycket att känna tacksamhet över även om jag känner en stor trötthet nu. Inför nästa år hoppas jag för egen del på ett lugnare tempo, mer tid för återhämtning och välbehövlig omsorg om både kropp och själ.

Glimtar av Julafton 2020

Vindstilla och en sol som värme. Vi satt utomhus på bryggan och drack kaffe och en och annan julklapp delades ut. En annorlunda men riktigt fin julafton. Tore bjuder som alltid upp till bus och får alla att springa i cirklar. Ett fint liv.

Jag är för alltid tacksam att den här platsen blev vår och att vi kan samla familjen här. Det känns ungefär som att ha landat i evigheten. Här en ovanlig bild på Oscar och Elisabeth tillsammans, de har oftast bott i varsin del av landet under de senaste åren.

GOD JUL

GOD JUL alla kära vänner!

I år blir det en annorlunda jul men jag väljer att uppskatta och känna tacksamhet för återhållsamhet, naturen, kär familj och vänskap på distans.  Det viktigaste julfirandet skedde igår eftermiddag då jag och min man kunde ta med mamma till sin numera sålda lägenhet och dricka glögg och äta en enkel julmiddag tillsammans med henne. Som en påminnelse om familj och traditioner gläds jag åt mormors gamla sköra julgransprydnader som hänger i granen. God Jul!

Ett hörn med känsla av jul

Mormors gamla sminkbord har jag svårt att göra mig av med. Det passar inte någon stans för varken lägenheten eller lilla huset bjuder på utrymmen i övermått. Nu står det i alla fall här mot en vägg och bjuder på ett jularrangemang. Jag brukar spara gamla julnummer av tidningen Lantliv och nu ligger de i en korg redo för att bläddras i. Jag tycker så mycket om bildspråket i den tidningen och även layouten är lugn och vilsam för ögat. Jag är nog ganska inspirerad av några av fotograferna där.

Visst är misteln i metall fin? Mistel är Västmanlands landskapsblomma och den växer som runda bollar högt uppe i andra träd. Den är vanlig runt Västerås men fridlyst och markägare måste till och med ha tillstånd att fälla träd som innehåller mycket mistel.

Mammas festglass från 80-talet

Glass med smak av punschrussin för i alla fall mina tankar till butikernas variant med syntetiskt smak som jag definitivt kan vara utan. Den här punschrussinglassen är något helt annat med en mild och finstämd smak av punsch som harmonierar fint med mörk choklad och mandel.

Min mamma serverade desserten när det var finmiddag med gäster hemma. Jag tror att det ursprungligen är ett recept från tidningen Allt om mat som mamma prenumererade på under 70- och 80-talen.

I skenet av en adventsljusstake rörde jag ihop 1/4-dels recept och glassen smakade precis lika ljuvligt som jag minns den. Ni måste prova det här, det är riktigt gott och enkelt! Mamma hällde glassmeten i en rund springform och stjälpte upp glassen på ett fat och serverades med vispad grädde i mitten. Här kommer det ursprungliga receptet:

Punschrussinglass, 8 portioner

2 dl punsch, helst Cederlund som inte är så söt
3 dl russin
200 gram grovhackad mörk choklad
100 gram hackad mandel
4 paket vaniljglass, totalt 2 liter

Lägg russinen i punsch och låt stå och dra över natten i kylskåpet. Ta fram glassen och låt den mjukna under tiden som choklad och mandel hackas. Skär glassen i kuber och blanda snabbt ihop allt innan glassen hinner tina för mycket. Häll i formen och frys minst 4 timmar.

Mina favoritvaser

Så här mitt i mörkaste december någonsin fick jag plötsligt idén att visa min favoritvaser. Varsågoda här kommer ett färgstarkt och blomstrande inlägg!

Just nu ser jag stora samlingar av hyacintvaser nästan överallt i sociala medier men den här bilden tog jag säkert för minst tre år sedan. Älskar klarglas och alla hyacintglasen har jag fyndat på loppis. Mest tycker jag om dem med slipad kant som den formsköna i mitten.

Två vita danska porslinsvaser kommer med här också. Den klassiska höga vita Lyngbyvasen är perfekt för höga blommor, grenar och kvistar. Den mindre Hammershöi från Kähler är en annan klassiker för små buketter eller varför inte till en liten gran. Häromdagen gick jag förbi fina blomsterbutiken Bruuns Blommor på Karlavägen i Stockholm och nästan hela skyltfönstret var fullt av arrangemang med grenar täckta av lavar och mossa. Så ut och plocka nedfallna grenar nu, väldigt vackert till vita amaryllis och tallkvistar som i den höga vasen.

Vackra låga vida skålar gör sig fint med en blomsterfakir i botten som fäste för några få kvistar. Magiska skålen ur Nobelservisen från Gustavsberg är en favorit för de här arrangemangen.

En enkel vas i klarglas med bulligt formspråk passar bra till gullvivor eller välväxta liljekonvaljer. Ingen av dessa blommor är fridlysta här i Västmanland. Kommer inte ihåg var vasen är ifrån men jag brukar se den i inredningsbutiker ibland.

Likaså den höga klarglasvasen är en okänd favorit som är inhandlad i en blomsterbutik. Liknande vaser brukar just finnas på blomsterbutikernas hyllor. Den här vasen är vacker till ett fång syrener, ståtliga lupiner eller till löjtnantshjärtan som här.

Och se så många blommor som redan slagit ut på ängen…Tillverkaren Klongs bästsäljare måste vara vasen Äng. Rolig att arrangera blomster i och här fylld med älskliga ängsblommor från hästhagen.

En av mina absoluta favoriter här hemma är numera klassiska växtkärlet Palissad som får vara med här även det inte är en vas. Matt och återhållsam men rejält tung i massiv sandgjuten aluminium och designad av ingen mindre än Signe Persson-Melin. Ibland fungerar den som adventsljusstake fylld med mossa men här fylld med skira luktärtor.

En rejäl kakburk i klarglas från Ikea fungerar som en perfekt vas för en fyllig bukett. Tyvärr kan jag inte längre hitta burken i Ikeas sortiment. När det begav sig fanns den i två storlekar och med tillhörande rejält lock i kork. Liknande burkar finns på Granit.

En gammal syltkruka är nog den mest använda vasen här hemma. Passar fint till sommarens alla blomster och vackrast med ett stort fång hundkex och grässtrån. Åh, nu längtar jag verkligen till sommaren!

I skåpen i mina båda hem har jag oförsvarligt många små vaser, miniflaskor och burkar. De tillhör favoritvaserna och får ofta pryda de dukade borden med olika blomster. I minisamlingen finns den klassiska ekollonvasen från Svensk Tenn.

Stora gula åtråvärda retrokrukan Tellus från Upsala Ekeby får oftast komma fram till påsk eller som här med sensommarens färgstarka blommor. Om jag minns rätt kommer den från min mormor.

En rökfärgad rund klotvas är ett riktigt loppisfynd från Myrorna då jag arbetade i Enköping. En användbar vas som passar i de flesta sammanhangen och som alltid påminner mig om lunchpromenaderna till Myrorna.

Sist men inte minst en höstbukett med bland annat blad av blodbok i Alvar Aaltos för alltid klassiska Savoyvas. Det var en av mina första designerköp till första lägenheten, måste vara mer 30 år sedan. Det var en del av mina vaser det!

Djupt inne i skogen

En promenad på välbekanta stigar i skogen, ljuva minnen med ett uns av vemod. Så många gånger som vi har ridit här tidigare, varje gammalt nedfallet träd och den trånga passagen mellan stenblocken är välbekant. Lummern växer fortfarande på samma ställe. Den är först svår att upptäcka men sedan finns den överallt på något vis. Som att leta efter trattkantareller för att plötsligt vara omgiven av dem. Lummer är en form av mossa som påminner om kvistar av en men utan att vara stickig. Jag plockar mörkgrönt blankt lingonris och ett par tuvor av kuddmossa, den är grön och fin efter allt regn.

I skogen och vid havet fylls jag alltid av lyckokänslor. Kanske finner vi svenskar andligheten i naturen istället för i kyrkan? Såg ni SVTs luciamorgon, inspelat utomhus i Jukkasjärvi. När omständigheterna tvingar till nytänkande kan resultatet bli något helt nytt och så fantastiskt bra.

Aldrig smakar kaffet så gott som utomhus i fuktmättad skog. Vad gör det att håret är rufsigt.

Lyxiga punchpraliner

Längst in ett köksskåp hittade jag en flaska punch. Den har säkert stått där i många år och nu plötsligt väntar lyxiga punchpraliner i frysen. Jag har alltid tyckt om punchpraliner men kan absolut inte få i mig en enda droppe punch som dryck. Receptet på pralinerna hittade jag hos Tina, Home2Tiny, där finns massor av mumsiga och hälsosamma recept, oftast utan socker och gluten. Jag fick lov att dela hennes recept på pralinerna som finns här.

Decembermix

I morgon ska jag ta fram mitt stora stjärnmått och baka pepparkakor. Av tradition måste det bli några islandshästar i form av pepparkakor också. Åh vad jag kan sakna den tiden när Elisabeth var liten och det var något magiskt över att tillsammans skära ut hästar för hand ur degen. Nu finns färdiga utstickare i form av töltande islandshästar.

Men var är solen? Den här bilden tog jag för två veckor sedan när jag hade monterat en ljusslinga i ett litet avhugget träd som var placerat på trappen. Det var mer än 14 dagar sedan som solen visade sig. Tror inte det har bjudits på en endaste soltimme hittills under december månad. Snålt, riktigt snålt. Mer sol tack, dags att knapra d-vitamin i tablettform varje dag!

Egentligen är det väl vi som är de nya grannarna men våra nya grannar tipsade om att förvandla en torr vedkubbe till en gigantisk marschall. Djupa snitt med motorsåg runt om en vedkubbe och en skvätt olja i fördjupning i mitten och sen brinner stubben lugnt och fint med en låga från mitten. Här i vårt område tändes en stor eld vid första advent då det har varit för torrt för majbrasa de senaste två åren. En ny tradition kanske men dock med dunkla förtecken.

Kanske off topic här men måste tipsa om mina två sminkfavoriter som alltid finns i badrumsskåpet. Fick komplimanger för den diskreta beigerosa ögonskuggan häromdagen. Jag använder suveräna Caviar Stick från Laura Mercier som är en hållbar skugga som sitter på plats hela dagen och inte lägger sig i några veck. Till vardags använder jag bara färgen Au naturel över hela ögonlocket. Ibland blir det lite mer tryck med bruna Cobblestone. Mascaran Lash Power Mascara, long wearing formula från Clinique sitter kvar hela dagen utan att lägga sig under ögat. Den håller sig till och med kvar där den ska under en hel dag ute i regnet. Tvättas enkelt bort med ljummet vatten, 40 grader. (Inte sponsrat inlägg).

Det ljuvligt lockiga fårskinnet kommer från Kärrbo Prästgård här utanför Västerås. De håller sin butik med fårskinnsprodukter öppen varje lördag under advent mellan kl 13 och 16. I morgon skall jag föröka åka förbi där.

Vackraste blomstren i adventistid måste vara julros och amaryllis. Jag börjar med en aprikos amaryllis i november för att därefter njuta ev en vit och sist toppa med en röd under juldagarna. Fantastiskt fint tillsammans med kvistar av tall. I morgon eller på söndag skall vi gå till skogen och plocka mossa, lingonris och nedblåsta grenar täckta med lav. Efter all blåst de senaste veckorna brukar det finnas många torra grenar på marken. Tidigare har vi plockat lummer på ett hemligt ställe men nu blir jag inte klok på om den är fridlyst eller ej när jag läser på olika sidor.

 

Pappersarbete

Enklaste julpysslet är att vika pappersstjärnor av tapetbitar. Enkelt och meditativt, jag kom in ett riktigt flow och fick ihop en hel hög. All färg och tapeter till alla renoveringsprojekt köper vi hos bästa Öbergs färg i Västerås. Där finns det också restbitar av tapeter för en liten peng. Numera använder jag alltid stadig tapet i härliga mönster till omslagspapper och även runt blomsterbuketten.

Tapetdesignern Hanna Wendelbo är en mästare på både blommor och pyssel. Här visar hon hur hon viker vackra pappersstjärnor av tapet. Att kika in på hennes blogg är som att komma in i ett alldeles eget blomstrande universum.