Alla helgons dag och lampkupa i ny skepnad

Det är dimmigt och fukten hänger som som små droppar i luften. Det är milt och skönt att vara ute och göra i ordning trädgården inför vintern. Nästan 300 lökar har jag fått ner i jorden, i princip bara allium och narcisser eftersom vi har många hungriga djur här omkring. Några tulpanlökar har åkt ner i rosenrabatten som är omgärdad med stängsel samt i ett par korgar och krukor som jag täcker med mossa.

Vi har bytt utebelysning på huset och jag räddade en rund lampkupa från att åka till återbruket. Ni vet en sådan där rökfärgad från 70-talet i sprucket glas. Jag satte i en batteridriven ljusslinga och det blev en effektfull installation ute på terassen. Placerade den på en av krukorna som gömmer tulpanlökar. Önskar er en fin Alla helgons dag.

Med höstfärg från silversmedjan

Jag gjorde ett par örhängen med orangeröda glittrande solstenar. Solstenen sägs ha magiska egenskaper som främjar goda energier, det kan ju aldrig bli fel. Små smycken är svårare att göra än vad man kan tro. Det är många precisionslödningar på de här små raringarna, närmare bestämt tolv tillsammans!

En härlig lördag

Fast regnet kom och gick alternativt hängde i luften var det ändå en sådan där mysig dag. Oscar, Mathilda och Tore kom på besök och och då blir det full fart och hundbus i trädgården. Tore är en storpudel, det är många som undrar vilken ras han är. Vi åt lunch och jag lagade fishtacos med massor av goda tillbehör och det blev riktigt fräscht och gott.

 

Thank God it’s friday

Tack- förlåt. Tittar på Lahle som besöker Skavlan på TV. De orden tillsammans med ”hjälp” präntades in hos mig när jag var på konfirmationsläger och det var länge sedan, riktigt länge sedan. Det är inte svårare än så men de här tre orden ”tack” som i tacksamhet, ”förlåt” för att vi alla gör fel ibland och ”hjälp” för att vi behöver be om hjälp då och då.

Djupa tankar som kommer fram när jag nyss har suttit nere vid vattnet vid magisk solnedgången. Trevig helg!

Drömgoda skrädmjölsdrömmar

Köpte ett paket skrädmjöl bara för att det var på halva priset. Ha ha, typiskt mig. Men vilket lyckokast, bakade receptet på drömmar som fanns på paketet och de blev bland de godaste småkakor jag har smakat. Skrädmjöl är rostat havremjöl och det visste jag inte ens när jag greppade paketet. Ni måste prova dessa drömmiga och superenkla småkakor.

Skrädmjölsdrömmar, 20 st

160 gram smör
2 dl socker (jag tog lite mindre)
3 dl skrädmjöl
2 dl vetemjöl
1,5 tsk hjorthornssalt
2 tsk vaniljsocker

Blanda ihop alla ingredienserna till en deg. Dela i 20 bitar och rulla varje till en boll, lägg ut på en plåt med bakplåtspapper.
Grädda i mitten av ugnen 160 grader ca 20 minuter. Klart!

Mitt ”Sliding Doors”

På dagen idag för exakt tre år sedan var vi på visning i ett vitputsat stenhus med charmiga stallfönster och växthus, bara ett par hundra meter från stranden på sydkusten. Vi bestämde oss direkt och allt var klart för att skriva köpekontrakt. Precis just då hoppade säljaren av och bestämde sig för att inte sälja huset.

Kommer ni ihåg filmen ”Sliding Doors” som gick på bio i slutet av 90-talet? Med Gwyneth Paltrow i huvudrollen där två parallella handlingar utspelar sig beroende på om hon precis lyckades klämma sig in i tunnebanevagnen och åka med eller inte. Livets tillfälligheter eller hur olika val kan bli avgörande för fortsättningen.

Kanske var det lite så med det där huset på sydkusten vid havet. Ibland kan jag inte låta blir att tänka på hur livet hade utformat sig om jag hade haft ett hus i Skåne istället för flytt till Stockholm och sedan hus vid Mälaren utanför småstaden. Hur hade mitt andra parallella liv blivit?

Älskar havet, sandstränderna, landskapet, ljuset, bokskogen, röda tegelhus och de vitputsade stenhusen. Vindpinade pilträd, murgröna och rosor som blommar i november Och så min barndomsvän som finns där.

Där går hon och hennes hund och min man. Två (eller rättare sagt tre) som jag håller av. Men det blev ju bra ändå. Vi fick vårt hus, gläntan utanför småstaden, som vi hade längtat efter. Tacksam för livet.

Tack – fredag igen och tankar om dahlior!

Dahlior, vass och spjutbräken.

Pju, vilken vecka, tack och lov är det fredag! Jobbet ligger på och så är det inte så lätt att ha blivit mamma till sin mamma. Det är en ny situation för mig som jag både praktiskt försöker klara av och även mentalt förhålla mig till. Livet.

Inför förra helgen trodde jag att den här var sista dahliabuketten men det blev en till! Nu väntas frostnätter och jag har plockat av alla blommor. Mina tacksamma färgsprakande dahlior har blommat oavbrutet sedan midsommar och ända fram till nu. Vilka underbara höstbuketter det har blivit. Färgerna som egentligen inte har varit i min smak har verkligen överbevisat mig så här på höstkanten.

Till nästa år vill jag komplettera med dahlior i mildare nyanser och jag har skrivit en lista:
Labyrint – stor aprikosrosa, Café au lait – stor ljusbeige, Wizard of Oz, – rosa, Small World – liten vit boll, Snow Flake – vit (var medryttare för länge sedan på en kritvit drömhäst med samma namn), Pink Pearl – vitrosa boll, Karma Gold – aprikosrosa (det namnet går ju inte att motstå),  Sweet Nathalie – ljust crémefärgad, Hollyhill Orange Ice – blekt vitorange. Som jag har sett hittills är att dahlior visar sig vara lite som livet är i sig självt.  Man har förväntningar och tror att det blir på ett visst sätt men så blir det helt annorlunda men fint och bra ändå… Färgpaletten ändrar färg men det blir vackert trots allt. Trevlig helg!

Vackra vyer och vänskap i södra Sverige

Äntligen kom jag ner till Skåne och till min barndomsvän igen. Som jag har längtat. Nästan elva månader sedan sist på grund av de ovanliga omständigheterna som råder nu. Vi är som systrar och pratar i telefon nästan varje dag. En av livets förunderligheter som jag är evigt tacksam för.

Att helgens väder var minst sagt utmanande och växlande var ingenting som var störande, tvärtom fick jag uppleva dramatiska himlar, regnbågar, skyfall, dimma och en magisk soluppgång som tyvärr inte hann fotograferas. Så lycklig över dessa dagar som var inlindade i värme och mjuk vänskap. Bilder från vackra Gyllebo Gård där vi tillbringade helgen.

70-tals nostalgi från silversmedjan

I stallet på 70-talet flätade man pannband av tunna plastband och fram växte ett mönster av trekanter. Blått och vitt. Rött och blått. Grönt och vitt. Alla hästar hade sina egna färger. Nu dyker mönstret, som alltid är förknippat med hästar, upp igen i olika sammanhang.

Jag smidde ett armband likt tränsens pannband med det karakteristiska mönstret. Strax fick jag göra ett likadant armband till…

Silverstämplarna skymtar där på baksidan. Den första ser ut som ett A med ett streck över och det är ortsstämplen som anger att smycket är tillverkat i Västerås. Sedan har jag stämplat 925 som anger att det är silver som består av 925 tusendelar rent silver. Sista stämpeln är X11 och den visar att tillverkningsåret är 2020.

En ateljé, längtans blommor och ett gammalt bord

Några blandade bilder från de senaste dagarna och en reflektion över att det man längtat efter helt plötsligt kan bli verklighet. Jag har längtat både efter en trädgård där jag kan gå ut och plocka blommor samt en liten ateljé. Trädgården och blommorna finns där nu och ateljén som vi kallar den är egentligen ett litet hus som består av ett gästrum. Förra helgen kom en helglasad dubbeldörr in på gaveln som vetter mot vattnet.

På hästgården kunde jag visserligen gå ut i hagarna och plocka ängsblommor men här planterade jag direkt två perenner som är mina favoriter. Den vita klematisen Paul Farges fick en tuff start i april då den nästan frös sönder men nu blommar den så fint. Jag älskar de vita skyarna av små stjärnlika blommor som är vackra i buketter. Rådjuren eller rättare sagt kronhjortarna har låtit bli den men de tog malvan som jag planterade intill. Vi har tre vackra men hungriga dovhjortar som springer runt i området. De är nästan alldeles vita och jag har lite blandade känslor inför dem. Häromdagen stod de som tre ståtliga statyer uppe på en höjd i en nyanlagd trädgård bland prydnadsgräs intill en modern pergola.

En annan skönhet som jag har längtat efter i trädgården är höstsilveraxet Brunette. De långa silverglänsande spirorna doftar förföriskt av smultron och som alltid är jag förtjust i vita blommor. Nu har jag planterat fler runt soluret och lavendeln har fått flytta på sig.

Ett gammalt bord med vackra ben lämnade förra ägaren kvar. Det har stått ute men har nu fått flytta in på terassen för att torka upp för att så småningom målas om. Höstbestyr.