Hållbara älsklingar i en krans

Ekblad, brudslöja, eternell och något som ser ut som silverek men heter något annat.

Jag lindade en krans som håller sig vacker hur länge som helst. Ett tips är att plocka eternellerna knappt utslagna för de fortsätter att slå ut även om de inte står i vatten. Jag tycker de är finast när de fortfarande är lite knoppiga. Har lite blandade känslor för evighetsblommor, minns hur jag och vännerna plockade gigantiska buketter i Skåne på 80-talet och alla dammiga torkade rosbuketter som prydde överskåpen i köken då!

 

Vacker vandring och vinprovning

Som avslutning på resan besökte vi våra svensk-schweiziska vänner för att fira en jämn födelsedag i vackra Siondalen i södra Schweiz. Lördagen började med en vandring högt uppe på bergssluttningen genom vackra vinodlingar under ledning av vinodlaren Yvo som med stor inlevelse och humor berättade om sin ekologiska vingård. Bland vinrankorna fick vi även provsmaka på vin och väl nere på själva vingården bjöds på schweiziska specialiter som torkat kött och ost till ännu mera vin.

Ivo menade att det kanske inte gör så mycket för klimatet och världen att odla ekologiskt däremot att försöka handla så lokalt som möjligt. Jag fick mig en tankeställare och funderar på varför jag ibland köper vin från andra sidan jordklotet och Sydafrika när det finns minst lika goda viner på närmare håll i Europa. Från och med nu blir det så! Älskar välordnade Schweiz som vi har spenderat mycket tid i, även mitt i vinodlingarna står skyltar med promenadavstånd i minuter. Bergen runt dalen är höga, 2-3500 m ö h, och det är inte långt till skidorter som Verbier, Crans Montana och Avoriaz. Förresten har vi efterlyst vår dotter där i en skidort för sådär 10-15 år sedan när hon hade försvunnit. Svaret vi fick var att ingen hade kommit bort där på 150 år.

Enklast möjliga fredagsblomma

Okänd dahlia och fröställning från okänd blomma.

Arbetsveckan slog till med full kraft efter innehållsrika semesterdagar. Högar av tvätt, vissnande blommor och annat måste tas om hand. Mina dahlior och luktärtor har fått ohyra så allt kommer att rensas bort under helgen. Jag kunde inte låta bli att plocka in ett par dahlior, plocka bort de vitmögliga bladen och hjälpligt spraya med såpvatten för att njuta av blomsterprakten ett par dagar till. TREVLIG HELG!

Vykort från Pythagorion, Samos

Jag är hemkommen från en fantastisk resa som började i Turkiet, slutade i Schweiz och däremellan några lata dagar vid stranden på Samos i Grekland. Där bodde vi på ett charmigt litet ”Mamma-Mia-hotell” som låg precis vid klapperstenstranden. Restaurangen serverade underbar mat medan hotellägaren dansade och sjöng och vågorna sakta rullade in bara några meter från borden. Alldeles ljuvligt. Vi brukar alltid prova nya restauranger varje kväll men här blev vi fast. Ni ser hotellet och restaurangen precis bakom båten på en av de sista bilderna. Dagarna tillbringade vi i skuggan under parasollet eller i det kristallklara turkosglittrande vattnet. Jag hittade en svensk bok på hotellet och den var en riktig fullträff. Liza Marklunds ”Pärlfarmen” är inte en deckare utan en fantastisk äventyrshistoria där mod, svek, kärlek och familjerelationer utgör grundstenarna i ett hisnande drama. Rekommenderas varmt!

Mormor och hennes korallhalsband

När jag var barn älskade jag att sitta tillsammans med mormor och titta på hennes smycken. Redan då hade korallhalsbandet en magisk dragningskraft på mig. Många år senare, innan hon av ålderdom var förändrad, gav hon det till mig. Allt sedan dess har det haft en speciell plats i mitt hjärta.

Mormor hade en ”guld-och-silver-väska” som hon förvarade alla smycken i och alltid tog med sig på resa. Hon satt med den intill sig i bilen, handen på bilbältet över magen men aldrig det isatt i spännet. Sådan var hon, slagfärdig och med bestämda åsikter. Hon skulle aldrig sätta sig på ett flygplan och menade att om Gud hade velat att människorna skulle flyga hade han gett dem vingar. Så sa hon även om hon inte var speciellt religiös. För oss barn berättade hon historier som egentligen kanske inte skulle nå barnaöron. Jag var alltid fylld av obehag när vi åkte förbi den där ladan där någon hade hängt sig som hon berättade om. För det mesta stod hon i köket och lagade mat och bakade bröd. Det var alltid någon gryta som puttrade på spisen medan hon sjöng långa sångtexter och berättade ramsor. Av mormor lärde vi oss att göra öländska kroppkakor vilket är kalasmat för alla i släkten. Tack mormor för allt!

Vi har det skönt och vilsamt i byn Pythagorion på Samos södra sida. Bilderna är tagna vid stranden precis utanför vårt hotell som är inrymt i en 200-årig stenbyggnad.

Att blicka ut över en turkosblå oändlighet

Jag sitter på stranden och blickar ut över havet som skiftar i blå och turkosa toner. Vinden är torr och varm och smeker kroppen, gör den mjuk och avslappnad. Det är vilsamt med vågornas brus. Parasollet som är åldrat av vind och saltvatten är färgat i stranden och havets toner.

Silverarmbandet med infattad turkos är en favorit i solen vid havet. Vi hälsar på vänner i Turkiet och i morgon tar vi båten över till grekiska Samos och stannar där några dagar.