Några gröna minnesvärda moments från mobilen

Vi vandrade ner tillsammans genom Humlegården i söndags. Det tillhör inte vanligheterna att jag går på stan med min dotter som sällskap. Hon är flyttfågeln som ständigt är på väg. Nu bor hon i Göteborg efter ett par år utomlands och en sejour i Dalarna. När hon var ett år flyttade familjen från de just de här kvarteren till Tyskland, hon kanske har det i blodet. Våra barn fick medvetet internationella namn, Elisabeth och Oscar, och märkligt nog blev det så, två globetrotters, eller också är det bara en konsekvens av vår tid. Hur många gånger har jag inte gått här med barnen i barnvagn. Tanken svindlar, det var länge sedan. Är tacksam för några timmar tillsammans i välkända kvarter. Den skira grönskan, de breda grusgångarna och planteringarna är välbekanta.

På väg hem från arbetet genar jag genom skogsdungen. Marken är vit, som täckt av fluffig snö, det yr i luften. Eller som vit rök som lägger sig i sänkor och håligheter. Det är fröställningar från aspar som förvandlar landskapet till vinter. Lite magisk måndagkväll.

Två dahliaplantor börjar anta gigantiska proportioner i vardagsrummet. Risken för nattfrost borde vara över, dags att plantera ut i stora pilkorgar. Jag har fått knölarna av Marianne. Fina underbara sprudlande Marianne som jag lärde känna när hon köpte och sålde bostad via mig som mäklare. Hon introducerade mig till silversmidet och tack vare henne blev jag kvar där i härliga onsdagsgruppen. En ynnest.

Att ha turen att träffa på Beridna Högvakten idag

Om man hör massor av klapprande hovar mitt i centrala Stockholm är det med största sannolikhet Beridna Högvakten som närmar sig. Idag hade min dotter och jag turen att kunna beskåda den gamla vackra traditionen som sprider pompa och ståt i Stockholm, ofta vid statsbesök och andra ceremonier. Beridna Högvakten är ett samarbete mellan Försvaret och Föreningen Beridna Högvakten som genom ideella resurser står för hälften av kostnaderna, bland annat inköp av hästarna. Jag är medlem sedan många år och får en informativ medlemstidning ett par gånger om året.

De majestätiska vita hästarna, skimmlarna, är av rasen Kladruper och föds upp i Tjeckien där de ursprungligen användes som högresta körhästar. Det är svårt att hitta vita hästar i Sverige med lämpligt psyke som passar för den ärofyllda uppgiften att leda vaktparaden.

Rabarbergrottor på rågmjöl

Idag har jag bakat rabarbergrottor på rågmjöl. Rågmjölet gör smaken fyllig och komplex. Hälften av sockret har jag bytt ut till sirap som ger en ton av kola. Det är underbara Valhallabageriet i Stockholm som har gett mig idén att ha rågmjöl i degen. Deras hallongrottor smakar ljuvligt.

Jag älskar rabarber. Den första rabarbern som är mjäll och smakrik kommer samtidigt som äppelträden blommar. Maj är verkligen den allra mest fantastiska månaden. Lika snabbt som rabarbern skjuter ur jorden så blommar allt på en gång. Rabarberblad brukar jag sätta i blomsterbuketterna, den röda stjälken är vacker i glasvas och det nyutvecklade bladet är ett konstverk i sig med alla intrikata veck.

Jag använde grovmalet ekologiskt rågmjöl och degen blev perfekt. Det gör gott för själen att hantera en deg. Är så nöjd med bänksskivan av carraramarmor i köket, perfekt att baka på. Kommer alltid att tänka på morfars konditori där bänkskivorna var av just ljus marmor. Har nog lite av morfar i mig alla fall. Så till receptet:

Rabarbergrottor på rågmjöl, ca 25 st

Sätt ugnen på 200 grader.

Rabarberkompott:

3 mindre stjälkar rabarber i 1 cm bitar
3/4 dl socker
1/2 dl vatten

Blanda allt och koka ihop. Jag tog bort lite spad (blev gott att dricka med bubbelvatten) och kokade tills kompotten blev riktigt fast.

Kakdegen:

200 gram rumsvarmt smör
3,5 dl vetemjöl
2 dl grovt rågmjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
3/4 dl strösocker
1 dl ljus sirap

Blanda ihop de torra ingredienserna och rör i sirapen. Skär smöret i kuber och blanda snabbt ihop till en deg. Ta i lite mer mjöl om degen känns för lös. Rulla till två runda längder och ställ dem i kylskåpet en stund så blir degen lättare att skära och rulla till bollar. Platta till, gör en fördjupning i varje och lägg i en klick rabarberkompott. Grädda mitt i ugnen ca 12-15 minuter. De blir lite mörkare än vanliga hallongrottor.

När kakorna hade svalnat tog jag på lite glasyr av florsocker och vatten men de är precis lika goda utan.

 

Feeling blue

När livet bjuder på motstånd är jag den som tar i ännu hårdare, stretar i selen och kämpar än mer. Ibland kanske det skulle vara bättre och att se tiden an men jag är otålig och vill se resultat. Mitt tålamod är inte det bästa. Tålamod. Jag brukar säga att det är både min sämsta och bästa egenskap. En stark drivkraft men som också dränerar mig själv. Nu är jag trött och har bestämt mig för att vara snällare mot mig själv. Försöker säga ”nej” och sätta gränser och idag har jag varit på massage. Välbehövligt, spänd i axlar och nacke. Tränar på att andas. In genom näsan, långsamt långt ner i magen. Ut. Att något så enkelt kan vara så svårt.

Vintergrönan växer vild utmed min nya promenadväg som går utmed vattnet. Där kommer jag hämta kraft ofta.

 

Secondhandfynd mellan hägg och syren

Det är svårt att inte sticka ner näsan bland kvistarna av hägg, det doftar ljuvligt. Den rosa blodhäggen är så fin. Häromdagen fyndade jag ett klassiskt snyggt armband från Sophie by Sophie i en secondhandbutik. Guldpläterat stål är ovanligt för mig som mest bär silversmycken. Perfekt till jobbutstyrseln med något återbrukat men för mig nytt.

Ett senkommet vykort från spanska solkusten

Några välbehövliga dagar tillsammans med gamla vänner i byn Torre de la Horadada på spanska solkusten. Vi har känt varandra länge och det är något speciellt med vänskap som bygger på gemensamma minnen och upplevelser. Nu har vi njutit av blå himmel, milslånga sandstränder, cava och en härlig äkta spansk måltid signerad av vår spanska väninna. Vi har badat lerbad, beundrat flamingos i saltbassänger och shoppat. Men mest har vi nog pratat och tagit igen tid som har passerat under många år.

Det är inte lätt att packa (för mig)!

Hur svårt kan det egentligen vara att packa för fyra dagar? Tydligen jättesvårt! Jag har alltid avskytt att packa och har alltid gjort det i sista minuten men det här gången var jag ute i god tid och tänkte igenom både kläder och accessoarer. Några reafynd som skinnskorna från Din Sko och sidenblusen från Sand gjorde mig glad. Allra gladast var jag nog för guldsnäckorna till öronen från Gina Tricot, också det reafynd. De andra smyckena utom renskinnsarmbandet har jag tillverkat i silversmedjan. Den lilla tandkrämstuben kommer från Åhlens, så snygg förpackning och riktigt stark mintsmak. Sedan har jag upptäckt att jag saknar en handväska eller rättare sagt en handväska i en viss färg och storlek, hur nu det är möjligt? I morgon bär det iväg på tjejresa till Alicante.

Tidig morgon under magnoliaträden

Jag är ingen stadsmänniska. Helst sitter jag vid en strand eller vandrar i sakral tallskog och lyssnar till naturens viskningar och rop.

Trots det kan jag uppskatta och se skönheten i staden i vardagen. Det är jag tacksam för, att jag har den förmågan. Den korta promenaden från tunnelbanan till min arbetsplats har bjudit mig så mycket glädje de senaste dagarna. En hel rad med välväxta magnoliaträd i full blom mot de välvårdade anrika husfasaderna i rosa och milt gult.

Tacksamt går jag med ett leende, jag är oftast tidig på morgonen, staden har inte riktigt vaknat och nattens lugn vilar fortfarande över den konservativa stadsdelen. Jag är ensam så när som på någon som ger mig och kameran ett varmt leende under magnoliablommorna.

Att skapa ett smycke i silversmedjan

Med några mobilbilder från silversmedjan tänkte jag visa hur ett enkelt silversmycke blir till. Under flera år har jag gått på kurser hos Charlotte som har en välutrustad smedja där många vackra smycken skapas. Charlotte är proffs, har gesällbrev, och är silversmed på heltid sedan många år. Hon håller kurser och tillverkar de mest fantastiska smycken i silver, guld och ädelstenar, många är specialbeställningar som görs i samråd med kunden. Jag har bara kommit en liten bit på väg och gör helst smycken, gärna med infattade stenar.

Först sker en hel del tankearbete om hur själva smycket skall se ut. Om jag har bestämt mig för till exemplen en speciell blomma eller snäcka kollar jag upp hur den verkligen ser ut, googlar och tittar på bilder. Sedan ritar jag upp min idé på papper och för över till silverplåten. Silverplåt finns färdig i olika tjocklekar, här vill jag minnas att jag valde 1 mm vilket gör ett smycke av den här storleken stabilt och med en viss tyngd. När jag har sågat ut det blivande smycket värmer jag det med gasbrännaren för att göra silvret mjukare. Då blir det mörkt som på andra bilden och då kan jag slå in stämplar. Den första stämpeln visar tillverkningsåret, den andra orten och den tredje att det är silver dvs består av 925 tusendelar rent silver.

Silversmycket placeras på ett flackjärn när stämplarna slås på. I sista minuten, efter att de traditionella stämplarna var på plats, kom min dotter på att hon ville ha ett budskap på smycket så då var det dags att ta fram de små bokstavsstämplarna som bara är 1,5 mm höga. Riktigt pilligt att få dem på rätt plats.

Sedan är det dags att jämna till alla kanter och få bort repor med fil och därefter smärgelduk. Vid flera tillfällen polerar jag smycket vid slipmaskinen och det momentet glömde jag att dokumentera. Slipmaskinen är en stor respektingivande maskin som hanteras med försiktighet. Därefter måste jag slutgiltigt bestämma hur fyrklövern skall fästas på armbandet. Ibland har jag allt klart från början hur jag skall göra, ibland växer smycket fram efter hand. Jag tillverkar ringöglor i rätt storlek genom att vira silvertråd runt en metallstav. Därefter sågas de upp, alla på en gång, och vips har en jag en hel bunt små ringar i handen.

Nu skall två ringar lödas fast på baksidan, det är i dem jag kommer att fästa själva kedjan. På vänstra bilden finns en burk med flussmedel, det är något som penslas på delarna som skall lödas för att underlätta själva lödningen. Tråden är lod som tillförs och smälter ihop tillsammans med delarna under lödningen. Lod finns i olika varianter som smälter vid olika temperaturer och det gäller att välja rätt som passar just den lödningen som skall göras. Om t ex flera lödningar skall göras på ett smycke måste man oftast börja med ett hårdare lod så att den lödningen inte ”går upp” vid nästa lödning/moment. På den högra bilden har jag förberett för lödningen genom att hålla fast den lilla ringen med en tång. När materialet blir upphettad börjar alla delarna att flyta omkring så allt måste vara förankrat eller hållas fast så att säga.

Att löda är en hel vetenskap och jag har alltid tyckt att det är svårt. Det gäller att vara stadig på handen, snabb och ha känsla för temperatur och färgskiftningar i materialet. När lödningen är klar doppas smycket direkt i kallt vatten. Då lägger sig molekylerna snabbt tillrätta och smycket svalnar direkt. Då är det fult, svart och fullt av oxider som är smutsrester från lödningen. För att få bort det måste smycket koka upp i en lösning av citronsyra och vatten och därefter sjuda en bra stund. Det går inte att bearbeta ett smutsigt smycke så silversmide består ofta av ett växelarbete mellan lödning, syrakokning och smidning (bearbetning av materialet).

Här har jag tagit fram lås och kedja som jag köper färdigtillverkat. De sätts fast i smycket med två ringöglor och med hjälp av två plattänger. Oftast behöver länkarna i kedjan göras större med hjälp av en syl för att ringarna skall få plats. Helst skall ringarna också lödas så att det blir riktigt hållbart och då måste kokning i syralösning ske igen. Nu börjar smycket blir klart, bara ett moment kvar.

Som sista moment skall smycket poleras för att uppnå lyster och glans. Det kan göras på flera olika sätt men här använder jag en trumlare där smycket roterar tillsammans med små metallföremål och polermedel. Det är lite magiskt att efter ungefär en timme ta smyckena ur trumlaren för det är först då man ser det slutgiltiga bländande resultatet. Et voilá, ett armband runt dotterns handled.

Som ni ser är det ganska många moment innan ett så här enkelt smycke är klart. Önskar att fler personer skulle uppskatta det genuina i konsthantverk som resulterar i ett unikt föremål tillverkat med handens kraft och med hantverkarens egen känsla som signum. Ofta förvånansvärt lågt pris med tanke på arbetet bakom. Så här kommer en liten uppmaning från mig att gå till den lokala silversmeden eller keramikern nästa gång det är dags att köpa en gåva.

Pelargoner, pelargoner, pelargoner

Jag vet inte om det har med åldern att göra men helt plötsligt är jag helt såld på pelargoner. Jag vill ha flera olika sorter och även röda som jag har ratat tidigare. Söndagen bjöd på ett besök hos Slottsträdgården Ulriksdal där växthusen just nu är fyllda av pelargoner. Det är varmt och ljus och doftar pelargon. Blommigt, jordigt, kryddigt.

Sedan länge har jag en gigantiskt Mårbackapelargon som jag har vårdat ömt i flera år. Numera är den planterad i en svart stallhink och ställs ut så fort vädret tillåter. Även en strimmig Mallorca har hängt med länge och står även den i en svart stallhink. Just nu är den lite sargad efter en attack av råttor i garaget i vintras men den ser ut att klara sig hoppas jag. Den är en tacksam favorit som blommar intensivt hela sommaren. Blommorna är strimmiga i rött och vitt och jag brukar dekorera desserter med dem.


För mer pelargoninspiration så titta in hos Julia K  som har besökt Sunes pelargoner i Tungelsta strax söder om Stockholm.  Verkligen pelargonhimmelen och nu kommer jag hålla utkik efter en ljusgul skönhet. Är det någon som vill hänga med till Sunes Trädgård?

På fönsterbrädan just nu från vänster Red pandora, brokbladig Mrs pollock och Rosebud red.