Kopparlunden eller gamla Metallverken som man säger

Häromdagen tog jag en promenad i Kopparlunden i Västerås. Området har en central plats i stadens industrihistoria som startade i slutet av 1800-talet. Nordiska Metallaktiebolaget och ASEA haft stora industrilokaler här med bl a tillverkning av metalldelar, ammunition och generatorer. Åsa Linderborgs målande beskrivningar i boken Mig äger ingen om hennes pappa metallarbetaren har säkerligen gjort stort intryck på många. Flera av byggnaderna i området är typiska representanter för sin tids industriarkitektur och jag fascineras av detaljrikedomen. Byggnaderna är bevarade och renoverade och området är idag en populär stadsdel för konsult- och it-företag genom Västerås Science Park.

Jag har en förkärlek eller snarare en förundran och nyfikenhet inför gamla industrimiljöer. Fantasin sätts i rörelse och jag kan nästan se framför mig hur arbetarna slet, deras ansiktsuttryck och tunga steg i den smutsiga och grova miljön. Säkerligen tänkte man inte då på de vackra detaljerna och utsmyckningen på de tegelröda byggnaderna. Slitna skyltar och traverser mellan husen påminner om det som var.

När vi flyttade till Västerås arbetade jag här i området som på den tiden mest bestod av tomma industrilokaler med krossade rutor. Dock var det gamla huvudkontoret redan då välbevarat och jag har gått in och ut många gånger genom den här dörren ovan till höger. En ynnest att få arbeta i en så vacker miljö.

Jag är på väg till Kopparlundens Bageri som tillverkar stadens godaste bröd och bullar. Här ringlar kön lång alla dagar och på seneftermiddagen är oftast de goda kardemummabullarna slut. Bageriet har funnits länge och var nästan före sin tid med surdegsbakat bröd utan traditionell jäst. Det är värt en omväg strax utanför själva stadskärnan.