Att plocka blommor

Zinnia, blomstermorot, någon slags slöja, rölleka, fjädergräs och mörka grässtrån från stranden i Skåne.

Det är skillnad på att plocka blommor och att plocka blommor har jag upptäckt. Jag har massor av blommor, grässtrån och träd runt omkring mig men finner ingen ro till blomsterplockning här strax utanför storstaden. Trafikleder susar på avstånd, jag är sällan helt ensam och marken är upptrampad. Kanske inbillar jag mig men blommorna känns dammiga och smutsiga. För mig är blomsterplockning en sinnlig upplevelse som inte bara handlar om att skapa ett vackert arrangemang. Det är någon slags meditation där medvetandet tar paus. Helst i ensamhet långt ute på landet utan störande ljud förutom de från naturen.

Det finns en fristad dock, bara några minuter bort med bil. Slottsträdgården Ulriksdal. Här på frilandet är det helt ljuvligt att ströva omkring bland blomsterraderna och plocka blommor, skapa en bukett. Valmöjligheterna är oändliga, jag kommer utforska många olika typer av arrangemang under sensommaren och hösten. Häromdagen blev det en spretig och sirlig bukett i aprikosa toner. Zinnian på Slottsträdgården är otroligt vacker i så många olika färger. Sann blomsterglädje.

Solnedgång och magiska kvällar

Det var några magiska kvällar där på söderslätten. Ljumma vindar och en sommar som på något sett aldrig tar slut. Nästan varje kväll vandrade jag upp från gården och ut på åkern, eller rättare sagt åkerkanten, där emellan mogen raps och vete. Några enstaka kvarvarande vallmo och blåklint lyste klart i det mjuka ljuset. Frökapslar som rasslar. Annars helt stilla.

Vingkraftverken  rör sig långsamt, nästan som i slowmotion. Jag har vant mig och kan nästa finna den monotona rörelsen avkopplande, åtminstone på så här långt avstånd.

Det är fler än jag som uppskattar lugnet och solnedgången. Både Cléo och Skrutte gör mig sällskap. Det är precis som om de känner hur mycket jag uppskattar de här stunderna, de bara finns där bredvid mig utan att pocka på uppmärksamhet.

Keramikkurs deluxe hos Ateljé 1030

På sydslätten, strax norr om Hörte, har Calle och Camilla sin fina keramikstudio, Ateljé 1030. Här har jag tillbringat några dagar på kurs tillsammans med ett härligt och kreativt gäng. Och inte vilken kurs som helst. Keramikkurs absolut deluxe. Förutom att dreja och kavla keramik har vi dessutom ätit och druckit gott, börjat dagen med yogapass i rosenträdgården och njutit av fantastiska solnedgångar.

Som om det inte vore nog så är Calle och Camilla verkliga trädgårdsentusiaster och har renoverat sin skånegård med tillhörande trädgård till ett riktigt paradis. Trädgården är uppdelad i olika rum och här finns växthus, rosenträdgård, kryddträdgård, kullerstensbelagd innergård och flera olika uteplatser med spännande dekorationer och utsmyckning. Vi börjar med att att ta en kik på trädgården innan vi går in i keramikverkstaden.

Den vackra bordsskivan i mosaik nedan har Camilla tillverkat av små handgjorda keramikplattor och utanför grinden njöt vi av solnedgången över det öppna landskapet. Bakom staketet med slingrande vinrankor döljer sig en liten oas i form av rosenträdgården där duktiga dottern Maria höll yogapass på morgonen.

Nu måste vi kliva in genom de blå dörrarna till den nybyggda ateljén som har ett underbart läge och stort fönster ut mot det öppna landskapet. Vi arbetade mest med att kavla lera för att göra fat och skålar. Ateljén är välutrustad och det finns måååånga olika kavlar med mönster för att dekorera godset. Det var fler än jag som hade svårt att välja.

Här har jag kavlat ut leran till en platta som är ca 6-7 mm tjock och sedan kavlat in ett mönster innan leran formas utanpå en gipsform. Därefter får leran torka några timmar innan formen försiktigt tas bort.

När skålen har torkat ytterligare några timmar kan kanten finputsas med till exempel en fuktig svamp. När skålen är helt torkad skall den skröjbrännas i ugn, därefter doppas i glasyr och brännas igen. Många moment innan ett keramikföremål är klart för användning.

Bränning och glasering har Calle och Camilla tagit hand om efter själva kursen så det skall bli spännande att se det färdiga resultatet.

Vi fick även prova på att dreja under pedagogisk instruktion av Calle. Jag har provat att dreja tidigare och för mig är det jättesvårt och något jag inte känner mig så där väldigt intresserad av att ens försöka utveckla. Är så imponerad av alla keramiker som på några få minuter trollar fram koppar och tallrikar på löpande band vid drejskivan. Har väldigt svårt att betala 200-300 kr för en maskintillverkad kaffemugg när det finns så fina handgjorda att köpa eller beställa hos en keramiker.

Under kursdagarna fick vi även en inblick i hur gjutning av lera och rakuteknik fungerar. De fina dalahästarna på översta bilden är gjutna. Raku är en form av bränning som bildar dekorativa sprickor i glasyren.
 
Nu skall det bli spännande att snart se det färdiga resultatet efter de här  roliga och innehållsrika dagarna.  Jag valde att glasera min keramik i mörkgröna och blåbeige toner.  Glasyrfärger är nyckfulla och kan bete sig lite hur som helst. Här gäller det att ha ett öppet sinnelag och inte vara fastlåst i en speciell förväntan efter sista bränningen.
 
Det går att nå Calle och Camilla via Facebook under namnet Ateljé 1030.

På sommarbete

Jag är på sommarbete. Semester. Vilar mestadels i skuggan likt de här ridskolehästarna. Har tillbringat några härliga dagar i Skåne och varit med på keramikkurs de luxe hos Ateljé 1030. Återkommer med bilder och tips på andra härligheter från sydkusten.

Att hälsa på sjön och Oscars goda bröd

Dalarö

 
Vi har tillbringat några dagar i Stockholms skärgård bland tusen och en öar. Underbaraste finaste, finns ingen vackrare plats att vara på om man ser det lite i stort eller kanske från ovan. Jag flyger ofta in och landar på Bromma flygplats strax utanför Stockholm och varje gång slår det mig hur vacker huvudstaden är från ovan och vilken fantastisk skärgård som finns strax utanför.

Vi har njutit av fantastiska solnedgångar, legat på byggan och vi har åkt båt.

Vi blir vinkade åt (heter det så?) och vi vinkar tillbaka. Ni som kanske följer mig här vet att jag iakttar min omgivning och är lite av en betraktare så där på lagom avstånd. Nu vet jag hur man vinkar på sjön och här kommer en instruktion:

För upp armbågen i höjd med örat. Sträck upp handen rakt upp med handflatan vinklad i riktningen mot den som vikningen berör. Tummen riktad in mot handflatan. För handen rytmiskt och lugnt från vänster till höger 2-3 gånger. Så där ja, nu vet du hur man vinkar till sjöss!

 

Jag blev ombedd att baka ”det där goda brödet som jag alltid gör”. Det är Oscars recept som jag gärna delar med mig av. Enkelt,  sköter sig själv i kylskåpet under natten, så att det blir nybakat till frukost. Perfekt på en skärgårdsö där det är långt till affären.

Så här ser degen ut när den är klar att ställas in i kylskåpet över natten.

 

Oscars bröd, 2 baguetter eller ett stort bröd

Ett härligt surdegsliknande segt bröd med håligheter och hård skorpa.

4 dl vatten från kranen

15 gr färsk jäst

9 dl vetemjöl special

1,5 tsk salt (ca 10 gram)

 

Mät upp vattnet i en bunke. Rör i jäst och salt så att jästen löser sig. Mät upp mjölet och häll i och rör runt så att allt blandar sig väl. Rör bara så att mjölet blandar sig med vattnet och jästen, 1-2 minuter.

Inplastad deg som skall jäsa i kylskåp över natten.

Plasta in bunken och ställ i kylskåpet. Låt jäsa ordentligt i 10-14 timmar. Degen skall vara bubblig och på väg att falla ihop, som om den är på väg att krypa ner i ett hål, när den är klar. Häll ut på bakbordet och vik bara degen ett par gånger. Inget knådande. Forma och snurra två baguetter eller ett större bröd. Lägg på bakplåtspapper på plåt. Låt jäsa ca 30 minuter. Sätt ugnen på 250 grader, varmluft. In i ugnen, efter 10 minuter spraya med vatten i ugnen och lufta genom att öppna och stänga ugnsluckan några gånger. Upprepa efter ytterligare 10 minuter. Brödet är färdiggräddat efter ca 30-40 minuter, låt det gärna få lite färg. Dra eventuellt ner värmen till ca 150 grader efter ca 20 minuter. Låt svalna och njut i skivor med smör och ost.

 

 

 

Tänker på min mormor och morfar

Min morfar var konditor. Finkonditor med mästarbrev som hänger inramat i trappen hos min bror. Morfars händer var stora och knotiga men kunde skriva sirliga namnsdagsnamn på tårtorna. Sans Rival, Schwartswald, Banan och Frukt. Rosen New Dawn fanns alltid med på frukostbrickan när någon namnsdag skulle firas i jungfruveckan. Mormor och morfar kom körandes från stan i den blå PV:n och med bakelse eller tårta till namnsdagsbarnet.

Mormor plockade alltid med sig blommor in till lägenheten i stan. Hennes favoritvas var tung och gjord av brons. Aldrig någonsin att jag tänkte på inskriptionen då. ”M.S.K.F.  2:a pris för praktiska redskap 1937” Troligen var det morfar eller hans bror som också var konditor som fick pris i någon konditortävling. Att vara konditor på den tiden var fint. Nästan som att vara kändiskock idag. Funderar på vad bokstäverna betyder. Jag frågar men ingen vet. M.S. någonting och därefter kanske Konditor Förening.

Vit skogsklematis, rosa New Down, okänd röd ros, Isop, Sommarflox, Spjutbräken och blad från ek och murgröna.

Jag plockar blommor och grönt, det som har klarat torkan, och tänker på mormor och morfar när jag arrangerar de få blommorna och det gröna i mormors med tiden ärgade vas. Semester och tid för tankar.

Mina luktärtor och en oansenlig glasburk

Det doftar ljuvligt i hela sovrummet av fyra små blomsterstjälkar. Jag har plockat årets första luktärtor. De blommar sent i år kanske för att de blev styvmoderligt behandlade under flytten. Jag försöker gottgöra och vattnar, gödslar och hjälper dem på traven att klättra. Först ut är den vita med violetta kanter, High Scent. Som namnet antyder är doften intensiv. Wiltshire ripple är uppseendeväckande spräcklig i rödviolett och vitt. Jag ser att flera andra färger snart kommer att visa sig för mig. Blomsterglädje.

Vasen eller rättare sagt glasburken är ett kärt litet minne från en familjesemester i Biarritz. Matvarukedjan Carrefour säljer lyxig yoghurt i små glasbägare och favoritsmaken var frisk citron. Idag använder jag glasburkarna till efterrätter som pannacotta. Långväga återbruk.

Mjuklandning och semestertider

Semestertider. Några veckor med lediga dagar och tid för reflektion och eftertanke. Stanna upp och tänka efter men också blicka framåt.

Semestern började fint med mjuklandning i en kollegas trädgård till tonerna av fågelkvitter. Debriefing under ljus sommarhimmel. Den vackra trädgården är som balsam för själen. Lördagseftermiddagen tillbringas tillsammans med gamla vänner för att heja fram Sverige i fotboll. Jag är inte speciellt intresserad av fotboll men samvaron med vännerna är välgörande. Det är värdefullt och jag är tacksam för de här stunderna. Viktiga och något jag är mån om, kanske värdefullare ju äldre jag blir.

Med känsla i Köpenhamn


                              

Som tur är vill min barndomsvän gärna åka över till Köpenhamn och så kör hon ganska fort också. Då blir det fel ibland och helt plötsligt hamnade vi i Österbro. Där får jag syn på några charmiga huslängor och jag ropar ”stanna bilen – det här måste jag titta närmare på”. Det är väl antagligen mitt fastighetsmäklarhjärta som klappar för olika typer av bostäder och jag älskar att strosa runt i olika bostadskvarter och titta på detaljer och känna atmosfären.

 


                              

Vi har hamnat i ett område som kallas för Kartoffelraekkerne och som är uppfört i slutet på 1800-talet. Här finns drygt 400 hus eller rättare sagt radhus byggda i räta rader med trädgårdar emellan, därav namnet ”Potatisraderna”. Bostadsområdet uppfördes av byggnadsföreningen för att bereda tjänliga bostäder till arbetarna under en tid när koleran härjade och avloppssystemet var undermåligt i stora delar av staden. På det här sättet försökte man skapa bättre hygieniska förutsättningar. Bostäderna blev för den tiden ganska kostsamma att bo i och mestadels var det bättre beställda hantverkare som blev hyresgäster. Idag är det ett synnerligen attraktivt och säreget bostadsområde i centrala Köpenhamn. Tur att vi körde fel!

 

Himmel, hav och sand mellan tårna

Ni har kanske märkt att det har varit tekniskt haveri här med krasch. Som tur är kunde sonen rädda den trasiga sidan som jag inte ens själv kunde hitta eller kom in på. Han lokaliserade felet som hade smugit sig in i koden någon stans långt där ute i cybervärlden. Han är duktig på det där. Nu återstår lite mer arbete med att återställa till den ursprungliga layouten eller också är det dags att förnya.

Hav, himmel, horisont. Det finns ingen plats där jag känner sådan lycka och frihet som på långa sandstränder. Kanske är det vågornas monotona och rytmiska brus mot stranden som är så välgörande och skänker frid. Jag vet inte. Jag vet bara att känslan är lugn och att jag mår bra där. Att ligga på den tunna sidensarongen och låta sanden forma sig under kroppen. Det är tillräckligt.

Vi är på sydkusten igen, mellan Ystad och Trelleborg. Landskapet är flackare än på Österlen men norr om Ystad är utsikten över havet slående. Sandstränderna är långa, mjuka och inbjudande. Det är vackrast vid Skateholm öster om Beddingestrand och vid Mossbystrands västra kant intill Abbekås. Där växer knotiga tallar intill strandkanten. Här har jag plockat stora tallkottar som påminner om pinjekottar. Strandrågen är stickig men ändå en kär bekant som stryker bara, ännu bleka, sommarben.

Havet är stilla och det är förvånandsvärt tomt på den långa sandstranden. Endast några flanörer och hundar som springer löst fast det egentligen inte är tillåtet just här.  Bilderna gör inte sanden rättvisa, den är nästan vit i verkligheten. Blått, vitt, turkost. Havsfärger.