För att dela inspiration och idéer har Weronica med bloggen Living by W bjudit in till ett härligt kreativt samarbete, We decor life. Veckans tema är Till bords.
Vår son är hemma på besök under helgen. Det är inte så ofta nuförtiden och då blir det lite av högtidsstund att sitta och äta tillsammans, att dela en måltid till bords. Åren sveper snabbt förbi och jag kan sakna de ändlöst många vardagsmiddagarna med falukorv och köttbullar. Med trötta förskolebarn, nyfikna lågstadiebarn och med ibland svårmodiga och inbundna tonåringar. Middagar som trycktes in mellan jobb, skola och aktiviter endast med syfte till energipåfyllnad och informationsutbyte kunde det kännas som. Men plötsligt är det tomt hemma. För tomt. Saknaden är påtaglig men glädjen desto större när vi ses.
Sonen och jag delar intresse för bild, foto och design. Han har fin blick för det där, hans bilder från Island är magiska. Jag har fått lov att visa några här framöver. Hans bilder är minimalistiska, sublima. Mitt bildspråk är märkligt nog färgstarkt, egentligen mer än jag önskar, än jag själv är som person. Han berömmer det färgstarka men mörkt dukade bordet, kommenterar färger och blomster. Det värmer ett mammahjärta som under några år hade dåligt samvete för att många timmar ägnades i stallet. Men vår tid är nu.
Att duka och bjuda till bords är ett av mina stora intressen. Oftast gör jag en snabb moodboard genom att ställa fram porslin och blommor intill varandra i en trave på bordet för att se om det passar ihop. Jag är inte den som håller på i flera timmar. Snabbt skall det gå och egentligen är dukningen inte speciellt genomtänkt. Några blommor och blad knipsas av ute eller kanske kommer färgtemat från blommor från morgonens cykeltur. Det blir lite som det blir.
Gårdagskvällens bord rymmer delar av mitt favoritporslin Röd Rubin från Gefle Upsala Ekeby. Assietterna har en lite märklig historia. De fick min mamma av sin mamma, min mormor, någon gång på 60-talet. I alla år stod de stod längst in i ett skåp i sommarstugan vid Bråviken och användes aldrig. Min mamma tyckte inte alls om de färgstarka assietterna. Långt senare bad jag att få dem och jag har därefter samlat många fler delar på loppisar. Jag älskar färgen och de organiska formerna i speciellt skålarna och faten. Lyktorn, vasen och snapsglaset kommer från Reijmyre glasbruk som också påminner om barndomens somrar och utflykterna till glasbruket i kolmårdsskogarna. Därav min kärlek till det färgstarka glaset i rött, grönt och blått. Tallrikarna och besticken är delar ur Nobelservisen som vi fick när vi gifte oss. Vattenglasen är théglas från Marocko som är köpta på en familjesemester för många år sedan. Cirkeln är sluten. Aronia, nypon och blad från spirea och blodbok på bordet. Bon appétit!
