Fredagsblomman

IMG_0163

Helgens blomster får bli blad i höstfärger och nypon som från den här busken i gårdagskvällens magiska solnedgång. Alla toner av rosa, lila och rött var representerade och jag stannade kvar i det speciella ljuset en lång stund…

IMG_0160

Guldkant på tillvaron

Min mamma och jag avnjuter alltid hennes julklapp från mig flera månader efter själva julen. Jag föreslår försiktigt att vi kanske skall prova traditionsenlig Afternoon tea på Hotel Diplomat denna gång men -nej- vi skall gå till Cadierbaren på Grand Hôtel med utsikt över Strömkajen och Stockholms Slott. The same procedure as last year. Och inte mig emot. Vi börjar med ett glas torr champagne för att därefter bjudas de allra vackraste små bakverken tillsammans med scones extra allt. Grands eget thé smakar ljuvligt även för mig som är en inbiten kaffedrickare. Miljön är diskret, internationell och utsikten är oslagbar genom de stora panoramafönstren. Det är kanske opassande i detta sammanhang att föra Ladies room på tal men blomsteruppsättningarna, den vita Carraramarmorn och speglarna med guldram där är i en klass för sig. Guldkant på min tillvaro och tack lilla mamma för att du alltid vill gå hit!

IMG_3175 IMG_3178 IMG_3176 IMG_3170 IMG_3184 IMG_3187

Eftertankar

Det har passerat några månader nu sedan stallet blev tomt och min sista häst blev såld. Under mer än tio år var hästarna en stor och viktig del av mitt liv som gav glädje, kraft och kontakt med naturen. Det var ett vackert och långsamt farväl, inte på något sett ett överilat beslut. Det är förunderligt hur flera faktorer, så helt oberoende av vandra, kan göra ett beslut så självklart. Ett beslut som ett par tre år tillbaka i tiden hade tett sig obegripligt och helt oväntat.

 

IMG_8840 IMG_8842

                               

Min tankar går oftast tillbaka till de förunderliga stunderna med hästarna. Vi människor har ju en enastående förmåga att mestadels minnas det vackra som…

 

…att öppna stalldörren på morgonen och mötas av ivriga hästar med mjuka mular som väntar på att bli utsläppta och fodrade. Aldrig en endaste morgon har jag tyckt det har varit betungande att gå upp och möta dagen tillsammans med hästarna.

 

…att vandra direkt ner till hagen efter jobbet och mötas av fridfullt betande hästar, låta den solvarma pälsen smeka fingrarna och borra in näsan i manen.

 

…frihetskänslan att svinga sig upp i sadeln på stallplanen och rida ut i naturen åt det håll som känns bäst för stunden.

 

…de förtroliga samtalen med ridsällskapet under ridturen. Det är som om själva monotonin i ridningen och den omedelbara närheten till naturen tar fram en djupare och mer öppen och generös sida av oss själva.

 

…alla de ofattbart många timmarna vid sidan av ridbanan, på tävling, träning och i skogen tillsammans med min dotter. En ynnest.

IMG_8823 (1)

De vackra hästarna är fotograferade på Ryssbo gård, Ängsö.

I ärlighetens namn måste jag också berätta vad jag inte saknar. De flesta som frågar tror att hästarna tog så mycket tid i anspråk men så ser jag det inte alls, åtminstone inte sedan vi flyttade hit till lilla gården. Lika mycket tid som att mata och gå ut med en hund kanske, ta en promenad eller cykeltur. Ungefär så. Nej, det jag inte saknar är…

 

…hästars obegripliga förmåga att ständigt göra sig illa, bli sjuka eller halta. En häst har fyra ben, två ögon, en lång rygg, en mage och en mun och det är väldigt många svaga punkter tyvärr. Det förde med sig en oro som ofta låg på lut och oräkneliga veterinärbesök och därmed sammanhängande kostnader. Det är nog den biten jag saknar allra minst.

 

…att ständigt behöva jaga hovslagare. Låter inte så svårt men eftersom det är brist på duktiga hovslagare behandlar de sina kunder lite hur som helst och en häst behöver skos ungefär var åttonde vecka. Kommer/kommer inte/ändrar tid/är onåbara…

 

… och så finns det ridlärare och ridlärare. De bästa, men tack och lov inte alla, är tyvärr oftast uppblåsta egocentriker. Och så tycker jag inte om hur desamma utnyttjar ungdomar och barn som nästan gratis arbetskraft med löften om ridlektioner, resor till Island mm. Nej tack!

 

…kostnaderna saknar jag inte. Nu längtar jag efter att till exempel kunna resa mer och inte känna mig lika bunden.

 

…och faktiskt så kan jag bli trött på hästfolk, inackorderingar i stall, som kan bete sig precis hur galet som helst. Hästarna är det sällan problem med…

 

…och så tröttnade jag på Svenska Islandshästförbundet som för några år sedan som drev en mycket lång och märklig process mot en hästtränare för medlemmarnas årsavgifter.

 

Ja, det är sådant där runt omkring som jag inte saknar. Men egentligen saknar jag hästarna otroligt mycket.

IMG_8834

Höstpromenad

IMG_0086

Den gångna helgen var allt annat än grå även om molnen stod lågt och luften var mättad av fukt. Färgstarkt, laddat, energifyllt och kärt besök. Vad annat kan det bli när familjens kemist med vän är på besök. För ovanlighetens skull fick jag ta fram kameran.

IMG_0120

 

IMG_0073 IMG_0075 IMG_0094

 

IMG_0100

God förmiddag lördag!

IMG_9968

Strax ut i skogen och leta svamp. Det är gråmulet men vädret bryr jag mig inte om. Den här underbara hortensiabuketten lyser upp i hallen. Saknar alla vackra parker och finaste blomsterbutiken Asplunds blomsterhandel i småstaden Enköping där jag arbetade tidigare. Som tur är passerar jag med bilen då och då. Har aldrig sett ett större utbud av snittblommor i en butik tidigare. Trevlig helg!

IMG_9966 IMG_9967

Den vanligaste frågan till fd fastighetsmäklaren

IMG_8157 (1)

Vandrarhemmet i Haväng, Skåne.

Det finns en fråga som jag får oftare än andra frågor i min egenskap av fd fastighetsmäklare. Efter nästan tjugo år som aktiv fastighetsmäklare har jag varit med om eller rättare sagt hanterat hundratals med budgivningar. Idag är marknaden fortfarande het och många ser det som högsta vinsten att vinna budgivningen. Frågan är förstås hur gör jag för att vinna budgivningen?

 

Det är svårt att ge råd för varje budgivning är speciell och säljare, spekulanter och prisbilden på bostäderna är olika i varje enskilt fall. Några knep finns det i alla fall som jag har sett kan fungera.

IMG_8113

Stockrosor och gathus i Kivik.

Var snabb. Be om förhandsvisning, lämna ett bud över utgångspriset och försök få till en kontraktsskrivning innan den ordinarie första visningen. Denna strategi fungerar bäst om du är ensam på förhandsvisningen eller om det inte är fler än ett par stycken spekulanter där. I annat fall kan det ändå bli en rejäl budgivning precis som på vilken öppen visning som helst. Denna strategi fungerar oftast inte om säljaren är ett dödsbo. Det är oftast flera dödsbodelägare i ett dödsbo och de bestämmer tillsammans utan att ha en nära familjerelation vilket gör att de oftast vill ha alla visningar/ge alla chansen och låta det ”bli det pris det blir”.

 

Mäklarens uppgift är alltid att föra fram alla bud till säljaren och därefter är det säljaren som bestämmer om fler visningar skall hållas eller inte. Mäklaren vill oftast avsluta affären så snabbt som möjligt med en seriös spekulant (för att kunna fokusera på nästa affär) och inte som många tror dra ut på försäljningsprocessen och trissa upp budgivningen.

 

Visa beslutsamhet och intresse direkt. Bestäm vilket pris du kan tänkas ge för bostaden och lämna det budet direkt. Det innebär kanske att du ger ett bud 300 000 kr över utgångspriset direkt istället för att ge ett första bud på 50 000 kr över utgångspriset. Att lämna ett riktigt lågt högre bud t ex att höja med 10 000 kr är oftast inte så bra. Ett lågt bud är väldigt lätt för någon annan att bjuda över, då bjuder man så att säga in fler budgivare. Strategin att beslutsamt komma med ett riktigt högt bud snabbt skrämmer vanligtvis bort några budgivare som antingen har måttligt intresse eller är osäkra hur högt de vill gå i budgivningen. Vissa spekulanter bli så överrumplade när det kommer ett rejält högt första bud att de inte lämnar bud överhuvudtaget då.

 

Var ärlig, tydlig, snabb med besked och kör med öppna kort gentemot fastighetsmäklaren. Det är ingen ide att försöka spela något spel eller försöka lura fastighetsmäklaren. Det ser vi igenom efter många år av erfarenhet. Fastighetsmäklare är också människor som uppskattar ärlighet, att någon är schysst. Det för vi fram till säljaren som för det mesta vill sälja till någon som helt enkelt bara är ärlig och trevlig. Det kan göra att det blir du som bli köpare. Vi tycker inte om när någon ljuger. Använd vår kunskap istället – fråga oss om hur säljaren vill ha det, hur budgivningen går till, när besked önskas, om inflyttningsdag.

Green room

IMG_9600

Två amiralfjärilar har gjort mig sällskap i solen ute på trappen under helgen. Först fladdrade de oroligt iväg när jag närmade mig med kameran men efter en stund tillät dem mig att vara närgången där mitt bland den tvåmeter höga jätteverbenans lila blommor. Varje stund under helgen har jag tillbringat utomhus. Likt fjärilarna, ivriga att suga nektarn ur de sista blommorna, har jag låtit de alltmer sällsynta solstrålarna fylla mig med ny kraft och energi.

IMG_9629 IMG_9726 IMG_9664

Helgens blomsterbukett plockades direkt efter avslutat arbete på fredagen. Så rofyllt att gå och plocka blommor och blad och lite så där prata med naturen efter arbetsveckan. Hortensia, ett par vita rosor, blommande mynta, luktärtor, rödfärgade blad från spirea, aronia, funkia, slingrande bladrankor från den utblommade kaprifolen och den sista rosenskäran. Den vackra rosa blomman har precis som jag tyckt att sommaren har varit för kall.

IMG_9667 IMG_9653 IMG_9647

Det här vackra mörkgröna keramikfatet har mina gamla vänner Camilla och Calle tillverkat för hand. De har byggt en keramikverkstad på slätten i Skåne. Bara så där. Och visar det ena fatet vackrare än det andra. De finns på Facebook under namnet Ateljé1030 eller instagram @atelje1030. Jag är alldeles säker på att något stort är på gång där.

IMG_9775

Jag har testat chokladmousse på avokado. Helt ärligt var det ok, men inte mer. Konsistensen blev fin, silkeslen och krämig, men en liten smak av avokado finns ändå där. Nja. Två mogna avokado mixas med 100 smält mörk choklad och därefter blandas en vispad äggvita i. Inte svårare än så fast jag äter nog hellre avokadon för sig och chokladen för sig.

IMG_9787

Lars Lerins undersköna, suggestiva bok Naturlära återkommer jag alltid till. Årstider, djur, färger, stämningar, detaljer.

IMG_9792

Och eklöv. Så fina att göra en krans av. Hållbara och lätta att arbeta med. Här har jag blandat i ljung och blanksvarta aroniabär.

IMG_9750 IMG_9790

Luktärtor, ytspänning och arvegods

IMG_9514

Mina luktärtor fortsätter att glädja mig. Den första blomman tittade fram strax innan midsommar och ända sedan dess har små buketter fyllt huset med underbar doft. Kanske som en följd av att det ekar tomt i stallet har jag vårdat dem ömt med mängder av vatten och näring hela sommaren. Några dagars bortavaro i Skåne höll nästan på att kosta dem livet. När jag kom hem var de översållade av bladlöss som nästan kvävde alla blommor och knoppar. Starkt såpvatten tog kål på ohyran och nästan på luktärtorna också men som repade sig efter en ordentlig nedklippning och rejält med regn.

 

Med inspiration från en av mina favoritbloggare Weronica, Living by W, som är en mästare på att komponera vackra buketter i passande vaser placerade jag mängder av luktärtor i låga växtkärlet Palissad design Signe Persson-Melin. Jag har länge trånat efter något från hennes trädgårdsserie i sandgjuten återvunnen aluminium och har haft en förkärlek för fågelbadet i form av en snäcka. Efter flera års längtan föll valet i stället på den kanske mer användbara ovala krukan. Jag har bestämt mig nu. När jag inhandlar något skall det vara så beständigt att det kan tänkas bli arvegods eller åtminstone ha ett andrahandsvärde. Allt annat går bort, undantaget är loppisfynd. Inköpen blir dyrare men mer sällan förekommande. Sparar tid, plats och energi.

IMG_9345 IMG_9344 (1)

                             

På morgonen tassar jag ofta ut i morgonrocken. Daggdropparna glittrar i de försiktiga bleka solstrålarna. Faschineras av ytspänningen och hur stora dropparna är. På tal om arvegods, det är ofta något som brukar leda till just till det – ytspänning. Något som jag ofta har känt av i mitt tidigare arbete som fastighetsmäklare när bostad och bohag skall säljas och fördelas.

IMG_9527

Jag har aldrig odlat luktärtor tidigare men fick fick även där inspiration från Weronika som tipsade här om hur luktärtor odlas. Jag följde guiden till punkt och pricka och lyckades över förväntan. För övrigt måste ni kika in på hennes blogg där hon tipsar om kultur, design och mode. Lite som att läsa Svenska Dagbladets helgbilaga kryddat med underbara blomsteruppsättningar och extravaganta loppisfynd. Trevlig helg!

IMG_9533 IMG_9536 (1)

#throwback Iceland

Tänker ofta tillbaka på resorna till Island. Den karga men obeskrivligt vackra ön som får mig att känna mig så lycklig och levande, fri och lugn samtidigt. Häromdagen fick jag de här bilderna från Oscar som också tycker om att fotografera. Urban står och beundrar utsikten mot en bergstopp. Vi är högt upp på en högplatå på norra Island som heter Djúpavogshreppur, i närheten av staden Egilsstadir. Det är i mitten på juni men fortfarande snö kvar. Bland annat här, här och här går det att läsa mer om vår resa i somras. Jag har glömt att skriva om alla de fem stora vattenfallen som vi besökte. Hade tänkt göra ett eget inlägg om det och det kommer snart. Förra hösten var jag med om den stora häsinsamlingen som alltid sker i slutet av september, bilder här. Också det en oförglömlig resa.

Image-1 (1) Image-1

Ett riktigt loppisfynd

IMG_9488

En stor spånkorg i fint skick är mitt senaste loppisfynd. Tänk att en gammal pryl för 125 kronor kan ge så mycket glädje, förhoppningsvis åt båda håll. Användningsområdena är många. Alla filtar och fårskinn eller tio årgångar av tidningen Lantliv. Ja, vi får se vad det blir.

IMG_9484

Det är intressant det där med loppis för välgörande ändamål. Myrorna, Röda korset, Brödet och Fiskarna och Läkarmissionen är de som jag besöker mest här i småstaden. Jag brukar se det som att vi egentligen bara har prylarna till låns för en liten peng, när vi tröttnar är det bara att lämna in, så får prylar en ny ägare som betalar en liten peng. Lite som ett självspelande piano för välgörenhet. Genialiskt. Numera lämnar jag in lika mycket som jag handlar.

IMG_9489