Month: mars 2016
Strax Påsk
Idag blir det lite förberedelser inför påsken. Handla mat, plantera påskliljor på trappen, fixa påskägg (ha ha, får se om någon som vill ha påskägg läser här inne!), baka kaka och städa. Familjen samlas här hos oss men det känns att någon saknas när Oscar fortfarande är i USA. Det är bara att konstatera att barnen är på väg att bli stora och lever sina egna liv. Har lite svårt för det!
Hittade ett så vackert påskägg i metall fyllt med chokladgodis.
Little miss sunshine
Det är något speciellt med små barn och djur. Att se den där oförställda glädjen och lyckan. Ögon som glittrar, skratt som pärlar.
Igår var sötnosen Ebba med mamma Johanna här. Ebba fick klappa, borsta och rida på supersnälla Krokur. Jag har sällan sett en mer orädd och lycklig liten tjej. Satt helt naturligt och avslappnad i sadeln och gungade med i hästens rörelser. När hon kom lite på sned rättade hon upp sig själv.
Det fyller mig med en sådan obeskrivlig glädje att se barn och djur tillsammans. Lilla Ebba skulle absolut leda och hålla Krokur i grimskaft ut till hagen, han suckade men accepterade att gå i snigelfart. Sedan visste han att han varit jätteduktig och pustade ljudligt ut när vi lämnade honom i hagen. Så kloka djur.
Bananpannkakor
Jag försöker minska på socker och mjöl i maten och äta mer ren mat såsom grönsaker, frukt, nötter, fisk, kött, ägg mm. Hittade ett enkelt recept på pannkakor utan mjöl och mjölk och trodde aldrig de kunde bli så ”vanliga” och goda. Bara lite svårare att vända i stekpannan men det var det värt.
4-5 tunna pannkakor
1 mogen banan
4 stora ägg
1 msk jordnötssmör
Bland ihop i mixer och grädda som vanliga pannkakor.
Jättegoda, ingen utpräglad banansmak!
Ett litet fynd
Lite då och då stannar jag till vid någon av loppisarna här i stan. Det har blivit svårare att göra fynd tycker jag. Men häromdagen hittade jag den här lilla mässingsvasen, en orkidévas, från Skultuna. Den är stämplad med formgivaren men jag har svårt att tyda stämpeln. Det kan vara Pierre Forsell som var verksam vid Skultuna mellan 1955 och 1986. Halva nöjet är att göra efterforskningar och lära sig mer om fyndet!
Den finaste är tillbaka
Igår hämtade vi hem vår häst Strokkur som har gått som sällskapshäst på en annan gård. Strokkur är numera pensionär och promenadrids bara lite då och då. En piggare och charmigare häst är svårt att hitta. Han gör allt för en bit morot och har en hel des hyss för sig, bl a kan han pussas och vifta fint på frambenen. En liten glädjespridare som är omöjligt att inte tycka om. Han var vår mest älskade ridhäst men fick tyvärr problem med knälederna. Tråkigt för han var A-klassad på tävlingsbanan och på väg till SM med Elisabeth. Nu får han gå här och skrota och dela ut pussar till höger och vänster.
Så här såg Strokkur och Elisabeth ut på tävlingsbanorna för några år sedan. Han tävlades i olika passgrenar (flygande pass), F2 (femgång) och T2 som är tölt på helt lös tygel.
Flygande pass
Efter prisutdelning på Örnäs gård utanför Stockholm.
Mitt sakrala vilorum
Som jag har längtat.
Idag tog jag mod till mig och vågade mig ut på en lite längre ridtur tillsammans med Elisabeth. För säkerhets skull red jag Krokur som är lugn som en filbunke. Nog för att min vita Asi är lugn och trygg men han är ung och kan vingla till. Vi red ner i dalen och bort till skogskanten, den som jag alltid alltid fotograferar i solnedgången. Upp för backen, som ligger i norrläge, täckt med porös is. In i skogen som jag älskar. Gles tallskog med raka, höga furor som silar ljuset vackert. Jag bad Elisabeth stanna så jag fick ta in naturen, utsikten över dalen och andas in den härliga skogsluften berikad med mossa, jord och barr. Mitt vilorum, det lugna sakrala. Tänker på namnet ”Skogskyrkogården” i Stockholm. Jag förstår tanken.
#stark
På Instagram är jag med i en kreativ lek som heter @fotoutmaningmars2016 där varje dag har ett visst tema och det är fritt fram att tolka temat med egna bilder. Skapare är @hannawendelbo som är creative director på Sandberg tapeter. Dagens tema är #stark, #strong.
Jag har alltid en #stark längtan till naturen. Min plats för eftertanke och reflektion, för vila och energipåfyllnad.
Ett med naturen
Underbart är kort. Strax före solnedgången idag tittade den efterlängtade solen fram och jag fick njuta lite sol tillsammans med hästarna i hagen.
Det är något speciellt med islandshästar och naturen. De är på något vis ett med naturen och trivs bäst ute även om det är riktigt kallt. De bryr sig inte speciellt mycket om vädrets snabba växlingar utan tar det mesta med ro. När det åskar som mest eller stormar brukar jag oroligt springa ner till hagen bara för att mötas av helt lugna hästar som står och betar precis som vanligt.
Ute på tur i skogen är de vakna och uppmärksamma utan att vara nervösa. De upptäcker alltid djur som älg, vildsvin och hjortar på långt håll. De lär mig att läsa av naturen och att vara uppmärksam. Är underlaget osäkert, om till exempel is över bäckar bär eller brister, går de försiktigt, sticker ner mulen till marken och luktar sig fram. En av våra hästar visste till och med att ett träd skulle falla i blåsten när Elisabeth var ute och red. Plötsligt kastade han sig åt andra hållet i galopp och sekunden efter brakade ett träd bakom dem.