Dags att åka och möta Oscar som är på kick off i Point Arena vid Stillahavskusten norr om San Francisco. Känns surrealistiskt att åka så långt, nästan på andra sidan jordklotet, för att träffa sin son.

Vi lämnar Sonoma och vindistriktet och kör mot kusten genom stora skogar med redwood. Enorma barrträd som växer tätt och med metertjocka stammar som reser sig rakt upp. Det är mörkt och skuggigt under, nästan lite kusligt.

Vid kusten möter oss solen och ljuset igen och jag charmas av ett enkelt café där en kopp kaffe och en chocolate chip cookie tillsammans med fantastisk utsikt gör mig lite lyrisk.


Vi fortsätter norrut på Highway 1 och utsikten och ljuset är oslagbart.
Semestervillor ligger utspridda på klipporna utmed havet och här och där finns någon enkel butik. Det är lugnt, nästan öde, och väldigt lite trafik.


När vi har ca en halvtimme kvar innan vi skall träffa Oscar blir jag så där mammaorolig. Vi hittar inte, vi får punktering, bensinen räcker inte. Tror jag. Kartan stämmer inte med verkligheten och någon mottagning på mobilen är bara att glömma.
Plötsligt fungerar mobilen och vi får kontakt med Oscar som guidar oss sista biten. Äntligen!

Och så står han där, ser ut precis som vanligt. Lång, glad, cool och lugn!
Så åker vi tillsammans tillbaka kustvägen mot San Francisco. Stannar och äter en sen lunch vid havet vid Botega Bay. Vi blir stoppade av highway patrol och får tillsägelse att släppa förbi trafik. Ha ha, ingen vågar så klart köra för fort när polisen ligger efter. Fastnar i rusningstrafik över Golden Gate Bridge och ser solnedgången över San Francisco. Fantastisk dag med så många olika intryck.

<




