Stubbåker är något alldeles speciellt när man är ryttare. Perfekt underlag att galoppera på och dessutom blir solljuset så intensivt på kvällarna i augusti och allt blir precis gyllene.
Här är min stallkompis Susanne och hennes häst Ofeigur från Solbacken som njuter av sensommarsolen och stubben.
Asis pigga öron pekar alltid framåt ute på tur. Bästa utsikten så här sista dagen på sommaren. Ja, enligt almanackan i alla fall.
Besökte underbara Zetas trädgård i Segeltorp söder om Stockholm med lilla mamma häromdagen. Så härligt att gå och strosa och njuta av alla vackra blommor och trädgårdsinstallationer. Läser i deras blomsterkatalog och blir imponerad av klassifieringssystemet och hur de har betygsatt alla växter. Kliar i mina fingrar att ha trädgård igen och plantera men just nu hinns inte det med i livet, men kanske snart så. Var sak har sin tid.
Vi åt härliga lunchmackor och så klart en chokladkakebit för mig på det fina lilla kaféet.
På årstidstorget, som hela tiden byter skepnad, är växterna grupperade efter färg.
Förförs av underbara doftande Austinrosor. ”När jag blir gammal skall jag bli en sån där tant som håller på och pysslar med mina rosor” brukar jag säga till min familj.
Bl a den här milda stora basilikan på stam fick följa med hem. Roligt med annorlunda och riktigt fina växter, oftast svenskodlade.
Häromdagen hjälpte jag Elisabeth att baka en tårta till hennes vän Moa Runnquist som i början av augusti blev världsmästare i grenen Speedpass, young rider, tillsammans med islandshästen Mökkvi från Åleby på VM i Danmark.
Stort Grattis!
Recept på bästa chokladfudgekakan finns här.
Utmed ridbanans ena långsida växer det nyponrosor. Under de här varma sensommardagarna känns det som att rida i en rosenträdgård. Ljumma vindar sveper upp från dalen och parfymerar hela ridbanan.
Jag plockar in en korg med rosenblommor och samma underbara doft sprider sig genom hela huset. Konstaterar igen att naturen är min generösa vän. Bakar en kaka med torkade rosenblad i. Skall erkänna att den blev mer vacker än god så det blir inget recept den här gången. Bjuder bara på bilderna.
Titta noga!
Det här är ganska unika bilder – jag är framför kameran och inte bakom och dessutom sitter jag på hästryggen! 🙂 Tack till Elisabeth som fotograferade.
Asi, min vita springare (eller för att vara exakt är han ljust isabellfärgad) är en femgångare. Det betyder att han har fem olika gångarter. Skritt, trav, galopp, tölt och pass. Inte helt rätt att hålla rätt på alla fem varken för mig eller honom. Det roligaste med islandshästar med alla fem gångarterna är att de oftast då har riktigt lätt för tölten och helst väljer att flyta fram i mjuk tölt. Då böljar man och svans på klassiskt islandshästvis. Precis så är han min Asi.
Det blev en dag på stranden.
Vi åkte en snabbtur till Skåne och kräftskiva i helgen. Underbar lördagskväll på Lilltorpet med flera gamla vänner.
Söndagen blev en härlig dag på stranden vid Falsterbo. Kanske sommarens sista riktiga sommardag. Smekande varma vindar och varmt i vattnet.
Jag låg och dåsade i en solstol och när jag tittade upp hade någon byggt ett sandslott precis framför mig. Kändes lite surrealistiskt. Sandslott… tycker ordet är lite suggestivt. Förgängligt och vackert. Hann precis föreviga det innan det försvann i vattnet.
Arbetet som fastighetsmäklare tar mig ofta ut på villovägar, bokstavligt talat. När jag passerade det här charmiga torpet, som jag bara var tvungen att stanna och fotografera, hade jag kört rejält fel.
Den vanligaste frågan jag får om mitt arbete är ”vad är det konstigaste du har varit med om i ditt jobb?”
Ja, det är ganska mycket!
Det mest obegripliga var det välklädda paret i 60-årsåldern som var på visning av en 3:a i ett trevligt område. I badrummet, framför andra spekulanter, sticker mannen plötsligt ner handen i vattnet i toalettstolen och säger att ”det finns beläggningar här”. Sedan tar han upp handen och stryker med den på lister och dörrfoder som om ingenting har hänt. Allstå, jag såg allt och blev helt stum. Vad säger man?
Sedan var den stora gamla trävillan i Surahammar som höll på att börja brinna i samband med en visning. Bottenvåningen var ganska stor och när jag gick runt till vardagsrummet strax innan visningen märker jag att det är helt rökfyllt och att det brinner för fullt utanför den öppna spisen. På något vis lyckas jag släcka elden och öppnar sedan fönstrena och försöker vädra. Som tur var kom det inga spekulanter på visningen. Det kändes lite pinsamt att träffa ägarna efter visningen men mannens kommentar var helt klockren: ”Vad synd att inte hela skiten brann upp”. Som ni förstår var det inte direkt lättsålt i Surahammar då.
På en visning drog jag bort draperiet framför sovalkoven för en skock spekulanter och där låg säljaren och sov helt naken! Han hade glömt bort att det var visning. Nakenchock!
Två äldre damer utmärkte sig på en visning i fashionabla Östra Hamnen genom att springa in och ut på toaletten och högljutt ropa efter toalettpapper! Bankman Emma som var med på visningen och jag skrattar forfarande åt detta när vi träffas.
Många lite sorglig och ibland tragiska människoöden är jag också med om såsom paret som inom tre månader gifte sig, tog ett nytt efternamn, köpte villa, skiljde sig och sålde villan. Inte direkt uppsluppen stämning precis.
Det svensk-franska paret som mitt i kontraktsskrivningen grälade så att stickor och strån rök. Nä, ingen bra stämning där heller.
Tyvärr har jag även varit med om att kronofogden har kommit och väntat på pengarna när säljaren skall lämna nycklar och få slutbetalning av sitt hus.
Ja, det är lite vad som kan hända en fastighetsmäklare en helt vanlig dag på jobbet.
Igår kväll skålade vi för och firade vi min mammas födelsedag på restaurang Ulla Winblad på Djurgården i Stockholm.
En fin kväll tillsammans och mycket god mat i trivsam miljö. En underbar sensommarkväll med bästa tänkbara väder.
Så skiljs vi åt och vinkar farväl i sensommarnatten. Mitt emot ligger restaurang Gothem som är vackert upplyst.
I Simrishamn, tidigare i somras, hittade jag det här lilla bordet i en kombinerad måleri- och antikbutik. Det var egentligen inte bordet som jag föll för utan marmorskivan. Kolmårdsmarmor. Som barn tillbringade jag somrarna ett stenkast från gamla marmorbruket i Kolmården vid Bråviken. Klättrade i enorma slagghögar och vi släpade alltid hem vackra marmorbitar som vi hittade. Den gröna Kolmårdsmarmorn har funnits i mitt liv sedan dess. Idag bryts den forfarande längre upp mot skogen och heter Brännlyckan.
Bordet var brunt och slitet och jag målade med kalkfärgen Annie Sloan Chalkpaint, färgen Old White. Finishen blir sidenmatt med vax som stryks på efter målningen. Samtidigt fick en sänggavel, några sängben, en byrå och två furukubbar en omgång färg och vax.
Konstaterar att vi inte köper nya möbler så ofta. Jag tar vad som finns och möblerar om titt som tätt. De klassiska Bruno Mathsson fåtöljerna Karin kommer från mamma och pappa, byrån från mormor, furukubbarna från vänner, mattan och väggskåpet från Oscars lägenhet. Ja, en salig blandning blir det och så här ser det ut just nu i allrummet.
Hittade en så fin liten make-up box på Kicks. Perfekt present till både stora och små flickor! Till tre unga vackra damer som står mig nära.
Sidenmjuka ögonskuggor som sitter bra. En till mig själv också.
Because I´m worth it.