Jättekrans av brudslöja

På våren för drygt två år sedan strödde jag ut en påse med brudslöjefrön utmed husväggen. Något ynkligt grönt stack upp första sommaren och jag tänkte inte mer på det. Det visade sig att brudslöjan var tvåårig och började alltså blomma först året därpå. I år, tredje sommaren, håller den fullständigt på att ta över hela rabatten och jag plockar och plockar.

Jag klädde en stor kraftig metallstomme med brudslöjan och nu sitter den torkade kransen på väggen inomhus.

Caféguiden: Konditori Snäckan, Uddevalla

Mitt arbete tar mig till flera mellanstora städer i Sverige. Vid ett besök i Uddevalla nyligen blev jag tipsad om att besöka Konditori Snäckan som ligger strax utanför Uddevalla i den före detta kurorten Gustafsberg.

Att välrenommerade konditori Snäckan kallas just för konditori eller café är lite förminskande kan jag tycka för här fanns en ganska omfångsrik lunchmény och man håller även öppet på kvällarna.

På västkusten är fisk ett måste! Jag åt sommarens absolut godaste fiskrätt till lunch som bestod av kummel och spenat tillsammans med len och smakrik skaldjurssås. Så otroligt prisvärt, gott och vällagat. De söta godsakerna bakom disken såg lockande ut men vi nöjde oss med varsin lunchrätt.

Gustafsberg strax söder om Uddevalla räknas som den äldsta av Sveriges badorter. Ståtliga sommarvillor belägna högt över Byfjorden påminner om dess storhetstid på 1800-talet och kring sekelskiftet. Flera kungligheter tillbringade sina somrar här och dåtidens kändisar stod i kö för att besöka Gustafsberg. Här fanns en hälsokälla med utmärkt vattenkvalité och man badade tidigt i havsvatten som ansågs stärkande.

Vi tog en promenad i det natursköna området som numera är ett naturreservat med bland annat flera vandringsslingor. Hisnande vyer, himmel, hav, strålande sol, kulturhistoria, vacker arkitektur, god mat och ett salt bad gjorde att en vanlig arbetsdag blev väldigt ovanlig!

En bild, en stil och några flyktiga tankar

När jag besökte Sofiero Slottsträdgård på vägen hem från vår innehållsrika resa i Tyskland och Danmark blev kanske det här vackra äldre paret det starkaste bevarade minnet från parken.

I rosenträdgården strövade jag strax bakom dem och på något sätt satte det igång så många tankar hos mig. Kommer min man och jag att vandra arm i arm på ålderns höst och småprata om blommor? Kommer vi vara lika välklädda och välbevarade? Kommer jag ens uppnå den åldern? För det vill jag ju.

Jag beundrade parets längd och resliga hållning tillsammans med de stilrena plaggen. En halmhatt på mannens huvud fullbordade looken.

Paret passar så väl in i den nya stiltrenden Coastal grandmother style som kanske bäst beskrivs som en välklädd men avslappnad och naturlig stil. Ljusblåa bomullsblusar, ljusa byxor, stråhattar, stråväskor, sneakers, ljusa loafers. Nedtonat, fräscht, välvårdat. Bomull, linne, cashmere. Vitt, beige, ljusblått.

Trenden är inte bara en klädstil utan innefattar också ett sätt att leva som innefattar intresse för trädgård och blomster, hälsosam mat, kallt vitt vin, yoga och promenader utmed stranden. Googla ”Coastal grandmother style” för komplett stilguide.  Tror faktiskt det är lite den inriktningen jag önskar av både min garderob och mitt liv.

När ängen blev lovordad

Våra snälla och goda grannar på båda sidor har pedantiskt skötta gräsmattor som klipps ofta och regelbundet.

Det är långt mellan grusvägen och husen på vår tomt. Marken är torr och stenbunden och det gjorde att vi där lät det glesa gräset växa fritt under den första sommaren som huset var vårt.

För mig var det omöjligt att inte förundras av artrikedomen av blomster som den magra marken gav upphov till. Kattfot, prästkragar, blåklockor, rölleka, klint, gulmåra, olika siljor och många fler som jag inte vet namnet på. Våra närmsta grannar tittade nog lite snett på vår vildvuxna äng och lät sig inte riktigt bevekas av ord som ”biologisk mångfald”.

Här om dagen när vi stod och pratade vid tomtgränsen fick jag plötsligt höra hur vacker vår tomt och speciellt ängen var! Så roligt och den är verkligen vackrare än någonsin i år. Den har blivit mer och mer blomstrande för varje sommar.

Okuvlig och egensinnig är ängen. Förra året fanns där rosa rölleka men de är borta i år. Jag har försökt sätta olika sorters vallmo och blåklint utan att lyckas. Ängen lever sitt eget liv och blommorna växlar från år till år.

Vi klipper den med högt ställd gräsklippare i augusti när blommorna har fröat av sig. Gräsklippet samlas ihop. En äng skall hållas mager och får inte gödas av gräsklipp eller något annat. Idag har jag plockat rödklint (nedan) till en av fredagsbuketterna. Trevlig helg!

Sommarens godaste cheesecake

När jag blev bjuden på den här supergoda cheesecaken hos vännerna i Ängelholm försökte jag komma på vad det var som smakade som kola i själva botten. Gissade fel flera gånger men det visade sig vara rostade pekannötter som gör den så god. Har ni förresten lyssnat på Mischa Billings sommarprat i P1 som bland annat handlar om smaker. Missa inte det och gör den här enkla cheesecaken också! Jag har redan gjort den ett par gånger. Receptet kommer här:

Jordgubbscheesecake med pekannötter

Botten
3 dl digestivekex, smulade
120 g smör, smält
ca 1 dl pekannötter, rostade och hackade
0,5 dl farinsocker

Fyllning
400 g Philadelphiaost (den är fast)
2 dl florsocker
0,5 dl crème fraîche
1 tsk vaniljsocker

Garnering
0,5 dl jordgubbar, delade i halvor
färsk citronmeliss

Sätt ugnen på 200 grader.

Grovhacka pekannötterna och rosta dem snabbt i het stekpanna. Passa noga så de inte blir brända. Häll ut på skärbräda och finhacka dem. Smält smöret i den heta stekpannan.

Smula digestivekexen och blanda med övriga torra ingredienser och det smälta smöret. Platta ut smulorna i en springform som är ca 24 cm i diameter. Grädda mitt i ugnen ca 12 minuter tills botten är gyllene. Låt svalna helt.

Innan servering blanda Philadelphiaost, crème fraîche, florsocker och vaniljsocker och bred ut på den kalla botten och garnera med jordgubbar och citronmeliss. Njut!

Sommarnatt i skärgården

Semesterdagarna rinner iväg som en porlande vårbäck. Helgen som passerade för flera dagar sedan tillbringade vi långt ute i skärgården. Där alldeles intill vattnet på uteplatsen på den runda stenhällen satt vi sent ända tills det mörknade. Vattnet blänkte svart som det gör på natten, inte alls lika inbjudande och med klar sikt som på dagen. På andra sidan viken den vackra vita segelbåten från 1969 som på något vis symboliserar både frihet och lugn. Förevigade underbara ögonblick mellan himmel och hav.

 

Tillbaka till trädgården

Efter drygt två veckor på resande fot var det skönt att komma tillbaka till den egna trädgården. Jag fick meddelande att det behövdes en blomsterplockare här. Som tur är har Oscar och Mathilda hållit ställningarna med att vattna varje dag.

Jag började med att plocka en stor bukett med luktärtor på stjälk, brudslöja och stjärnflocka. Förra året hade jag nästan bara olika toner av vita luktärtor men i år finns här både blå, lila och rosastrimmiga som den här som heter Lady Nicholson. Den mörkare i grå och lila toner heter passande nog Earl Grey. Vasen Flood är så kul, det blir gigantiska buketter av några få blommor som gärna får vara yviga. Japp, då var efterlängtade blomsterplockarsäsongen igång igen!

Tips: Hedentorps Plantskola i Ängelholm

Mina vänner i Ängelholm tipsade om besök och fika på Hendentorps Plantskola och det var verkligen en liten oas. Plantskolan innehöll intressanta växter och träd som man inte så ofta ser på andra ställen och butiken inomhus var fylld av habegär. Jag åkte hem med en pläd i grovt linne som skall få ligga i en av fåtöljerna i växthuset. Tips i Ängelholm alltså eller om ni är i närheten av Skälderviken!

Dejligt i Danmark

”Det er dejligt” sa hon och klev upp ur vattnet precis framför mig längst ut på piren utanför Hornbaek i Danmark.

Mellan Skåne och Tyskland tillbringade vi ett par dejliga dagar i Danmark med underbart väder och bad varje dag.

Jag har länge velat besöka Möns klint som ligger på ön Mön sönder om Köpenhamn på Själland. Den vita klippan stupar rakt ner i det turkosglittrande vattnet. Det är svårt att förstå att man är i Danmark, det känns som en mer exotiskt plats än vårt grannland.

Promenaden till stranden nedanför klinten består av hela 503 trappsteg och för mig var lite av en seger att kunna gå upp och ner utan problem eftersom jag opererade foten i vintras.

Stranden nedanför klippan beträds på egen risk eftersom ras sker relativt ofta men mest vintertid. Så synd men vi kunde inte komma ut på stranden eftersom det var högvatten ända in till bergssidan och jag ville inte gå på hala stenar ute i vattnet med kamerautrustningen som var med.

Utmed den bländande vita stenväggen var fågellivet intensivt och häckande svalor flög runt i luften men de lyckades jag inte fånga med kameran.

Långt ute till havs utanför klinten ligger en vindkraftspark som är byggd av svenska Vattenfall. Det känna alltid lite surrealistiskt med dessa vidsträckta vindkraftsparker men jag antar att det bara är att vänja sig.

Vi fortsatte bilturen genom det böljande landskapet till Klintholm Havn på södra delen av Mön. Det var lugnt i fiskehamnen och lunchrestaurangerna hade inte öppnat men de färgglada foodcontainrarna serverade kaffe och glass. Kul inslag bland de vackra danska husen.

Vi lyckade hitta rum på ett klassiskt badhotell i Gilleleje på Själlands norra kust. Här var det som om tiden hade stått still och det var omöjligt att inte låta tankarna vandra iväg till den danska tv-serien Badhotellet med lätt uppklädda par som intar middag under diskret konversation. Morgonen efter bjöd på ett uppfriskande morgondopp i det kristallklara vattnet. Även här blev det dryga hundra trappsteg ner för att nå stranden och bryggan.

På väg till färjan i Helsingör stannade vi i vackra Hornbaek och även här blev det bad längst ut på piren. Här hade jag gärna stannat längre för sandstranden var lång och inbjudande. Tack kära grannland för två fina dagar!

Hög nostalgifaktor på bilutställning

En av dagarna i Tyskland besökte vi Volkswagens stora anläggning i Wolfsburg med bilfabrik, utställningshallar och möjlighet till provkörning. Här står vi framför fabriken och där inne var det absolut förbjudet att fotografera. Det var en överväldigande upplevelse att få se hela fabriken som började med att plåt pressades till olika karossdelar till de olika bilmodellerna.

Själva fabriken är gigantiskt, 1,5 kilometer lång och 300 meter bred. Den ursprungliga byggnaden och fasaden är från 1939. Varje dag används 2 500 ton stål. Det är svårt att ta in att rullar med plåt som väger 35 ton kommer in i ena änden och att färdiga bilar rullar ut i andra änden. Idag färdigställs ungefär 1 500 bilar varje dag men då går inte fabriken på helfart eftersom det är brist på vissa komponenter. Sedan 1939 har 45 miljoner nya bilar rullat ut härifrån.

På området finns stora utställningshallar för alla olika bilmärken inom koncernen. VW, Audi, Porsche, Bugatti, Bentley, Skoda och Seat.

Mest intressant var nästan utställningen med med bilar som representerar olika tekniska genombrott och där fanns min lilla Audi A2 med. Om jag minns rätt köpte jag min silverfärgade Audi år 2002 och den var verkligen före sin tid. Bilen hade glastak och hela karossen var gjord i aluminium och bensinförbrukningen var för den tiden extremt låg. Den följde familjen i många år och båda barnen har haft den som övningskörningsbil.

Volkwagnsbubblan. Min mamma hade två stycken. Först en svart med mindre fönsterrutor och sedan en metallicblå som jag lånade när jag hade fått körkort. Som barn kröp vi ner i ett utrymme, stort som en låda, bakom själva baksätet och det var absolut bästa platsen. Inte så stort säkerhetstänk på den tiden.

Min första pojkvän hade en silverfärgad Autobianchi A 112 och hjälp så fort han körde med den lilla bilen med uppstudsig uppsyn trots storleken. Och där bakom en Mini, hundkojan, som min bror hade. Om jag minns rätt var den mörkblå. Vilka minnen, hög nostalgifaktor!

Provkörning av elbilen VW ID3 stod också på schemat under dagen. Det gick tyst och lugnt till och för oss kommer nästa bil bli en elbil som jag ser det. Vi besökte också en utställning där den bilen visades i detalj och här nedan står Elisabeth och pekar på batteripaketen. Hon har under sin utbildning till kemiingenjör studerat just membran i batterier.

Vilken otroligt intressant och överväldigande dag vi hade tillsammans. Så tacksam.