Ästad Vingård igen och interiören

Besöket på Ästad Vingård och Sinnenas Spa i mörkaste november finns fortfarande kvar på min näthinna som en starkt lysande stjärna. Allra mest för att vi firade min barndomsvän men även för lugnet, den vackra miljön och goda maten.

Jag återkommer nu med några bilder från interiören som konsekvent och enhetligt är formad ur naturmaterial såsom sten, trä och järn. Färgerna är milda med ett stråk av svärta som dämpar och lugnar. Mossväggar och torkade blommor signalerar hållbarhet och omsorg om naturen. I trädgården och runt spaanläggningen utomhus är artrikedomen stor och en egen trädgårdsmästare ser till att allt är välskött. Det vore härligt att åka hit igen och se trädgården grön och i full blom. Nu kunde jag bara ana hur slående den skulle vara i en annan årstid.

Vi åt våra utsökta måltider i restaurang Logen men här finns även restaurang Äng som numera har en stjärna i Guide Michelin. Vi hade inte bokat vandring i vingården med efterföljande vinprovning men fick ändå kika in i en av vinkällarna där ett rikt utbud av både egenproducerat och importerat var vackert utställt.

Colours: Persika, aprikos, körsbärsblom och ljus syren

Colours. Persika, aprikos, apelsin, körsbärsblom, rosenkvarts, ljus syren och ametist. Milda, mjuka, ofta med svärta. Gryning, skymning, blomster. Bilderna flimrar förbi och minnet åker berg- och dalbana mellan känslor med lågt och högt tonläge.

Jag rensar i bildarkivet som är minst sagt omfångsrikt efter flera års fotograferande. Hittar bilder som jag knappt har ägnat uppmärksamhet, inte hunnit vila i stunden då. Kulörer, det svenska ordet som vi knappt använder till vardags, känns främmande. ´Färg´ betyder egentligen något annat. Mina bilder är färgstarka, inte som jag upplever mig själv. Kanske därför jag egentligen trivs bäst bakom kameran. Hemmet vilar i för mig neutrala vilsamma toner.

Ovan: Ängsö, Västerås. Nedan: Ekholmen, Stockholms skärgård. Islandshästen Asi. Utblick Mälaren, Västerås. Fröholmen, Västerås.

Ovan: Körsbärsblom, Stockholm. Nedan: Utsikt från ladan, Kungsbyn. Islandshästen Asi. Utblick Mälaren, Västerås

Ovan: Maränger och morfars gamla tyllar. Nedan: Födelsedagsbukett vid hästhagarna, Kungsbyn. Solnedgång över sjön Storuman. Intill bryggan, Fröholmen, På stranden, Biarritz

Blodapelsin- och vallmokaka

Ibland kan jag få för mig att laga en maträtt eller baka en kaka bara för att jag är nyfiken på färgen eller formen. Här ville jag färga glasyren med blodapelsinsaft och den blev vackert rosa precis som jag hade föreställt mig. Kakan är saftig och smakar sötsyrligt av apelsinskal och saft och sedan är det så gott med de där små knastriga vallmofröna. Bäst bara att kolla tänderna innan man ska träffa kunder eller sätta sig i teamsmöte.

Blodapelsin- och vallmokaka

Kaka

3 dl strösocker
175 g rumstempererat smör
3 rumstempererade ägg
4 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
2 msk vallmöfrön
rivet skal från två ekologiska blodapelsiner
1 dl pressad blodapelsin
0,75 dl mjölk

Glasyr

2-3 dl florsocker
några teskedar pressad apelsin
ev en droppe röd karamellfärg
vallmofrön

Vispa socker och smör vitt och luftigt, vispa i ett ägg i taget. Rör i de torra ingredienserna och därefter vätskan och rör till en jämn smet. Häll i en smord och bröad sockerkaksform (1,5-2 liter) och grädda i 175 grader i ca 40-45 minuter. Låt kakan svalna och stjälp upp. För glasyren droppa försiktigt apelsinsaft i florsockret till lagom konsistens. Bred över kakan och strössla på vallmofrön. Gott till eftermiddagskaffet!

Välkommen helg igen!

Om två och en halv månad är det dags att peta ner luktärtsfrön i krukor igen. Just luktärtor är så tacksamma att odla och jag har ännu inte misslyckats med dem. Flera somrar i rad har jag plockat frodiga buketter från midsommar och långt in på hösten. Alla som besökte mig i somras fick med sig en bukett hem. Trevlig helg önskar jag med dessa ljuvligheter från i somras. Här är det ljusa luktärtor tillsammans med dahlior, stjärnflocka och grenar från hassel. Luktärtsfrön är beställa från Cecilia Wingård och de ligger och väntar i frysen till vecka tolv.

Trendspaning 2022

Jag tycker det är spännande att utmana mig själv med att försöka förutspå framtiden eller åtminstone identifiera tendenser och olika samhällsfenomen på frammarsch. Som person är jag observant med ständigt utfällda känselspröt. Kanske är det alla mina tidigare år som fastighetsmäklare som har gjort mig van att tolka små signaler eller också har jag bara lätt för att förnimma strömningar i tiden. Låt oss se om något i min framtidsspaning för 2022 slår in!

fritiden tror jag vi kommer söka det unika, både enkla och mer exklusiva aktiviteter. Att till exempel delta i privat kurs i drejning eller vildmarksäventyr med helikopterlyft. Vi kommer söka enskildhet och föredra aktiviteter i små grupper. Vi besöker avlägsna hideaways och små boutiquehotell. Framför allt träslöjd och andra hantverk som har sin grund i jordbrukssamhället kommer starkt. Smide, halmslöjd, stickning och folkloreinspirerat broderi eller konsthantverk. I pandemins spår kommer vi fokusera på andning genom andningsövningar och yoga. Skogen kommer fortsätta inspirera till vandringar och skogsbad.

I våra bostäder och i hemmet kommer den avskalade enkelheten uppskattas av fler, minimalism. Vi rannsakar oss själva om vad vi egentligen behöver för att leva. Utrensning och en önskan om färre ting helt enkelt. Plottriga hem med tusen olika loppisprylar tror jag vi kommer se mindre av till förmån för hem med en sparsmakad, väl avvägd, ibland ganska exklusiv inredning. Delvis som en följd av pandemin ser vi en längtan till livet på landet och en bondromantik i ny enkel skepnad, tänk shaker. Sublimt och avskalat. Naturmaterial som är så lite behandlade som möjligt. Järn, trä, sten. Färgerna blir ljusare på kök, keramik och porslin, vitt eller nästan vitt. Miljöer som främjar kreativitet blir eftertraktade. Snickarverkstad hemma och kanske pysselhörna på kontoret. En egen lada blir önskedrömmen för många.

Fortsatt stort och ökat fokus på utemiljön kring våra bostäder. Vi plockar ängsblommor och försöker anlägga blomsterängar hemma i trädgården. Små romantiska blommor i buketterna, till exempel brudslöja, gul och lila limonium, förgätmigej, hundkex och små kvistrosor. Blad från våra svenska träd i buketterna ex silvriga pilblad, fladdriga aspblad.

Till vardags och på arbetet kommer vi klä oss med avskalad enkelhet, minimalism. Vi kommer köpa färre plagg och gärna second hand och återbruk. Vi kommer använda plaggen fler gånger och den som ideligen kommer i nya kläder kommer inte betraktas med beundran längre. Lila och brunt är färger som kommer. Hantverkstrenden kommer inspirera till workwear som målarrock och snickarbyxor. Tänk Pettson och Findus. Till fest däremot kommer vi klä upp oss ordentligt. Smoking, siden, sammet, guld och glitter. Här finns verkligen tillfälle att gå loss på second hand och använda mormors små väskor och smycken. Vi kommer prioritera äkta smycken i ädla metaller, pärlor och ädelstenar. Klassiska pärlhalsband kommer stort. Smycken som håller över tid och kan gå i arv. Ametister och aquamariner, gärna i vintagesmycken. Blanksvarta stenkolshalsband från 30-40-talet är värt att leta efter liksom kraftfulla silversmycken från 70-talet, ibland med infattad bergkristall eller som Björn Weckströms ikoniska silverhalsband på prinsessans Leia i Star Wars.

Besök hos Kolmstahöjdens Alpacka

I mellandagarna besökte vi Kolmstahöjdens Alpacka i Västerås för att göra en liten trivsam familjeaktivitet. Om vi ser lite frusna ut så var morgonen ovanligt kylig med minus 11 grader och en kalldimma som precis lättade när vi kom fram till gården som ligger på en höjd med fin utsikt över landskapet. Här kommer en riktig bildbomb från en härlig förmiddag.

Vi blev väl emottagna av Thomaz och Anne som driver den lilla gården med alpackor, får, höns och ankor. Ett nybyggt spa med bastu och pool finns också att boka. Vi fick lära oss mycket om djuren och det var roligt att få höra om de nio alpackornas olika små egenheter. Sockersöta bruna Valter med långa ögonfransar höll sig hela tiden i bakgrunden och lät sig bara matas utan handskar.

Alpackorna är försiktiga men samtidigt nyfikna och vi fick umgås med dem i vår egen takt. Vi matade dem med pellets och morötter och några alpackor kunde jag försiktigt klappa.

Röda Otto var sällskaplig och lät sig klias på halsen, pälsen var så silkesmjuk som den lenaste ull man kan tänka sig. Han höll sig framme hela tiden och ville inte gå miste om pellets och morötter. Alpackor föds upp endast för ullen och trivs i det svenska klimatet.

Vilken härlig förmiddag vi fick som avslutades med fika i gårdens lillstuga. Vi fick med oss hem en förpackning hönsägg i de vackraste av färger grönt, grått, beige, brunt och vitt.

GOTT NYTT ÅR 2022!

Vinter, vita vidder och ett tack

Jag kikar igenom årets bilder och rensar. Det är tydligt att pandemin även har satt spår i fotograferandet. Det är mestadels samma miljöer som återkommer i motiven och jag har inte lämnat huset och trädgården lika ofta som förr. Det kan kanske också vara för att jag trivs så bra hemma helt enkelt.

Så här när året går mot sitt slut måste jag tacka alla er som kikar in här och ni är faktiskt ganska många. Tack! Tack för fina ord, mail och feedback om det ena och andra. Tack!

Morgonen för ett par dagar sedan var ovanligt vacker och vi satt i bilen för att samlas för en familjeaktivitet en bit bort. Här är allén som leder till Sörby Gård en bit utanför Västerås. För tio år sedan hade vi våra hästar uppstallade här på den prydliga gården. En gång tappade vi vår ganska ystra tävlingshäst och han sprang iväg genom allén men lugnade sig som tur var efter en stund och lät sig infångas.

Det är gott om rådjur här omkring och man får vara försiktig när det ljusnar och i skymningen. Byggnaden på bilden längst ner brukar jag cykla förbi på mina turer och jag undrar vad den har använts till. Älskar gamla röda tegelbyggnader, gäckar alltid min fantasi. Landskapet här är omväxlande med både skog och böljande vidder, det är vackert och speciellt när det är inbäddat i snö och frost.

Juldagen med finaste familjen

Här kommer ett vykort från familjens firande tillsammans på juldagen. Vi började med lunch som bestod av en enkel fisksoppa med gott bröd bredvid. Efter en stund utomhus spelade vi julklappsspelet, drack kaffe och åt hallonkola. För flera år sedan beslutade vi att ta bort julklappar och det känns riktigt bra för alla. Det enda jag håller kvar vid är att ge julstrumpor till barnen och det tror jag är uppskattat.

Som vanligt är Oscar och Mathildas storpudel Tore allas favorit och på något mystiskt sätt lyckas han komma med på nästan alla bilder.

En underbar dag tillsammans med många fina stunder och bilder i minnesbanken. Det starka ljuset med is och sol över Mälaren är härligt men en stor utmaning för den som skall ta bilder.

GOD JUL

Ett sent GOD JUL när jag har landat i soffan efter ett lugnt och litet firande av julafton tillsammans med närmaste familjen och mamma. Lägenheten har varit sparsamt pyntad till jul med några ljusstakar i mässing, vita amaryllis och gamla slipade glaskulor. Mässingstjärnan är en klassiker från Svenskt Tenn.  Ugnsbakad brysselkål med parmesanost blev en grön nyhet på julbordet. Nu har vi kommit till längtanshuset och här är kallt, stjärnklart och alldeles vitt. I morgon fortsätter julfirandet med efterlängtad del av familjen.

 

 

Hallonkola, det godaste julgodiset

Favorit i repris! Det här är det godaste godiset jag någonsin har gjort tror jag. Helt ljuvlig mjuk hallonkola doppad i mörk choklad. Hallonsmaken är äkta och intensiv och är så god till just mörk choklad. Bästa smakkombinationen! Men ett hett tips är att använda elektronisk termometer så inte kolan blir för hård. Jag kokar kolan till 119-120 grader och då blir den lagom mjukhård vid förvaring i kylskåp. Ingen risk för tänderna alltså.

Chokladdoppad hallonkola, ca 25 st

150 gram frysta hallon
1,5 dl vispgrädde (jag tog 36%ig)
2,5 dl strösocker
1 tsk pressad citronsaft
1 msk ljus sirap
150 gram mörk choklad att doppa kolorna i
(1 msk frystorkade hallon)

Koka upp hallonen och sila bort kärnorna genom en finmaskig sil. Lägg bakplåtspapper i en form ca 15×20 cm eller något mindre. Blanda hallonpurén med övriga ingredienser i en tjockbottnad kastrull och koka på medelvärme utan lock tills temperaturen är 120 grader eller smeten klarar kulprovet.  Häll upp i formen och låt svalna i kylskåp. Skär i bitar  med oljad kniv och doppa de kylskåpskalla bitarna i smält choklad, strö eventuellt över frystorkade hallon. Njut!

Vet ni när vi bodde i sekelskiftesvillan inne i Västerås hade vi en gammal välväxt dubbel hallonhäck som säkert var 30 meter lång.  Varje sommar i 15 år plockade vi hallon varje dag från början av juli till mitten av augusti. Frysen var året runt fylld av välsmakande hallon och hallondesserter var min specialité då. Vår granne hade en lika fin hallonhäck på andra sidan staketet och i somras hade jag turen att få några påsar hallon av henne. På julafton i år serveras mandelmusslor, lättvispad grädde och hallon från kära Mobergsgatan.