En höstkrans

Lite egendomligt att göra en höstkrans idag när det är sommarvärme igen med över 20 grader. Jag återvände en kransstomme av virade björkgrenar som jag snodde ihop i våras av långa, sega och böjliga kvistar av hängbjörk. Kransen har hängt ute ända sedan i påskas men nu blev den omstylad med murgröna, ekblad, nypon, oxel och ett band av jute. Får följa med till arbetet i morgon till en duktig kollega.

Fredagsbukett och frustration över min tidigare yrkeskategori eller allt är inte guld som glimmar.

För det mesta tar jag fastighetsmäklare i försvar när kritik och nästan hånfulla kommentarer serveras utan omsvep när yrkeskategorin diskuteras. Det är många, både säljare och köpare, som har åsikter och känner sig lurade, förda bakom ljuset och tycker att något inte har ”gått riktigt till”. Det ligger i sakens natur, i tider med ändlösa budgivningar, att de flesta köpare känner sig missnöjda med mäklarens agerande. Jag har under mina nästan 20 år som fastighetsmäklare arbetat med ett femtiotal kollegor och jag vet att alla de arbetar oerhört seriöst och hårt för att hjälpa både säljare och köpare på bästa sätt.

De senaste åren har jag gått på otaliga visningar, både av lägenheter och fritidshus, i olika delar av landet. Blivit lite av expert att se mitt tidigare yrke från den andra siden så att säga. Och ja, jag måste säga att mäklarna gör ett jättebra jobb och arbetar precis som jag och mina kollegor gjorde eller gör. Meeen…. på en visning för ett par veckor sedan blev jag arg. Riktigt arg. Min väninna som var med blev nog förvånad över att jag kunde blixtra till så. Övervåningen i villan hade extremt låg takhöjd och jag tog fram tumstocken och mätte till 1,87 cm. Inte boarea. Gränsen går vid 1,90 cm med en minsta bredd på 0,60 cm. Fastighetsmäklaren hade gått på de offentliga uppgifterna i registret (som vi mäklare vet att de ofta är felaktiga) och marknadsförde ett hus som 40 kvm större än det egentligen var. Inte bra. ”Du har väl ögon att se med och en tumstock att mäta med du också” var min irriterade kommentar. Ok, oseriösa finns i alla branscher men på något vis gick det här rakt in i ryggmärgen på mig. Kom inte och gör ett dåligt jobb i ”min” bransch. Nej tack!

Dahliorna heter Dianas Memory, vasen är en loppisfyndad ”Glimma” och halsbandet med citrin är en av mina favoriter.

Walking down memory lane

Jag är en återvändare som har flyttat tillbaka till min barndomstrakt. Inte långt härifrån trampade jag med barnvagnen när barnen var små. Blickade alltid upp mot pampiga Engelbrektskyrkan där de båda är döpta. Parkerade på gatan utanför porten innan alla bilarna tog över innerstaden. Åkte gnisslande hiss med gallergrind och blickade ut mot dyster innergård (fast tyckte jag inte på den tiden). Stiliga antikaffärer utan kunder och små blomster-hål-i-väggen precis som då. Av en slump hamnade vi på mysiga franskinspirerade café Saturnus strax intill häromdagen. Kanelbullarna är fortfarande lika stora och räcker åtminstone till två personer. Walking down memory lane. By the way, min dator fortsätter att krångla så jag bjuder mestadels på mobilbilder som inte är mitt signum alls.

På scenen: Våroffer, Stockholm Stadsteater

Fotograf: Håkan Larsson

Höstens mest spektakulära dansföreställning måste vara Våroffer som Stadsteatern sätter upp i regi av Fredrik ”Benke” Rydman som även dansar tillsammans med en industrirobot, 20 streetdansare och 5 000 liter vatten. Musiken i första akten är nyskriven av Johan Liljedahl och Calle Rasmusson och i andra akten hör vi Igor Stravinskijs originalmusik. Kritikerna säger publiksuccé och här utlovas en kraftfull och vacker föreställning med vattendans, ljus- och spegeleffekter och spektakulärt samspel tillsammans med en ABB industrirobot.

Med både man, svärfar och dotter med ABB anknytning  tillsammans med mitt intresse för det visuella och storlagen scenografi så är det här en given förställning så nu skall jag skynda mig att boka biljetter.

 

Att variera en fondvägg och två nyanser av vitt

Precis som om vi inte har nog att göra förutom att helrenovera en lägenhet så måste vi snickra ihop lite inredning också! Vi hittade ingen knoppbräda som var tillräckligt lång så då fick vi tillverka en helt enkelt. En grundmålad list och rundstav à la Ernst utgör stommen. Såga, borra, limma, slipa och måla. Nu hänger den redan på väggen framför sängen och jag fantiserar direkt om att ändra uttrycket efter säsong och årstider. Sommaren lever kvar än men tänker en kvist med lärkkottar och en ljusslinga i december. En bild på familjen skall också ramas in och hängas upp. Jag trivs med att vila ögonen på det som är mig kärt och så blomster och grönt förstås. Ok, erkänner att det även hänger någon nystruket skjorta här och lite annat ibland också.

Färgen på väggen heter NCS 0500-N. Vitt men en uns svärta, utan ton av gult. Tidigare har stockholmsvit, eller NCS 0502Y, varit den allenarådande färgen på fabriksmålade lister, dörrar och även väggar men nu börjar den kallare färgtonen utan gult ta över. Jag märker det i mitt arbete med offentliga miljöer. Nu drar det vita åt grått och inte åt gult. OK, kanske lite överkurs för den som inte är nyansnörd.

#throwback thursday

Det finns vissa platser som jag alltid längtar tillbaka till. Dit tankarna vandrar om och om igen. Bilderna dyker upp i medvetande gång efter annan. Det är som om varenda sekund är bevarad i minnesbanken för evigt. Island. Norra Island bland hästarna i Unadalur. Unadalur betyder ungefär ”den enstående dalen”. Ja, precis så är det. Vidderna, lugnet, hästarna och naturens storhet. Snart är det två år sedan som jag var med på en av hästinsamlingarna där. Throwback.

Hav, sandstrand, tallar och annat som får hjärtat att slå

Sydkusten och Skåne igen. Ett besök hos Olof Viktors bageri och café är aldrig fel. Ute i ingenstans i Glimminge, där landskapet går över i mjuka kullar och Österlen tar sin början, finns detta ljuvliga ställe. Den kullerstensbelagda innergården med väggar täcka av murgröna skulle ge stylister något längtansfullt i blicken. Smörgåsarna är gigantiska och det är svårt att välja bland bakverken.

Hos min barndomsvän finns Cléo, en mer älskvärd hund står inte att finna. När bilen körs fram går hon in och lägger sig i hundgården. De är kloka våra vänner djuren. Vi drog till Köpenhamn och den korta bilresan över bron är alltid fylld av positiv förväntan.

Tage Andersens butik måste jag alltid gå förbi, ett stenkast från Nyhavn. Det kostar en liten peng att gå in men de originella blomsteruppsättningarna och den lilla innergården lämnar ingen oberörd. Han var före sin tid och jag glömmer aldrig utställningen på Millesgården i början på 90-talet där hans blomsterkonst talade ett alldeles eget språk som gjorde djupt intryck på mig.

Jag formar en krans åt min barndomsvän av pilkvistar, de är mjuka och böjliga och tacksamma att arbeta med. Lindar runt några grenar av murgröna. Som tack plockar jag med mig en härlig bukett hem av kärleksört, blank mörkgrön vinterliguster och murgröna.

Mellan himmel och hav finns sandstranden som jag alltid, alltid längtar till. När det är som vackrast går promenaden dit genom gles tallskog innan sanddynerna tar vid. Förut red vi tillsammans genom sakral tallskog, som är en av mina platser på jorden, men nu får livet ta en annan väg som jag försöker finna.

Läs mer…

Bästa jobblunchen och sneakpeek på keramiken

Det är så roligt att bli inspirerad av andra. En av konsulterna på min arbetsplats har alltid med sig soppa till lunch och jag har också kommit på att det är värdens bästa jobblunch. Gott, billigt och enkelt att göra. Dessutom står lådorna färdiga i frysen och skvimpar inte ut på väg till jobbet. Tinar under förmiddagen på skrivbordet. Varsågod! Soppa à la Ulla:

BROCCOLISOPPA, 3 portioner

(det går lika bra med blomkål, grönkål eller spenat)

600 gram broccoli
1 gul lök eller en bit purjolök
1-2 vitlöksklyftor
2 tärningar grönsaksbuljong
1 liter vatten
1 dl grädde, créme frâiche eller mjölk

Bryt broccolin i mindre bitar, hacka lök och vitlök. Lägga i kastrull tillsammans med vatten och buljongtärningar. Koka ca 15 minuter tills grönsakerna är mjuka. Mixa med stavmixer, späd ev med mer vatten och bland i grädde eller mjölk. Klart.

Jag brukar toppa soppan med lite färskost eller fetaost, frön och nötter. En bit bröd till och lunchen är perfekt.

Tallriken under soppskålen och underlägget under glaset gjorde jag på keramikkursen tidigare i somras. Är så nöjd med mina kavlade fat och små tallrikar. Glasunderlägget är egentligen ett litet tapasfat och de gjorde jag många av. Färgen är härligt blågrön, skiftningarna syns inte riktigt här på bilden. Duktiga Atelje1030  som höll i kursen glaserade och brände keramiken så proffsigt. Alla tallrikar och fat blev plana och fina vilket inte är helt självklart. Nu är det bara att vänta på nästa keramikkurs och jag vet redan vad jag vill göra.

Är det någon mer än jag som har klimatångest?

Den varma sommaren har lämnat mig med inte bara solbränna utan också med en diffus känsla av obehag. Jag tror jag har klimatångest. Känner oro för vår planet. Uppvärmning, smältande isar, höjda havsnivåer och för att vi är för många här på jordklotet helt enkelt.

Det är svårt det där med vad som är bäst för miljön. Min dotter har skrivit en debattartikel som publicerades i Ny Teknik häromdagen, går att läsa här. Den handlar om upplevd avsaknad av tydliga miljömål på fordonsmarknaden. Inte ett lätt ämne att ge sig in i. Det finns många forskningsresultat som går åt olika håll.

Själv tänker jag mycket på konsumtionen och hur vi kan minska den. Jag är ingen förebild på något vis men anstränger mig att bli bättre. Försöker verkligen rannsaka mig själv inför varje eventuell köpinpuls. Behöver jag verkligen detta? Blir oerhört trött på influensers och bloggare som i varje inlägg  radar upp köplänkar på löpande band och sedan rättfärdigar sig med det är läsarens beslut att inhandla något eller inte. Jo, förvisso, men visst uppmuntrar det till konsumtion.

Fröställningar från blomstermorot. Alla bilderna är från en ljuvlig soluppgång på Fårö.

Förutom att ifrågasätta varje eventuellt inköp har jag även en annan strategi för att konsumera mindre.  Ett kanske lite annorlunda angreppssätt. Jag försöker handla kläder, skor, accessoarer mm så dyrt som möjligt, eller så dyrt som jag har råd till. Då blir det med automatik färre saker inköpta.  Dessutom blir jag ofta mer nöjd med inköpen och använder dem fler gånger. Kanske är det till och med så, eller förhoppningsvis i alla fall, att de är producerade på ett mer etiskt sätt också.

Jag äter inte kött så ofta, kanske en gång i veckan. Helst köper jag närproducerat naturbetat kött som lamm, vilt eller ekologiskt nötkött. Inhandlar kött här. Som bästa bonden Ulf skriver i månadsbrevet till sina kunder:  ”Så bra det känns att det endast behövs staket, vatten och mineraler för att få  kött från marker där vi bor.” Det känns så fint att äta kött som är producerat på det sättet.

Jag har tänkt att utmana mig själv under det närmaste dryga halvåret. Har bestämt mig för att inte köpa några snittblommor alls och inga och krukväxter fram till i vår när det går att plocka ängsblommor och andra blomster ute i naturen igen. Fram tills dess blir det mossa, kvistar från gran och tall och annat som kommer direkt från naturen. Inget som är odlat i växthus, ofta med konstgödsel och som är transporterat över halva jordklotet. Några veckor finns kvar att hitta blomster i naturen men sedan får jag plocka fram min kreativitet för att dekorera här hemma.