Hållbara älsklingar i en krans

Ekblad, brudslöja, eternell och något som ser ut som silverek men heter något annat.

Jag lindade en krans som håller sig vacker hur länge som helst. Ett tips är att plocka eternellerna knappt utslagna för de fortsätter att slå ut även om de inte står i vatten. Jag tycker de är finast när de fortfarande är lite knoppiga. Har lite blandade känslor för evighetsblommor, minns hur jag och vännerna plockade gigantiska buketter i Skåne på 80-talet och alla dammiga torkade rosbuketter som prydde överskåpen i köken då!

 

Vacker vandring och vinprovning

Som avslutning på resan besökte vi våra svensk-schweiziska vänner för att fira en jämn födelsedag i vackra Siondalen i södra Schweiz. Lördagen började med en vandring högt uppe på bergssluttningen genom vackra vinodlingar under ledning av vinodlaren Yvo som med stor inlevelse och humor berättade om sin ekologiska vingård. Bland vinrankorna fick vi även provsmaka på vin och väl nere på själva vingården bjöds på schweiziska specialiter som torkat kött och ost till ännu mera vin.

Ivo menade att det kanske inte gör så mycket för klimatet och världen att odla ekologiskt däremot att försöka handla så lokalt som möjligt. Jag fick mig en tankeställare och funderar på varför jag ibland köper vin från andra sidan jordklotet och Sydafrika när det finns minst lika goda viner på närmare håll i Europa. Från och med nu blir det så! Älskar välordnade Schweiz som vi har spenderat mycket tid i, även mitt i vinodlingarna står skyltar med promenadavstånd i minuter. Bergen runt dalen är höga, 2-3500 m ö h, och det är inte långt till skidorter som Verbier, Crans Montana och Avoriaz. Förresten har vi efterlyst vår dotter där i en skidort för sådär 10-15 år sedan när hon hade försvunnit. Svaret vi fick var att ingen hade kommit bort där på 150 år.

Enklast möjliga fredagsblomma

Okänd dahlia och fröställning från okänd blomma.

Arbetsveckan slog till med full kraft efter innehållsrika semesterdagar. Högar av tvätt, vissnande blommor och annat måste tas om hand. Mina dahlior och luktärtor har fått ohyra så allt kommer att rensas bort under helgen. Jag kunde inte låta bli att plocka in ett par dahlior, plocka bort de vitmögliga bladen och hjälpligt spraya med såpvatten för att njuta av blomsterprakten ett par dagar till. TREVLIG HELG!

Vykort från Pythagorion, Samos

Jag är hemkommen från en fantastisk resa som började i Turkiet, slutade i Schweiz och däremellan några lata dagar vid stranden på Samos i Grekland. Där bodde vi på ett charmigt litet ”Mamma-Mia-hotell” som låg precis vid klapperstenstranden. Restaurangen serverade underbar mat medan hotellägaren dansade och sjöng och vågorna sakta rullade in bara några meter från borden. Alldeles ljuvligt. Vi brukar alltid prova nya restauranger varje kväll men här blev vi fast. Ni ser hotellet och restaurangen precis bakom båten på en av de sista bilderna. Dagarna tillbringade vi i skuggan under parasollet eller i det kristallklara turkosglittrande vattnet. Jag hittade en svensk bok på hotellet och den var en riktig fullträff. Liza Marklunds ”Pärlfarmen” är inte en deckare utan en fantastisk äventyrshistoria där mod, svek, kärlek och familjerelationer utgör grundstenarna i ett hisnande drama. Rekommenderas varmt!

Mormor och hennes korallhalsband

När jag var barn älskade jag att sitta tillsammans med mormor och titta på hennes smycken. Redan då hade korallhalsbandet en magisk dragningskraft på mig. Många år senare, innan hon av ålderdom var förändrad, gav hon det till mig. Allt sedan dess har det haft en speciell plats i mitt hjärta.

Mormor hade en ”guld-och-silver-väska” som hon förvarade alla smycken i och alltid tog med sig på resa. Hon satt med den intill sig i bilen, handen på bilbältet över magen men aldrig det isatt i spännet. Sådan var hon, slagfärdig och med bestämda åsikter. Hon skulle aldrig sätta sig på ett flygplan och menade att om Gud hade velat att människorna skulle flyga hade han gett dem vingar. Så sa hon även om hon inte var speciellt religiös. För oss barn berättade hon historier som egentligen kanske inte skulle nå barnaöron. Jag var alltid fylld av obehag när vi åkte förbi den där ladan där någon hade hängt sig som hon berättade om. För det mesta stod hon i köket och lagade mat och bakade bröd. Det var alltid någon gryta som puttrade på spisen medan hon sjöng långa sångtexter och berättade ramsor. Av mormor lärde vi oss att göra öländska kroppkakor vilket är kalasmat för alla i släkten. Tack mormor för allt!

Vi har det skönt och vilsamt i byn Pythagorion på Samos södra sida. Bilderna är tagna vid stranden precis utanför vårt hotell som är inrymt i en 200-årig stenbyggnad.

Att blicka ut över en turkosblå oändlighet

Jag sitter på stranden och blickar ut över havet som skiftar i blå och turkosa toner. Vinden är torr och varm och smeker kroppen, gör den mjuk och avslappnad. Det är vilsamt med vågornas brus. Parasollet som är åldrat av vind och saltvatten är färgat i stranden och havets toner.

Silverarmbandet med infattad turkos är en favorit i solen vid havet. Vi hälsar på vänner i Turkiet och i morgon tar vi båten över till grekiska Samos och stannar där några dagar.

Luktärtor i ljus och mörker och att känna förundran

Ett par dahlior och luktärtorna står i sina pilkorgar och är vindpinade men ger mig små väldoftande buketter. Vilka sensommarkvällar vi har. Ljumma vindar och en himmel som skiftar i röda toner. Det är makalöst vackert. Det sägs att känslan av förundran kan minska inflammationsprocesser i kroppen. Att lyssna på vacker musik, att vistas i naturen eller förnimma en andlig upplevelse kan väcka förundran och bidra till välmående. Inte konstigt att sociala medier översvämmas av solnedgångar och bilder från svampskogen i motljus. Platser jag alltid längtar till.

På köksbordet en bukett bångstyriga men älskvärda luktärtor som sprider väldoft i hela rummet. Tacksam.

Min fantastiska väninna

Min fantastiska väninna. Kanske är det sensommarvärmen och den medelhavslika miljön som får mig att tänka på Elena Ferrantes roman med samma namn. Precis som romanens Elena och Lily växte vi upp i husen bredvid varandra med föräldrar som till en början inte ville kännas vid varandra. Vi sprang in och ut ur husen medan äldre bröder och deras vänner fanns i utkanten av historien men som aldrig kom att tillhöra den förunderliga gemenskapen. Vi följdes åt, delade förtroligheter och hemligheter. Vänskapen sattes ibland på prov och trots att vi valde olika skolor och vägar i livet höll vi alltid fast vid varandra.

Nästan femtio år senare sitter vi och äter frukost på hennes innergård som är omsluten av vitkalkade murar. Blickar bakåt och framåt. Min fantastiska väninna och jag.

 

 

 

Två superenkla favoritrecept och tips om rönnbär

Två enkla recept som man kan göra lite hur som helst med. Häng med!

TOMATSOPPA, ca 4 portioner

Jättegod, smakrik och matig tomatsoppa som jag tar med till jobbet som lunchmat. Fryser in i lådor och tar med fryst till jobbet. Perfekt, skvimpar inte ut på vägen.

Grovhacka 1,5 kg ekologiska tomater, 1 gul lök, 1 stor morot, 1 liten chilifrukt och två vitlöksklyftor. Släng i en gryta tillsammans men en skvätt olivolja och fräs. Skicka i två tärningar grönsaksbuljong, 5 dl vatten, 1 slurp rödvinsvinäger och koka det hela en rejäl stund. Hacka en bunt färska örter efter eget val och släng i tillsammans men en skvätt riktig grädde (inte något vattnigt lågprocentigt) och lite honung. Koka en kortare stund. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar. Låt svalna och mixa slätt. Klart!

ÄPPELKAKA, en form ca 20 cm i diamater

Smöra och bröa formen. Sätt ugnen på 175 grader.

Rör (inte vispa) ett stort ägg tillsammans med drygt 1,5 dl socker. Blanda i 2 dl vetemjöl tillsammans med 1 tsk bakpulver och 1 dl mjölk. Häll i smält smör ca en halv deciliter, det är inte så noga. Krydda med lite kanel. Häll smeten i formen, det blir ett ganska tunt lager. Stoppa i äppelklyftor efter humör, två äpplen räcker. (Jag pallade mina på SJ, var sur eftersom tåget inte tog mig dit jag skulle.) Strö på kanel, mortlad kardemumma och/eller pärlsocker efter tycke och smak. In i ugnen på nedersta falsen och grädda ca 25 minuter. Servera med vispad grädde.

Nu är det dags att bara frossa i rönnbär. Har ni sett att grenarna dignar av bär i år? Jag har testat att plocka in och ta bort alla gröna blad, sätter i vas med vatten och vips så håller sig grenarna och bären jättefint. Blir riktig effektfullt med bara de kala grenarna och de röda bären. Skall erkänna att jag fick idén av extraordinära Bruuns Blommor på Karlavägen. Tips!

Bevarade sommarminnen

Sommarens skatter fyller vaser och krukor. Fjädrar, torkade blommor, fröställningar, grässtrån och strandråg. Jag samlar ihop allt och ställer på farfars gamla chiffonjé. Egentligen håller jag på att rensa ut och plocka undan för att skapa en mer minimalistisk stil här hemma men ett tag till får det här vara med. Är tacksam för årstidernas växlingar och allt som naturen bjuder på. Nu har jag just tagit in de första rönnbären och törs knappt tänka på att färgstarka höstlöv kommer härnäst.