Whiskyflamberad entrecôte

Det är roligt att flambera! I lördagskväll åt vi whiskyflamberad entrecôte och det blev så gott så jag måste bjuda på receptet här. Receptet ja, nedklottrat på en liten papperslapp, fick jag av Camilla på 90-talet när vi bodde i södra Tyskland. Camilla och hennes familj flyttade dit efter oss och jag minns att hon var hushållslärare.

Whiskyflamberad entrecôte, 4 personer

4 bitar entrecôte, rostas eller oxfilé
smör att steka i
salt och svartpeppar
1/2 dl whisky, ej rökig
2 dl créme fraîche
2 tsk ljus fransk senap
2 tsk torkad dragon
3 msk finskuren persilja

Stek köttet efter tycke och smak, salta och peppra. Ta av pannan från spisen, stäng av fläkten, häll på whiskyn och flambera vid bordet. Ta upp köttet och lägg åt sidan och koka ihop ingredienserna till såsen i pannan. Smaka ev med mer whisky, salt och peppar.

Hasselbackspotatis, ungsbakade tomater och haricots verts är gott att servera till. Det här är riktigt klassiskt och smakar fantastiskt!

En Hay Bag till hästtjejen

Det finns ingen hästmänniska som inte vet vad en höpåse är. Och nu menar jag inte en påse med hö utan själva kassen som man packar och väger höet i och använder vid utfodring i stallet. Det är helt enkelt en Ikea-kasse, ni vet de stora blå/gula plastkassarna med långa remmar runt. Tror knappt det finns ett stall som inte använder dem för det ändamålet samt att packa tävlingsutrustning i.

Det konceptet tog Sveriges mäktigaste hästkvinna, Lisen Bratt Fredricson, med flera fasta vid och skapade en väskkollektionen Hay Bag i gemensamma företaget Get the Gallop. Väskorna finns i tre storlekar, två färger, och är tillverkade av kraftigt vegetabiliskt garvat läder försedda med både långa och korta handtag.

Som hästtjej gav jag mig själv till julklapp den svarta väskan i storlek medium och den kommer med en en jättefin innerväska som är avtagbar. Har provat min väska några veckor nu och måste säga att den är helt suverän. Bara att packa full med saker och slänga in i bilen. Rymmer en hel weekendpackning och supersnygg att ha med sig!

Ser ni trekanterna i zigzagmönster nedan till höger? Det är lite av ett hemlig tecken för hästtjejer. Tidigare flätades pannbanden på tränsen med plastband i olika färger så att just det mönstret bildades, tror det har blivit lite populärt igen. Och till sist om det är någon som funderar så är min blogg inte kommersiell och jag är inte sponsrad!

Vackra gamla speglar

Tänk så vackra gamla speglar är. Den mjukt böjda träramen, omsorgsfullt handmålad och det slipade glaset som följer spegels form. Spegeln med vit ram är närmare hundra år och sådant hantverk är svårt att finna idag. Den andra spegeln med sirlig tennram borde vara från 30- eller 40-talet. Båda speglarna kommer från mormor och morfars hem och jag minns var de var placerade. Minnen och klenoder som jag vårdar ömt. Av någon anledning hamnade de och finns de kvar hos mig kanske för att jag alltid har varit svag för just speglar.

Är det fel att bara vara?

”Ingenting.” ”Men vad gör ni då egentligen?” ”Ingenting.”

Just nu funderar jag över varför semestrar tydligen måste vara fullspäckade med aktiviteter och upplevelser. Vi får frågor och kommentarer om vad vi egentligen gör, eller rättare sagt inte gör. Det tycks nästan provocerande med dagar utan aktiviteter och reellt innehåll.

Tydligen skall semester idag innehålla åtminstone yoga i Indien men helst vågsurfing, segling i Kroatien eller i alla fall cykling på Mallorca. Hur har det blivit så här? Måste vi fylla vår lediga tid med nya upplevelser och utmaningar än de som vårt dagliga arbete normal medför?

När jag är ledig vill jag vila både kroppen och huvudet. Jag vill bara sova, vila, samtala, läsa, reflekterar, fundera och träna efter bästa förmåga. Äta måttligt och sunt. Att anstränga mig i övermod och tänja på gränser är inte ledighet och semester för mig.
Är det så att vi även för oss själva försöker prestera på semester och ledig tid? Att vi kanske lurar oss själva att tro att innehåll och känslan av upplevelser är viktigare än känslan av att vila i sinnet. Att vi mäter vår lycka, och kanske den i andras ögon, med upplevelser och saker?

Agaveodling på Gran Canaria

Några väl blandade boktips

En trave böcker får oftast följa med på semestern. Nästan alltid ett par romaner, en faktabok och någon bok om psykologi eller personlig utveckling. Denna gång blev urvalet på biblioteket ovanligt intressant så jag måste tipsa om de här favoriterna.

Även om man inte direkt har bestämts sig för att förändra kostvanorna är Dr Michael Mosleys bok ”Förbättra din tarmflora” högintressant om de senaste forskningsresultaten om hur matsmältningen fungerar. I slutet av boken finns dessutom massor av näringstäta recept som jag blir lockad av att prova.

En alldeles underbar och speciell roman om kärlek och livets överraskningar är Muriel Barberys ”Igelkottens existens”. Fantastiskt språk (sänder en tacksam tanke till översättarna), humor och underfundigheter. Mannen och jag läser sällan samma böcker men här blev han övertalad av mig att läsa denna och det var härligt att ligga bredvid och höra honom ömsom klucka av skratt ömsom brista ut i gapskratt.

Prästen och religionspsykologen Owe Wikströms böcker brukar vara fyllda av klokheter som oundvikligen leder till reflektion över det egna livet. Så även ”Från ett cafébord i Paris” som reflekterar över bland annat vänskap och olika typer av samtal. En fin liten bok som är lätt att ta till sig.

Finländska Monika Fagerholms prisbelönta ”Underbara kvinnor vid vatten” gjorde stort intryck på mig så det är med stor förväntan jag just har börjat läsa ”Lola uppochner”. Boken startar med flera myllrande personbeskrivningar och jag inser att här tar det en stund att komma in i själva berättelsen. Det känns lovande och på semester har jag inget emot tjocka tegelstenar på knappt 500 sidor.

Vi tillbringar en vecka på södra Gran Canaria och så här vacker var den långa sandstranden vid morgonens promenad i soluppgången. Förresten är det inte fantastiskt med bibliotek där allehanda böcker kan lånas? Känns så rätt i tiden på något vis. Jag har hittat en liten biblioteksfilial där jag bor och bibliotekarien är så underbart trevlig och hjälpsam. Böcker som biblioteket inte har beställs in. Just nu väntar jag på Sofia Woods kokbok ”Chez Wood” och  Anna Potters blomsterbok ”The Flower Fix”.

Att finna sin boplats

 

Mina närmaste vänner får ofta finna sig i att jag lämnar bordet och springer ut med kameran. ”Titta, jag måste bara…” Några fågelholkar i sent eftermiddagsljus blev uppmärksammade denna gång. Ofta påminner jag mina nära och kära om livets små förunderligheter.

Min familj tillhör flyttfåglarnas släkte. Jag önskar innerligt att flera familjemedlemmar finner sina nya boplatser till våren.

 

 

 

Gott tilltugg till sista glöggen

Häromdagen drack vi upp julens sista glögg. Egentligen synd att det är en juldryck för den passar ju egentligen hela vintern. Serverar i gamla Irish coffee glas som är dekorerade men en torkad apelsinskiva.

Jag gjorde krispiga grönsakschips och serverade till. Hyvlar en stor morot, två rödbetor och en palsternacka tunt på mandolinen och lägger ut på två plåtar med bakplåtspapper. Om skivorna känns blöta torkar jag av dem med hushållspapper först. Penslar snabbt med rapsolja och sätter in i varmluftsugn, ca 120 grader. Totalt tar det knappt en timme i ugnen och jag vänder skivorna efter halva tiden och byter plats på plåtarna och penslar andra sidan med rapsolja också. Om chipsen fortfarande inte är torra får de stå kvar en stund på eftervärmen i ugnen. Strösslar på flingsalt innan servering. Ett jättegott drinktilltugg!

Här trivs jag bäst

När jag är ute så här i naturen så känns det bra. Det är oftast mina lyckligaste stunder. Märkligt kan man tycka att något så enkelt och okomplicerat kan ge upphov till djupa känslor av lycka och glädje. Att vara nära barnen, i en förtrolig stund, är också djupt tillfredsställande samt att skratta och samtala tillsammans med vänner.

Jag har lovat mig själv inför det här nya året att vara ute mer i naturen. Jag längtar också efter att under tystnad återigen blicka upp mot sammetssvart stjärnhimmel, vilken jag aldrig ser här i utkanten av storstaden. Och en dröm inför 2020 är att få upplev ett riktigt norrsken.

Vilken underbar sista dag på det gamla året vi fick. Strålande sol från klarblå himmel och en blåglittrande Mälaren i bakgrunden.

GOTT NYTT 2020!

God fortsättning! Vi firade in det nya året tillsammans med våra härliga matlagningsvänner! Känner tacksamhet för den fina gemenskapen. Vi började med champagne och avslutade med champagne och däremellan blev det bastu och dopp (nästan) i Mälaren, god mat och dryck!

Ett dukat bord i mellandagarna och tips till fisk

Efter julhelgen äter jag gärna fisk eller rättare sagt så äter jag alltid helst fisk. Så här såg det dukade bordet ut när vi hade en liten släktmiddag en av dagarna. Fisktallrikarna från Rörstrand, vitvinsglasen och karaffen är loppisfyndade för ganska många år sedan. Snäckskalen har jag haft i evigheter och jag ser nu att liknande ofta finns att fynda på loppis. Ljusen sitter stadigt med några droppar smält stearin under. Guldiga bestick från Lagerhaus, vattenglas från Åhlens och bomullsservetter från Hemtex. Saltkaret har jag drejat och något mer drejat av mig lär det inte bli, det är så svårt! Måste också tipsa om det vita tyska rieslingvinet till fisk, A Christmann, nr 5882. Gott, torrt och ekologiskt.