En vårkrans till Nordiska Trädgårdar

Björk, vide, lav, spansk mossa och etiska fjädrar från guldfasan.

Som ni vet tycker jag om att göra kransar och när blomsterkreatören och författaren Minna Mercke Schmidt, Blomsterverkstad, sökte vårkransar till sin monter på Trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar fick jag förtroendet att ställa ut en krans. Främst använder jag enkelt material direkt från naturen och min krans blev vild och rufsig av virade grenar från björk och vide tillsammans med lav. Helst hade jag velat finna nedfallen skägglav men det hittade jag ingen, istället fick lite spansk mossa vara med. Fjädrarna, från guldfasan, kommer från gården Kullholen i södra Dalarna och är miljövänliga, giftfria och etiska. De plockas från marken efter att fåglarna själva ruggat dem.

Nordens största trädgårdsmässa Nordiska Trädgårdar har öppet 21-24 mars och finns på Stockholmsmässan. Söndagseftermiddagen har jag vigt för ett besök där, ser fram emot grönskande inspiration de luxe. Har fått tips om att det kan vara riktigt fyndläge i montrarna på söndagseftermiddagen. Lördagen ägnar familjen åt flyttbestyr av möbler, för vilken gång i ordningen vet jag inte.

När det är sonen som står bakom kameran

Varsågoda, idag bjuder jag på sonens bilder. Vi är båda intresserade av det visuella uttrycket och fotografering men vi har helt olika bildspråk. Jag tycker så mycket om hans lugna bilder i stram enhetlig stil. Långt ifrån mitt yvigare och färgstarka bildspråk som jag försöker tämja, dock utan vidare framgång.

Här har han fångat flickvännen Mathilda och deras storpudelvalp Tore som är 15 veckor. Tore älskar snö men han vet ju inget annat eftersom han bor i Umeå och är född i slutet av november. Som jag längtar till jag får träffa den lurviga och mjuka sötnosen igen. Det finns fler av Oscars bilder på Tore här.

Foto och redigering: Oscar Nilsson

Galen i choklad och två Stockholmstips

Livet är ganska märkligt ibland och kan plötsligt ta vägar som inte alls har funnits på kartan några år tidigare. Området i Stockholm mellan Gärdet och Karlavägen har poppat upp i mitt liv lite då och då. När det var dags att flytta hemifrån ville jag gärna bo i det området och pappa och jag åkte runt och tittade oss omkring bland alla funkishusen från 30-talet. För pappa var det en vit fläck på kartan och kanske bidrog det till att min första lägenheten inte blev där i det området.

När vår dotter började studera på KTH blev det så istället att hon fick ta över min dröm med en liten lägenhet på Gärdet strax intill skolan. Plötsligt hade jag själv en anledning av strosa runt i de för Stockholm lugna kvarteren runt Tessinparken och Karlaplan.

Nu, på min nya arbetsplats, är jag tillbaka där igen i välkända kvarter. På Erik Dahlbergsgatan, nära Vallhallavägen, ligger Ejes choklad som nästan är en liten institution på Östermalm. Här tillverkas utsökta chokladpraliner för hand. Mina favoriter är de mörka och speciellt den med svartvinbärstryffel. En annan pralin är känd från Denise Rudbergs kriminalromaner och det är vit tryffel med nougat. Den omnämns alltid i hennes böcker.

En annan favorit i området är Vallhallabageriet som tillverkade Stockholms godaste semlor i år, i alla fall enligt Svenska Dagbladet (tror de säljs även nästa vecka också). Bageriet startade som ett litet ”hål i väggen” nästan längst bort på Vallhallavägen mot Gärdet men finns nu även på Östermalmsgatan strax intill köpcentret Fältöversten. Croissanterna är makalöst goda, stora och sprödfluffiga och smakar riktigt smör. Två goda tips från mig och Stockholms nordöstra hörn.

Härlig helg hälsning

Tittar bara in här för att önska er alla en trevlig helg! Nu har jag checkat ut efter en vecka på min nya arbetsplats och är förstås rejäl trött så här på fredagskvällen. Magkänslan är bra! Den här tulpanbuketten fick min bror förra helgen när han fyllde år. Som vanligt kommer blommorna från Slottsträdgården Ulriksdahl och självplocket av tulpaner var magiskt då. Så fina sorter av härliga, kraftiga tulpaner. Och vet ni, de doftar ljuvligt. TREVLIG HELG!

Färska örtkryddor i köket

Tjuvstartar utesäsongen med två rejäla krukor med färska örtkryddor på fönsterbrädan, förhoppningsvis håller jag dem vid liv länge. Älskar färska örter i maten. Favoriterna är rosmarin, oregano och timjan och nu köpte jag rosmarin och oregano. Mynta är också en favorit men den växer så bra i mina utekrukor ute så den får jag vänta lite på.

I söndags gjorde jag en så god sås med färska örter som serverades till kycklingfärsbullar med ugnsbakade grönsaker. När jag ugnsbakar grönsaker brukar jag slänga på ett par rejäla kvistar rosmarin som får gå med i ugnen och de sprider en underbar doft i köket.

Örtsås

2 dl gräddfil
2 msk majonnäs
1 riven vitlöksklyfta
1 tsk finhackad färsk rosmarin
1 tsk finhackad färsk oregano
salt

Blanda allt och låt dra en stund. Gott till allt!

Kransinspiration inför påsk

Det börja bli dags att göra ett par kransar till påsk. Lådan med påskdekorationer är framtagen och jag plockar bland nogsamt sparade fjädrar. De här vackra kommer från guldfasan från gården Kullholen i södra Dalarna. Där sker försäljning av miljövänliga och etiska fjädrar. Virade långa kvistar av nyknipsad björk får utgöra kransstommen tillsammans med ett par videkvistar. Om jag hittar nedfallen lav från grenar dekorerar jag med den annars blir det spansk mossa.

Snöig hälsning från norr

En storpudelvalp, Tore, fick mig ända upp till Umeå. En fluffig glädjespridare likt en korsning mellan marshmallow och trasselsudd. Här är luften hög och frisk och vackra björkalléer leder in till stan. Det snöar och snöar och det är härligt vintrigt.

Att fotografera det här yrvädret i snöstormen är nästan omöjligt. I sonens starka armar är han stilla några sekunder. De där oproportionerligt stora valptassarna är ju för mysiga. I min famn slingrar han sig som en ål och mössan måste han ju så klart smaka på. Konstigt nog var även våra hästar lite tokiga i de här gosiga mössorna från isländska märket North 66!

Det dukade bordet

Helgens dukade bord till middag med goda vänner är som vanligt en blandning mellan arvegods och loppisfynd. Fiskbesticken ur Nobelserien är en kär bröllopsgåva. Fisktallrikarna från Rörstrand är lånade av min mamma och det påminner mig om att det är dags att lämna tillbaka dem. Hos min vän i Skåne har jag plockat strandgräs, murgröna och någon vintergrön växt som är hållbar i buketter. Citron och lime fick stå för färgklickarna. Blev osäker på ur dessertbesticken skulle vara placerade och hittade Magdalena Ribbings bok i bokhyllan som var rolig att bläddra i. Att duka och dekorera är lite som meditation för mig, en långsam och kreativ process där vägen är viktigare än målet.

Mina drömmars taklampa

Det är en lång historia eller rättare sagt kärlekshistoria.

Långt innan taklampan Heracleum, designad av Bertjan Pot, började synas i inredningstidningarna hade jag förälskat mig i den strama men luftiga designen.  I det lantliga rödvita lilla huset med låg takhöjd fick mina drömmars lampa förbli just en dröm. Några år passerade och det är ju onekligen en bra test om kärleken består. I 60-talslägenheten skulle den passa mycket bättre. I höstas var beställningen gjord och vi åkte in till välsorterade Norrmalms el för att titta på utställningsexemplaret. Döm om min förvåning var själva lampstommen svart eller åtminstone väldigt mörkt grå. Nickel är för mig en metall i dov silvernyans. (Tycker mig ha ganska bra koll på olika metaller då jag håller på med silversmide)! Lampan avbeställdes och min dröm fick återigen förbli en dröm, ni vet en sån där dröm som man vaknar upp ur och känner sig besviken. Jag kunde trots allt inte släppa lampan och när jag läste att mörka träslag gör sig bra till detaljer i svart så gav jag kärleken en ny chans. Nu var det slut på velandet och Vålamagasinet strax utanför Uppsala hade ett utställningsexemplar till salu som jag kunde hämta direkt. Och ja, nu hänger den här med underbart milt ljus av 45 ledlampor. Några ord om Vålamagasinet också. Vilken inredningsbutik, helt fantastiskt vacker utställning, gigantiskt sortiment och hjälpsam personal. Nu är jag ingen storkonsument av inredning men här blir det fler besök.

Några fler pics från Tällberg

Färgskalan är enhetlig och detaljrikedomen är imponerande på husen och byggnaderna. Jag kan inte gå många steg förrän jag måste stanna och ta några bilder till. På Tällbergsgården lånade jag en intressant bok som låg i receptionen ”I hemtrefnadens tid – Allmoge, nationalromantik och konstnärligt nyskapande i arkitektur, möbler och inredningar 1890-1930”. En stor del av vårt kulturarv, så lätt att glömma i den tid vi lever i nu, jag önskar jag kunde hitta den här boken på något antikvariat.